Forskjell mellom versjoner av «Kvädet om Atle»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
Linje 24: Linje 24:
  
 
Gudrun, Gjukes dotter, hämnade sina bröder, så som frejdat har blivit. Hon dödade först Atles söner, men därefter dödade hon Atle och brände hallen och hela hovet. Om detta är följande kväde diktat:
 
Gudrun, Gjukes dotter, hämnade sina bröder, så som frejdat har blivit. Hon dödade först Atles söner, men därefter dödade hon Atle och brände hallen och hela hovet. Om detta är följande kväde diktat:
 +
  
 
<blockquote>
 
<blockquote>
Linje 34: Linje 35:
 
<br>till bänkar omkring elden
 
<br>till bänkar omkring elden
 
<br>och till ölet ljuva.
 
<br>och till ölet ljuva.
 
 
<br><br>2.<br>Drottens män de drucko,
 
<br><br>2.<br>Drottens män de drucko,
 
<br>medan dolske gäster tego,
 
<br>medan dolske gäster tego,
Linje 43: Linje 43:
 
<br>de sydländske sändemannen,
 
<br>de sydländske sändemannen,
 
<br>som satt i högbänk:
 
<br>som satt i högbänk:
 
 
<br><br>3.<br>"Atle hit mig sände
 
<br><br>3.<br>"Atle hit mig sände
 
<br>att hans ärende rida
 
<br>att hans ärende rida
Linje 52: Linje 51:
 
<br>i hjälmar med ringband
 
<br>i hjälmar med ringband
 
<br>att gästa Atle.
 
<br>att gästa Atle.
 
 
<br><br>4.<br>Sköldar I där fån välja,
 
<br><br>4.<br>Sköldar I där fån välja,
 
<br>och skönglättade askspjut,
 
<br>och skönglättade askspjut,
Linje 61: Linje 59:
 
<br>kastspjut och fålar
 
<br>kastspjut och fålar
 
<br>med fradga om betslen.
 
<br>med fradga om betslen.
 
 
<br><br>5.<br>Den vidsträckta Gnitaheden
 
<br><br>5.<br>Den vidsträckta Gnitaheden
 
<br>vill han eder giva,
 
<br>vill han eder giva,
Linje 70: Linje 67:
 
<br>den märkliga skog,
 
<br>den märkliga skog,
 
<br>som man Mörkskogen kallar."
 
<br>som man Mörkskogen kallar."
 
 
<br><br>6.<br>På huvudet vände Gunnar
 
<br><br>6.<br>På huvudet vände Gunnar
 
<br>och till Hogne sade:
 
<br>och till Hogne sade:
Linje 79: Linje 75:
 
<br>vartill vi ej också
 
<br>vartill vi ej också
 
<br>ägde maken.
 
<br>ägde maken.
 
 
<br><br>7.<br>Sju salar vi äga,
 
<br><br>7.<br>Sju salar vi äga,
 
<br>med svärd fulla,
 
<br>med svärd fulla,
Linje 92: Linje 87:
 
<br>ett mitt är bättre
 
<br>ett mitt är bättre
 
<br>än alla hunnernas."
 
<br>än alla hunnernas."
 
 
<br><br>''Hogne sade:''
 
<br><br>''Hogne sade:''
 
<br>8.<br>"Vad råd tror du Gudrun mente,
 
<br>8.<br>"Vad råd tror du Gudrun mente,
Linje 102: Linje 96:
 
<br>vargar oss vänta
 
<br>vargar oss vänta
 
<br>på den väg vi rida."
 
<br>på den väg vi rida."
 
 
<br><br>9.<br>Ej eggade fränder
 
<br><br>9.<br>Ej eggade fränder
 
<br>eller andra närskylda,
 
<br>eller andra närskylda,
Linje 111: Linje 104:
 
<br>stolt i mjödsal,
 
<br>stolt i mjödsal,
 
<br>mycket upprörd.
 
<br>mycket upprörd.
 
 
<br><br>10.<br>"Stig upp nu, Fjorner!
 
<br><br>10.<br>"Stig upp nu, Fjorner!
 
<br>Låt ut på bänkarna
 
<br>Låt ut på bänkarna
 
<br>guldskålar i modiga
 
<br>guldskålar i modiga
 
<br>mäns händer vandra.
 
<br>mäns händer vandra.
 
 
<br><br>11.<br>För nivlungars arv
 
<br><br>11.<br>För nivlungars arv
 
<br>skall ulven råda,
 
<br>skall ulven råda,
Linje 125: Linje 116:
 
<br>göra gamman åt hundflock,
 
<br>göra gamman åt hundflock,
 
<br>om Gunnar ej kommer."
 
<br>om Gunnar ej kommer."
 
 
<br><br>12.<br>Sin stridsdjärve härskare
 
<br><br>12.<br>Sin stridsdjärve härskare
 
<br>stridbara kämpar
 
<br>stridbara kämpar
Linje 134: Linje 124:
 
<br>"Hell, faren hurtiga,
 
<br>"Hell, faren hurtiga,
 
<br>dit hugen er lockar!"
 
<br>dit hugen er lockar!"
 
 
<br><br>13.<br>Över fjället läto krigarne
 
<br><br>13.<br>Över fjället läto krigarne
 
<br>i fullt språng löpa
 
<br>i fullt språng löpa
Linje 143: Linje 132:
 
<br>gåvo gångarne fart
 
<br>gåvo gångarne fart
 
<br>över grönskande slätter.
 
<br>över grönskande slätter.
 
 
<br><br>14.<br>Atles jord de sågo,
 
<br><br>14.<br>Atles jord de sågo,
 
<br>ovan djupen vallar,
 
<br>ovan djupen vallar,
Linje 160: Linje 148:
 
<br>med vinande kastspjut
 
<br>med vinande kastspjut
 
<br>att kriga mot fursten.
 
<br>att kriga mot fursten.
 
 
<br><br>15.<br>Snart varsnade deras syster,
 
<br><br>15.<br>Snart varsnade deras syster,
 
<br>att i salen de kommo,
 
<br>att i salen de kommo,
Linje 169: Linje 156:
 
<br>mot hunners onda anslag?
 
<br>mot hunners onda anslag?
 
<br>Gå ut ur salen genast!
 
<br>Gå ut ur salen genast!
 
 
<br><br>16.<br>Bättre vore, broder,
 
<br><br>16.<br>Bättre vore, broder,
 
<br>att i brynja du komme
 
<br>att i brynja du komme
Linje 184: Linje 170:
 
<br>nu är den ormgården
 
<br>nu är den ormgården
 
<br>eder beredd."
 
<br>eder beredd."
 
 
<br><br>''Gunnar sade:''
 
<br><br>''Gunnar sade:''
 
<br>7.<br>"För sent är nu, syster,
 
<br>7.<br>"För sent är nu, syster,
Linje 192: Linje 177:
 
<br>från Rens Rosmofjäll
 
<br>från Rens Rosmofjäll
 
<br>raska kämpar."
 
<br>raska kämpar."
 
 
<br><br>18.<br>De fångade Gunnar
 
<br><br>18.<br>De fångade Gunnar
 
<br>och i fjättrar satte
 
<br>och i fjättrar satte
 
<br>burgundernas hövding
 
<br>burgundernas hövding
 
<br>och hår honom bundo.
 
<br>och hår honom bundo.
 
 
<br><br>19-20.<br>Sju dödade Hogne
 
<br><br>19-20.<br>Sju dödade Hogne
 
<br>med sitt drabbande svärd,
 
<br>med sitt drabbande svärd,
Linje 210: Linje 193:
 
<br>om den djärve sitt liv
 
<br>om den djärve sitt liv
 
<br>ville lösa med guldet.
 
<br>ville lösa med guldet.
 
 
<br><br>''Gunnar sade:''
 
<br><br>''Gunnar sade:''
 
<br>21.<br>"Hognes hjärta
 
<br>21.<br>"Hognes hjärta
Linje 218: Linje 200:
 
<br>med skarpslipat kortsvärd,
 
<br>med skarpslipat kortsvärd,
 
<br>på konungasonen."
 
<br>på konungasonen."
 
 
<br><br>22.<br>Hjärtat de skuro
 
<br><br>22.<br>Hjärtat de skuro
 
<br>ur Hjalles bröst,
 
<br>ur Hjalles bröst,
 
<br>blodigt, och på bricka
 
<br>blodigt, och på bricka
 
<br>det buro till Gunnar.
 
<br>det buro till Gunnar.
 
 
<br><br>23.<br>Då sade Gunnar,
 
<br><br>23.<br>Då sade Gunnar,
 
<br>gode kämpars drott:
 
<br>gode kämpars drott:
Linje 234: Linje 214:
 
<br>det bävade dubbelt
 
<br>det bävade dubbelt
 
<br>när i bröstet det låg."
 
<br>när i bröstet det låg."
 
 
<br><br>24.<br>Då skrattade Hogne,
 
<br><br>24.<br>Då skrattade Hogne,
 
<br>när de skuro till hjärtat
 
<br>när de skuro till hjärtat
Linje 241: Linje 220:
 
<br>De på brickan blodigt lade det
 
<br>De på brickan blodigt lade det
 
<br>och buro det till Gunnar.
 
<br>och buro det till Gunnar.
 
 
<br><br>25.<br>Då sade Gunnar,
 
<br><br>25.<br>Då sade Gunnar,
 
<br>glänsande spjut-nivlung:
 
<br>glänsande spjut-nivlung:
Linje 252: Linje 230:
 
<br>bävade ej ens så,
 
<br>bävade ej ens så,
 
<br>när i bröstet det låg.
 
<br>när i bröstet det låg.
 
 
<br><br>26.<br>Atle, så fjärran
 
<br><br>26.<br>Atle, så fjärran
 
<br>från intet du blir,
 
<br>från intet du blir,
Linje 261: Linje 238:
 
<br>för all nivlungaskatten;
 
<br>för all nivlungaskatten;
 
<br>nu lever ej Hogne.
 
<br>nu lever ej Hogne.
 
 
<br><br>27.<br>Alltid tvivel jag hyste,
 
<br><br>27.<br>Alltid tvivel jag hyste,
 
<br>medan två vi levde,
 
<br>medan två vi levde,
Linje 274: Linje 250:
 
<br>hellre än guld på händerna
 
<br>hellre än guld på händerna
 
<br>av hunners barn må skina."
 
<br>av hunners barn må skina."
 
 
<br><br>''Atle sade:''
 
<br><br>''Atle sade:''
 
<br>28.<br>"Faren med vagnarna!
 
<br>28.<br>"Faren med vagnarna!
Linje 282: Linje 257:
 
<br>till döden drog
 
<br>till döden drog
 
<br>dådrike kungen.
 
<br>dådrike kungen.
 
 
<br><br>29.<br>Då red Atle den mäktige
 
<br><br>29.<br>Då red Atle den mäktige
 
<br>manyvige Glaum,
 
<br>manyvige Glaum,
Linje 291: Linje 265:
 
<br>glamsal gången,
 
<br>glamsal gången,
 
<br>gråten sväljde.
 
<br>gråten sväljde.
 
 
<br><br>''Hon sade:''
 
<br><br>''Hon sade:''
 
<br>30.<br>"Så gånge dig, Atle,
 
<br>30.<br>"Så gånge dig, Atle,
Linje 301: Linje 274:
 
<br>vid vilobäddens rum
 
<br>vid vilobäddens rum
 
<br>och vid Ulls ring!"
 
<br>och vid Ulls ring!"
 
 
<br><br>31.<br>Krigarhopen lade
 
<br><br>31.<br>Krigarhopen lade
 
<br>levande fursten,
 
<br>levande fursten,
Linje 314: Linje 286:
 
<br>skall så i säkerhet
 
<br>skall så i säkerhet
 
<br>sätta sitt guld.
 
<br>sätta sitt guld.
 
 
<br><br>32.<br>Atle lät löpa
 
<br><br>32.<br>Atle lät löpa
 
<br>till sitt lantgods från mordet
 
<br>till sitt lantgods från mordet
Linje 323: Linje 294:
 
<br>ett hiskligt vapenslammer,
 
<br>ett hiskligt vapenslammer,
 
<br>från heden de kommo.
 
<br>från heden de kommo.
 
 
<br><br>33.<br>Ut gick då Gudrun
 
<br><br>33.<br>Ut gick då Gudrun
 
<br>Atle till mötes
 
<br>Atle till mötes
Linje 332: Linje 302:
 
<br>glad hos Gudrun
 
<br>glad hos Gudrun
 
<br>grisar hädanfarna!"
 
<br>grisar hädanfarna!"
 
 
<br><br>34.<br>Vinfyllda skålar
 
<br><br>34.<br>Vinfyllda skålar
 
<br>skramlade hos Atle,
 
<br>skramlade hos Atle,
Linje 339: Linje 308:
 
<br>Raska karlar kommo
 
<br>Raska karlar kommo
 
<br>med knävelborrar långa.
 
<br>med knävelborrar långa.
 
 
<br><br>35.<br>Då skred den ljushylta
 
<br><br>35.<br>Då skred den ljushylta
 
<br>att skålar åt dem bära,
 
<br>att skålar åt dem bära,
Linje 346: Linje 314:
 
<br>av tvång, men till bleke Atle
 
<br>av tvång, men till bleke Atle
 
<br>hon talade hånfullt:
 
<br>hon talade hånfullt:
 
 
<br><br>36.<br>"Dina söners hjärtan,
 
<br><br>36.<br>"Dina söners hjärtan,
 
<br>du svärdsutdelare,
 
<br>du svärdsutdelare,
Linje 355: Linje 322:
 
<br>äta dem till ölet,
 
<br>äta dem till ölet,
 
<br>undfägna gäster i högbänk.
 
<br>undfägna gäster i högbänk.
 
 
<br><br>37.<br>Du kallar ej att sitta
 
<br><br>37.<br>Du kallar ej att sitta
 
<br>i knä hos dig sedan
 
<br>i knä hos dig sedan
Linje 366: Linje 332:
 
<br>ansa manar
 
<br>ansa manar
 
<br>och egga hästar."
 
<br>och egga hästar."
 
 
<br><br>38.<br>På bänkarne blev larm,
 
<br><br>38.<br>På bänkarne blev larm,
 
<br>- bistra läto männen -
 
<br>- bistra läto männen -
Linje 377: Linje 342:
 
<br>unga, oskuldsfulla,
 
<br>unga, oskuldsfulla,
 
<br>som med Atle hon hade.
 
<br>som med Atle hon hade.
 
 
<br><br>39.<br>Guld sådde
 
<br><br>39.<br>Guld sådde
 
<br>den svanvita,
 
<br>den svanvita,
Linje 386: Linje 350:
 
<br>kvinnan alls intet
 
<br>kvinnan alls intet
 
<br>aktade deras liv.
 
<br>aktade deras liv.
 
 
<br><br>40.<br>Intet anade Atle,
 
<br><br>40.<br>Intet anade Atle,
 
<br>yr han sig druckit,
 
<br>yr han sig druckit,
Linje 395: Linje 358:
 
<br>för ädlingarnes ögon
 
<br>för ädlingarnes ögon
 
<br>omfamnade varandra.
 
<br>omfamnade varandra.
 
 
<br><br>41.<br>Medelst svärdsudd hon bädden
 
<br><br>41.<br>Medelst svärdsudd hon bädden
 
<br>gav blod att dricka,
 
<br>gav blod att dricka,
Linje 404: Linje 366:
 
<br>husfrun sina huskarlar;
 
<br>husfrun sina huskarlar;
 
<br>det var hämnden för bröderna.
 
<br>det var hämnden för bröderna.
 
 
<br><br>42.<br>Åt elden gav hon alla,
 
<br><br>42.<br>Åt elden gav hon alla,
 
<br>som inne voro,
 
<br>som inne voro,
Linje 415: Linje 376:
 
<br>livet förlustiga
 
<br>livet förlustiga
 
<br>i lågan de föllo.
 
<br>i lågan de föllo.
 
 
<br><br>43.<br>Nog härom är talat,
 
<br><br>43.<br>Nog härom är talat,
 
<br>ej någon gör så mer
 
<br>ej någon gör så mer

Revisjonen fra 25. des. 2013 kl. 00:52

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Svensk.gif


Eddan
De nordiska guda- och hjältesångerna


Översättning från isländskan av
Erik Brate


Kvädet om Atle


Gudrun, Gjukes dotter, hämnade sina bröder, så som frejdat har blivit. Hon dödade först Atles söner, men därefter dödade hon Atle och brände hallen och hela hovet. Om detta är följande kväde diktat:


1.
Atle sänder
en sven till Gunnar,
att rida, en klok karl,
Knefröd han hette.
Han kom till Gjukes gårdar
och till Gunnars sal,
till bänkar omkring elden
och till ölet ljuva.

2.
Drottens män de drucko,
medan dolske gäster tego,
vin i vapensalen,
vreden från hunnerna räddes.
Då ropade Knefröd
med kallsinnig röst,
de sydländske sändemannen,
som satt i högbänk:

3.
"Atle hit mig sände
att hans ärende rida
på häst, som tuggar munbett,
över Mörkskogen djupa,
att bedja eder, Gunnar,
att på bänken I kommen
i hjälmar med ringband
att gästa Atle.

4.
Sköldar I där fån välja,
och skönglättade askspjut,
förgylda hjälmar
er givas och hunniska trälar,
silversytt sadeltyg,
sydländska brynjor,
kastspjut och fålar
med fradga om betslen.

5.
Den vidsträckta Gnitaheden
vill han eder giva,
förutom ljungande kastspjut
och förgyllda stammar,
stora dyrbarheter
och Danparstaden,
den märkliga skog,
som man Mörkskogen kallar."

6.
På huvudet vände Gunnar
och till Hogne sade:
"Vad säger du, ungersven,
då sådant vi höra.
Jag visste ej guld
på Gnitaheden,
vartill vi ej också
ägde maken.

7.
Sju salar vi äga,
med svärd fulla,
fäste av guld
finnes på varje.
Bäst vet jag min häst
och bäst bita mitt svärd,
bänksmyckande bågar
och brynjor av guld,
hjälm och sköld vitast,
vandrad ur Kjars hall,
ett mitt är bättre
än alla hunnernas."

Hogne sade:
8.
"Vad råd tror du Gudrun mente,
när nng till oss hon sände,
virad med vargens hår,
varning tror jag hon gav.
Ett hår jag fann av vargen
vridet i röda ringen;
vargar oss vänta
på den väg vi rida."

9.
Ej eggade fränder
eller andra närskylda,
ej vänner, ej vise,
ej väldiga herrar.
Dem hälsade Gunnar
som hövdes en konung,
stolt i mjödsal,
mycket upprörd.

10.
"Stig upp nu, Fjorner!
Låt ut på bänkarna
guldskålar i modiga
mäns händer vandra.

11.
För nivlungars arv
skall ulven råda,
de gamla gråben,
om Gunnar förloras.
Brunpälsade björnar
skola bita med huggtand
göra gamman åt hundflock,
om Gunnar ej kommer."

12.
Sin stridsdjärve härskare
stridbara kämpar
gråtande följde
ur hunners gård.
Då sade den unge
sonen till Hogne:
"Hell, faren hurtiga,
dit hugen er lockar!"

13.
Över fjället läto krigarne
i fullt språng löpa
hästarne med munbett
genom Mörkskog den okända.
Allt Hunnerlandet darrade,
där dristige de redo,
gåvo gångarne fart
över grönskande slätter.

14.
Atles jord de sågo,
ovan djupen vallar,
- Bickes män stå
på borgen den höga -
sal över söderfolk
med sittplatser utstyrd
med bundna bröstskydd
och bleka sköldar.
Med spjut och spetsar
spridda voro vakter
- vin drack Atle
i väldiga salen -
att på Gunnars folk akta,
om de gåve sig hit
med vinande kastspjut
att kriga mot fursten.

15.
Snart varsnade deras syster,
att i salen de kommo,
båda hennes bröder;
ej brydde henne ölet:
"Förrådd är du, Gunnar
Vad rår du väl att göra
mot hunners onda anslag?
Gå ut ur salen genast!

16.
Bättre vore, broder,
att i brynja du komme
och i hjälmar med ringband
att gästa Atles hem,
att du sutte i sadel
på solheta dagar,
läte kvinnor kvida
över kallnade lik
och hunnernas sköldmör
härverk känna,
men Atle själv läte du
i ormgård komma;
nu är den ormgården
eder beredd."

Gunnar sade:
7.
"För sent är nu, syster,
att samla nivlungar;
långt är att leta
till ledung följe,
från Rens Rosmofjäll
raska kämpar."

18.
De fångade Gunnar
och i fjättrar satte
burgundernas hövding
och hår honom bundo.

19-20.
Sju dödade Hogne
med sitt drabbande svärd,
i heta elden
den åttonde han stötte,
- så sig mot fienden värja
skall frejdad hjälte -
men i hunnernas händer
Hogne föll.
De frågade Gunnar,
goternas furste,
om den djärve sitt liv
ville lösa med guldet.

Gunnar sade:
21.
"Hognes hjärta
i min hand skall ligga,
blodigt, skuret
ur bröstet på hjälten,
med skarpslipat kortsvärd,
på konungasonen."

22.
Hjärtat de skuro
ur Hjalles bröst,
blodigt, och på bricka
det buro till Gunnar.

23.
Då sade Gunnar,
gode kämpars drott:
"Här har jag hjärtat
av Hjalle den fege,
olikt hjärtat
av den djärve Hogne,
då det mycket bävar,
där på brickan det ligger;
det bävade dubbelt
när i bröstet det låg."

24.
Då skrattade Hogne,
när de skuro till hjärtat
på levande krigshjälten;
han klagan lät ej höra.
De på brickan blodigt lade det
och buro det till Gunnar.

25.
Då sade Gunnar,
glänsande spjut-nivlung:
"Här har jag hjärtat
av Hogne den djärve,
olikt hjärtat
på Hjalle den fege;
det föga bävar,
där på brickan det ligger,
bävade ej ens så,
när i bröstet det låg.

26.
Atle, så fjärran
från intet du blir,
som bliva du skall
från skatterna våra.
Jag är den ende,
som gömstället vet
för all nivlungaskatten;
nu lever ej Hogne.

27.
Alltid tvivel jag hyste,
medan två vi levde,
nu har jag intet,
då jag ensam lever.
Ren för guldet skall råda,
som retar till strid,
fors för nivlungars arv,
som från asarne kommit.
I virvlande vatten
skola välska ringar lysa,
hellre än guld på händerna
av hunners barn må skina."

Atle sade:
28.
"Faren med vagnarna!
Fången är i band nu."
Och bort dädan
betselskakaren
till döden drog
dådrike kungen.

29.
Då red Atle den mäktige
manyvige Glaum,
ledsagad av krigare;
deras svåger han var
[Gunnars och Hognes];
Gudrun, i krigarnes
glamsal gången,
gråten sväljde.

Hon sade:
30.
"Så gånge dig, Atle,
som med Gunnar du haver
eder ofta svurit
och uttalat fordom
vid sol i söder
och vid Sigtyrs berg,
vid vilobäddens rum
och vid Ulls ring!"

31.
Krigarhopen lade
levande fursten,
i den gård, varest runt
ringlade sig
ormar inne.
Men ensam Gunnar
harmsen harpan
med handen slog,
strängarne klingade.
En konung med mod
skall så i säkerhet
sätta sitt guld.

32.
Atle lät löpa
till sitt lantgods från mordet
sin gode gångare,
som i gruset travade.
Larm på gården hördes,
hästarne trängdes,
ett hiskligt vapenslammer,
från heden de kommo.

33.
Ut gick då Gudrun
Atle till mötes
med gyllene bägarn
att hans gengäld kungöra:
"Få kan du, furste,
i festsalen din
glad hos Gudrun
grisar hädanfarna!"

34.
Vinfyllda skålar
skramlade hos Atle,
när hunnerna sutto
i hallen och språkade.
Raska karlar kommo
med knävelborrar långa.

35.
Då skred den ljushylta
att skålar åt dem bära,
den bistra kvinnan, åt männen,
och mat till ölet valde
av tvång, men till bleke Atle
hon talade hånfullt:

36.
"Dina söners hjärtan,
du svärdsutdelare,
har du blodiga
med honung tuggat.
Du, modige, nu kan smälta
människostekar,
äta dem till ölet,
undfägna gäster i högbänk.

37.
Du kallar ej att sitta
i knä hos dig sedan
Erp eller Eitil
att två åt ölet glädjas;
du ser ej sedan,
sittande mitt på bänken,
de unga skattskänkarne
skafta spjut,
ansa manar
och egga hästar."

38.
På bänkarne blev larm,
- bistra läto männen -
gny under guldväv,
gråt från hunners barn,
utom Gudrun ensam,
som aldrig begrät
sina björndjärva bröder
och båda kära söner,
unga, oskuldsfulla,
som med Atle hon hade.

39.
Guld sådde
den svanvita,
röda ringar
räckte hon huskarlarne,
sitt öde lät hon fyllas,
ädelmetallen vandra,
kvinnan alls intet
aktade deras liv.

40.
Intet anade Atle,
yr han sig druckit,
vapen han ej bar,
var på vakt ej mot Gudrun.
Bättre var det ofta,
då båda kärligt
för ädlingarnes ögon
omfamnade varandra.

41.
Medelst svärdsudd hon bädden
gav blod att dricka,
med mordgirig hand,
och hundarne löste,
framför hallens dörr dem hävde.
Med het brand väckte
husfrun sina huskarlar;
det var hämnden för bröderna.

42.
Åt elden gav hon alla,
som inne voro,
som från mordet på Gunnar
ur Mörkhem kommit.
Då ramlade timret
och rykte kropparne
samt budlungarnes gård.
Där brunno ock sköldmör,
livet förlustiga
i lågan de föllo.

43.
Nog härom är talat,
ej någon gör så mer
brud i brynja
sina bröder att hämna.
Tre konungars bane
hon blivit har,
förrn hon skildes hädan
den sköna kvinnan.

Än tydligare säges härom i den grönländska sången om Atle.