Forskjell mellom versjoner av «Vafthrudners sång (AAA)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
Linje 16: Linje 16:
 
|-
 
|-
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Vafthrudne (F.W.Horn)]] !!  !!  
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Vafthrudne (F.W.Horn)]] !!  !!  
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vafthrudnismal (B.C.Sandvig)]] !!  !!
 
|-
 
|-
 
|}
 
|}

Revisjonen fra 5. sep. 2013 kl. 16:18

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Vafthrudners sång
(Vafþrudnis-Mál)

öfversat af
Arvid August Afzelius



Odin:


1. Frigga, råd du mig,
ty mig lyster fara,
att Vafthrudner råka:
mycken längtan
har jag att i forden visdom
med den mycket vise Jätten tala.

Frigg:
2. Hemma blifva
jag Härfadren ville råda;
uti Guda-borgen;
Ty af jättar ingen
kan jag jämnstark minnas
med Vafthrudner vara.

Odin:
3. Mycket har jag rest,
mycket jag försökt,
många krafter utrönt:
Nu jag vill erfara
hur'dan hemsed är
i Vafthrudners salar.

Frigg:
4. Hell Dig! då du far,
Hell dig! då du återkommer,
Hell Dig, af Asynjor!
Mägtig vare du i snille,
när du, vår och verldens Fader!
går att ord med Jätten skifta.

5. Så for Odin hän,
den mångkloka Jättens
ordvishet att pröfvas
Till den sal han kom,
Ymers Fader egde;
in der Odin trädde.

Odin:
6. Hell Dig, Vafthrudner!
nu är jag i salen kommen,
att dig sjelf få råka:
Det jag först vill veta,
om du kunnig månde vara,
eller mest bland Jättar veta.

Vafthrudner:
7. Hvem af män är det,
som uti min sal
mig med ord tilltalar?
ut du aldrig kommer
ifrån våra salar,
om du icke visast månde vara.

Odin:
8. Gångråder jag heter:
nu är jag af resan kommen
törstig hit i dina salar,
gästfri bjudning jag behöfver,
(länge har jag farit,
Jätte!) och att hos dig gästa.

Vafthrudner:
9. Hvi från golf vet Gångråd!
talar du till mig?
sätt dig ned i salen!
sedan må vi fresta,
hvem som vet det mesta,
gamla Talarn, eller komne gästen.

Gångråder:
10. Fattig man
då till rik han kommer
tale hvad som höfves, eller tige:
mycket taladt, vet jag
illa gagnar den som kommer,
till den som är kall i sidan.

Vafthrudner:
11. Säg du mig Gångråder!
(medan du på golfvet
vill din lycka pröfva)
hur den hästen nämnes,
som hvar dag framförer
öfver menskosöner?

Gångråder:
12. Skinfaxe han heter,
som den klara dagen förer
öfver menskosöner,
den hästen bäst
bland alla hästar anses;
mahn utaf honom evigt lyser.

Vafthrudner:
13. Säg du mig Gångråder!
(medan du på golfvet
vill din lycka pröfva)
hvad den hästen heter,
som östan drager natten
öfver blida Magter?

Gångråder:
14. Hrimfaxe han heter
Som östan drager natten
öfver blida Magter:
fradgan från sitt betsel
han fäller hvar morgon,
deraf kommer dagg i dalar.

Vafthrudner:
15. Säg du mig Gångråder &c.
hvad den å månd' heta,
som emellan Jättars söner
och Gudar, landet delar?

Gångråder:
16. Ilfing heter floden
som mellan Jättars söner
och Gudar landet delar:
och öppen hon
skall flyta alla verldens dagar;
is på den å skall aldrig vara.

Vafthrudner:
17. Säg du mig Gångråder &c.
hvad den vallen heter,
der till sista striden
Surtur och de milde Gudar mötas?

Gångråder:
18. Vigrid heter vallen,
der till striden Surtur
och de milde Gudar mötas:
hundrade raster
han är åt hvarje sida:
den vallen dem är utmätt vorden.

Vafthrudner:
19. Vis är du o! Främling,
kom på Jättens bänk
och å sätet låt oss tala samman.
Vid vårt hufvud, Främling!
skola vi i salen
täfla uti snillebragder.

Gångråder:
20. Säg du mig det ena
om ditt snille duger,
och du Vafthrudner! vet det;
hvadan jord är kommen,
eller högan himmel
först? du vise Jätte!

Vafthrudner:
21. Af Ymers kropp
vardt jord skapad,
men utaf benen berg:
Af den rimfrusna Jättens
hufvudskål, himlen.
men af hans blod blef hafvet.

Gångråder:
22. Säg du mig det andra,
om ditt snille duger
och du Vafthrudner! vet det:
hvadan månen kom,
som far verlden öfver,
eller solen, likaledes?

Vafthrudner:
23. Mundilföre heter
Månens fader,
fader ock åt solen:
himmelen omkring
de hvar dag månd hasta
menniskom, att åren tälja.

Gångråder:
24. Säg du detta tredje,
efter vis du nämnes,
om du Vafthrudner! vet det:
hvadan dagen kom,
som far verlden öfver,
eller natt med mörker?

Vafthrudner:
25. Delling heter
Dagens fader,
men af Nörve Natt är buren:
de blida Magter
Ny och Nedan skapte,
menniskom att åren tälja;

Gångråder:
26. Säg du mig det fjerde,
efter vis du nämnes,
om du Vafthrudner! vet det:
hvadan vintren kom,
eller sommarn varma
bland de visa Magter?

Vafthrudner:
27. Vindsval så heter
Vintrens fader,
men Svasuder Sommarns:
under årens lopp de tvenne,
skola evigt fara
till dess Magterna upplösas.

Gångråder:
28. Säg du detta femte,
hvilken äldst bland Asar,
eller Ymers slägte,
vardt i tidens början?

Vafthrudner:
29. I en längd af vintrar
innan jord vardt skapad,
då blef född Bergelmer,
Thrudgelmer dess Fader var
men Örgelmer
var deras ätte-fader.

Gångråder:
30. Säg du detta sjette,
efter vis du namnes,
om du Vafihrudner! vet det:
om Örgelmers ursprung
ibland Jättars söner
först? du vise Jätte!

Vafthrudner:
31. Ur Eli-våger
stänkte etterdroppar,
växte tills det vardt en Jätte;
men gnistor deraf flögo
fram ur söder-hemmen,
då gaf värmen lif åt frosten.

Gångråder:
32. Säg du detta sjunde,
hur den bållde Jätte
aflat barn, då ännu icke
han af Jätteqvinna fägnad njutit?

Vafthrudner:
33. Under axeln växte,
sägs det, på Hrimthursen
son och mö tillsamman:
honom en sjelfständig
son den ena foten
med den andra födde.

Gångråder:
34. Säg mig då det åttonde &c.
hvad du minnes först,
eller tidig'st lärde?
mycket vis är du, o Jätte!

Vafthrudner:
35. I en längd af vintrar
innan Jord vardt skapad,
då blef född Bergelmer,
det jag tidigst lärde;
han den vise Jätten
på en båt blef bärgad.

Gångråder:
36. Säg du mig det nionde &c.
hvadan vinden kommer,
som far vågen öfver;
honom ingen men'ska skådat?

Vafthrudner:
37. Hrösvelger så heter
Jätten, som vid himlens ände
sitter uti örnahamnen;
af hans vingar
säges vinden
öfver verlden komma.

Gångråder:
38. Säg du det tionde,
om du Gudars ursprung
allt, Vafthrudner! känner:
hvadan Niorder kom
ibland Gudaslägten?
honom helgas många
Gudahof och offerställen,
var dock han bland Asar icke fostrad.

Vafthrudner:
39. I Vanahem,
skapte honom visa Magter
och åt Gudarne som gisslan gåfvo,
men vid verldens afton
skall han åter komma
hem, bland Vanerna, de visa.

Gångråder:
40. Säg du mig det elfte,
om du Gudars ursprung
allt, Vafthrudner! känner:
hvad Enheriar göra
i Här-fadrens salar,
till dess Magterne upplösas?

Vafthrudner:
41. Enheriar alla
uti Odins gårdar
kämpa hvarje dag,
Val de kåra,
se'n rida de från striden;
öl med Asarne de dricka
af Sährimner äta
och endrägtige tillsammans sitta.

Gångråder:
42. Säg du mig det tolfte,
om du Gudars ursprung
allt, Vafthrudner! känner:
Om de Jättars runor,
och om alla Gudars:
du all sanning tale,
som allt månde veta, Jätte!

Vafthrudner:
43. Om de Jättars runor
och om alla Gudars,
sanning kan jag tala;
ty hvarje verld
kringfarit har jag:
i tio verldar,
under Niflhel var jag:
dithän dö män ur Hels boning.

Gångråder:
44. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många kralter utrönt;
hvilka menskor lefva,
då den besungna
Fimbul-vintren
lider till sitt slut i verlden?

Vafthrudner:
45. Lif och Lifthraser,
men de sig fördölja månde
i Hoddmimers vilda berg:
de sin mat
taga utaf morgondaggen:
af dem nya slägtet fostras.

Gångråder:
46. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många krafter utrönt:
hvadan kommer åter
Sol å glattan himmel,
då när ulfven denna härjat.

Vafthrudner:
47. Sig en dotter
Elfva-glansen (solen) föder,
innan ulfven henne härjat:
Hon skall rida då,
när Magterna förgås,
Tärnan på sin Moders vägar

Gångråder:
48. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många krafter utrönt:
hvilka ä' de Tärnor,
öfver mensko-slägters haf
med så visa hjertan fara?

Vafthrudner:
49. Flockar trenne
af Mögthrasers Möar
sväfva öfver verlden.
De äro ensamt Huldrer
för dem som bo på jorden,
fast de bland Jättar fostras.

Gångråder:
50. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många krafter utrönt:
hvilka Asar styra
Gudars rike sedan,
när Surturs låga slocknar?

Vafthrudner:
51. Vidar och Vale bygga
Gudarnes helgedom
när Surturs låga slocknar:
Mode och Magne
skola Mjöllner ega
och ett slut på striden göra.

Gångråder:
52. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många krafter utrönt:
hurudant för Odin
varder lifvets slut,
då när Magterne uplösas?

Vafthrudner:
53. Ulfven sluka månde
verldens Fader:
Vidar skall det hämna.
Han de kalla käftar
klyfva månde,
då till strids han går mot ulfven.

Odin:
54. Mycket har jag rest,
mycket jag erfarit,
många kralter utrönt:
Hvad mälte Odin
sjelf i Sonens öra
för'n å bål han steg?

Vafthrudner:
55. Ingen man det vet,
hvad i tidens början
du din son i örat sade:
jag med fega läppar
om min urtids kunskap talte
och om Gudars ursprung.
Nu min vishet är
emot Odin pröfvad vorden,
Du är evigt visast uppå jorden!