Forskjell mellom versjoner av «Ingeborgs klagan (Frithiofs saga)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(Ingeborgs klagan (Frithiofs saga))
 
 
Linje 14: Linje 14:
  
  
<blockquote>Nu är det höst,
+
::Nu är det höst,
<br>stormande häfver sig hafvets bröst.
+
::stormande häfver sig hafvets bröst.
<br>Ack, men hur gerna jag sute
+
::Ack, men hur gerna jag sute
<br>ändå der ute!
+
::ändå der ute!
  
<br><br>Länge jag såg
 
<br>seglet i vester, det flög på sin våg.
 
<br>Ack! det är lyckligt, får följa
 
<br>Frithiof på bölja.
 
  
<br><br>Bölja, du blå,
+
::Länge jag såg
<br>sväll ej så högt! det går fort nog ändå.
+
::seglet i vester, det flög på sin våg.
<br>Lysen, I stjernor, och sägen
+
::Ack! det är lyckligt, får följa
<br>seglaren vägen!
+
::Frithiof på bölja.
  
<br><br>När det blir vår,
 
<br>kommer han hem, men den älskade går
 
<br>ej till hans möte i salen,
 
<br>icke i dalen;
 
  
<br><br>ligger i mull,
+
::Bölja, du blå,
<br>bleknad och kall för sin kärleks skull,
+
::sväll ej så högt! det går fort nog ändå.
<br>eller hon klagar och blöder,
+
::Lysen, I stjernor, och sägen
<br>offrad af bröder. -
+
::seglaren vägen!
  
<br><br>Falk, som han glömt!
 
<br>du skall bli min; jag vill älska dig ömt.
 
<br>Sjelf vill jag mata för egarn
 
<br>vingade jägarn.
 
  
<br><br>Här på hans hand
+
::När det blir vår,
<br>virkar jag in dig i dukens rand,
+
::kommer han hem, men den älskade går
<br>vingar af silfver och rika
+
::ej till hans möte i salen,
<br>guldklor tillika.
+
::icke i dalen;
  
<br><br>Falkvingar tog
 
<br>Freja en gång och kring rymderna drog,
 
<br>sökte i norr och i söder
 
<br>älskade Öder.
 
  
<br><br>Länte du ock
+
::ligger i mull,
<br>vingarna ut, de ej bure mig dock.
+
::bleknad och kall för sin kärleks skull,
<br>Döden allena mig bringar
+
::eller hon klagar och blöder,
<br>gudarnas vingar.
+
::offrad af bröder. -
  
<br><br>Jägare skön,
 
<br>sitt på min skullra och blicka åt sjön!
 
<br>Ack! hur vi längte och blicke,
 
<br>kommer han icke.
 
  
<br><br>När jag är död,
+
::Falk, som han glömt!
<br>kommer han säkert, mins då hvad jag bjöd:
+
::du skall bli min; jag vill älska dig ömt.
<br>helsa och helsa du åter
+
::Sjelf vill jag mata för egarn
<br>Frithiof, som gråter!</blockquote>
+
::vingade jägarn.
 +
 
 +
 
 +
::Här på hans hand
 +
::virkar jag in dig i dukens rand,
 +
::vingar af silfver och rika
 +
::guldklor tillika.
 +
 
 +
 
 +
::Falkvingar tog
 +
::Freja en gång och kring rymderna drog,
 +
::sökte i norr och i söder
 +
::älskade Öder.
 +
 
 +
 
 +
::Länte du ock
 +
::vingarna ut, de ej bure mig dock.
 +
::Döden allena mig bringar
 +
::gudarnas vingar.
 +
 
 +
 
 +
::Jägare skön,
 +
::sitt på min skullra och blicka åt sjön!
 +
::Ack! hur vi längte och blicke,
 +
::kommer han icke.
 +
 
 +
 
 +
::När jag är död,
 +
::kommer han säkert, mins då hvad jag bjöd:
 +
::helsa och helsa du åter
 +
::Frithiof, som gråter!
  
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 20:17

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)


Ingeborgs klagan


Nu är det höst,
stormande häfver sig hafvets bröst.
Ack, men hur gerna jag sute
ändå der ute!


Länge jag såg
seglet i vester, det flög på sin våg.
Ack! det är lyckligt, får följa
Frithiof på bölja.


Bölja, du blå,
sväll ej så högt! det går fort nog ändå.
Lysen, I stjernor, och sägen
seglaren vägen!


När det blir vår,
kommer han hem, men den älskade går
ej till hans möte i salen,
icke i dalen;


ligger i mull,
bleknad och kall för sin kärleks skull,
eller hon klagar och blöder,
offrad af bröder. -


Falk, som han glömt!
du skall bli min; jag vill älska dig ömt.
Sjelf vill jag mata för egarn
vingade jägarn.


Här på hans hand
virkar jag in dig i dukens rand,
vingar af silfver och rika
guldklor tillika.


Falkvingar tog
Freja en gång och kring rymderna drog,
sökte i norr och i söder
älskade Öder.


Länte du ock
vingarna ut, de ej bure mig dock.
Döden allena mig bringar
gudarnas vingar.


Jägare skön,
sitt på min skullra och blicka åt sjön!
Ack! hur vi längte och blicke,
kommer han icke.


När jag är död,
kommer han säkert, mins då hvad jag bjöd:
helsa och helsa du åter
Frithiof, som gråter!