Loketrätan eller Ägers dryckesgille (NFS)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Loketrätan
eller Ägers dryckesgille

Loke håner Brage (W.G. Collingwood, 1908)

Äger, som med annat namn hette Gymer, hade tillredt ett dryckesgille åt asarne, när han fått den stora kitteln, såsom nyss är sagdt. Till detta gästabud kom Oden jämte Frigg, hans hustru. Tor kom icke, emedan han var i österväg, men Sif, hans hustru, var där. Likaså Brage och hans hustru Idun. Tyr var där; han var enhändt, ty Fenresulfven, då han var bunden, hade slitit af hans hand. Där var Njord med sin hustru Skade. Frey och Freya. Vidar, Odens son. Loke var där. Likaså Freys tjänare Byggver och Beyla. Dar var en mängd asar och alfer.

Äger hade två tjänare, Fimafeng och Elder. Lysande guld var där i stället för elds ljus, ölet bars fram af sig själft, och stället var stort och fridlyst. Männen prisade mycket, huru utmärkta Ägers tjänare voro; men Loke kunde ej lida detta, utan dräpte han Fimafeng. Då skakade asarne sina sköldar, skreko mot Loke och drefvo honom till skogs men gingo själfva att dricka. Loke vände tillbaka och träffade Elder ute.

1.
Han hälsade honom:
”Säg mig, Elder,
innan du ett enda
fjät går framåt:
hvarom orda här inne
vid ölgillet
segergudarnes söner?”

2.
Elder kvad:
”Om sina vapen döma
och om sin vapenära
segergudarnes söner.
Af asar och alfer,
som här inne äro,
är dig ingen i orden blid.”

3.
Loke kvad:
”In skall jag gånga
i Ägers hall
att detta dryckesgille se;
hån skall jag bringa
och harm åt asars söner,
att så dem blanda men i mjödet.”

4.
Elder kvad:
”Så vet, om in du gångar
i Ägers hall
att detta dryckesgille se
och skymf ösa
eller skällsord å blida gudar,
månde de torka slikt å dig själf.”

5.
Loke kvad:
”Och vet du, Elder,
att om vi ensamma skola
med stickord inbördes sak söka,
så tör jag vara
rustad i tal och svar,
om du än så mycket måler.”

Sedan gick Loke in i hallen. Men när de, som förut voro där, sågo, hvem som kommit in, tystnade de alla.

6.
Loke kvad:
”Törstig hitkom
till hallen här
Lopt från långa vägar
asarne att bedja,
att en mig gåfve
en dryck af det dråpliga mjöd.

7.
Hvi tigen I så,
tungsinta gudar?
Hafven I ej mål i munnen?
Säte och plats
vid samkvämet väljen mig,
eller drifven mig med hot hädan!”

8.
Brage kvad:
”Säte och plats
vid samkvämet välja dig
asarne aldrig;
förty att väl de fatta,
hvad slags folk de skola
till gamman i gladt lag bjuda.”

9.
Loke kvad:
”Minns du, Oden,
när i urtid redan
vi blandade blod samman?
Öl du sade dig
aldrig skola dricka,
om ej det oss båda bjödes.”

10.
Oden kvad:
”Så res dig, Vidar,
och låt vargens fader
få sig säte i samkvämet,
att ej Loke hånligt
oss lasta må
här i Ägers hall!”

Då stod Vidar upp och skänkte i åt Loke. Men innan denne drack, hälsade han asarne:

11.
”Hell eder, asar,
hell asynjor,
hell alla heliga gudar,
utom den ende
asen, som sitter
där innerst på bänken — Brage!”

12.
Brage kvad:
”Häst och svärd
af egna håfvor jag ger dig,
så ock med en ring dig Brage böter,
att du asarne
afund ej gäldar
och gör dig gudarne gramse.”

13.
Loke kvad:
”Häst och armring,
må du alltid vara
dem bägge beröfvad, Brage!
Af asar och alfer,
som här inne äro,
är du i strid mest strykrädd
och vid skott skrämdast.”

14.
Brage kvad:
”Om utanföre jag vore,
så visst som jag inne är,
kommen ut ur Ägers hall,
bure jag ditt hufvud
i handen min;
för dig jag i detta litet ljuger.”

15.
Loke kvad:
”Djärf du är å sätet
men dristar ej handla så,
Brage, du bänkprydnad!
Gäck du att kämpa,
om du kamplysten är;
i slikt ej en tapper tvekar.”

16.
Idun kvad:
”Jag beder dig, Brage,
vid barns frändskap
och alla önskesöner,
att Loke du ej retar
med lastande ord
här i Ägers hall.”

17.
Loke kvad:
”Tig du, Idun,
dig menar jag af alla kvinnor
den mest manlystna vara,
sedan de bländhvita
armars boja
du slöt om din broders bane.”

18.
Idun kvad:
”Ej Loke jag retar
med lastande ord
här i Ägers hall,
blidkar hellre
Brage, som är upprymd;
jag vill ej, att I vredgade striden.”

19.
Gefion kvad:
”Hvi skolen I, asar,
här inne, I två,
med stickord inbördes sak söka?
Ej Lopt det vet,
hur lumpen han är,
då han älskar det afskyvärda.”

20.
Loke kvad:
”Tig du, Gefion,
det bör ej glömmas nu,
hur till lust dig lockade
svennen den hvite,
som smycket dig gaf,
och du lade din länd däröfver.”

21.
Oden kvad:
”Du är kollrig, Loke,
och kommen från vettet,
då du gör dig Gefion gramse;
ty åldrarnas alla
öden hon känner
lika så väl som jag dem vet.”

22.
Loke kvad:
”Tig du, Oden,
du aldrig förstod
bland stridsmän att skäligt skilja;
ty ofta gaf du dem,
som du ej gifva borde,
just de sämsta seger.”

23.
Oden kvad:
”Och gaf jag dem,
som jag ej gifva borde,
just de sämsta seger,
så var du åtta vintrar
i underjorden
en komjölkerska, en kvinna,
och där har du barn burit,
det menar jag vara argans afvel.”

24.
Loke kvad:
”Men du lär komma att segna
på Samsö, du,
som dräpte likt valor i vadsmål;
en trolldomsfuskare lik
for du fram bland folken,
det menar jag vara argans afvel.”

25.
Frigg kvad:
”Aldrig I skolen
om edra öden
från slyngelårens tid tala,
hvad I två asar
i urtid öfvat:
städs' män förgäte gammalt groll.”

26.
Loke kvad:
”Tig du, Frigg,
du är Fjörgyns mö
och har alltid efter älskog fikat;
som när du, Vidrers kvinna,
både Vi och Viler
slöt till din barm båda.”

27.
Frigg kvad:
”Hade jag här inne
i Ägers hall
en sådan son som Balder,
ej ut du komme
från asars söner.
utan vorde af vredgade slagen.”

28.
Loke kvad:
”Nå, vill du, Frigg,
att fler jag må tälja
af mina menliga runor?
så råder jag då,
att du ej rida ser
Balder till salarna sedan.

29.
Freya kvad:
”Du är tokig, Loke,
som täljer edra
stolliga blygselstafvar;
Frigg, jag vet det,
hvart väsens öde känner,
fast hon ej själf det säger.”

30
Loke kvad:
”Tig du, Freya,
digg till fyllest jag känner
ej lider du brist på lyten;
af asar och alfer,
som här inne äro,
njöt enhvar din ynnest och älskog.”

31.
Freya kvad:
”Falsk är din tunga,
och jag tänker, att hon framgent
sladdrar öfver dig ofärd;
vreda äro dig asar.
vreda asynjor.
skamfull hemåt du fara får.”

32.
Loke kvad:
”Tig du, Freya,
du är en trollpacka
och uppfylld af mycken ondska;
sedan du å din broder sejdat,
sejda blida gudar,
och gaf du då, Freyja, en lumpen lärdom.”

33.
Njord kvad:
”Det är så föga att klandra,
om kvinnan famnar
en äkta make eller älskling;
men det är ett under,
att asars ynkrygg
kunnat här in komma.”

34.
Loke kvad:
”Tig du, Njord,
ty när du öster ut hädan
vardt sänd som gudars gisslan,
Hymers mör
hade dig till nattkärl
och slogo dig surt i munnen.”

35.
Njord kvad:
”Den hugnaden gafs mig,
när jag hädan öster ut
vardt sänd som gudars gisslan,
att jag aflade en son.
som ingen hatar,
och tyckes han ypperst bland asar.”

36.
Loke kvad:
”Håll nu, Njord,
och haf hof i ditt tal.
ej längre må detta döljas:
med din syster
en slik son du aflat,
det var dock ej värre än väntadt.”

37.
Tyr kvad:
”Frey är bäst
bland bålryttare alla
i ädla asars gårdar:
ej mö gör han sorg
eller mans maka,
han löser enhvar ur länkar.”

38.
Loke kvad:
”Tig du, Tyr,
mellan två du aldrig
gittat något godt bära;
om din högra hand
vill här jag tala,
den slet Fenrer från dig.”

39.
Tyr kvad:
”Handen jag förlorat.
och du ditt hedersvittne,
ondt är ondt för oss bägge;
ej finner sig ulfven väl,
som i fjättrar skall
bida till åldrarnas ända.”

40.
Loke kvad:
”Tig du, Tyr,
med din hustru tillgick så,
att af mig hon fick en son föda:
aldrig du fick därför
en aln eller ens en penning
för vanäran, stackars stolle.”

41.
Frey kvad:
”Ulfven ser jag ligga
för åns mynning,
tills de rådandes välde rifs;
härnäst skall du,
om ej nu du tiger.
varda lagd i länkar, ränksmed.”

42.
Loke kvad:
”Med guld du köpte
Gymers dotter
och sålde så ditt svärd;
men när Muspels söner
öfver mörkveden rida,
hur kan du, osälle, kämpa då?”

43.
Byggver kvad:
”Vet, om ätt jag ägde
som Ingunar-Frey
och slik en salig boning,
jag mole dig finare än märg,
du menkråka.
och sloge dig lam i hvarje lem.”

44.
Loke kvad:
”Hvad är det för pyssling
jag paddla ser
och sin kost som snyltgäst snugga?
I örat på Frey
skall du alltid tassla
och under kvarnarna klampa.”

45.
Byggver kvad:
”Byggver jag heter
och mig hurtig kalla
både mänskor och goda gudar;
förty är jag rosad här,
att Ropts söner dricka
alla sitt öl samman.”

46.
Loke kvad:
”Tig du, Byggver,
aldrig du tycktes förstå
att dela bland män maten;
och i bänkahalmen
man dig ej hitta kunde,
när män i kif kommo.”

47.
Heimdall kvad:
”Du är rusig, Loke,
och beröfvad vettet;
hvi låter du ej dig hejdas, Loke?
Öfverlastning vållar
både ung och gammal,
att han ej sin tunga tyglar.”

48.
Loke kvad:
”Tig du, Heimdall,
dig vardt i tidens morgon
den slemma lifslott lagd,
att örstänkt å ryggen
du alltid skall vara
och som gudarnes väktare vaka.”

49.
Skade kvad:
”Lustigt har du, Loke,
men ej länge tör du så
med lös svans få leka;
ty å svärdsegg skola
med din frostkalle sons tarmar
dig gramse gudar binda.”

50.
Loke kvad:
”Så vet, om å svärdsegg skola
med min frostkalle sons tarmar
mig gramse gudar binda,
den förste och siste
i fejdlaget var jag,
när å Tjasse vi jakt gjorde.”

51.
Skade kvad:
”Men om den förste och siste
i fejdlaget du var,
när å Tjasse I jakt gjorden,
från mina helgedomar
och hägnade marker skola
dig alltid kalla råd komma.”

52.
Loke kvad:
”Lenare i orden
var da mot Löfös son,
när du lät till din bädd mig bjuda;
slikt varder oss nämndt,
om vi nogsamt skola
våra lytens tal tälja.”

53.
Då gick Sif⁽¹⁾ fram,
fyllde bägarn åt Loke
med mjöd och mälte:
”Hell dig, Loke,
tag här mot bägarn,
fylld med fornt mjöd!
Kanske du henne ensam
låter bland asars barn
de från lyten rena få räknas.”

54.
Loke tog emot hornet och tömde det.
Han kvad (med en blick på Sif):
”Ensam bland dem du vore,
om du vore sådan,
trogen och dock trotsig mot maken;
men en jag känner,
— tycks känna honom väl —
som legat i Lorrides säng,
och det var den lömske Loke.”

55.
Beyla kvad:
”All fjällen skälfva,
menar jag å färd vara
Lorride från hemmet hit;
han bringar till tystnad
den, som baktalar här
både mänskor och goda gudar.”

56.
Loke kvad:
”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.”

57.
Tor kom då in och kvad:
”Tig, usla kräk,
dig skall min krafthammar,
Mjölner, målet förtaga;
hufvudet jag slår dig
från halsen af,
och varder då ditt lif lyktadt.”

58.
Loke kvad:
”Nu är Jords son
hit in kommen:
hvi väsnas du så väldigt, Tor?
Men yfvas tör du icke
att med ulfven kämpa,
när Segerfader hel han slukar.”

59.
Tor kvad:
”Tig, usla kräk,
dig skall min krafthammar,
Mjölner, målet förtaga;
upp jag dig slungar
i rymden å österled,
att ingen dig ser sedan.”

60.
Loke kvad:
”Om dina österfärder
aldrig du borde
något för män mäla,
sedan du i handsktummen
hukade ned dig, enhärje,
och tycktes du då ej Tor vara.”

61.
Tor kvad:
”Tig, usla kräk,
dig skall min krafthammar,
Mjölner, målet förtaga;
med denna min högra hand
jag dräper dig med Rungners bane,
att hvarje ditt ben dig bräcks.”

62
Loke kvad:
”Lefva jag tänker ännu
långligan ålder,
fast åt mig med hammarn du höter;
skräckligt hårdknutna
tycktes dig Skrymers remmar:
ej mäktade du i matsäcken komma
utan svalt, fast matfrisk och sund.”

63.
Tor kvad:
”Tig, usla kräk,
dig skall min krafthammar,
Mjölner, målet förtaga;
Rungners bane
skall dig bringa till Hel
nedan om likgrindens led.”

64.
Loke kvad:
”Jag kvad för asar,
jag kvad för asars söner
det, hvartill hugen dref mig;
men endast för dig
månde jag ut gånga,
ty jag vet, att Tor slår till.

65.
Öl du bryggde, Äger,
men aldrig mer
skall du dryckesgille göra;
allt hvad du har
här inne hos dig
leke däröfver eldens låga
och bränne dig bak!”

Noter:
1) N. F. Sander har her Beyla, hvilket tydeligvis er en fejl. (clm)