Sången om Hårbard (PAG)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar


Peter August Gödecke


Sången om Hårbard
Bort.3.(PAG).jpg


Tor for hem från Österfärd och kom till ett sund; på andra sidan om sundet var färgkarlen med båten.

Tor ropade:

1.
“Hvem är den sven bland svenner,
som midt öfver sundet står?”


Färjkarlen svarade:

2.
“Hvem är den karl bland karlar,
som kallar på mig öfver vågen?”


Tor kvad:

3.
“Färja mig öfver sundet,
så föder jag dig i morgon!
En korg har jag på ryggen;
det fins ej kräsligare mat.
Förr’n jag hemifrån reste,
i ro jag åt
sill och hafre;
än håller jag mig matt däraf.”


Färjkarlen kvad:

4.
“Du rosar tidig möda med
tidig måltid,
men ej mycket du vet:
sorg du i ditt hus har,
hemma är din moder död.”


Tor kvad:

5.
“Nu säger du det,
som synes en hvar
för mig svårast,
att min moder är död.”


Färjkarlen kvad:

6.
”Icke ser du ut
att ega tre bra gårdar.
Barbent står du,
landstrykarklutar bär du,
har ej ens brokor på dig.”


Tor kvad:

7.
“Styr du hit med ekan;
jag visar dig ställe att landa!
Eller hvem är herre till båten,
som du håller vid landet?”


Färjkarlen kvad:

8.
“Hildolf han heter,
som båt mig hålla bad,
den rådvise kämpen,
som bor vid Rådsösundet.
Han bad mig ej flotta spetsbofvar
eller spotske hästtjufvar
utan blott hederligt folk
och hyggligt, som jag känner.
Säg ditt namn,
om du vill öfver sundet fara l”


Tor kvad:

9.
“Mitt namn du finge,
om jag än fredlös vore,
och alt mitt ursprung:
Jag är Odins son,
Meiles broder
och Magnes fader,
den stormäktige bland gudar;
här ståndar du inför Tor.
Det vill jag nu spörja,
hvad du heter.”


Färjkarlen kvad:

10.
“Hårbard jag heter,
hymlar ej med namnet.”


Tor kvad:

11.
“Hvi skulle du med namnet hymla,
häftar du ej för sak?”


Hårbard kvad:

12.
“Häftade jag än för sak,
skulle jag hägna mitt lif
för slik dåre, som du är,
om jag ej dödens vore.”


Tor kvad :

13.
“Harmset är mig att vada
öfver viken till dig
och väta min matsäck;
jag skulle dig löna, ditt kräk,
för dina kränkande ord,
komme jag öfver sundet blott!”


Hårbard kvad:

14.
“Här må jag stå,
härifrån dig bida;
du fann ej raskare karl,
sedan Rungne dog.”


Tor kvad:

15.
“Du vill höra det dådet,
då jag i delo med Rungne var,
hugstore jätten
med hufvudet af sten.
Jag drap honom dock,
att han dignade ned.
Hvad gjorde du då för dåd, Hårbard?”'


Hårbard kvad:

16.
“Jag var hos Fjölvar
fem hela vintrar
på den ö,
som Allgrön heter.
Där var det att kämpa,
val fälla,
mycket fresta,
mö vinna.”


Tor kvad:

17.
“Hur hugade det edra hustrur?”


Hårbard kvad:

18.
“Spranta hustrur vi egde,
om blott mot oss de spaka varit;
hugvisa hustrur vi egde,
om blott mot oss de hulda varit;
men snaror sina
af sand de tvunno
och sin grop de grofvo
på bottnen af brant dal.
Jag öfverlistade ensam
dem allesamman,
jag sof hos systrarna sju,
hade all deras ynnest och älskog.
Hvad gjorde du då for dåd, Tor?”


Tor kvad:

19.
“Jag Tjasse drap,
trotsige jätten;
Allvaldes sons ögon
upp jag vrok
högt på härliga himlen;
de äro de bästa märken
på mina verk,
dem alla mänskor sedan se.
Hvad gjorde du då för dåd, Hårbard?”


Hårbard kvad:

20.
“Jag skalkades mycket med de möar,
som i mörkret rida,
lockade dem med list från männen.
Läbard jag höll
för en hård jätte:
men han gaf mig trygg sin trollstaf,
och jag villade honom från vettet.”


Tor kvad:

21.
“Då lönade du illslugt goda gåfvor!”


Hårbard kvad:

22.
“Eken hafver
hvad han af en annan skafver;
ingen är annat än om sig i slikt.
Hvad gjorde du då för dåd, Tor?


Tor kvad:

23.
“Jag drog i Österled
och drap jättars
olycksbringande brudar,
då de till bärgs gingo.
Stor vore jättars ätt,
om alla lefde,
och dess mindre mänskors
i Midgård vore.
Hvad gjorde du då för dåd, Hårbard?”


Hårbard kvad:

24.
“Jag i Valland var,
vållade strider,
hetsade herskare,
hugstillade dem aldrig,
Odin eger jarlar,
som med ära falla,
men Tor eger trälars slägt.”


Tor kvad:

25.
“Du skiftade val ojämnt
bland Åsars flock,
om välde du som vilja egde.”


Hårbard kvad:

26.
“Tor är stor i styrka,
men stackot i mod;
af rädsla och blöd hug
du i handsken kröp,
och tyktes då ej Tor vara;
darrande af rädsla
du dristade hvarken
nysa eller fnysa,
så att Fjalar det hörde.”


Tor kvad:

27.
“Usle Härbard!
Jag till Häl dig dråpe,
om jag öfver sundet räcka rådde.”


Hårbard kvad:

28.
“Hvi räcka öfver sundet,
då vi ej råkat i strid?
Hvad gjorde du då för dåd, Tor?”


Tor kvad:

29.
“I Österled jag var
ån att värja,
när mig Svarangers söner
sökte med kamp.
De stenade mig rastlöst
men rosade ej segern;
ty de måste först
om fred bedja.
Hvad gjorde du då för dåd, Hårbard?”


Hårbard kvad:

30.
“I Österled jag var
hos en enhärja,
lekte med en linhvit
och lönliga ting höll,
gladde en gullbjärt;
och mön af gamman njöt.”


Tor kvad:

31.
“Där hade de riktigt rara kvinnor.”


Hårbard kvad:

32.
“Din hjälp skulle mig läglig varit
att linhvit mö kvarhålla!”


Tor kvad:

33.
“Min hjälp skulle jag brådt dig bjudit,
om där borta jag varit.”


Hårbard kvad:

34.
“Jag ville så gärna lita på dig,
bara du ej lurade mig!”


Tor kvad:

35.
“Ej skafver jag på hälen,
som en gammal sko om våren.”


Hårbard kvad:

36.
“Hvad gjorde du då för dåd, Tor?”


Tor kvad:

37.
“Bärsärkars brudar
jag brådt drap på Läsö.
De hade svåra brutit,
svikit alt folket!”


Hårbard kvad:

38.
“Smälek vann du, Tor!
när du slogs med kvinnor.”


Tor kvad:

39.
“Varghonor de voro,
visst icke kvinnor;
skakade kull min skuta,
fast jag skrofvet stöttat;
hotade mig med järnpåk,
jagade Tjalfve bort.
Hvad gjorde du då för dåd, Hårbard?”


Hårbard kvad:

40.
“Jag i hären var,
som, med högburna fanor,
rustade sig
att rödskölja spjuten.”


Tor kvad:

41.
“Nu larmar du om den leda
lott, du oss bjöd.”


Hårbard kvad:

42.
“Ett nöje, det jag dig böter
med näfvens ring,
om skiljedomare som bot
det skäligt kräfva.”


Tor kvad:

43.
“Hvadan stal du
så stingande nidord,
att jag ingenstädes
styggare hört?”


Hårbard kvad:

44.
“Dem har jag af gamle
gubbar hört,
som bo i hemmets högar.”


Tor kvad:

45.
”Godt namn
gaf du stendösar,
då du kallar dem hemmets högar.”


Hårbard kvad:

46.
“Så jag om slik
sak dömer.”


Tor kvad:

47.
“Din ordvrängning
skall dig illa stå,
om jag vill öfver viken vada;
värre än vargen
du vråla skall,
hinner dig hammarns hugg.”


Hårbard kvad:

48.
“Sif har en huldling hemma,
honom må du söka;
gör där ett dristigt dåd, som
dubbelt mer dig höfves!”


Tor kvad:

49.
“Alt, hvad du mig menligt mäler,
är dock munväder blott.
Vrångsinte karl!
jag vet, att du ljuger.”


Hårbard kvad:

50.
“Sanning jag sade,
senfärdig är du.
Långt du nu ländt, Tor!
om du i lånad hamn farit.”


Tor kvad:

51.
“Usle Hårbard!
du hindrat mig länge nog.”


Hårbard kvad:

52.
“Jag trodde aldrig,
att Åsator kunde
af en färjkarl på färden häjdas.”


Tor kvad:

53.
“Nu råder jag dig ett godt råd:
ro du hit med båten!
Hörom upp med hånet,
hemta Magnes fader!”


Harbard kvad:

54.
“Far du fjärran från sundet,
dig färjar jag icke!”


Tor kvad:

55.
“Visa mig vägen,
då du ej vill mig öfver vågen färja!”


Hårbard kvad:

56.
“Lågt vore att neka:
långt är att fara;
ett stycke är till stocken,
ett annat till stenen,
håll så vägen till vänster,
tills du hinner till Värland!
Där träffar Fjörgyn
Tor, sin son,
visar honom ättvägarna
till Odins land.”


Tor kvad:

57.
“Hinner jag dit i dag?”


Hårbard kvad:

58.
“Ja med släp och slit
i soluppgångens
slask och tö.”


Tor kvad:

59.
“Slut varde vårt samtal,
då i hvart svar du mig kränker!
Jag skall löna ditt motstånd,
när vi mötas härnäst.”


Hårbard kvad:

60.
“Far dit, där dig hel och hållen
hugga de gramse!”


Noter till Sången om Hårbard

Denna af en godmodig komik sprittande fornsång är till sin innersta mening synnerligen svårfattlig och har också utlagts på mycket olika sätt. Fabeln är synnerligen enkel. Tor kommer, på återväg från en österfärd, till ett sund och ser på andra stranden en färgkarl med en båt. Tor ropar på färgkarlen, att denne skall sätta honom öfver; men i stället för att göra guden denna tjänst, ger färgkarlen, som säger sig heta Hårbard, Tor så spetsiga svar, att en halft godmodig, halft bitter träta uppstår dem emellan. Båda dera rosa de sig för stora bedrifter, och båda dera hafva försmädligheter att säga hvar andra. Tors gärningar äro i allmänhet strider mot jättar och trollpackor, Hårbard har åter vållat vapenskiften människor emellan samt har spelat med i några äfventyr, som knappast kunna fritagas från lättfärdighet. Slutet varder emellertid, att Tor, trots det långa dröjsmålet, dock ej får komma öfver sundet utan måste vandra omkring sjön.

Svårigheten ligger nu egentligen uti att förklara, hvem Hårbard är. Det vanliga antagandet är, att Hårbard är Odin, och att dikten går ut på att upphöja det något galanta krigarlifvet på det nyttiga men mer klumpiga bondelifvets bekostnad. Både Svend Grundtvig och R. Keyser hylla denna åsigt. En annan mening omfattas emellertid af Bergmann och Holtzmann och flera andre, den nämligen, att Hårbard är Loke, den outtröttlige gudasmädaren, som nu, då han på sundets motsatta sida känner sig trygg för att ej få stryk af Tor, brukar tillfället att grundligt uppreta denne. Ehuru den seger, som Loke, enligt denna utläggning, skulle vinna, ej står i samklang med Eddans vanliga sätt att skipa rättvisa, kan man ej neka till, att denna åsigt i det hela är mer tilltalande än den förra. Tvistefrågan är emellertid svårligen ännu fullt afgjord. För öfrigt innehåller denna dikt liksom Loketrätan anspelningar på åtskilliga myter, som vi icke känna. Versformen är mycket oregelbunden och står nästan på öfvergången till en stafrimmad prosa.

Visan 3.
Hafre. Originalet har här en sannolikt oöfversättlig ordlek. Ordet »hafra» kan dels betyda hafre (-bröd eller -gröt?), dels bock (-kött), hvilket sista var Tors vanliga reskost.

Visan 6.
Brokor äro ett slags byxor.

Visan 8.
Hildolf. Namnet betyder »krigsulf».

Visan 10.
Hårbard betyder »gråskägg».

Visan 14.
Rungne. Se noten till Hymeskvädet, visan 16!

Visan 16.
Fjölvar finnes eljest icke omnämd.

Visan 18.
Att sno rep af sand finnes, såsom uttryck för att försöka göra det omöjliga, äfven i senare tiders ordstäf.

Visan 19.
Tjasse. Se noten till Loketrätan, visan 50 1
Allvaldes sons d. v. s. Tjasses. I Snorres Edda kallas dock Tjasses fader Ölvalde.

Visan 20.
Läbard är eljest okänd.

Visan 24.
Valland d. v. s. Val-land, stridernas och de fallnes land.
Odin eger jarlar. Detta ställe torde vara det förnämsta stödet för att Hårbard skulle vara Odin. Men med någon nödvändighet framgår dock ej detta häraf. Äfven Loke kan mycket väl säga detta för att reta Tor.

Visan 25.
Val, de i strid fallne.

Visan 26.
Du i handsken kröp. Se noten till Loketrätan, visan 60!
Fjalar betecknar här Skryme.

Visan 29.
Ån, d. v. s. den flod, Ifving, som skiljer jättars verld från gudars och människors. Se Sången om Vaftrudne, visan 16!
Svaranger är ett jättenamn.

Visan 37.
Bärsärkar stå här tydligen för jättar. Eljest menas med bärsärk en vild kämpe. Själfva namnet kan antingen betyda »klädd i björnhud» eller också »utan pansarskjorta».
Läsö. Det finnes som bekant en ö med detta namn i Kattegat, men hvarje försök att uppbygga någon Eddans geografi torde, såsom förut är anmärkt, vara bortkastad möda.

Visan 39.
Tjalfve. Se noten till Hymeskvädet, visan 7 1

Visan 41.
Af denna visa, sammanstäld med den föregående, är det tydligt, att Hårbard först bär sköld mot Åsarne. I detta ser Holtzmann med rätta ett vittnesbörd om att Hårbard icke kan vara Odin.

Visan 42.
Näfvens ring. Originalet har här, såsom doktor V. Rydberg till öfversättaren påpekat, en ordlek, »munda baugi», hvilket uttryck kan tolkas dels om den guldring, som man plägade bära kring handlofven, dels om den ring, som den knutna handen själf bildar. Hårbard lofvar sin motpart tydligen stryk.

Visan 44.
Hemmets högar syftar tydligen på att de gamle hade sina grafhögar på odalgårdens grund.

Visan 50.
Ett exempel på att fara i lånad hamn finnes i Trymskvädet, visan 3.

Visan 53.
Magnes fader är Tor.

Visan 56.
Stocken och stenen tyda på att man äfven i älsta tider plägade uppsätta vägamärken. För öfrigt påminnes man ovilkorligen om uttrycket »att fara fram öfver stock och sten».
Värland betyder människors land.

Visan 60.
Uttrycket motsvarar nära det nutida »Rackarn må ta' dig»!