Adolf Ivar Arwidsson biografi

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Adolf Iwar Arwidsson
Biografisk oversigt

Adolf Iwar Arwidsson
(1791-1858)



Adolf Ivar Arwidsson, skriftställare, föddes 7 aug. 1791 i Finland, i Padasjoki socken (Tavastland). Redan tidigt utvecklade sig hos honom en liflig beundran för Sveriges stora minnen, både från den gamla sagotiden och från den nya sagotid, hvars hjältar voro Gustaf II Adolf och Karl XII samt de män, som omgåfvo dem. Ur denna ungdomliga entusiasm utvecklade sig den glödande fosterlandskärlek, som sedermera blef bestämmande för hans lif. Han blef 1810 student i Åbo, promoverad 1815 och 1817 förordnad till docent i allmän historia. Redan hans gradualafhandling, Ingenii romantici, ævo medio orti, expositio historica, visar honom som en liflig anhängare af nyromantiken. A. medarbetade i den af Atterbom utgifna "Poetisk calender" under åren 1815–22 och deltog äfven en kortare tid i redigeringen af "Svensk literaturtidning". 1832 utgaf A. en i blott 25 exemplar tryckt samling af sina dikter under titeln Ungdoms rimfrost af Sonen i Örnskog. Hans diktning beundrades särskildt af Hammarsköld, hvaremot den gjordes till föremål för spe af Runeberg. Någon betydande skald var A. aldrig, men han egde en liflig fantasi, som gärna sysslade med hemska och vilda ämnen, och eftersträfvade våldsamma, häftiga känsloeffekter med sin stundom lyckligt stämningsstarka, stundom konstladt kraftiga diktion. Samtidigt ledde honom emellertid hans fosterlandskärlek in på ett annat verksamhetsfält, där hans arbete blef af större betydelse. Med bekymmer hade han sett, huru det finska folket efter skilsmässan från Sverige tycktes löpa fara att förlora sitt nationella själfmedvetande, och för att i sin mån söka återväcka detta till lif deltog han med ifver i det litterära arbete, hvars frukter voro kalenderen "Aura" och tidskriften "Mnemosyne", hvarjämte han i jan. 1821 uppsatte en särskild tidning, Åbo Morgonblad, som skulle blifva ett organ för hans politiska idéer. Han uppmanade däri sina landsmän att bevara och utveckla sin nationella själfständighet samt att manligt försvara frihet och rätt, och såsom ett medel därtill framhöll han särskildt, att det finska språket borde insättas i sina naturliga rättigheter. Hans djärfva språk väckte regeringens missnöje, och Finlands första politiska tidning blef indragen redan efter 9 månaders tillvaro. A:s 1822 i "Mnemosyne" införda "Betraktelser" hade till följd ett kejserligt reskript, hvarigenom han s. å. utan dom och rannsakning skildes från universitetet. Trött på de trakasserier, för hvilka han var utsatt, och misströstande om att kunna uträtta något för sitt land, flyttade han 1823 till Sverige.
   I Stockholm fick A. snart anställning vid kungl. biblioteket och utnämndes 1843 till k. bibliotekarie. Han egnade sig där hufvudsakligen åt forskning i Finlands och Sveriges häfder. Bland hans många arbeten må här nämnas: en öfversättning af Rühs’ på sin tid utmärkta arbete "Finland och dess invånare" (omarb. uppl. 1827), Lärobok i Finlands historia och geografi (1832), en viktig urkundsamling: "Handlingar till upplysning af Finlands häfder" (1846–58), Förteckning öfver kongl. bibliotekets i Stockholm isländska handskrifter (1848, hufvudsakligen efter en af islänningen Jon Sigurdsson uppsatt katolog) samt texten till åtskilliga historiska planschverk (Svenska konungar och deras tidehvarf, Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer m. fl.) Han utgaf jämväl flera andra författares arbeten: "Matthiæ Calonii opera omnia" I–III (1829, 1830, 1833), K. F. Dahlgrens samlade arbeten (1847), Kl. Livijns skrifter (1850) m. fl. Den svenska litteraturen har han dock gagnat mest genom sin samling af Svenska fornsånger (I–III; 1834, 1837, 1842), hvilken samling i både intresse och noggrannhet står öfver den samling af "Svenska folkvisor", som tidigare utgifvits af E. G. Geijer och A. A. Afzelius. Såsom politisk skriftställare uppträdde A. (pseudonymt) flera gånger, bl. a. i den broschyr-polemik, som i slutet af 1830- och början af 1840-talet fördes rörande Finlands politiska ställning (Finland och dess framtid af Pekka Kuoharinen, 1838, och Finlands nuvarande statsförfattning af Olli Kekäläinen, 1841). Bland hans öfriga broschyrer må nämnas: Catilina-Crusenstolpe (1843), Catilinariska bref till och från en gammal bekant (1844). Under en resa i sitt gamla fädernesland afled han i Viborg 21 juni 1858. Se C. G. Estlander, "Adolf Ivar A. som vitter författare" (1893) och "A. som publicist i Åbo" (1894, i Sv. litt. sällsk. i Finland förh. o. upps.), samt sign. O. G., "Från A. I. A:s sista lefnadsår" (ibid. 1901).
   O. E. T.*

Kilde: Nordisk familjebok, 1904-1926


Bibliografi

Titler i E-Bibliotek