Regin smeder sværdet Gram (Fra Hylestad kirke, ca. 1175)
Sigurd gick till Hialpreks[1] hästhjord och utvalde sig en häst, som sedan vardt kallad Grane. Dä var Regen, Hreidmars son, kommen till Hialprek; han var händig som ingen annan och en dvärg till växten; kunskapsrik var han, men därtill grym och trollkunnig. Regen uppfostrade och undervisade Sigurd och älskade honom mycket.
Han berättade för Sigurd om sina föräldrar samt att en gäng Oden, Höner och Loke kommit till Andvaraforsen, i hvilken det var mycket fiskar. En dvärg vid namn Andvare uppehöll sig länge i den forsen i en gäddas skepnad och skaffade sig där föda. »Otr hette min broder», fortfor Regen, »hvilken ofta sam i forsen i en utters[2] skepnad. Han hade fångat sig en lax och satt och ät på stranden, under det att han blundade. Loke tog då en sten och slog ihjäl uttern. Asarne tyckte sig ha varit mycket lyckliga och flådde skinnet af uttern. Samma kväll drogo de sedan på gästning till Hreidmar och visade sitt jaktbyte. Då grepo vi dem och pålade dem som dråpböter att fylla och utantill hölja utterskinnet med guld. Då sände de Loke att anskaffa guldet. Han kom till Ran och fick af henne hennes nät. Han drog därpå till Andvaraforsen och kastade ut nätet för gäddan, och hon gick in i det. Då kvad Loke:»
»Loke såg allt det guld, som Andvare ägde. Men då denne hade utlämnat sin skatt, ville han undangömma en ring. Loke tog dock äfven denna från honom. Dvärgen gick då in i stenen och sade:»
»Asarne lämnade därpå Hreidmar guldet, fyllde utterskinnet samt reste upp det på fötterna, lade upp guldet hvarfvis och höljde därmed skinnet. När detta var gjordt, gick Hreidmar fram och varsnade ett läpphår. Han bad dem då äfven hölja detta. Då tog Oden fram ringen Andvaranaut[7] och höljde håret. Då kvad Loke:»
Fafner och Regen kräfde Hreidmar på andel i böterna efter sin broder. Då Hreidmar vägrade, rände Fafner sitt svärd genom honom, då han sof. Hreidmar ropade då på sina döttrar:
Därpå dog Hreidmar, och Fafner tog allt guldet. Då kräfde Regen att få sitt fadersarf, men Fafner svade nej. Då sökte Regen råd hos sin syster Lyngheid, huru han skulle få ut sitt fadersarf. Hon kvad:
Sigurd var då ständigt tillsammans med Regen, och denne berättade för honom, att Fafner låg på Gnitaheden i en orms skepnad. Han hade en skräckhjälm, för hvilken allt lefvande räddes. Regen smidde åt Sigurd ett svärd, som hette Gram. Det var så hvasst, att det, när han höll det ned i Rhen och lät en ulltått drifva med strömmen, skar itu denna likasom vattnet. Med det svärdet klöf Sigurd Regens städ. Därefter eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner. Han kvad:
Konung Hialprek gaf Sigurd skepp och folk, för att han skulle hämnas sin fader. En häftig storm utbröt, när han och hans män seglade utanför en bergsudde. En man stod på udden och kvad:
Sigurd for därpå hem till Hialprek. Då eggade Regen Sigurd att dräpa Fafner.
Noter:
↑Sigurd, uppväxte i konung Hialpreks hus. Hialpreks son Alf hade äktat Sigurds moder Hiordis, sedan hans fader Sigmund stupat. Rörande här förekommande namn se för öfrigt nedan Anmärkningarna.
