Kvädet om Vegtam (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Kvädet om Vegtam
(Vegtamskviða)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Kvädet om Vegtam
(Vegtamskviða)
- . . . . . . . . . . [1]
- 1.
- Snart voro alla
- asar på tinget
- och asynjorna
- alla i samtal.
- Mäktige gudar
- rådslag höllo,
- hvarföre Balder
- plågats af drömmar.
- 3.
- Blodig var denne
- på bröstet och länge
- vildt han skällde mot
- trollsångens fader.[4]
- Fram red Oden
- — dånade jorden —,
- kom till de dödas
- höga boning.
- 4.
- Därpå red Oden
- öster om porten,
- hvarest en trollkunnig
- vala låg jordad,
- sang för den döda
- väckande galder,
- tills hon sig reste
- tvungen och kvad:
- 5.
- 'Hvad för en okänd
- man mig nu tvingar
- åter att vandra
- vägen, den tunga?
- Snö på mig fallit,
- regn på mig slagit,
- dagg på mig droppat,
- död var jag länge.'
- 6. Oden kvad:
- 'Vegtam jag heter,
- son är jag Valtams.
- Tidender vill jag ur
- dödsriket veta.
- Hvi äro bänkarna
- täckta med ringar,
- golfven så fagert
- strödda med guld?'
- 7. Valan kvad:
- 'Mjöd ren är bryggdt åt den
- väntade Balder.
- Sköldar ha lagts öfver
- skimrande drycken
- . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . .
- under det gudarne
- ängsliga rådslå. —
- Tvungen jag talat,
- nu vill jag tiga.'
- 8. Oden kvad:
- 'Tig icke, vala!
- Dig vill jag spörja,
- tills jag fått veta
- allt hvad mig lyster.
- Hvem skall väl Balders
- baneman varda,
- Odensonen
- lifvet beröfva?'
- 9. Valan kvad:
- 'Hod skall höga
- hroðrbaðm bära[5]
- . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . .
- han skall Balders
- baneman varda,
- Odensonen
- lifvet beröfva. —
- Tvungen jag talat,
- nu vill jag tiga.'
- 10. Oden kvad:
- 'Tig icke, Vala!
- Dig vill jag spörja,
- tills jag fått veta
- allt hvad mig lyster.
- Hvem skall på Hod det
- illdådet hämna,
- Balders baneman
- bära på bålet?'
- 11. Valan kvad:
- 'Rind föder Vale[6]
- i västersalar;
- den Odensonen
- nattgammal kämpar,
- händerna tvår ej,
- hufvift ej kammar,
- förrn buren är Balders
- bane på bålet. —
- Tvungen jag talat,
- nu vill jag tiga.'
- 12. Oden kvad:
- 'Tig icke, Vala!
- Dig vill jag spörja,
- tills jag fått veta
- allt hvad mig lyster.
- Hvad heta de tärnor,
- som smälta i tårar
- och seglande skeppen
- mot himmelen slunga?'[7]
- 13. Valan kvad:
- 'Ej är du Vegtam,
- som jag nyss trodde,
- förr är du Oden,
- åldrige skaparn.'
- Oden kvad:
- 'Ej är en siande
- vala du heller,
- förr är åt trenne
- tursar du moder.'
- 14. Valan kvad:
- 'Hem rid nu, Oden,
- nöjd med din visdom!
- Ingen ur grafven
- mera mig väcker,
- förrän Loke
- fjättrarna sliter,[8]
- och allting förintas
- i gudarnes skymning'.
Noter:
- ↑ Början af denna dikt är uppenbarligen förlorad, och första strofen har tydligen lånats från kvädet om Trym.
- ↑ Sleipner = Odens åttafotade häst.
- ↑ Nämligen helveteshunden Garm. Se ofvan Valans spådom.
- ↑ D. v. s. Oden.
- ↑ Originalets hroðrbarmr, förbättradt till hroðrbaðm, betyder egentligen 'beröm-träd' = 'det frejdade trädet’, och detta uttryck kan tänkas syfta både på misteltenen och på Balder, då hjältar ej sällan kallas poetiskt för träd. Öfvers. vill ej uttala någon mening härom.
- ↑ Vale = Odens son med Rind, som enligt Snorre-Eddan räknades till asynjorna.
- ↑ Denna öfversättning efter en tolkning af Bugge. Med 'tärnorna' menas troligen Ägers döttrar = vågorna, hvadan de 'smälta i tårar' öfver Balders död och slunga i sin smärta skeppen så högt, att topparna på seglen tyckas beröra himlen. Man jämföre härmed Fröding: »Hafsvågor slunga sig jämrande högt mot den Höges sal.»
- ↑ Gudarne bundo Loke vid en klippa med hans son Nares tarmar.