Om en klippa, kallad Hafsmunken
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om en klippa, kallad Hafsmunken
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Andra boken, kap. 5
Nyckelord: – Ön Färö. – Munkklippan. – Vinden Circius. – Anledningen till klippors namn. – Åsnekäften i Spanien. – Sorgeberg. – Bergen utvisa goda hamnar. – Blindskär förebygga skeppsbrott. – Olika benämningar för berg. – Fästningar mot moskoviterna. – Kivaneb.
UNDER DET FORDOM mäktiga konungariket Norges välde, i närheten af ön Färö, höjer sig en klippa ur oceanen, hvilken af sjömännen på grund af dess form kallas Munken. Denna klippa företer nämligen genom sin af naturen gifna belägenhet och de inskurna partierna, särskildt i den öfre delen, utseendet af en munkkåpa, ja den har äfven för öfrigt en munks egenskaper, såtillvida som den under svåra stormväder tager i sitt trygga hägn och tröstar alla dem som fly till den. Men ve alla dem, som jagade af stormens öfvermakt ej kunna uppnå hans klädafåll, ty i denna trakt rasa vinden Circius och andra nordanvindar till den grad, att sjömännen för att undgå deras våldsamhet äro tvungna att med ansträngande af all sin förslagenhet och alla sina krafter, under svårt arbete och med anlitande af all sin erfarenhet i hvarje ögonblick hålla sin uppmärksamhet och vakenhet spända för att finna en utväg att uppnå denne Munk och därigenom en säker hamn. Äfven andra klippor äro kända, hvilka uppkallats efter särskilda förhållanden, naturbeskaffenhet, läge, egenskaper o. s. v., såsom Valla i sina beskrifningar erinrar om ett berg i Spanien som bär namnet Åsnekäften (Bucca asini) och ett annat som kallas Kärleksberget (Mons amoris), kanske däraf att liksom invånarna där äro benägna för kärlek, så har också berget blifvit vidlyftigt till sitt omfång. Huru det nu än må förhålla sig med kärleken, så finnas mot detta enda Kärleksberg ett otal af Sorgeberg (Montes mœroris), hvilka störta vanvettiga älskande rakt ned i åsnekäften, så att de söndermalas af dess kindbågar, d. v. s. af sin egen ånger och en rasande makas svekfullhet. Sällan finner man i denna kärlekens strid några Seger- eller Triumfberg. I de nordiska farvattnen finnas för öfrigt mångfaldiga höga klippor, hvilka synas vara tecken till, att man här kan söka en trygg hamn, vare sig stormväder eller stiltje råder. Men framför deras inlopp lura många blindskär, hvilka visserligen under svaga vindförhållanden kunna blifva anledning till skeppens undergång, men äfven undan stormens faror kunna tjäna dem till underbar räddning, när de skummande vågorna slå högt öfver skären. Yttermera finnas Falk-, Örn- och Korpberg, hvilka antingen kunna lämna trygga hamnar åt ankommande sjöfarande eller gifva flyende varning för att närma sig. Till allt detta finnas äfven Tvisteberg, ja de starkaste fästen, särskilda i östra Finland, hafva uppförts ofvanför djupa klyftor, vid tillfällen då krig förts med moskoviterna, och med så stor konst befästats äfvensom af naturen gjorts så starka, att de belägrande lättare skulle kunna snappa till sig bergen än själfva fästningarna, från hvilket håll än anfallet månde riktas.