Emil Olson biografi
Hopp til navigering
Hopp til søk
Biografisk oversigt
Emil Olson
(1876-1937)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ![]() |
Emil Olson
(1876-1937)
Olson, Johan Emil, språkman, f. 9 juni 1876 i Brandstad, Malmöhus län, blef filos. doktor och docent i nordiska språk i Lund 1904 och professor i samma ämne där 1917. O. har utom ett flertal smärre afhandlingar och uppsatser författat Östgötalagens ljudlära (1904), Östgötalagens 1300-talsfragment (1911), Studier över pronominet Den (s. å.) och De appellativa substantivens bildning i forn-svenskan (1916), utgett ”Utdrag ur Magnus Erikssons landslag” (1909; ny uppl. 1917), Jacob Wallenbergs ”Min son på galejan” (1921) och ”Florez och Blanzeflor” (s. å.) samt öfversatt Snorre Sturlassons ”Konungasagor” (2 bd, 1919–22). [Tredje bandet utkom 1926 (jl)].
Källa: Nordisk familjebok (Uggleupplaggan, 1925)
Bibliografi