Lokes smädesång (AAA)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Sæmund den vises
Edda


Lokes smädesång
(Loka glepsa)

öfversat af
Arvid August Afzelius

Ægers gästabud (Ægis drecka)

Äger, som med ett annat namn het Gymer, hade lagat Asarne öl, sedan han fått den stora kitteln, såsom nu är berättadt. Till detta dryckeslag kom Odin och Frigg hans maka. Thor kom icke; ty han var i Österväg; men Sif, var der, Thors maka. Brage, och Idun hans qvinna. Tyr var och der, han var enhändt; Fenrisulfven slet handen af honom, då han vardt bunden. Der var Niord och hans qvinna Skade, Frey och Freya, Vidar Odens son, Loke, och Freys tjenstehjon Beygver och Beyla. En mängd var der, af Asar och Elfvor.

Äger hade två tjenare Fimafeng och Elder. Der var lysande gull istället för eldsljus, och ölet skänkte sig sjellf. Strängt Fredlyst var detta ställe. Man låfvade mycket huru goda Ägers tjenare voro. Loke ville ej höra det och drap Fimafeng. Då skakade Asarne sina sköldar och lupo med anskri till Loke och drefvo honom till skogen; men återvände sjelfva till gästabudet. Loke vände tillbaka och utanför salen träffade han Elder, Loke helsade honom:

Lokes smädesång (Loka glepsa)

1. Säg mig Elder!
förr'n ett enda fjät
fram du gångar:
hvad dryckes samtal
Gudarnes söner
hålla härinne?

Elder qvad:
2. Om sina vapen tala
och stridsäran,
Gudarnes söner.
Af Asar och Elfvor,
som härinne äro
ingen är dig blid i talet.

Loke qvad:
3. In skall jag gånga
i dryckessalen
Och laget skåda;
Larm och oro
bland Asarne föra,
Deras mjöd med mehn blanda.

Elder qvad:
4. Vet, att om in du går
i Ägers sal
att laget skåda,
och mot de blida Magter
du hädelser utöser;
på dig de det aftorka.

Loke qvad:
5. Vet du det, Elder!
om vi oss emellan
skola trätor söka;
rik i mina svar
skall jag varda,
om du mycket ordar.

Sedan gick Loke in i salen och då de, som inne
voro, sågo hvem som var kommen, tystnade de alla.

Loke qvad:
6. Lopter törstig
långa vägen kom
hit till denna salen,
för att Asar bedja
gifva mig en dryck
utaf mjödet klara!

7. Hvi tigen J,
så tungsint, Gudar!
att J ej tala kunnen?
säte och ställe
mig väljen i laget,
eller hä'n mig drifven!

Brage qvad:
8. Säte och ställe
gifva dig i gillet
Asarne aldrig:
De veta väl,
hvem de bjuda skola
till glada dryckesgillet.

Loke qvad:
9. Mins du Odin!
när i fordna dagar
vi blandade vårt blod:
En dryck, då svor du
dig aldrig vilja taga,
om ej oss båda buren.

Odin qvad:
10. Statt upp då, Vidar!
lät ulfvens fader sitta
vid dryckesgillet:
att ej Loke talar
mot oss smäde-ord,
uti Ägers boning.

Då stod Vidar upp och skänkte i för Loke,
och innan han drack, helsade han Asarna:

11. Hell Eder, Asar!
Hell Eder, Asynjor!
och alla heliga Gudar!
Den undantagen blott,
som innerst sitter,
Brage, der på bänken.

Brage qvad:
12. Jag af mina skatter
ger dig häst och svärd
och med ring dig Brage blidkar;
att din ondska icke
Asar må umgälla;
gör dem icke vreda mot dig!

Loke qvad:
13. Hästar och armband
lär du evigt båda
bli förutan, Brage!
af Asar och at Elfvor,
som härinne äro,
du i strid är fegast
och för skotten räddast.

Brage qvad:
14. Det vet jag, vore jag
utom Ägers sal,
som jag sitter nu derinne,
jag ditt hufvud bure
i min hand; så unnar
jag dig lön för lögnen.

Loke qvad:
15. Snäll är du i gillen,
så skall du ej göra,
Bnige, Bänkaskrud!
Slå din ovän neder
medan du är vred;
ej den tappre sig besinnar.

Idun qvad:
16. Jag dig beder, Brage!
(må våra barns och alla
Enherjars slägtband gälla!)
att ej smädeord
du till Loke talar,
här i Ägers salar.

Loke qvad:
17. Tig du, ldun!
dig jag säger mankär vara,
mest bland qvinnor alla:
se'n snöhvita dina armar,
tvagna väl, du lade
kring din broders bane.

Idun qvad:
18. Ej mot Loke talar
Jag oqvädins ord
uti Ägers sal:
Brage blott, af mjödet
hetsad, vill jag stilla,
vill ej att J, vrede striden.

Gefjon qvad:
19. Hvi skall Asar tvenne
träta så, med ord
sårande, här inne?
Lopt det icke vet,
att af trolldom sviken
han sitt lif förverkar.

Loke qvad:
20. Tig du Gefjon!
det vill jag förtälja,
hur till älskog dig
fager Sven har lockat,
som dig halsband gaf,
och i famn du lade.

Odin qvad:
21. Galen är du, Loke!
och förvirrad,
som till vrede Gefjon retar
ty hon känner,
lika väl som jag,
menskors öden alla.

Loke qvad:
22. Tig da Odin!
aldrig du förstod
strid bland män att ordna:
ofta gaf du seger,
dem du ej bort gifva,
åt oduglingar.

Odin qvad:
23. Vet du om jag gaf,
dem jag ej bort gifva,
åt de fega segren?
så var du åtta vintrar
under jorden nedan,
kor mjölkande som qvinna,
och barn födande,
det för en man jag kallar nesligt.

Loke qvad:
24. Men det sägs att Sejd
du på Samsö öfvat,
for med trolldom som en Vala;
i Trollqvinno skepnad
drog du land omkring:
det för en man jag kallar nesligt.

Frigg qvad:
25. Edra händelser
skolen J aldrig
för menniskor tälja,
eller hvad i fordna dagar
J tvenne Asar öfvat;
gammalt allt man glömme!

Loke qvad:
26. Tig du, Frigg,
Fjörgyns mö!
karl-kär har du altid varit:
då du Ve och Vile,
Vidrers qvinna!
båda tog i famnen.

Frigg qvad:
27. Vet om son jag hade,
Balder lik, härinne
uti Ägers sal,
du ej utgå skulle
ifrån Asars söner;
i ditt raseri du falla skulle.

Loke qvad:
28. Vill du ännu, Frigg!
alt jag skall uppräkna
fler' tillvitelser:
Jag dertill var orsak,
att du alldrig sedan
Balder såg till borgen rida.

Freya qvad:
29. Galen är du, Loke!
att illbragder dina
du förtäljer:
öden alla vet jag
Frigg hon känner;
fast hon sjelf dem ej förkunnar.

Loke qvad:
30. Tig du, Freya!
noga jag dig känner,
du är icke felfri;
Asar och Elfvor,
som härinne äro,
din ynnest alla njutit.

Freya qvad:
31. Flärdfull är din tunga
och dig framgent, tror jag,
skall hon ofärd tala:
Vreda äro Asar
och Asynjor dig;
sorglig lär din hemfärd blifva.

Loke qvad:
32. Tig du Freya!
giftblanderska är du,
och med mehn bemängd:
mot din Bror med Sejd
du de milde Magter vände?
skamligt Freya var hvad du då gjorde.

Njord qvad:
33. Litet är det farligt
om sig qvinnor söka
här och hvar en älskling:
men det är att undra,
hur en feg bland Asar
kommen är hit in,
och har burit barn!

Loke qvad:
34. Tig du Niord!
östan hit, som gislan
vardt du Gudar gifven,
Hymers mö'r dig höllo
till ett nesligt käril
- - -

Njord qvad:
35. Då så långt ifrån
jag som gislan gafs åt Gudar
detta är min tröst,
att en son jag aflat
hvilken ingen tadlar;
han är främst bland Asar.

Loke qvad:
36. Stadna nu dock, Niord!
och haf måtta; längre
månde jag ej dölja,
att med syster din
slikan son du aflat;
han väl kunde väntas värre.

Tyr qvad:
37. Frey är bäst
af alla hjeltar
uti Asars gårdar;
Ej mö, ej någons qvinna
han bedröfvar; men ur bojor
alla han förlossar.

Loke qvad:
38. Tig du Tyr!
aldrig du förstod
frid emellan tvenne stifta:
och din högra hand,
det jag ock månd nämna,
den slet Fenrer af dig.

Tyr qvad:
39. Jag en hand har mist,
men du, ulfven starke,
stor är bådas saknad;
väl går icke eller ulfven,
då han Gudars afton
skall i band förbida.

Loke qvad:
40. Tig du, Tyr|
det din qvinna hände,
hon bar son af mig;
penning eller aln
du för denna skymfen,
usle! aldrig undfått.

Frey qvad:
41. Ulfven ser jag ligga
framför forsens mynning,
tills Magterne gå under
Illbragds-mästare!
om du nu ej tiger,
skall du näst bli bunden.

Loke qvad:
42. Köpt för gull
tog du Gymers dotter,
och ditt svärd så miste;
Men då Muspels, söner
öfver Mörkved rida,
stackars! du har intet sverd, att strida.

Beygver qvad:
43. Vet, om ätt jag hade
såsom Ingun Frey,
och så herrlig bostad;
jag dig, olyckskråka!
skulle mindre slå än sand;
led för led dig krossa.

Loke qvad:
44. Hvad är detta lilla
kräk, jag ser sig kröka,
och så ovist pladdra?
Vid Freys öron
skall du alltid hänga
och vid qvarnar skräna.

Beygver qvad:
45. Beygver heter jag,
mig den snälle kalla
menniskor och Gudar alla:
derför fritt jag språkar,
att Odins alla söner
här dricka öl tillsamman.

Loke qvad:
46. Tig du Beygver!
aldrig du förstår
mat för män att dela:
dig i sänge-halmen
knappt man kunde finna,
då när striden påstod.

Hejmdall qvad:
47. Rusig är du Loke!
så att du är galen,
hvi tröttnar du ej Loke?
det vållar ruset,
att uppå sitt tal
mannen icke aktar.

Loke qvad:
48. Tig du, Hejmdall!
dig vardt i tidens början
det usla lif bestämdt,
att med ryggen fugtig
Gudars väktare
du månd evigt vara.

Skade qvad:
49. Du är munter Loke!
men ej länge skall du,
lös och fri, så leka;
ty på klippor skarpa dig
skola Gudar med en iskall
sons inelfvor binda.

Loke qvad:
50. Skola mig å klippor skarpa
Gudar med en iskall
sons inelfvor binda,
var jag dock att fälla
främst och modigast,
när vi Thjasse dråpom.

Skade qvad:
51. Var du till att fälla
främst och modigast,
när J Tjasse dräpten;
skall från mina hof och gårdar
kalla råd,
till dig alltid komma.

Loke qvad:
52. Mildare i orden var du
emot Löfeys son,
då du till din bädd mig bjudit;
sådant varder spordt,
om vi våra fel
noga tälja skola.

Då steg Beya fram och skänkte mjöd
för Loke i fradgande bägarn och sade:

53. Hell dig, Loke!
tag fradgande bägarn,
full af gammalt mjöd,
att du henne ensam
tadelfri vill lemna
ibland Asasöner.

(Han såg på Sif, Thor s hustru) Loke fattade
dryckeshornet, drack deraf och qvad:

54. Ensam vore du det,
om så blyg du vore,
och mot männer oblid,
en medälskare,
har dock äfven Thor,
som jag väl tycks känna,
den illsluge Loke, var det.

Beyla qvad:
55. Alla fjällar skälfva,
hemifrån jag tänker
Hloride å färde vara;
han till ro lär bringa
honom som här smädar
tnenniskor och Gudar alla!

Loke qvad:
56. Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

(Då kom Thor in och qvad):

57. Tig du leda Troll:
dig skall snälla hammarn
Mjölner tysta munnen:
Härda-klinten (hufvudet)
slår jag dig från halsen,
och är då ditt lif framlidet,

Loke qvad:
58. Jordens son
är nu här inkommen;
Thor! hvi gnyr' du så?
du det vågar icke
när du strida skall med Ulfven,
och han slukar Odin.

Thor qvad:
59. Tig du leda Troll!
dig skall snälla hammarn
Mjölner munnen tysta;
upp jag kastar dig
och åt öster led;
ser dig ingen sedan.

Loke qvad:
60. Dina österfärder
skall du aldrig
för nå’n dödlig nämna:
se’n i handskens tumme
du Enherie kröp;
då du tycktes icke Thor mer vara.

Thor qvad:
61. Tig du leda Troll!
dig skall snälla hammarn
Mjölner tysta munnen;
med min högra hand
slår jag dig med Hrungners bane;
att hvart ben uti dig krossas.

Loke qvad:
62. Långan ålder
hoppas jag dock lefva,
fast du mig med hammarn hotar:
Skrymers band du tyckte
mycket hårda vara,
och du kunde ingen vägkost få,
svallt, men hungren väl bekom ändå.

Thor qvad:
63, Tig, du leda Troll!
dig skall snälla hammarn
Mjölner tysta munnen;
Hrugners Bane
skall till Hel dig sända,
ned för dödens portar.

Loke qvad:
64. Jag för Asar qvad,
och för Asars söner,
hvad mig sinnet ingaf;
men för dig allena
månde ut jag gånga,
ty jag vet du dräper.

65. Öl du bryggat Äger
men skall aldrig mera
dryckesgille göra:
Eld förtäre allt
hvad du har härinne
ölver ryggen han dig brinne!

Efter detta fordolde sig Loke i Franångers fors i Lax-skepnad och der togo Asarne honom. Han vardt bunden med sin sons Nares tarmar; men Narve, hans andra son blef skapad i Varg. Skade tog en etterorm och fäste öfver Lokes anlete, och dröp af honom etter Sigyn Lokes hustru satt der och höllt ett käril under ettret: men när kärilet vardt fullt, slog hon det ut; medlertid dröp ettret på Loke, då ryste han så hårdt dervid att deraf hela jorden skalf: detta kallas nu jordskalf.