Grogaldern (PAG)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar

Peter August Gödecke

Sångerna om Svipdag

I. Grogaldern

Sonen kvad:

1.
Vak upp, Groa!
Vak upp, goda kvinna!
Dig väcker jag vid de dödes dörrar!
Mins du ej,
att du manat din son
till kummeldösn komma?”

Modern kvad:

2.
“Hvad öde har drabbat
min ende son,
till hvad ondt är mitt barn boret,
när du din moder ropar,
som är i mull kommen,
ur folkens verld faren?”

Sonen kvad:

3.
“Lågt gyckel
med mig den lömska drifvit,
hon, som famnade min fader;
dit ingen komma kan
hon mig kallat har
till att Manglad möta.”

Modern kvad:

4.
“Lång är farten,
långa färdvägarna,
långt gå mäns lidelser;
får du väl
din vilja fram,
skall nog Skuld också få sin.”

Sonen kvad:

5.
“Sjung mig galdrar,
som goda äro;
hjälp, moder, med makt din son!
På vägarna vida
går jag värnlös under,
men därtill tycks din ättling för ung.”

Modern kvad:

6.
“Främst jag dig höra låter
lyckosången,
som Rane sang för Rind:
Skaka bort alt skadligt,
din skuldra trycker,
och styr dina steg själf!

7.
“Jag sjunger dig en andra,
om du ute vandrar
viljelös på vägar:
Urds riglar
dig med allmakt hålle,
om du ser hån hopas!

8.
“Jag sjunger dig en tredje,
om sjudande floder
dig att dränka hota:
Horn och Rud
ile till Häl hädan
och sänke sina svall för dig!

9.
“Jag sjunger dig en fjärde,
om fiender dig stånda
efter lifvet i lömskt försåt:
Dig till handa
deras hug sig vände,
och till frid sig foge vreden!

10.
“Jag sjunger dig en femte,
om fjättrar varda
på dina lemmar lagda:
Lösegalder vare
för din lägg kväden;
då brister af lemmarna låset,
och af fötterna fjättern!

11.
“Jag sjunger dig en sjätte,
om du å sjö kommer,
vildare, än mänskor veta:
Vind och våg
i ditt våld ligge
och gifve dig fredlig färd!

12.
“Jag sjunger dig en sjunde,
om du skälfver en gång
af frost på höga fjällen:
Dödens kyla
ej drabbe ditt hull,
och lifvet i lederna lefve!

13.
“Jag sjunger dig en åttonde,
om ute på väg
töcknig natt dig når:
Då mäkte dock icke
att dig men bringa
vålnad af kristen kvinna!

14.
”Jag sjunger dig en nionde,
om af nöd i träta
du står med stridbar jätte:
Af målförhet
och mannavett
nog du minnas må!

15.
”Far ingen väg,
som vådlig tyckes;
hinder dig icke hämme!
På jordfast sten
jag ståndat i grafven
och sungit dig galdrarnas sång.

16.
”Tag nu med dig
din moders ord,
låt dem, son, i dit bröst bo!
Ymnig lycka
skall du alltid hafva,
medan du min ord minnes!”

Noter till Grogaldern

Svipdag, Groas son, har af sin stjufmoder eller sin faders älskarinna (»hon, som famnade min fader») bundits att uppsöka mön Mänglad; men då han ej kunnat finna henne, väcker han med den oupplösliga barnakärlekens kraft sin moder ur jorden, hvarpå denna, efter någon tvekan, sjunger för honom nio lyckogaldrar, som skola hjälpa honom, medan han söker sin mö. Dessa galdrar hafva, såsom här ofvan visats, i medeltidsvisorna förvandlats till åtskilliga mystiska gåfvor.

Visan 3.
Redan här antydes det, huru nästan omöjligt det var att komma till Mänglads borg för alla de menliga hinder, hvarmed han var omgifven.
Stjufmoderns mening var, att Svipdag ej skulle lyckas.

Visan 4.
Skuld, den tredje af nornerna. Jämför härmed Valans Visdom, visan 23!

Visan 6.
Rane är här tydligen Odin. Om Rind, se noten till Valans Visdom, visorna 32 och 33!

Visan 7.
Urd är den första af nornerna. Se Valans Visdom, visan 23!

Visan 8.
Horn och Rud, mytiska floder, eljest okända.

Visan 13.
Kristen, Svend Grundtvig håller för sannolikt, att originalets ord »kristin» ej bör öfversättas med »kristen» utan att det är beslägtadt med krysta i betydelsen »krama», »omfamna», och att raden således skall återgifvas med: »död kvinnas omfamning».

Visan 14.
Stridbar jätte. Den jätte, till hvars möte Groa utrustar sin son med målförhet och mannavett, är tydligen Fjölsvinn, den mångvise, med hvilken Svipdag samtalar i nästan hela Sången om Fjölsvinn.

Visan 15.
Att hon stått på jordfast sten innebär en bekräftelse.