Sången om Fafner (KL)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904

Hjältsånger
Sången om Fafner
(Fáfnesmál)

Scener fra fortællingen
(Fra Hylestad kirke, ca. 1175)

Sigurd och Regen foro upp på Gnitaheden och funno där Fafners spår, när han kröp till vattnet. Där gjorde Sigurd en stor grop på vägen och hoppade ned i den.

Då Fafner kröp från guldet, sprutade han etter, och det rök om hufvudet på Sigurd. När Fafner kom öfver gropen, stötte Sigurd sitt svärd till hjärtat på honom. Fafner riste sig och slog med hufvud och stjärt. Sigurd sprang upp ur gropen, och de sågo på hvarandra.

1. Fafner kvad:

'Sven, sven!

Hvem har dig födt?

Säg, af hvad ätt du är boren!

Blänkande svärdet

har du på Fafner

blodat — det stod mig till hjärtat.'

Sigurd dolde sitt namn, emedan det var en folktro i forna dagar, att en döende mans ord hade stor makt, om han nämnde sin ovän vid namn, när han förbannade honom. Han kvad:

2.

'Krondjur jag heter,

ströfvat omkring

såsom en moderlös man.

Fader ej heller

har jag som andra.

Ensam jag vandrar min väg.'

3. Fafner kvad:

'Har du ej fader

haft liksom andra,

säg, af hvad under du föddes.'

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

4. Sigurd kvad:

'Icke du lär

känna min ätt,

likaså litet mig själf.

Sigurd det är,

sonen till Sigmund,

som dig med svärdet har dräpt.’

5. Fafner kvad:

'Hvem har dig eggat,

hvi lät du egga

dig till att taga mitt lif?

Skarpögde sven,

skarp var din fader,

áborno skiór á skeið.'

6. Sigurd kvad:

'Hågen mig eggat,

händerna hjälpt mig

jämte mitt hvassa svärd.

Få äro djärfva,

sedan de åldrats,

ha de som barn varit rädda.'

7. Fafner kvad:

'Hade du vuxit

upp ibland vänner,

skulle du modigt nog strida;

nu är du fånge,

tagen i fejd.

Städse de trälbundne bäfva.'

8. Sigurd kvad:

'Lasta mig ej,

för att jag fjärran

är från mitt fädernearf.

Ej är jag fånge,

fast tagen i fejd.

Själf vet du bäst, jag var fri.'

9. Fafner kvad:

'Allt hvad du hör,

du tyder till ondt,

men jag dig sanning blott säger:

Klingande guldet,

glänsande skatten,

ringarna reda din bane.'

10. Sigurd kvad:

'Öfver sitt gods

råda enhvar

vill, till hans timme är slagen.

Randas för alla

en gång den dag,

då man skall fara till Hel.'

11. Fafner kvad:

'Nornornas dom,

okloka dårars

öde vid näset dig hinna.

Fastän du seglen

strukit, du drunknar.

Allt för en dödsdömd är farligt.'

12. Sigurd kvad:

'Säg du mig det, Fafner,

då du vis är kallad

och mångkunnig är,

hvilka nornor är det,

som i nöden hjälpa

barnsängskvinnor fram?'

13. Fafner kvad:

'Till sin härkomst skilda

äro höga nornor,

ej af samma ätt:

somliga af asars,

somliga af alfvars,

somliga af Dvalens släkt.'

14. Sigurd kvad:

'Säg du mig det, Fafner,

då du vis är kallad

och mångkunnig är,

hvad den holmen heter,

hvarest svärddagg blanda

asarne och Surt?’

15. Fafner kvad:

'Oskopner han heter.

Alla gudar skola

leka där med svärd.

Hästarna i floden

simma, Bilrost brister,

när de trampa bron.'

16.

'Skräckhjälm jag bar till

skydd emot mänskor,

medan jag låg på min skatt.

Aldrig jag funnit

så många män, att

jag mig ej starkast dock tyckte.'

17. Sigurd kvad:

'Skräckhjälmen länder

ingen till skydd, när

vredgade krigare strida;

kommen bland flera

finner man snart, att

ingen är tapprast af alla.'

18. Fafner kvad:

'Etter jag fnös,

när jag på arfvet

låg, som jag ärft af min fader.

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

19. Sigurd kvad:

'Mycket du fräste,

glänsande orm.

Hjärtat var hårdt i ditt bröst.

Grymmare varda

människosöner,

när de en skräckhjälm sig skaffat.'

20. Fafner kvad:

'Råder dig nu.

Lyd du mitt råd!

Skynda dig hem härifrån.

Klingande guldet,

glänsande skatten,

ringarna reda din bane.'

21. Sigurd kvad:

'Råd har du gifvit.

Rida jag skall till

guldet, som glänser i ljungen.

Ligg nu och kämpa,

Fafner, med döden,

tills att du hamnar hos Hel.'

22. Fafner kvad:

'Regen mig svek,

dig skall han svika,

varda oss båda till bane.

Måste nu Fafner

låta sitt lif.

Starkare var du än jag.'

Regen hade gått bort, medan Sigurd dräpte Fafner. Han kom nu tillbaka, när Sigurd strök blodet af svärdet. Han kvad:

23.

'Hell dig nu, Sigurd!

Seger du vunnit,

fruktade Fafner du fällt.

Boren du vardt att

varda på jorden

djärfvaste kämpen af alla.'

24. Sigurd kvad:

'Samlades alla,

vore det ovisst,

hvem som den djärfvaste vore.

Mången är tapper,

fast han ej svärdet

blodar i annans bröst.'

25. Regen kvad:

'Glad är du, Sigurd,

medan du blodet

torkar af Gram där på gräset.

Broder min har du

sårat till döds.

Jag ock en del har däri.'

26. Sigurd kvad:

'Fjärran du gick,

när jag i Fafner

stötte mitt hvassa svärd.

Hela min kraft

fick jag mot ormens

spänna, när du låg i ljungen.'

27. Regen kvad:

'Längre du skulle

låtit den gamle

jätten få ligga i ljungen,

hade du ej

haft till din hjälp

svärdet, som själf jag dig smidit.'

28. Sigurd kvad:

'Bättre är mod än

makten i svärdet,

hvarest än vredgade strida.

Ofta den tappre

segra jag sett,

fast han haft slöare vapen.'

29.

'Bättre för modig

man än för feg

brukar det gå uti kampen;

bättre för hurtig

man än för ängslig

går hvad man än har för händer.'

. . . . . . . . . . . . . .

30. Sigurd kvad:

'Minns, det var du, som

rådde mig rida

öfver de fuktiga fjällen.

Lifvet och guldet

ormen än ägde,

hade du feg mig ej kallat.'

Då gick Regen till Fafner och skar hjärtat ur honom med det svärd, som heter Ridel, hvarpå han drack blod ur såret. Regen kvad:

31.

'Satt dig nu, Sigurd,

— sofva jag vill —

håll öfver elden hans hjärta!

Jag vill det äta,

när det är stekt,

ofvanpå blodiga drycken.'

Sigurd tog Fafners hjärta och stekte det på ett spett. Men när han trodde, att det var fullstekt, och blodet fradgade ur det, tog han med fingret på det för att känna efter, om det var fullstekt. Då brände han sig och stack fingret i munnen. Men då Fafners hjärtblod kommit på hans tunga, förstod han fåglalåt och hörde hvad nötväckorna kvittrade i snåren.

32. En nötväcka kvad:

'Blodbestänkt där

Sigurd sitter,

Fafners hjärta

nu han steker.

Ringfördärfvarn

klok mig tycktes,

om lifsmuskeln

själf han åte.'

33. En andra kvad:

'Där nu ligger

Regen. Svek han

mot lättrogen

kämpe spinner.

Han, ränksmidarn,

falskt vill skjuta

skulden från sig,

brodern hämna.'

34. En tredje kvad:

'Hufvudet kortare

skulle nu grånade

sladdraren sändas till Hel.

Ensam då ägde

Sigurd allt guldet,

hvaruppå Fafner har rufvat.'

35. En fjärde kvad:

'Klok han vore,

om han följde

edert råd och

mån om egen

fördel korpen

gladde. Ser jag

örat, vargen

själf jag väntar.'

36. En femte kvad:

'Ej så klok är

unge kämpen,

som en härens

höfding höfves,

om han ena

brodern skonar,

när den andras

lif han tagit.'

37. En sjätte kvad:

'Mera än oklok

är han, ifall han

farlige fienden sparar.

Där ligger Regen,

vill honom svika.

Hjältar på svek dock ej akta.'

38. En sjunde kvad:

'Hufvudet kortare

borde den hjärtlöse

jätten få ringarna lämna.

Då öfver Fafners

skatt kunde Sigurd

alldeles ensam få råda.'

39. Sigurd kvad:

'Ej skall det hända

Regen, att han

varder min baneman kallad.

Brådt skola båda

bröderna nu

härifrån draga till Hel.'

Sigurd högg därpå hufvudet af Regen, åt Fafners hjärta samt drack båda brödernas blod. Då hörde han hvad nötväckorna sjöngo:

40.

'Bind nu samman

röda ringar!

Klagan ej en

konung höfves.

Finns en mö, af

alla fagrast,

prydd med guld.

Må din hon varda!'

41.

'Rid nu hän till

Giukes salar!

Ödet visar

hjältar vägen.

Sök där kungens

sköna dotter

med den gyllne

skatten vinna!'

42.

'Rid nu hän till

Hindarfjället!

Där en sal af

eld står kringsvept.

Vise män den

hafva timrat

upp af flodens

klara strålglans.

43.

'Där en stridens

tärna sofver,

städs af lätta

lågor omhvärfd.

Ygg med sömntorn

henne stungit,

ty hon brutit

mot hans vilja.'

44.

'Där skall, hjälte,

du hjälmklädda

sköldmön se, som

striden lämnat.

Enligt nornans

rådslut kan hon

själf ej trolska

sömnen bryta.'

Sigurd red efter Fafners spår till hans bo och fann det öppet. Dörrarna voro af järn, så ock dörrposterna. Af järn voro äfven alla stockarna i huset, men det var gräfdt ned i jorden. Där fann Sigurd öfvermåttan mycket guld och fyllde därmed två kistor. Där tog han också en skräckhjälm, en guldbrynja, svärdet Hrotte och många andra dyrbarheter samt klöfjade därmed Grane; men hästen ville icke gå, förrän Sigurd stigit upp på hans rygg.

---

Noter: