Forskjell mellom versjoner av «Kvädet om Hälge Hjörvardsson (PAG)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
Linje 22: Linje 22:
  
 
<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
 
<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote>
+
 
<br>Hjörvard hette en konung, och han hade fyra hustrur. Den första hette Alfhild, och med henne hade han sonen Hädin; den andra hette Säreid, och med henne hade han sonen Humlung; den tredje hette Sinrjod, och med henne hade han sonen Hymling. Konung Hjörvard hade gjort det löftet att äkta den vänaste kvinna han viste och sporde sedan, att konung Svåfne hade en den allra fagraste dotter, som hette Segerlin.
+
 
 +
Hjörvard hette en konung, och han hade fyra hustrur. Den första hette Alfhild, och med henne hade han sonen Hädin; den andra hette Säreid, och med henne hade han sonen Humlung; den tredje hette Sinrjod, och med henne hade han sonen Hymling. Konung Hjörvard hade gjort det löftet att äkta den vänaste kvinna han viste och sporde sedan, att konung Svåfne hade en den allra fagraste dotter, som hette Segerlin.
 
<br><br>Idmund hette Hjörvards jarl, och dennes son, Atle, for att fria till Segerlin åt konungen.
 
<br><br>Idmund hette Hjörvards jarl, och dennes son, Atle, for att fria till Segerlin åt konungen.
 
<br><br>Atle, jarlens son, stod en dag i en lund. Då satt uppe i grenarna öfver honom en fogel, som hade hört, huru hans män kallat de hustrur, som Hjörvard egt, för de vänaste bland kvinnor. Nu kvittrade fogeln, och Atle lyddes på hvad han sade. Han kvad:
 
<br><br>Atle, jarlens son, stod en dag i en lund. Då satt uppe i grenarna öfver honom en fogel, som hade hört, huru hans män kallat de hustrur, som Hjörvard egt, för de vänaste bland kvinnor. Nu kvittrade fogeln, och Atle lyddes på hvad han sade. Han kvad:
<br><br>
+
 
 +
 
 
<blockquote>
 
<blockquote>
 
1.
 
1.
Linje 550: Linje 552:
 
<br>under solen.”
 
<br>under solen.”
 
</blockquote>  
 
</blockquote>  
<br>
+
 
<br>Det säges, att Hälge och Svåfva vordo återfödda efter döden.  
+
 
<br><br>
+
Det säges, att Hälge och Svåfva vordo återfödda efter döden.  
 +
 
 +
 
 
<center>[[Bilde:Deko.1.(PAG).jpg|400px]]</center>
 
<center>[[Bilde:Deko.1.(PAG).jpg|400px]]</center>
</blockquote></blockquote>
 
  
  
<blockquote><blockquote><big>'''Noter till Kvädet om Hälge Hjörvardsson'''</big>
+
<big>'''Noter till Kvädet om Hälge Hjörvardsson'''</big>
<br>
+
 
<br>Denna hjältedikt, hvilken står såsom ett helt för sig, liksom Völundskvädet skild från de öfriga kretsarna af hjältesånger, består enligt S. Grundtvig af fragment utaf fyra olika men dock sammanhörande, hvar andra fortsättande fornkväden om Hjörvard och hans son Hälge. Det första skildrar, huru konung Hjörvard vann konung Svåfnes dottet, Segerlin, det andra, huru Hjörvards och Segerlins son fick namnet Hälge af valkyrian Svåfva, konung Öilimes dotter, det tredje huru Hälge dräp jätten Hate och sedan af sin valkyria frälstes från den hämd, som Rimgärd, Hates dotter, velat bereda honom, och slutligen det fjärde, huru Hälges broder, Hädin, obetänksamt vid Bragebägaren gjort det löftet, att han skulle vinna sin broders trolofvade, men sedan, ångrande sitt felsteg, uppsökte sin broder och bekände för honom alt, hvarpå Hälge, som redan aftalat om holmgång med konung Alf, Rodmars son, föll och i döden öfverlät sin trolofvade åt sin broder, Hädin, hvilken lofvade att ej komma åter förr, än han hämnats sin broder.
+
Denna hjältedikt, hvilken står såsom ett helt för sig, liksom Völundskvädet skild från de öfriga kretsarna af hjältesånger, består enligt S. Grundtvig af fragment utaf fyra olika men dock sammanhörande, hvar andra fortsättande fornkväden om Hjörvard och hans son Hälge. Det första skildrar, huru konung Hjörvard vann konung Svåfnes dottet, Segerlin, det andra, huru Hjörvards och Segerlins son fick namnet Hälge af valkyrian Svåfva, konung Öilimes dotter, det tredje huru Hälge dräp jätten Hate och sedan af sin valkyria frälstes från den hämd, som Rimgärd, Hates dotter, velat bereda honom, och slutligen det fjärde, huru Hälges broder, Hädin, obetänksamt vid Bragebägaren gjort det löftet, att han skulle vinna sin broders trolofvade, men sedan, ångrande sitt felsteg, uppsökte sin broder och bekände för honom alt, hvarpå Hälge, som redan aftalat om holmgång med konung Alf, Rodmars son, föll och i döden öfverlät sin trolofvade åt sin broder, Hädin, hvilken lofvade att ej komma åter förr, än han hämnats sin broder.
 
<br>
 
<br>
 
<br>Denna fornsång ger oss i Hälge bilden af en äkta nordisk hjälte, tapper, högsinnad, slägtkär och sin utkorade trogen. Hans öde är tragiskt. På jorden njuter han icke sina ädla egenskapers lön, utan går bort utan att som make hafva egt sin valkyria. De återföddes dock, både han och hon, säger sagan, till en ny och skönare hjältelefnad.
 
<br>Denna fornsång ger oss i Hälge bilden af en äkta nordisk hjälte, tapper, högsinnad, slägtkär och sin utkorade trogen. Hans öde är tragiskt. På jorden njuter han icke sina ädla egenskapers lön, utan går bort utan att som make hafva egt sin valkyria. De återföddes dock, både han och hon, säger sagan, till en ny och skönare hjältelefnad.
Linje 658: Linje 661:
 
<br>'''''Visan 45.'''''  
 
<br>'''''Visan 45.'''''  
 
<br>Det framgår af denna visa ej klart, huru vida Hädin verkligen till slut fick ega Svåfva. Af slutorden om Hälges och Svåfvas återfödelse efter döden tyckes det, att Svåfva var den bortgångne Hälge trogen. Jämför härmed Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, prosan före visan 6!
 
<br>Det framgår af denna visa ej klart, huru vida Hädin verkligen till slut fick ega Svåfva. Af slutorden om Hälges och Svåfvas återfödelse efter döden tyckes det, att Svåfva var den bortgångne Hälge trogen. Jämför härmed Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, prosan före visan 6!
 
</blockquote></blockquote>
 
<br><br><br>
 
 
 
  
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Revisjonen fra 25. des. 2013 kl. 00:02

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif


EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar


Peter August Gödecke


Kvädet om Hälge Hjörvardsson
Bort.1.(PAG).jpg


Hjörvard hette en konung, och han hade fyra hustrur. Den första hette Alfhild, och med henne hade han sonen Hädin; den andra hette Säreid, och med henne hade han sonen Humlung; den tredje hette Sinrjod, och med henne hade han sonen Hymling. Konung Hjörvard hade gjort det löftet att äkta den vänaste kvinna han viste och sporde sedan, att konung Svåfne hade en den allra fagraste dotter, som hette Segerlin.

Idmund hette Hjörvards jarl, och dennes son, Atle, for att fria till Segerlin åt konungen.

Atle, jarlens son, stod en dag i en lund. Då satt uppe i grenarna öfver honom en fogel, som hade hört, huru hans män kallat de hustrur, som Hjörvard egt, för de vänaste bland kvinnor. Nu kvittrade fogeln, och Atle lyddes på hvad han sade. Han kvad:


1.
“Såg du Segerlin,
Svåfnes dotter?
Hon är fagraste mö
i Munarheim,
fast Hjörvards hustrur
hjältar tyckas
härliga som Glase,
glimmande lunden.”

Atle kvad:

2.
“Har du till Atle,
Idmunds son,
mer att mäla,
mångvise fogel?”

Fogeln kvad:

“Ja, om blot mig bringar
bålde fursten,
och jag får kora mig hvad jag vill
i konungens gård!”

Atle kvad:

3.
“Kora ej Hjörvard
och ej Hjörvards söner,
ej häller furstens
fagra brudar,
ej de vana brudar,
som den bålde eger!
Vi vilkor välje,
som det vänner höfves!”

Fogeln kvad:

4.
“Hof vill jag mig kora
och hargar många,
gullhornade kor
från kungens gård,
om Segerlin somnar
i svennens arm
och utan tvång följer
fursten hem.”


Detta samtal hölls, innan Atle for. Han dvaldes vintern öfver hos konung Svåfne. Frånmar hette en jarl där, hvilken var Segerlins fosterfader, men jarlens egen dotter hette Ålöf. På jarlens råd svarades det nu nej på frieriet till Segerlin, och därpå for Atle hem. — När han kom hem, sporde honom konungen om tidender. Då kvad han:


5.
“Arbete vi haft,
fast ärendet ej lyckats;
våra hästar dignat
på höga fjället,
och sedan vi vadat
genom svallande böljor.
Nej svarades oss sist
om Svåfnes dotter,
den på ringar rika,
som resan gälde.”


Konungen bad, att de skulle fara ännu en gång, och då for han själf med. När de kommo upp å ett fjäll och sågo ut öfver Svåfvaland, sågo de lågor öfver landet och stora dammoln som af hästar. Konungen red från fjället och fram i landet och tog nattläger vid en å. Atle höll vakt och for öfver ån och fann ett hus. En stor fogel satt å huset och vaktade, men hade somnat in.

Atle sköt fogeln till döds med sitt spjut och fann sedan i huset Segerlin, konungens dotter, och Ålöf, jarlens dotter, och förde dem båda bort med sig.

Det var Frånmar jarl, som hade ifört sig örnhamn och med trolldom värjt dem för hären. Rodmar hette nämligen en konung, som friat till Segerlin, därpå dräpt Svåfva konungen samt slutligen rånat och bränt i landet.

Konung Hjörvard fick nu Segerlin, och Atle Ålöf.

____________________

Hjörvard och Segerlin fingo en stor och vän son. Han var tystlåten, och intet namn ville fästa sig vid honom. En gång satt han å en hög och såg nio valkyrior rida. En af dem var den yppersta, och hon kvad:


6.
“Sent skall du, Hälge,
härlige kämpe!
öfver ringar råda
och öfver Rödulsvallar,
om du evigt tiger —
ty örn skriar tidigt — ,
om än härdad hug
du, herskare! visar.”

Hälge kvad:

7
“Hvad namngåfva följer
med namnet Hälge,
bländande brud.
som du bjuder mig få?
Vet nu att väl
väga ditt svar;
namnet skyr jag,
om dig själf jag ej får!”

Valkyrian kvad:

8.
“Svärd vet jag ligga
på Sigarsholmen,
femtio stycken
på fyra när.
Af dem alla
är ett det bästa,
en sköldklyfvare,
skimrande af guld.

9.
“Ring är i hjaltet,
djärfhet i klingan,
skräck för egarn
i udden bor.
Blodröd orm
längs äggen ligger,
stjärten ringlar
rundt kring fastet.”


Öilime hette en konung, och hans dotter var Svåfva. Hon var valkyria och red öfver luft och vågor. Hon hade gifvit Hälge detta namn och frälsade honom sedan ofta i drabbningar.


Hälge kvad:

10.
“Rådsäll är du icke,
rike Hjörvard,
folkets förste,
hur fräjdad du är:
bränt har du bygden
för bålde furstar,
som ve dig aldrig
vållat hafva.

11.
“Nu Rodmar skall de röda
ringar hafva,
dem våre fränder
fordom egt.
Föga fruktar
den fursten för sitt lif,
tycker sig arf fått
efter utdöd slägt.”


Hjörvard svarar, att han skulle gifva Hälge en här, om denne ville hämnas sin morfader. Då uppsökte Hälge det svärd, hvarom Svåfva hade talat med honom. Därpå drogo han och Atle ut och dråpo Rodmar och utförde många fräjdade mannadåd. Han drap jätten Hate, som satt å ett bärg. Hälge och Atle lågo med sina skepp på Hatefjärden. Atle höll vakt första hälften af natten. Då kvad Rimgärd, Hates dotter:


12.
“Hvilke höfdingar hafva
till Hatefjärden kommit?
På skeppen är med sköldar tältadt.
Modige I ten Er,
mäkta orädde,
nämnen mig er konungs namn!”

Atle kvad:

13.
“Hälge han heter;
men honom du icke
mäktar att våda vålla.
Järnbord hägna
höfdingens skepp,
oss dräper ej häxors hat.”

Rimgärd kvad:

14.
“Hur heter du själf,
du högt uppsatte,
hur kalla krigare dig?
Fursten på dig litar,
då i fagra stäfven
han dig som stambo stält.”

Atle kvad:

15.
“Atle jag heter,
ondt jag dig bringar,
häxor jag hårdt hatar.
Bland stänk i stäfven
stod jag ofta,
kvalde troll i kvällen.

16.
“Likbleka häxa!
hvad heter du själf,
hvilken fader har dig, leda, fostrat?
Om nio mil
du under mullen vore,
och grönska öfver din barm grodde!”

Rimgärd kvad:

17.
“Rimgärd jag heter,
och Hate min fader,
den väldigaste jätte, jag viste ;
han röfvat mången
mö ur gård,
förr’n honom Hälge högg.”

Atle kvad:

18.
“Jag såg dig, häxa!
för höfdingens skepp
i fjärdmynningen på lur ligga;
och till Råns rike
du rånat hans kämpar,
hade vi ej för din bragd satt bom.”

Rimgärd kvad:

19.
“Nu är du dum, Atle!
i dröm går du,
snart är du i sömn sunken.
Det var moder min, som låg
att möta er höfding,
jag dragit blott Lödvards söner i sank!

20.
“Nu, Atle! du gnägga skulle,
om du ej skuren vore;
Rimgärd sin stjärt reser.
Ditt bålda mod, Atle!
visst där bak sitter,
fast du som den värste hingst väsnas.”

Atle kvad:

21.
“En hingst skall jag dig varda,
om hit du dig vågar,
och jag å strand från böljan stiger.
Jag dig sönder slår,
om sinnet rinner upp,
och din svans. Rimgärd! sänker.”

Rimgärd kvad:

22.
“Stig i land, Atle!
om på din styrka du tröstar,
i Varins vik må vi mötas!
Refbenen skall jag rifva
ur din rygg upp,
kommer du i mina klor, karl !”

Atle kvad:

23.
“Ej gå jag månde,
förr’n männen vakna
och kring höfdingen vakt hålla
Det är icke utan,
odjur! att jag väntar
se dig upp under vårt skepp skjuta.”

Rimgärd kvad:

24.
“Vak upp, Hälgel
du, som Hate drap,
och böter åt Rimgärd räck!
Om en natt hon får
hos fursten sofva,
så skattar hon skadan bött.”

Hälge kvad:

25.
“Luden heter,
du leda mö!
turs, som på Tollö bor,
vrångvis jätte,
den värste af klippfolk,
han är rätter man åt slik slinka.”

Rimgärd kvad:

26.
“Henne vill du hällre få, Hälge!
som hamnar utsåg
förra natten åt folket,
mångsmyckad mö,
mäktig af kraft,
som från bölja här å strand steg,
och så eder flotta frälste.

27.
”Hon ensam vållar,
att jag icke kan
furstens folk ge bane.”

Hälge kvad:

28.
“Svara mig, Rimgärd!
om för sorgen din
jag dig böter bringar:
var det en som frälste
furstens skepp,
eller foro de fler i följe?”

Rimgärd kvad:

29.
“Tre gånger nio foro,
men främst red en,
en mö, mjällhvit under hjälmen;
hästarna stampade,
då stänkte af deras man
dagg i djupa dalar,
hagel i höga skogar;
det ger folken fröjd och äring,
men led var mig synen jag såg.

Hälge kvad:

30.
“Se åt öster, Rimgärd!
med runostafvar
har Hälge till Häl dig slagit;
nu är för bölja och bränning
bärgad min flotta,
och därhos mina käcke kämpar.”

Atle kvad:

31.
“Nu är dager, Rimgärd!
men dig har Atle
till döds med samtal sinkat;
man tycks skönja ett löjligt
sjömärke,
där du står, en sten, på stranden.”

____________


Konung Hälge var en väldig krigare. En gång kom han till konung Öilime och friade till hans dotter Svåfva. Hälge och Svåfva svuro hvar andra trohetslöfte och älskade hvar andra högt. Svåfva var sedan hemma hos sin fader, medan Hälge drog i härnad. Men valkyria var Svåfva ännu såsom förut. Hädin vistades hemma i Norge hos sin fader, konung Hjörvard. En julafton vände han allena hem från skogen och mötte en trollkvinna. Hon red på en varg och hade ormar till tömmar. Hon bjöd Hädin göra henne sällskap, men han svarade nej. Då sade hon: »Detta skall du få umgälla vid bragebägaren». Om kvällen gjorde man heliga löften. Offergalten vardt framförd, män lade sina händer på honom och afgåfvo sålunda högtidliga löften vid bragebägaren. Då svor Hädin det löftet, att han ville vinna Svåfva, Öilimes dotter, sin broders käresta; men sedan ångrade han detta så djupt, att han drog bort på villande stigar till landen söder ut. Där mötte han sin broder Hälge.

Hälge kvad:

32.
“Hell dig, Hädin!
hvad har du att säga,
hvilka nyheter
från Norges land?
Hvi är du, drotten!
ur landet drifven
och kommer ensam
med oss att tala?”

Hädin kvad:

33.
“Mig har mångfaldig
missgärning hemsökt:
jag korat har mig
den konungsborna
bruden din
vid bragebägarn.”

Hälge kvad:

34.
“Döm ej dig själf, Hädin!
ty dagsens sanning
skola bådas våra
bragelöften varda!

35.
“Mig höfdingen har
till holmgång stämt;
om tre nätter
vi träffas skola.
Tvifvelaktigt,
om jag återkommer.
Då hände det till gagn,
om det hända skall!”

Hädin kvad:

36.
“Du sade, Hälge!
att Hädin var
värd gagn af dig
och gåfvor stora.
Bättre ditt svärd
dig att bloda höfves,
än att fiender dina
frid gifva.”

Då kvad Hälge:

37
“På varg i kvällen
kvinna red,
som hafva ville
Hädin i följe.
Väl hon viste,
att till ve gick
Segerlins son
på Sigarsvalla.”



Detta sade Hälge, emedan han anade, att hans död var nära, och att det varit hans fylgior, som uppsökt Hädin, då denne såg kvinnan rida på vargen. Alf hette en konung, son af Rodmar. Han hade på Sigarsvalla haslat in en valplats åt Hälge med tre nätters frist. Där stod sedan en stor strid, och Hälge fick banesår.


38.
Då sände Hälge
Sigar att rida
efter Öilimes
enda dotter:
“Bed henne att raskt
rusta sig till,
om hon finna vill
fursten i lifvet!”

Sigar kvad:

39
“Hit mig hafver
Hälge sändt,
att med dig själf, Svåfva,
samtal få;
dig ville hjälten
gärna träffa,
förr’n anden flydde
från den ädelborne.”

Svåfva kvad:

40.
“Hvad har då händt
Hälge Hjörvardsson?
Svåra sorger
ha sökt mig upp.
Om dolk honom sargat,
eller svärd bitit,
skall gärningsmännen
jag men samka.”

Sigar kvad:

41.
“Här föll i morgse
vid Fräkasten
den ädlaste hjälte
under solen.
Alf må evigt
yfvas af seger;
denna gång
till gagn dock icke!”

Hälge kvad:

42.
“Hell dig, Svåfva!
sorg dig väntar;
nu se vi hvar andra
sista gången.
Blodet flödar
ur furstens sår;
svärdet har nått
nära till hjärtat.

43
“Jag beder dig, Svåfva!
— brud, gråt ej! —
om mitt sista ord
du älskar lyda:
låt åt Hädin
läger reda
och älska ömt
unge fursten!”

Svåfva kvad:

44.
“Så mycket jag lofvat
i Munarheim,
då Hälge fordom
mig fäste med ringar,
att okänd höfding
jag aldrig skulle,
se'n min furste fallit,
i famn taga.”

Hädin kvad:

45.
“Kyss mig, Svåfva!
Ej kommer jag åter
att Rogheim se
eller Rödulsfjällen,
förr’n jag hämnats har
Hjörvards son,
den ädlaste hjälte
under solen.”


Det säges, att Hälge och Svåfva vordo återfödda efter döden.


Deko.1.(PAG).jpg


Noter till Kvädet om Hälge Hjörvardsson

Denna hjältedikt, hvilken står såsom ett helt för sig, liksom Völundskvädet skild från de öfriga kretsarna af hjältesånger, består enligt S. Grundtvig af fragment utaf fyra olika men dock sammanhörande, hvar andra fortsättande fornkväden om Hjörvard och hans son Hälge. Det första skildrar, huru konung Hjörvard vann konung Svåfnes dottet, Segerlin, det andra, huru Hjörvards och Segerlins son fick namnet Hälge af valkyrian Svåfva, konung Öilimes dotter, det tredje huru Hälge dräp jätten Hate och sedan af sin valkyria frälstes från den hämd, som Rimgärd, Hates dotter, velat bereda honom, och slutligen det fjärde, huru Hälges broder, Hädin, obetänksamt vid Bragebägaren gjort det löftet, att han skulle vinna sin broders trolofvade, men sedan, ångrande sitt felsteg, uppsökte sin broder och bekände för honom alt, hvarpå Hälge, som redan aftalat om holmgång med konung Alf, Rodmars son, föll och i döden öfverlät sin trolofvade åt sin broder, Hädin, hvilken lofvade att ej komma åter förr, än han hämnats sin broder.

Denna fornsång ger oss i Hälge bilden af en äkta nordisk hjälte, tapper, högsinnad, slägtkär och sin utkorade trogen. Hans öde är tragiskt. På jorden njuter han icke sina ädla egenskapers lön, utan går bort utan att som make hafva egt sin valkyria. De återföddes dock, både han och hon, säger sagan, till en ny och skönare hjältelefnad.

Prosan till visan i, sid. 142, raden 9.
Atle. Denne Atle får ej förblandas med den Atle, som är Gjukes son och hufvudpersonen i två af de senare hjältesångerna.

Prosan till visan 1, sid. 142, raden 14.
Att förstå fogalåt är ett drag, som återfinnes såsom egenskap hos en mängd af folksagans hjältar äfven i medeltidens folkvisor och i yngre tidens dikter.

Visan 1.
Glasislund uppfattas af S. Grundtvig såsom betecknande den mytiska lunden Glasir, som omtalas i Snorres Edda.

Visan 2.
Blot är ett slags offer. Det motsvarande verbet är ”blota”, som förekommer i Den Höges Sång, visan 144, och i Sången om Hyndia, visan 4. På intet dera stället får man någon inblick uti, huru blotandet tillgick.

Visan 4.
Hof, se Valans Visdom, noten till visan 10!
Harg, se Sången om Hyndia noten till visan 10!

Prosan efter visan 5, sid. 144, raden 4.
Frånmar i örnhamn. Om dylik lånad hamn talas redan i Trymskvädet, visan 3.

Visan 6.
Det är valkyrian, Odins budbärarinna, som gifver hjälten namn och svärd, och som korar honom till en lefnad af bragder.

Visan 11.
Rodmar är enligt prosan efter visan 5 en konung, som dräpt Hälges morfader, Hjörvards svärfader. Hälges första bedrift är hämden på denne Rodmar.

Visan 12.
Rimgärd hörer till dessa kvällridor, som, bringande hagel och oväder, färdas omkring om natten, men icke tåla dagens ljus, utan som vid första solstrålen förstenas, liksom jättar och dvärgar, om de ej förut dolt sig i hålor.

Visan 14.
Stambor kallades i vikingatiden de kämpar, som fått plats i stäfven, hvilken var en hedersplats för de tappraste.

Visan 15.
Atle jag heter. Stället innebär, enligt Richerts påpekan, en ordlek på Atli och atall »Den bistre jag heter, bister skall jag dig vara.»

Visan 17.
Hjältame fortsatte Tors bedrift att dräpa jättar och vidunder.

Visan 18.
Råns rike är hafvet. Rimgärd har sökt dränka Hälge och hans män.

Visan 19.
Lödvard omtalas ej på något annat ställe.

Visan 22.
Varins vik tyckes vara ett annat namn blott på Hatefjärden.

Visan 24.
Rimgärd jättinnan, vill sofva en natt hos Hälge. Samma tanke återfinnes i en mängd medeltida visor och sägner, i hvilka dvärgar och älfvor vilja röfva eller genom förförelse draga människor till sig i kärlek.

Visan 29.
Rimgärd ser de högre väsendena med afsky. Samma drag upprepas i medeltidssägnerna om jättar, som med vrede rasa emot de kristne och deras kyrkor.

Visorna 30 och 31.
Hälge har gjort med Rimgärd samma svek, som Tor med Allvis i sången om denne dvärg. Se härom inledningen till noterna öfver denna sång! Jämför äfven i afseende härpå den norska medeltidsvisan om Hermod unge, den svenska om Hemming unge och den norska om Steinfinn Fefinson! I visan om Hermod unge frälsas denne, då han, förföljd från fjäll till fjäll af en jättekvinna, slutligen vänder sina ögon mot öster och ser solen gå upp; i den svenska om Hemming unge, som förföljes af jättekvinnan, heter det:


”Innan han kom till långe ro,
där som korset ståndar:
Herre Gud tröste mig, fager unger sven.
Och hjälpe mig nu af vånda!” —

När kärringen kom till långe bro
och fick se korset stånda;
då sprang hon i stycken sönder,
och Hemming blef utan vånda.

”Hör du, Hemming, hvad jag säger dig.
En ting vill jag af dig tigga:
Hjälp mig nu i bärget igen,
att jag här icke må ligga!” —

”Hör du, kärring, hvad jag säger dig,
med dina usla särker,
du äst intet bättre värd,
än ligga till vägamärke.”


Uttryckets och hela påhittets likhet, då Rimgärd i Eddan förstenas och varder ett sjömärke, och jättekvinnan i medeltidsvisan förstenas och varder ett vägamärke, tyder på fortvaron af den gamla grundföreställningen, fastän korset trädt i den första Solblickens ställe.

Prosan före visan 32, sidan 148.
Trollkvinnans ridt på en varg med ormar till tömmar går igen i nyare dikter om trollpackor. Märkas bör vidare, att det är trollkvinnan, som till hämd ingifver Hädin det olyckliga löftet vid bragebägaren. Det ser nästan ut, som om trollkvinnan vore en uppenbarelse af Rimgärd, men prosan efter visan 37 ådagalägger, att det är en af Hälges fylgjor, som uppsökt Hädin.

Visan 32.
Norge. Svend Grundtvig anser icke, att Norge här betyder landet Norge, utan att frågan endast gäller nyheter norr ifrån. Öfver hufvud böra inga lokalbestämningar i Eddan fattas såsom innebärande några verkliga geografiska upplysningar. Det är i diktens verld, som händelserna spela.

Visan 34.
Bådas våra bragelöften. Häraf synes det, att det är till följd af ett dylikt löfte, som Hälge ingår i den kamp, som skall kosta honom lifvet.

Visan 38.
Sigar. Detta namn ingår i flera af hjältesägnerna. Då Gudrun efter Sigurd Fåfnesbanes död sitter hos Tora Håkansdotter i Danmark, utsy dessa kvinnor Sigars och Siggeirs kamp. Hälge Hundingsbanes valkyria, Sigrun, är en dotter af konung Högne, och dennes broder heter Sigar.

Visan 45.
Det framgår af denna visa ej klart, huru vida Hädin verkligen till slut fick ega Svåfva. Af slutorden om Hälges och Svåfvas återfödelse efter döden tyckes det, att Svåfva var den bortgångne Hälge trogen. Jämför härmed Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, prosan före visan 6!