Sagan om Didrik af Bern (samlet)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Fornsvensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif


Sagan om Didrik af Bern


Sagan om Didrik af Bern


August Fredriksen

Heimskringla.no © 2020



Sampson konung

1. [Her beginnas atsye[1] aff en riddare som fødder war j Appolij, i en stadh som Salerna heter. Ther [radde en jarll[2] føre som Rodger het, oc hans brodher Brwnsten. Jarlen haffde enæ deghelighæ dotter het Hilleswidh, [oc hanum thiente en riddare het Samson. Han war mykit starkare en andra men, hans haar oc skæg war swart som pik, han war woxen som jette vtan han war icke swo høgh. Han war tiwkker oc starker som en rise, togh war han welwoxen. Han haffde et stort hiertæ, hans entlite war bret oc langt oc grymmeligit, mellom hans øghen war en span. Hans bryner ware sworte som two krager, hafde sit offuan hans øghen, hans hals war tiwkker, hans hærdhæ ware thiwkkæ oc bredhæ, hans arma ware tiwkkæ oc hardha som andra stockæ, han hade miwkæ hender ok faghræ finger. Han war wellwoxen i alla mattæ, han war oc snar oc rasker i alla leke, hans sin war swo skapt athan war blidher oc ødhmiwker, oc allom swarade han leiande. Han war wiis oc milder ok grundugh i sinne, han war swo myken kempe at allar kom han ther i striidh athan war nokon sin redder, oc war han offtæ badhæ i stridh oc i kamp, oc alltiidh fik han sigher. Hwat han lowade ont eller got, theth skulde han holdæ, eller han wilde dø ther om. Her aff tha wart han mykit prisadher, hans w wenner wore alla rædde for hanum. Aldre rosadhe han sigh sielff æ hwat manheit han giorde. Rosade hanum noger annar, tha stodh han oc hørde till. Han thiente well jarlen oc han vnte hanum ganze got, han elskade mykith jarlsens dotter.

En dagh stodh han for jarlens bordh. Jarlen fik hanum et fat maat oc badh bære sinne dotter. Han tok fateth oc gik till tornit som jomfrvn war, oc medhan han opgik j tornit, tha badh han sin swen gøre hans hæst redho oc wapen oc hwat han haffde. Han gik op i tornit oc satte fatet foro jomfrvn, oc stodh oc aat meth henne. Han talede till jomfrvn oc badh henne følgie sik[3]. Hon sagde: «Jaa,» at hon wilde [theth gerne gøre. Tha the wore mette tha tok jomfrun synæ klædher gull oc silff oc giorde sik rede oc talede till synæ jomfrwr: «Samson riddare will taga mik bort meth sik vtan min wilia. Jak tor ekke sigia ney fore hanum ware her en 100 wepnethe men, han toke mek likewæll bort om han wilde, oc warder iak atfølgie hanum. En togh at iak haffuer ther skam aff at iak skall sa fara allene vtan min fadhers wiliu.» Oc badh hon syne quinnor at the skulde ekke sigia hennes fadher at hon war borto, hon fryktade athan skulde effter ridhe oc fa skadha aff Sampson. «Jak weet well,» sagde hon, «før æn Samson mister mek, ther worder mangen skiold broten oc hielm kleffuen oc brynior sunder riffne, oc mangt et swerdh blodught giort, thy athan ær then raskaste riddare ther hæst mag rida.[4]»


2. Samson tog jomfrwne j sin fampn, oc bar henne nidh oc satte henne vpa sin hæst oc en annan hæst hade han. Ther førde han gwll oc kostelighe haffuor vpa. Han wæpnade sik well oc bant sin hielm oc [red sin weg[5]. Han laag lenge i en storan skogh, oc giorde sik ther et hws.


3. Langt ther effter tha wart jarlen war at hans dotter war borto. Tha lot han gøma alt theth Sampson atte, oc giorde hanum biltog[6]. Theth sporde Sampson ther han war i skoghen, han rider[7] wtaff skogen oc brenner jarlens[8] land, oc slaar i hææl badhæ fææ oc folk, æ hwar han faar oc alla flydde for hanum. Sidhan redh han ather i skoghen igen, tha møtte hanum [Rodger jarll[9] meth 60 men. Sampson wilde ekke fly, han slogh sin glaffwan vnder armen, oc tog hæstin meth sporana oc [stak then første hanum møtte gymon skioll oc brynie[10] oc bryst sa athan gik langt fra sin hæst oc bleff strax dødh. Oc sidhan drogh han swerdit oc hiwg [then som banneret førde a hans winstra axl oc kløff[11] hanum sa at swerdit stodh i sadelen. Han hwg till en annen baag vpa ryggen oc wt at brystit sa athan styrte strax dødh aff sin hæst. Tha hwg han till jarlen offuan vppa hielmen oc kløff hoffwd oc bwk at swerdit stodh i sadelen, oc full dødh aff sin hæst. I ene litin stwnd slogh han 15 riddara, the andra flydde for hanum. Sidhan red han ather i skogen. Tha war hans harnisk alt aff hanum hwggæt oc en war han ekke saar. The som flydde for hanum komæ hem till Salernæ oc sagdo jerlans brodher at jarlen war dødh.


4. Brwnsten stempde ting ouer alt landit oc wart tha till konung takin, sidhan ridher han oc leter effter Sampson. Oc offtæ ridher Sampson wtaff skogen oc gør skadhæ vpa konungens land hwar han kan[12] oc stodh theth sa 2 aar. [Tha red konungen i skogen som Sampson war vti[13] oc fan hanum ekke. Sidhan redh han wtaff skogen till et slot ther laag nære oc bleff ther om nattena. Om minnats tiidh tha kom Sampson till slottit. [Portana waro læste, wæktaren war soffnath[14], han stegh aff sin hæst oc bant hanum oc brende et hws som ther wtan fore stodh. Sidhan tog han en logande brand oc kastade in vpa slottit. [Tha byriade slottit at brenne[15]. Tha waknade koningen oc lagde sit harnisk vpa, oc alla hans men oc blestæ i syna ludra oc mente at en her hade warit [for slottit[16]. Konungen sprang vpa sin hæst oc 6 riddara meth hanum oc rende at skogen oc sa giorde flere aff them. Samson brende slottit oc slog ther mang en man i hæll før en dag kom. Konungen rider langt i skogen, han fik see hwar et hws stodh, oc en konæ[17] stodh fore dørren. Konungen kende henne strax, thy theth war hans broderdotter, oc sporde henne hwi hon ther war eller hwar hennes man war, oc badh henne fylgie sik hem. Hon swarade: «Sampson red bort i nat oc kom han ekke tiit som i ware, tha wet iak ekke hwar han ær. Hwi komme i hiit sa arla eller hwar lage i j nat?» Konungen swarade: «Iak laag vpa et slot her hart widh skogen, oc ther kom en stor hær oc brende slottit, oc iak kom aff i mørkrit meth 6 men. [J affters hafde jak 100 riddara oc nw hauer iak ekke mere en 6.[18].» Jomfrun swarade: «Jak wenter at Sampson hauer theth giort.» Konungen swarade: «Thw talar darlighe, hwre kunde Sampson theth gøre allene, tag tinæ clæder oc følg mek.» Hon swarade: «Jak wentar i faa annat atgøre, jak seer hwar Sampson komber.»

Tha wænde konungen sik om kring oc red mot Sampson. The drogo theris swerdh vpa bade sidor, Sampson hwg till konungen vpa hielmen sa at swerdit stodh i hærdana. Konungen størte strax dødh nidh. Sampson hwg et annat hwg till en annan riddare vppa hans axl sa at swerdit stodh i sadelen. Then tridie stak han twert wt gynnom, the andra flyddo alt theth the kunde. Sampson folde efftir oc slog them alla ihææll vtan en, han redh hem oc sagde tidhende at konungen war slagen. Sampson giorde synæ hæsta redhe oc tog jomfrwne oc hwat han haffde oc red wtaff skogen. Tha møtte hanum 12 men, then ena haffde en forgyltan skioll, oc ther stodh en lebard vti, oc theth samma wapn førde Sampsson, tha kende Sampson them. Theth war Thetmar[19] hans fadherbrodher, han red oc søkte efftir Sampson. The waro gladhe at the funnos vpa badha sidhor. Sidan redo the alla samman till en stadh. Tha borgana wisto at Sampson kom, tha wordo the alla redde for hanum, thy at the haffde sport hans stora manhet[20], oc the hafffde tha engen høffuitzman. The togo tha alla meth et raad Sampson for sin høffuitzman oc loffuade hanum [tro oc manskap[21]. Sidan tingade han meth almoganom, oc fik ther the samma swar.


5. Sampson rider wtaff staden meth 500 folk oc till en annan stad, han war mykit større. Han sende budh i staden at the skulde wtganga oc hylla hanum for sin herra. Borgana gingo saman oc talede om hans [mykla manhet[22], the trøstæ sik icke stridæ mot hanum. Ther fore gaffwo the staden, oc sagdo hanum tro thienste. Sampson red i staden meth alt sit folk oc stemde saman alt landit oc wort sa hyllad for thera høffuitzman. Engen war sa diarff athan thorde tala ther et ordh i mot. The wilde gøre hanum till en konung. Sampson swarade: «Jak will ekke bæra konungs naffn før en jek [haffuer wunnet[23] alt landit.» Han dwaldæ ther i 5 daga. Sidan red han tædan meth 2 000 folk, oc till Salerna[24], han war then største stad i landit war. Han sende bod i staden, at the skuldo giffua staden vp i hans wald. Meth the tydende wordo borgarna fast sørgiande, oc gingo saman oc talades widher, oc wordo sa eens at the wilde hylla hanum. The trostæ sik ekke atstridæ mot hanum, tog lagde the thøris harnisk vpa oc rido wtaff staden meth mange bannere, [oc mykit folk, meth pipara oc basunara[25], ther till the komo till Sampson. Tha stigo the aff theris hæsta, oc følla vpa sinæ knæ oc gaffuo sik oc staden i hans wald. Sampson takkade them mykit, sidan stigo the vpa theris hæsta igen oc fylde hanum in i staden tit som konungens hwss war, oc satte hanum i konungens sæte, oc gaffuo hanum konungs naffn. Sampson sende bod ouer alt landit at the skuldo kommæ till hanum, oc kom ther tha mykit folk saman oc hyllade hanum for konung oc herra.


6. Sampson ær nw konung ouer alt Salernæ oc alt theth rike som at haffde Brwnsten konung. Han haffde meth sinne hwstrv en son som Ermentrike het. Sampson økte sit rike altiid, ok brøt vp vnder sik manga konunga rike, bade Yspania oc annarstadz. Sampson haffde en annan son, han het Tetmar[26]. Han war mannelige woxen, ty vnte konungen hanum got. Tha Sampson wart en gamall man, tha wart Ermentrik komen till sinnæ aaræ oc Tetmar war tha 12 are gamall. En dag sat Sampson i sit drotzæte[27], Ermentrik stodh for hanum. Konungen talade till hanum: «Thu skal ekke længer mek thienæ, oc engen annan. Jak will giffue tik konungs døme i Yspania oc 13 murad slot som iak hauer wunnit meth mit swerd, oc win tik ther siellf mera till. Engen land erffde iak effter fadher eller moder oc hauer iak lika wæll nog.» Sidan satte han hanum nær sik, [oc lot bidzse oc credensze for hanum[28] som for sik siellf. Tha swarade then vnge broder Thetmar: «Mik tycker sa ati skiffte w jampt mellom oss brødra. Hwat wilin j nw giffue mik medan han skall sa mykit haffua?» Konungen sat oc hørde till, oc saa wredeligha vpa Thetmar, ty han talede sa diarffuelige. Tha gik Thetmar bort, ty han fik engen swar aff sin fadher.


7. En dag sat konungen widh sit bordh oc hiolt stor staad. Ther wore mange hertwge oc greffue riddara oc swennæ oc hans bord war alt sat meth silff fat oc silff kar, ok hwsit war innan dragit meth gyllenstyke. For hanum stodo mangæ godhemen, oc haffde kostelighe gwlkar a theris hænder, ther ware oc pypara oc basunare nog. Tha talade konungen till sinæ godhemen: «Jak hauer nw sitit qwar i mit rike 20 aar sa at alla minæ men haffua hafft godhan fridh, oc enckte[29] hauer iak økt mit rike i thesse 20 aren. J thethte hwsit siter mangen rask man oc her ær stor glædi oc løst, oc mykit hauer sket sidan mit haar oc skeg war swart som raffn, oc nw ær theth grat som en duwæ oc tha ware myne arma offta rødæ oc bla, oc nw ære the hwite som sniø. Myn brynia kom icke aff mik stundom i et halfft aar, oc tha wore ware swerd offta rød aff blod, oc store skard vtinnen aff harda hielma. Oc nw ære the rød aff rost, oc nw welie alla ridha gangara, æn tha ride wij stora fagra hæsta, hwat betider mit hwita skæg. Oc theth iek her siter all min aller, oc haffuer gode daga, tha skall iek likawell dø. Hauer iek nogon manhet giort i krig oc orlig theth liffuer efftir mik in till domen, oc nw dogher ekke lenge sa atsitia.» Oc bødh han tha at alla hans riddara oc swena ouer alt hans land skulde haffua thera hæsta oc harnisk redo nar han them till sagde.


8. Han loot sidan scriffue et breff till [en jarll som Elsung het[30], oc tha radde for Bern oc sende ther meth 6 riddara oc screff sa i breffuit: «[Wit Elsung jarll[31] at thw haffuer lenge sitit i Berne oc iak fik æn aldre skat aff tik. Thy sent mek tinæ dotter Odilliam[32], then skall min son haffua sik till frillæ, oc lat henne fylgia 12 friborne jomfrvr, oc sent mik ther meth 40 riddara wæll wæpnade. Hwar riddare skal haffua en swen, thu skalt oc sende mik 40 falkæ oc 40 hwndæ the wæll bette ære. Then beszte hwnd skall haffua en toring[33] aff gwll, slagtogit[34] skall wara flettat aff thit eghit skæg, oc sa faar thw at wita om nokor konung i wærildena ær mechtogare æn thu æst. Wiltu ecke thethte gøra, tha war redo jnnan 3 manade meth all thin makt oc tha will jak gæsta thik hema.»

The 6 riddara komo till Bern meth konungens breff oc fingo jarlenom. Jarlen lass breffuit, oc rodnade wid som et blod, sidan talade han till sina men: «Hin rike Sampson hauer scriffuit mik till athan will haffua skat aff mik. Han weet at iak ær nw en gamal man, før æn theth skall skee som han scriffuit hauer, før skall nokon hielm kløffwen worden, oc mangen riddaris blod wdgiwtis oc theth skall førra gælla mit liiff oc all min slot warda niderbroten, før æn mik skall ske sadan skam.» Sidan lot han gripa the 6 riddara som breffuit baro fram, en lot han hængia, oc 4 lot han hwgga hoffudit aff, oc then siætta lot han hugga handana aff oc sende hanum hem atsye tidende. Sidan lot han byggia sin slot, theth fastaste han kunde, oc satte ena blidæ for hwar port, oc alt sit folk loot han wæll redhæ badæ meth wapn och hæsta.

Then ena riddare kom hem till Sampson oc sade hanum tidende hwre gangit war. Sampson sat tha ouer bordh, ther kunde engen finna pa hhwat tydende han fangit, hade han hwarkit[35] rodnede eller bleknade, han lot som hanum enchtet skadde. 3 manede ther effter samlede[36] Sampson myken hær oc rider vtaff Salernæ oc meth hanum 3 konunga, hertoge oc greffwe oc manga riddara oc swenne, sa at the ware [alz 2 000.[37]. Tha han kom først i [jarlans land[38], tha møtte jarlen hanum meth 1 000 riddara. Hanum fylde oc annit mykit folk oc landz herra, badhe [aff Wngeren oc aff Swaweren oc Beyeren oc Torkeren[39]. The slogo theris bannere wt oc rido bade saman.


9. Samson red fram oc twa hans søner fylgya, Ermentrik oc Thetmar. [Samson hwgger vpa badha hænder[40] badæ men oc hæsta sa at hanum enchte hekte hwar han till høgde, tha flydde the alla for hanum, oc war hans hæst all blodog. Han slog sit swerd pa sit laar oc ristade theth sa at theth[41] hørdis ouer allan hæren oc ropade hogt: «Theth iak ware allene hær, jak wilde bestaa ider alla saman.» Alla ræddes for hans rop. Nw sag jerlan hwre myken skada Sampson giorde vpa hans folk, han ropade vpa syna men oc badh træden till dierffligha oc sagde: «Wij faa siger.» Sidan red han till Sampson oc sagde: «Thu hauer slagit manga myne gothemen, theth skaltw nw gælla.» Tha hwg han till Samson oc kløff hans skioll swnder i tw. Et annat hwg, hwg han pa hans hiælm, hiælmen war hard oc swerdit stank aff hanum oc nider pa axlen oc i gømon brynian, tha fik Sampson et stort saar. Tha hwg Sampson hanum pa halsen sa at affgik hoffwdit, sidan hølt han vp hoffwdit oc sporde hans fyende om the kænde theth, oc badh them alla giffua sik. Tha the sago at theris høffuitzman war dødh oc mykit aff theris folk war slagit, tha worde the at giffwa sik, oc hyllade Sampson for konung oc herra.


10. Sampson red in i staden Bern, oc alt folk gik wt mot hanum meth pipara oc basunare oc fullo hanum till fotæ oc folde hanum in i staden igen, oc fingo hanum alt theth gwll oc sillfuer som jarlan haffde aat.

Tha giffte Sampson sin son Thetmar oc gaff hanum jarlens dotter oc alt theth rike som hennes fadher hade att oc giorde hanum ther konung ouer. Sampson red tæden oc till Rom, hans son Ermentrik følde hanum. Tha fik Sampson sin hælsot, oc bleff dødh. Ermentrik drog for Rom, oc stridde meth romara oc winner mykin priiss, oc wan mæste delen aff Rom. Swo drogh han till Grekin, oc wan mæstedelen aff landit oc wida andra stæder, oc word strax en mektwg konung. Sampson haffde en tridiæ son, han het hertwg Ake. Han hade et slot som Fritilia het.


Didrik wexer op

11. Koning Thetmar rader for Bern, han war myken orlixman oc blider oc mild, hans hwsfrv war bada wæn oc from. The fingo en son som Didrick het, han waxte op stor oc stark. Han hade snar øghen, hans haar war som et gwll oc wæll kruset, oc han fik aldre skæg sa lenge han liffde. Hans hærda ware two alna brede, hans arma ware harda som andra stocka. Han war sa starker at faa funnes hans like, tog war han small i sit liiff oc degelige ben haffde han oc stark. Han war glader oc blider oc milder, hwarke sparde han gwll eller silffwer, theth sagde alla men. J then tima war aldre engen sadann man fød, badæ meth [42]sin oc skapilse vtan hans faderfader Sampson, oc alla vnte hanum got. Tha han war 11 aar gamall, tha slog hans fader hanum till riddare oc gaff hanum hest oc harnisk oc giorde hanum [till høffuitzman for alt sit hoffuesinne.[43]


12. En stadh lag østan for Bern[44] som kallas Venedi[45]. Ther war en hertoge som Ragball[46] het, han war riker oc fultaker[47]. Han hade two søner, then ene het Boltram[48] oc then andre Regbald. Han wart giffter oc fik en søn som Sintram[49] het. Then førsta hertwg Ragbald, han haffde en son som Hillebrand het, han war høffuitzman for hans hoffuesin. Tha han war 12 aare gamall, tha gaff hans fadher hanum hæst oc harnisk. Han war en fager man, hwid oc rød i kinderne, gult haar oc krwsit oc sa wart hans skæg. Han war starkelighe woxen, sa at alla vndrade pa hanum, oc ekke fanz hans like i Venedi. Han war saktmodug oc grvndug, oc then wiseste man ther nokon wiste at segia aff. Han war oc milder sa at alla loffuade hanum, han haffde et got hierta, sa at aldre haffde theth sports at han war nokot sinne redder. Tha han wart 30 are gamall, tha bad han sin fader om loff at ride till Bern. Faderen sporde hwat han ther wilde gøre, han sagde han wilde tiæna konung Thetmar. Faderen bad hanum fara om hanum tæktis. Tha red han wtaff Fenedi sielff trettonde oc till konung Thetmar. Han war hanum wæll komen, oc dwaldis ther meth hanum. [Tidrik Thetmarsson[50] war tha 6 are gamall, tha Hillebrand tit kom. Hillebrand vnte hanum got, oc satte hanum altiid nær sik, oc lærda hanum goda sidhær. Tidrik kallade hanum sin fosterfadher.


13. Tha Tidrik war 12 are gamall, tha ridher meister Hillebrand meth hanum en dag meth høk oc hwnd. The plægede oc aldre wt ride vtan the hade theris harnisk vpa. The fingo see en hiort, oc slogo theris hwnda løsæ. Tidrik rende lenge effter hiorten, tha fik han atsee en dwerg. Tidrik rænde effter hanum oc fik dwergen i kragen, oc rykte hanum vp i sadelen oc førden for sik. [Han het Alfrik, han war then besztæ smidh man wiste aff at seyæ.[51] Tha sagde dwergen: «Kære herra, vnner mik mit liiff, iak will wisa ether mera gwll oc sillf en konung Thetmar ether fadher egher.» Tidrik sporde hwar theth war. Han swarade: «Vti et berg her hart nær, ther boor en stor man som heter Grym. Han haffuer [ena kona,[52] hon heter Hilda, hon ær æn større æn han. The haffua et swerd som Nagelring heter oc theth swerdh giorde iak. [Theth ær sa hwast at vnder ær[53], vtan thu faar swerdit fra hanum, tha winner thw engen siger aff hanum.» Tidrik swarade: «Thet skall nw gælla thit liiff, vtan thu kant stiæla mek theth sama swerdit.» Dwergen swor hanum (meth) en eed athan (wilde stiæla hanum) theth gøre wilde, sidan lot (han hanum løss) Tidrik hanum løpa. The ridho sidan effter hiorten. The komæ for et stort berg, ther kom dwergen till them igen oc haffde swerdit meth sik oc fik Tidrik theth, oc wiiste hanum hwar han skulde ga in i bergit. Dwergen sagde: «Kunne i slaa then starka Grym i hæll oc faa hans gwll oc silff, tha fa i mykin priiss, thy han haffuer 12 manna star[k]heit, æn mik faa j aldre mere igen.» Sidan wiste the enkte hwart dwergen bleff.

The stigo aff sinæ hæsta oc gingo till bergit. Tidrik drogh wt swerdit Nagelring oc tyktis hanum aldre haffua set et bættre swerd. The gingo in i bergit oc bundo op sina hielma, Tidrik gik fore. Tha Grim saa at the komæ, tha løp han till syna harniskæ kista oc søkte efftir sit swerdh, oc fan theth icke, oc wiste theth wæll at dwergen haffde theth stolit. Han grep [en logande brand[54] aff elden oc gik mot Tidrik oc slox lenge mot hanum. Konen[55] sprang oc grep Hillebrand om herdanar oc slog hanum [nider mot gulffwit och wilde binna hanum, oc hølt hanum sa fast, oc [at?] bloden sprang wd om hwar nagelen, oc slog hanum[56] mot brystit meth næffwan, sa athan nær danade. Han ropade till Didrik oc badh hanum hielpa: [«Iek kom aldre i sadann nødh før[57].» Didrik swarade: «Jak skall wist hielpa tik,» oc løp først at Grim wredeliga oc hwg hanum mang saar. Et hwg kom a hans hals sa at affgik hoffwdit. Sidan løp han till Hillebrand, oc hwg konan[58] sunder mit i liffuit. Hon war sa mykin trulkona at lutterna skrido saman oc wart strax heell. Didrik hwg henne æn en sinne sunder i tw stycke, tha foor theth æn som før. Tha sagde Hillebrand: «Tha hon ær sunder huggen, tha skulde i stinga ider fot mellom bade lutternæ[59], tha koma the aldre saman mere.» Tha hwg Didrik till henna ræt vp[a] lænderna, oc hwg henna i tw stykke, oc stak sin fot mellom badha stycken. Tha føllo badæ stycken wtaff Hillebrand oc bleff hon tha død. Hillebrand stod op oc sagde till Didrik: «Haffde sa Grim ouer wunnet tik som konan wan mik, tha haffde wij aldre hædan komit, æn gud løna tik tw halp mik [som en ædla herra[60].» Sidan toko the gwll oc silffuer[61] æ mædan the haffua wilde. Tha fan Didrik en hielm i bergit then bæszta ther wæra matte. [Grym haffde giffuit helfftena aff sit naffn oc konan helfftena aff sit[62], oc ty kalladis hielmen Hyllagrym. Didrik haffde then hielm i manga strider sidan, oc aldre wart han gymenhwggen. The haffde sa mykit gwll oc silff at thera hæsta gato ekke mera burit. Sidan rido the hem till Bern, [oc her aff worde the prisade[63]


14. For[64] nordan fiæll ligger et slot som Sægard heter. Theth atte hin rikæ Brynild, hin fagra oc hin wiisa, oc myken manheit giordis for henne skull i wærildene. Hon war en mektig jomfrw, henne fader oc moder waro døde. J en skog ther hart nær atte hon en storan gardh. Ther bodde en man vpa som Studder het, han war starker man. [Ther haffde hon[65] sin stodh i then samma skog, oc the waro alla gra oc swart. Ther føddes the beszta hæsta aff som till waro bade [Skimling oc Folken[66] oc manga flere. Studder hade en son, han het oc Studder. Hans enlite[67] war bret ok ekke lankt. Han war open[68] oc snar øgder, gwll haar haffde han oc brunt skæg, oc stort hoffwd oc [hærda breder [? breda hærder][69]. [Han haffde langa arma oc 4 alboga oc tiwkka hænder[70] oc fagra finger, han war en liten man [ræt fyreskoten[71]. Theth war hans mæsta lust at rida i døst oc læra at skyrma. Han kunde wæll skiwta meth armbørst[72], oc war grymmer oc hogmoduger sa at ængen gat [omgangit sik[73] meth hanum. Han war then raskaste riddare ther wara matte. The wener som han haffde, them ælskade han aff hiærta. The wændade[74] hans nampn oc kallade hanum Heym[75] for ty en orm heter Heym, han ær fwll aff ether alla orma ræddes for hanum. [Sa giorde oc folkit wid Heym at alla ware rædde for hanum[76], han giorde offtare ont æn got. Hans fader gaff hanum en hæst som Rispa[77] het, han war fød aff theth samma stod som før war sakt oc han war gra.


15. Theth war et sinne at Heym tog sin hæst oc wapnar sik oc bant sit swerd wid sidæ. Theth het Blodgang, theth war hwast. Han sagde till sin fadher: «Jak will rida till en vngan herra, oc slaass meth hanum, han heter Didrik konung Thetmarsson aff Bern.» Fadheren swarade: «Tha gør thw som en w wiiss man. Mik ær sakt athan ær then raskaste man som nw kan finas, rid heller en annar stadz oc fresta tik.» Heim swarade: «Jak ær icke sa ræd som tw, jak skall antigge[78] winna sigher eller dø ther om. Mik ær sakt at Tidrik ær ekke mera æn 12 are gamell oc jak ær nw 17 are gamall, oc skulde han winna sigher aff mik, tha ware theth vnder.» Han tog sit glaffwen oc sprang vpa sin hæst oc red ouer manga stora skoga, land oc stæder till thess han kom till Bern. Tha han tit kom stegh han aff sin hæst, oc gik in j stuffunæ oc hælsade konung Thetmar, oc sidan wænde han sik till Didrik oc helsade hanum oc sagde: «Jak haffuer ridit langan wæg for thina skull, oc mykit ær mik aff tik sagt. Møt mik her wte for slottit oc slass meth mik. Hwilken ther winner, han skall eghæ [thess annars[79] wapn.» Didrik swarade oc sag wredeliga vpa hanum ty athan talede hastogt till hanum: «Mik hauer ængen før bodet sadant bodh som thw gør.» Sidan sprang han fra bordh oc gik wt, oc Hillebrand gik meth hanum oc manga andra riddara. Han bad lata hempta sit harnisk oc lagde vpa sik oc giorde sik redo oc bant sin hielm Hillagrym ok Nagelring wid syna sidæ. Hillebrand hølt i ystadit[80] mædan han stegh vpa sin hæst


16. Nw rider Didrik vtaff Bern, Heim hølt ther for hanum. The slogo thera hæsta meth sporana, oc hwar stak i annars skioll, oc ængen thera gik aff hæstin. The rende annat sin till saman oc foro æn thesligis. The rende theth tridie sin [till hopa[81], tha stak Heim gymon Didriks skioll oc reff brynian sunder, tok wart han ekke saar. Didrik stak gymon hans skioll, oc wt i gømon brynian twefald oc Heim wart oc ecke saar. Her Didriks hæst føll till jordena, oc tog bleff han i sadelen, oc sunder gik badæ glaffuenæ. The sprungo bade aff hæstana, oc drogo thera swerd, oc gingo saman oc slogos sa trøsteliga at engen wilde for then andre ryma[82], æy sa langt som en fot war bred. Tha hiog Heim aff all syn makt oc vpa Didriks hielm Hillegrym. Hielmen war harder, ty brast swerdit sunder i hiælten[83], oc tha han sag at han haffde ængen wæriæ, tha sagde han till Didrik: «Lat mek liffwa, jak will gerna thiæna tik.» Didrik swarade: «Tha segh mek thin tro thienste.» «Gerne,» sagde Heim, oc ther meth bliffwa the forlikade, oc rido sa in vpa slottit igen oc ware gode wenner. Tha talade Heim till Didrik: «Theth vndrar mik herra ati skule æy haffua en godan hæst, sa fultaka man som i ære. Iak will rida hem oc se om iak kan skipa[84] ider en godan hæst ther tola skall en støt. I then skog som Brynnilla ægher, ther ære 4 hæsta. En heter Grane, oc annar heter Skimling, oc tridie heter Falke, oc fierde heter Rispa, myn eghin hæst. Far thu en aff the 4 hæsta, tha wenter iak thw ma rida i hwar strid som thw will.» Didrik tackade hanum oc bad hanum rida. Han red hem oc hæntade en hæst som Falke het, oc kom igen meth hanum oc fik Didrik hanum. Han takkade hanum mykit.


Wilcina land

17. En konung het Wilkinus, han war en fultaka man. [Han wan meth stridh Wilcina land, som nw ær kalladh Swerige, oc Gøtaland oc Skane oc Siæland oc Winland oc all the rike ther till lage.[85] [The kalladis ty Wilcina land[86], at konung[en] het Wilkinus. Theth war tha sider at landit kalladis effter them som landit regerade.

En konung radde for Rytzeland[87] som Herding[88] het. Han war en rik koning oc mykin stridzman, oc mykit rykte stodh aff hanum. Han haffde mykin w frid meth Wilkinus[89] konung. Wilkinus koning stempde wt en offmyken[90] hær, oc rider in i [Pullerna land,[91] theth ligger till Rydzeland, oc giorde ther mykin skada. Thethte sporde Herding[92] konung, at ofrid war komen i hans land, han bød wt en storan hær. Han haffde mang annor land æn Rytzeland, [bada Greken oc Vngaria,[93] oc manga flere landzskap. Herding konung atte en broder som Hirder[94] het. Wilkinus konung haffde manga strider meth Herding konung oc hans broder, oc altiid fik Wilkinus konung siger i Rytzeland. Han brænde oc skinnade hwar han fram for. Han wan oc mang slot i Rytzeland oc sidan red han till Nogard[95], som hoffwd stadin war i Rytzeland, oc slogos længe for vtan stadin. Herding konung møtte hanum ther meth en storan hær. Wilkinus konung tog fast i mot oc fik siger æn nw som før, oc ther war Herder slagin, konung Herdingx broder, oc ther war mangen rytz[96] i hæll slagen. Han wan stadin oc fik ther sa mykit gwll oc syluer at aldre fik han sa mykit før i synæ daga. Sidhan giorde konunga sik en winskap i mellom, sa at Herding konung skulde wara konung offuer Rytzeland oc giffua Wilkine konung skat sa lenge han liffuer. [Wilkinus rider offuer alt Rytzeland oc legger skatten vpa hwer hanum thæckes.[97]


18. Vilkinus haffde en son som Nordian het, han war en fultake man, han war mykit hardare æn hans fader. Han badh sin fadher atfara hem igen. Tha Wilkinus for hem, oc lag ena stadz wid Rytzeland oc gik fra sit folk eynsamber oppa i skogen, ther sag han ena konæ mykit fagher oc gik tiit hon war. Theth war en [haff frw.[98] [Koningen giorde henne et barn, oc kom ater i sin skib, fik bør oc siglde[99] vti haffwit. Tha han war lankt fra landit kom samma haff frw vp oc tok om hans skipæstam[100] oc hiolt skipit at theth ængenstadz kom. Tha sag konungen at theth war samma quinna som han haffde legat meth, oc sagde till henne: «Lat oss fara! Haffuer thu nogot ærinde till mik, tha kom i wart land. Ther welie wij wæll fangna tik.» Hon slepte oc konungen siglde hem. Et halfft aar ther efftir kom samma kona till hanum. Tha loot han føra henne till en gardh som han atte, nokor stwnd ther æfftir fik hon et swenbarn. Konungen kallade hanum Wade.[101] Strax barnit war fød hwarff moderen bort. Wade woxte sidan op, oc wart en mektwg rese, sa athan kalladis Wada rese oc fik onda tycke, ty skilde hanum faderen fra sig oc gaff hanum 9 garda i Siæland. Sidan war Wilkinus siwk aff aller oc kallade till sig hin andra sin son Nordian oc alt sit rad oc sagde sa: «Jak skall nw dø, oc bider ider tiæner min son Nordian som i mik her till troligæ tiænt haffuen,» oc bad han Nordian lyda syna tro wener rade, sa do Wilkinus.


19. Nordian wart sidan konung oc radde efftir sin fader. [Hernid konung sporde Wilkinus war død,[102] tha sagde han till sina men: «Nw ær sunder slitit sæmyan mellom mik oc Wilkinus konung, ty han ær nw død, oc gik nw en stor twnga aff min halss, oc skall iak aldre gøræ skatt aff mit land sa lenge iak liffuer,» oc bød han tha alla sinæ men [the som wapnføre waro[103] at the skulle snart komma till hanum, «wij wiliom hempna war stora skada vpa Wilkini men.» Sidan samlade[104] han en storan hær, oc rider i Wilkini land oc mykit folk kom till hanum hwar dag. Han brender oc skynnar alt theth han framdrager. Tha møtte hanum Nordian konung oc hafde myndre folk. Hanum wilde ekke manga følgia wtaff hans rike, ty athan war [bade karger oc asniken,[105] oc matte han ty tappa stridena oc wordo hans mæn slagne [oc han sieluer flydde.[106]


20. Herdink konung fik siger oc jagade the som flydde j 3 daga oc nw finner Nordian konung athan haffuer ekke mykin hielp aff theth gwll oc silffuer som han sparde wid sinæ riddara oc sinæ swena oc seer han [at tweggia handa æra a ferdom:[107] antigge fly rikit meth skam, eller oc warda konungens man. Tha tykte hanum bæter at beholla riket, oc sigia Herding tiænistæ, sa giorde han oc alt hans rad. Ta sagde Herding konung: «Thin fadher giorde stora nader [meth mek, han wan mit rike aff mek[108] oc slog mik manga strider aff, oc slog min broder i hæll. Iak haffuer nw bæter giort wid tik æn han giorde wid mik, thw skall sweria mik en eed rad[109] oc manskap oc ware mik skatskylluger sa lenge tw liffuer.» Ekke wilde han fara hem før æn han haffde vnderlagt sik alt Swerige. Siæland vnte han Nordian konung oc ecke mera aff [Swerigis rige.[110] Sa stod theth lenge i longa stwnd. Konung Herdink hade two søner, then ældre het Osanttrix[111], then yngre het Waldemar.[112] Oc æn atte konungen en frillasøn, [het Ilias,[113] han war fagher oc høffwisker.


21. Konung Herdink tog at aldas, han beffelte sin son Osanttrix rikit i Swerige, oc gaff hanum konungs naffn. Ilias giorde han till greffue, oc gaff hanum [Grekana land.[114] Tha ward Herdink konung siwker, ty gaff han sin son Waldemar Rytzeland oc [Pollerna land.[115] Oc sidan bleff Herdink konung død oc søner hans liffde lenge æfftir hanum.


22. Nordian war konung i Siæland oc haffde 4 søner: [en het Awrod, annan het Eggerd, then tridia Asplian, then fierde het Widwlff.[116] The ware alla rese. Tha bleff thera fadher død, theth sporde Osanttrix konung i Swerike, [han stemde hans søner till sik[117] oc let them sweria sik ede. Asplian giorde han till konung offuer Siæland. Widwlff han war sa høg ath hans axl stodh offuer hans brøders hoffwd oc han war starkare æn two hans brøder, han giorde oc alt theth ilt som han kunde gøra. Tha lot hans broder sla jarnlenkior oc bundo hanum meth, oc [lot leda hanum meth sik oc wille hanum aldre løsa vtan tha han stridha wilde.[118]


23. Thesse brøder ware konungxens vndersatæ oc gøra hanum skat aff Siæland. Osanttrix konung war giffter, hans hustrv hon het Juliana. Henne fader het [Amdrik aff Bertania, England oc Skotland.[119] The haffde ena dotter som Berta[120] het, tha bleff Jul[i]ana død.


24. [Eyn konung het Melias, han radde for Huneland.[121] Han war riker oc milder oc hogmodug. Han hade ena dotter som Oda het, hon war ganze fager. Henne badho bade konunga oc hertwga, oc engen thera fik hennæ. Sidan Osanttrix hustrv bleff død, tha sende han 12 riddara till Melias konung oc beddes till hans dotter. Oc screff hanum sa till, at kunde han ekke fa hans dotter, tha skulde han wænte sik strid[122] aff hanum.


25. The komo till [Melias konung[123] oc fingo hanum breffuen. Han swarade them: «Osanttrix konung, han will forfæra mik at giffua hanum myna dotter, oc ther fore skall han henne ecke faa. Han skall mik æy sa forfæra som han tænker.» Oc [lot leggia sændemennena i tornit[124] oc bad them ther bida sin herra.


26. Two vnge men kome till Osanttrix konung. Then ena het Herding[125] oc then andre het Osid[126], the waro hans broder søner. Jlias aff greken war thera fader. Herdink war en myken kempe. Osanttrix giorde hanum till høffuitzman ouer sit land oc gaff hanum jarls naffn. Tha sporde Osanttrix konung at hans riddara lago i tornit. Han talade till sinæ gode men: [«Wij wilia[127] fara till Melias konung oc hempna then skam han oss giort hauer.» Tha swarade en aff hans riddara: «Hanum hauer forsmat at sændeboden ware ecke sa kosteligæ som han wille, ty sender hanum æn edhre frænder.» Bade Herdink oc Osid oc flera godæ riddara oc reda them kosteliga wt.

Konungen lot scriffua breff oc sænde Melias konung meth sinæ frænder, oc stod sa i breffuen: «Wet skaltu Melias konung at tw haffuer illa forsmat wor sændebudh, thy sænde wij tik nw two wora frænder at thw giffuer them bæter swar, æn hina førræ. Wiltw theth ecke gøra, tha red tik oc tyna slot theth beszta ther thu kant, oc mattw wænte mik hem till tik.»


27. [The komo till Melias konung[128] oc baro fram breffuen. [Konungen las breffuit[129] oc wort ganzske wreder. Tha tog Herding et purpura klæde oc 2 gwlkar, oc [et paulun[130] oc sagde: «Thethta sænde min herra ider, æ hwat i hanum swara wilien.» Melias swarade: «Ther i mot will iak sænda hanum mynæ frillæ som iak før haffde, myn dotter ær for ængen penning fall.» Oc haffue han otak for sit ærinde, oc lot han taga Herdink jarll oc Osid oc kastæ them i tornit till the andra oc bad them ther bidæ sin herra.


28. Tha Osanttrix sporde athans brødræ søner lagæ i tornit, tha screff han breff till Siæland oc bad Asplian konung sænda hanum the 3 resa som hans brøder waro oc mykit annit folk, oc sa giorde Asplian konung. The komo till Osanttrix konung, [Eggerd oc Awinrod.[131] Tha leddo the meth sik [Wiwlff i ena jarnkæde,[132] oc torde hanum ekke løss lata før æn trængde. Efftir hanum bars ena stora jarnstang.


29. Osanttrix konung drog a stadh meth nokot folk, oc resana følde hanum [oc han lot sik kalla Frædrik[133] tha han kom i Hunaland. Tha drog han spakeliga vtoffuer landit, sa at hwar han fram foor, tha vnte hanum allæ got, oc førde till hanum bade wiin oc annit got, oc begaffuede hanum, oc han begaffuede them kostelige igen, oc let ryktit ga athan war komen aff Yspania land oc wilde tiæna Melyas konung. Han sende bod till konungen, oc bad sik loff at rida i staden. Konungen sagde jaa, sidan red Osanttrix konung jn j staden, oc lot sig Frædrik kalla. Tha konungen sag thera folk, tha tykte hanum illa wara [at the waro jnkompne.[134] Osanttrix stiger aff sin hæst, han bad resana vte standa, sidan gik han jn for konungen oc fiøll vpa knæ for hanum, oc sagde: «Hin rike Melias konung, tager mik till ider thiænara. Jak ær komen aff Yspania, jak biwder ider myn thienist.»


30. Tha swarade Melias konung: «Otrolig tycker mek thin tiænist at wæræ, oc henne will jak ekke haffua, oc borde tik otak for theth mykla folk thu hauer ført [i wor stad.[135]» Osanttrix swarade: «Meth edert loff kom jak i staden, thy bør mik ængen skull at haffua, oc wij wiliom ængen skada gøra oc biuder jak ether myne tiænist, æn nw som før,» oc alt lag han for konungens føter. Melias swarade: «Hwro kant tw mik tiæna? Tw hauer sa mykit folk som jak oc fingæ iak enchte meth tik rada, ty will iak thinæ tiænistæ enchte haffua.»


31. Theth sporde Widwlff rese at hans herra lag for konungens føter oc tykte hanum æn theth stor skam at wara, oc wort han sa wred theth han sleet sunder jarnkæderna oc wart løss oc fik sinæ jarnstang, oc slog vpa bade sinæ hænder, oc størte ther mykit folk. Han løp till tornit oc slog sunder dørrernæ oc tok ther wt Herding jarll, Osid oc the andra riddara, oc kom sidan nid pa borg garden oc slog meth sinæ jarnstong sa at alla flydde for hanum.


32. Osanttrix konung ligger for Melias konungs føtir, oc biuder hanum synæ tiænistæ. Melias swarade: «Stat op oc tak tit folk meth tik oc rid wtaff staden. Wiltw ecke theth, tha skall iak driffuo tik her wt meth stor hwg.» Tha sprang Osanttrix konung op oc slog konungen wid ørat meth sin næffua. Sidan drog han sit swerd oc alla hans mæn, oc slogos fast i stuffwna. Theth hørde the som wte ware oc hwggo sik in till them, oc ther fiøll mykit aff Melias folk. [Melias konung kom wt gømon en løndørn,[136] oc ther stod Osanttrix folk vtan fore, oc wart ther et stort slag at konungen flydde oc allæ hans mæn. Osanttrix men giorde stor skada i staden. Tha fik Osanttrix atsee hwar konungx[ens] dotter stodh. Han tog henna i sin fampn, oc kyste henne. Tha sagde jomfrwn: «Gud gaffue, at Osanttrix konung haffde mek i sin fampn nw [som haffuer nw [?thu].[137] Illa giorde myn fader, han wilde ekke giffue mek tølken herra som Osanttrix ær.» Konungen swarade: «Thu est nw i Osanttrix fampn,» oc løffte henna strax pa en hæst. Sidan red han wtaff staden meth alt sit folk oc kom hem till sit eghit land, Swerige. Sidan lot han rede till brylløp, oc bød ther till badæ konungæ oc hærtwga. Tha the nokon stund hade saman warit, tha fingo the ena dotter [som Erecha het.[138] Hon war badæ [fager oc dandes[139] oc alla vnte henne got.


33. [J Frisland war en konung som Osid het. Han hade two søner, then ena het Herding, then andra Aktilia.[140] Hans sid war sa, athan wilde alltiid ørløga, oc wan mang land oc mykin siger, tha ørligade han vpa Melias konung. Tha Aktilia kom i Melias land, tha sagde han sa: «Jak skall aldre hædan fara før en jak haffuer wunnit thethte landit.» Han wan manga strider aff Melias konung. Melias rømde till en stad ther Wilcina het. Aktilius wan hanum alt hans land aff, oc lagde theth op vnder sik, oc satte sik i en stad som Susa heter, oc lot hanum kosteliga mura. Tha war Aktilius hyllad for en konung ouer alt Hunaland som før atte Melias. Theth sporde Osanttrix konung oc tykte hanum theth illa wara at hans hwstrv fader war sa fordreffuen. Oc begyntes tha et stort orligh jmellom Osanttrix oc Aktilius konung oc haffde manga strider sik i mellan. Oc alt bleff Aktilius konung wid rikit som han wunnit haffde, oc sagde sa, at: «Ængen skulde theth aff hanum faa medan han liffde. Min broder Herdink skall haffua Frisland æfftir wors fadhers død.»


34. Tha døde Osid, konung i Frisland. Herdink tok wid rikit, han fik en son som Osid[141] het. Ther wart en starker man aff. Tha han war woxen, tha red han till sin faderbroder Aktilius konung. oc war altiid høffuitzman for hans folk nar the stride skulde. Aktilius senda sin frendæ Osid, oc 20 riddara meth hanum till Osanttrix konung, meth the ærinde at Aktilius konung will haffua hans dotter Ercha.


35. Tha the komæ till Swerigis, konungen vntfik them wæll, oc sporde hwat theris ærinde war. The sagde hanum at Aktilius wilde haffua hans dotter. Osanttrix swarade: «Han ær ekke min wæn. Han haffuer dreffuit mynæ hustrv fader aff rikit oc giort mik storan skada, ty kan han ekke fa myna dotter. Jak will oc engen sændebod annat gøra en got, ty farer hem oc sigier ider herra hwat iak swarad haffuer.» The foro hem oc sagde Aktilie konung hwat swar the fingo, oc theth meth at the haffde aldre seet æn [?ene] fægre jomfrv æn Osanttrix dotter war, Ercha. Hon hade ena syster som Berta het.


36. Et slot lag i Hunaland som Bakalar[142] heter. Theth atte en margreffue som Rodolff het, han war tha nær Aktilio. Konungen sænde hanum till Osanttrix konung meth sama ærinde, oc screff hanum sa till, at kunde han ekke fa hans dotter, tha skulde han wænte sik stoor w fridh aff hanum. Margreffuen kom till Osanttrix konung oc 50 riddara meth hanum. Konungen vntfik hanum wæll theth beszta han kunde oc sporde hwat hans ærinde war. Han sagde hanum at: «Aktilia konung wilde haffua hans dotter, om han kan fa henne meth winskap oc kerlek. Kan theth ecke wara, tha kommer han i edert land meth makt oc will henne likawell haffua. Han hauer wunnit mang land meth sit swerd, ty ware bæter haffua winskap meth hanum æn ofridh.»


37. Tha swarade Osanttrix konung: «Tw æst en fultage man oc bær thins herris ærinde fram høffweskeliga oc wæll. Mik tycker vnder wara athan tor bedas till myne dotter medan han haffuer mit rike borte som mik meth rætte bør, oc borde mik hempnas then stora skada han giorde minne hustrvs fader. Wæll tor jak strida meth Aktilio konung, ty jak hauer ræt oc han oret. Waren her hwre lenge jder tæckis, sidan faren oc syen ether herra at han faar ekke myna dotter.» Sidan gaff han Margreffuen kosteliga gaffuor, oc ther meth for han tædan. Han kom till Aktilio konung oc sagde hanum hwat swar han haffde fangit.


38. Tha swarade Aktilius konung: «Høren nw alla myne men. Jak will fara till Swerige oc strida meth Osanttrix konung, ty waren redo meth hæsta oc harnisk nar jak ider till siger, oc skulu Swerigis men se at wij [skule lita[143] war swerd i theris blod, [oc at wij tola wæll kalt jarn i wore hwd som wij offta giort haffua.[144]» Tha samlade[145] han en storan[146] hær oc drog i Osanttrix land, brænner ok skinnar, oc brøt mang slot nid oc giorde hanum storan skadæ.


39. Thethte sporde Osanttrix konung. Han sænde bod till Siæland oc fik till sik Asplian konung oc alla hans brødher ok [samlade strax[147] en storan hær, oc drog mot Aktilius konung [oc lot løss sla hin starka rese, Widwlff meth then stang.[148] Tha Widwllf war løss, tha giorde han storan skada. Han slog meth sinæ jarnstong bade men oc hæsta i hæll. Aktilius søker hart i mot them, ty han hade mykit folk. Ty matte Osantrix fly. Aktilius haffde mist 500 folk, Widulff haffde slagit allene 300 folk j hææll. Oc sidan flydde han oc løp sa fast at engen hæst kunde affløpa hanum, oc stundom slogh han till baka meth jarnstongena. Tha fik Osanttrix konung mera folk till sik, ty wilde han ekke længra fly. Han haffde tha 10 000 folk oc wænde sik mot Aktilium konung, oc wart ther tha en hard stridh. Widulff oc hans broder drapo mangen man, oc fiøll mykit aff Aktilius folk, ok ty flydde han offuer en storan skog oc ther slog han sinæ paulun. Osanttrix lag annaz wægin widh skogen om nattena oc satte ther sinæ paulun.


40. Om midnats tiid, tha stod op Margreffuen Rodolff oc wapnade sik, oc meth hanum 500 riddara aff Aktilius folk oc rido ouer skogen, oc rænde om kull Osanttrix paulun, oc slogo ther mangen man i hæll før æn the komæ till synæ wæriæ. Tha han fornam at the komo till syna wæriæ, tha red han ouer skogen igen oc sagde Ak[t]ilius konung hwat han hafde giort. Konungen tackade hanum oc drog sidan hem i sit land igen, oc stod theth sa nokor stund.


41. Theth war en dagh at hin gode margreffue Rodolff bad konung Aktilium læna sik 300 folk oc hans broderson Osid. Konungen giorde som han bad, fik hanum 300 riddara oc Osid meth. Han bad konungen ekke wænta sig før æn iij aar liden ware, sidan red han sin wæg, oc lot ryktit ga athan wilde rida till Yspania, æn han rider strax till Swerike, oc rider alt vm nætternæ oc soff om dagana. Tha han kom først in j Swerike, vppa en storan skog, tha bad han sit folk at byggia sik hws oc bad Osid wara theris høffuitzman oc bad them bida sig tess han igen kome. Sidan red han sin wæg allene. Tha han kom till Osanttrix konung, tha gik han in for hanum oc satte hatten nider for øgønen at ængen skulde kenna hanum.


42. Konungen sporde hwat han wilde eller hwem han tillhørde. Han swarade: «Jak heter Siord[149], jak wilde gerna tiæna ider.» Konungen swarade: «Thu talar som tw ware fød i Hunaland oc æstw fast liker margreffue Rodolff som drap for mik ena nat 600[150] raska men.» Tha swarade Siord[151]: «Ekke kenner jak Rodolff, æn jak hauer hørt sakt athan hauer mykit ont giort j sina daga for Aktilius skuld. Theth ær sant herre, at iak bodde i Hunaland, sa lenge till Aktilius dreff min herre Melias konung bort. Sidan wilde jak ekke tiæna Aktilius konung, ther fore rømde jak rikit. Konungen tog alt theth jak atte oc drap iiij myna brødher, [oc giorde mek biltog.[152] Jak giorde hanum et litit snæd igen. Jak slog ena nat 100 aff hans men oc sa ær jak hiit komen som i maga høra. Jak wilde theth herre, at margreffue Rodolff wore sa wist her som jak ær nw her. Tha matto i hempna ider harm a hanum oc min meth.»


43. Tha swarade konungen: «Jak wænter at margreffue Rodolff tager sik bæter wara. Han komme ekke sa allene hit. Tw skall wara mik wælkomen sa lenge thu wilt her bliffua, oc haff ther myken tak fore at tw slogt konung Aktilius folk i hæll, oc ther skall jak vnna tik got fore.» Sidan dwaldis han meth konungen.


44. Tha kom ther en konung wtaff Swawell,[153] han het Nordung. Han beddes till Osanttrix dotter, then som Ercha het. Jomfrwn sat i en [et] torn och henne syster meth henne. Osanttrix kallade Siord till sik, oc sagde till hanum: «Tw æst en wiisman, gak till myna dotter oc hør hwat hon will swara thenne konung som henna bedis till.» Siord gik som konungen bad till jomfrwna, oc sagde henne konungens ærinde. Jomfrvn swarade: «Thw æst en wiisman oc høffuisk. Hwi kom tw ekke før till mik mædan tw hauer hær lenge warit?» Siord swarade: «Jak torde ekke hiit gaa før æn ider fadher bad mik hit ga, oc nw will jak tala wid ether om nokra ærinde.» Hon bad sinæ syster wtganga oc flere sinæ mø mædan han talede hwat hanum tektis. Siord sagde: «Wij wilia ga i en trægard. Ther mag hwar man see [hwat wij gøra,[154] for thy onda twngor æræ nog till.» Tha gingo the wt i trægardin, oc satte sik vnder et træ. Konungana sato lankt fra, oc sago till oc mente at han haffde talad som konungen bad.


45. Tha tog Siord nid sin hat oc talade till jomfrvn: «Jak hauer swikat[155] bade men oc konær,[156] oc jak haffuer swikit tik jomfrv. Jak heter ekke Siord, jak heter hertwg Rodolff. Jak ær konung Aktilius sændebudh. Følg mik till hanum, tha skall han giffwa tik mykit[157] land. oc rike, oc [osigæliga bælle[158].» Tha swarade Ercha meth mykla wrede, oc bad sin syster Berta ga till sik oc høræ thenna manzs ærinde: «Han heter ekke Siord. Han kennes nw athan heter greffue Rodolff, sændebod Aktilia konungs, oc nw bær han hans ærinde fram. Kalla nw min fader, han ma nw dræpa han, ty han drap ena nat 600 mins faders riddara. Ty skall han hængia idagh.» Greffue Rodolff swarade: «Jomfrv gør som jak bider, ælskæ Attilia konung oc bliff drotning ouer theth rike som thin moderfader Melias konung atte. Thin syster Berta skall wara min hwstrv.»


46. Berta swarade: «Tw æst fød aff konunga slekte, tw mat ekke beropa then som till tik komber i gode tro, oc mynss hwat tw sagde et sinne till mik. Tw bad gud ther om at tw matte wara drotning i Hunaland. Nw hauer gud hørt thinæ bøn. Wiltw fara till Hunaland, tha will jak følgia tik.» Tha fryktade greffuen at the wilde beropa hanum, ty wilde han bortga. Jomfrwn bad hanum bida oc sagde: «Jak will warda drotning i Hunaland,» oc fik hanum en gulring [i wæd[159] at hon wilde fylgia hanum oc hennes syster meth.


47. Nw gar Siord wtaff gardin tit som konungana sato. Tha talede nordung konung till hanum: «Hauer tw wærffwat mit ærinde meth tro som tw mik loffuade, tha skall jak giffua tik et jarladøme j mit rike.» Tha swarade Siord: «Aff tro sagde hon mik, hon wilde engen man haffua i aar oc ther vpa fik hon mek sin gulring. Ærindit warff iak troliga sa hielpa mek gud.» Nordung swarade: «Læg win om at theth mag æn ske. Jak will gerna bida ther effter j 12 manade.» Sidan red Nordung bort.


48. [Sidan kallade Osanttrix konung Siord for sik oc sagde:[160] «Tw haffuer nw thient mik i 2 aar oc hauer iak rønt at thw æst then høffuiskasta riddare som wara mag. Ty mattw wara riker [i thit rike[161]. Wiltw bliffue her i mit rike, tha will jak giffua tik aff mit rike hwat tw will, oc wara høffuitzman for mynæ godemen at wæria mit land oc rike.» Han sagde han wilde theth gerna gøra: «Æn theth harmar mik at Aktilia konung slog myna brødræ i hæll, oc dreff mik fra land oc rike som iak wæll mera rønt haffde, om iak æy haffde funnit sadan høffdingiæ som i æren.» Tha swarade Osanttrix konung: «Wij wiliæ søkia Artilia konung i hans egit land oc nøda han till athan skall gøra tik lika.» Siord thakkade konungen oc sagde: «Jak hauer en broder som heter Alabrand[162]. Han war saar tha wij skildis oc theth tykker mek illa wara athan kommer ekke i edhra tiæniste, ty giffuen mik loff atfara æfftir hanum?» Konungen loffuade hanum theth.


49. Greffue Rodolff, som kallade sik Siord, red i skogen tit hans mæn ware. Greffuen talede till Osid: «Tw skalt fylgia mik till Osanttrix konung. Jak hauer sakt at tw æst min broder, thu schalt nw heta Alebrand.» The rido ater till konungen och gingo jn for hanum. Konungen [fagnade them wæll[163] oc wore the ther om nokor stwnd sidan.


50. En afftan sende Siord bod till jomfrwnæ then han wæll trodde, oc bad henne redo wara then attande dag ther æffter oc hennes syster meth, [meth all theris gwll oc silffuer.[164] En afftan som konungen war sompnat oc haffde druckit lenge om qweldit, tha tog Siord oc Alebrand sinæ hæsta oc rido till tornit som jomfrunar ware vti. Jomfrwnar møtte them [oc waro retho.[165] The satte them a theris hæstæ oc rido theris wæg, nat oc dag, till the komo i skogen ther thera folk war. Tha haffdo the 500 wapnade men.


51. Osanttrix konung wort war wid the swik hanum sked war. Han samlade en storan hær oc foor strax effter them. Tha sag greffuen Rodolff at konungen kom æffter hanum meth mykit folk, ty flydde han till et ødæ slot som ther nær war, oc grep ther till wæriæ. Konungen bestallede slottit oc slogx meth them badæ meth blidær oc annar wæria. [The wardæ sig wæll, oc greffuen sporde raskeliga sinæ men,[166] om nogor torde rida till Aktilia konung oc sigia hanum i hwat nød the wore. Ther ware two riddara som gerna wilde ridæ. Tha natten war mørkast, tha rido the wtaff slottit oc gynom hæren. Wæktarena mente at theth haffde warit thera sælskab, ty at the rido diærffueliga.


52. The komo till Aktilia konung oc sagde hanum the tydende. Tha swarade Aktilia konung: «Margreffue Rodolff ær then raskaste riddare [som wæra mag,[167] oc mykit got haffuer han wunnit mik till handa. Nw skal jak vnsettia hanum eller theth skall gælla mit liiff,» oc [samlade en omyken hær.[168]


53. [Osanttrix konung slogs meth greffuen[169] oc hans folk, oc hafde konungen tha mist 300 riddara oc greffuen 60 riddara. Nw kom Aktilia konung for slottit, tha flydde Osanttrix konung. Greffue Rodolff løp aff slottit oc alla hans men till syna hæsta oc rændæ æfftir Osanttrix konung oc slogo hanum aff 200 folk. Sidan wænde the ater till Aktilia konung igen


54. Ther war myken glædi tha the funnos. Konung Aktilia red tha hem till Susa, oc giorde et mektokt brylløp till jomfrw Ercha. Hennes syster Berta gaff han greffue Rodolff, oc stod beggis thera brylløp a en dagh. Tha gaff han greffue Rodolff[170] som han wæll fortiænt haffde. Nw ær Ercha drotning ouer alt Hunaland oc længe sidan war orligh mellom Osanttrix konung oc Aktilia konung oc haffdo manga stora strider, oc haffua i nw hørt hwadan theris orlig begyntis. [Oc begynnas her nw et annit capitulum aff Wada rese oc hans slækt.[171]


Weland Smid

«Oc star hans rykte ouer alla wærildena, sa athan prisadis for then beszta smid ther wæra matte.»

55. [Vada rese bodde i Sæland. Han war then samma son som Wilkinus konung giorde ena haffrw[172] som før star scriffuit. Han war ængen ørlix man, han lot sik nøya at thy som hans fader hanum gaff. Wade hade en son som Weland het. Tha han war 9 are gamall, tha satte faderen hanum till en smid i Hunaland, som Mymmer[173] het. Han war then beszta smid ther man wiste tha at segia aff.

Sidan for Wade hem till Sæland igen. Ther war oc en pilt meth then sama smid, som [Sigiord Swen[174] het. Altiid slog han smidzsens drenge oc giorde altiid ilt.


56. Theth sporde Wade rise theth Sigiord Swen haffde slagit hans son illa, ty tog han sin son igen oc hafde hanum et aar hema nær sik. Sidan sporde han hwar twa dwerga waro, i et berg som Kallaffua[175] heter. The kunde wæll at smida bada gwll oc silffuer, bryniar swerd oc hielma. Thera like fanteths æy j wærildena till.


57. Nw tog Wada[176] sin son Weland[177] oc for till Grønasund. Tha war ther ængen færia eller baat, tha tog han drængen pa sina axl oc wod wtoffuer sundit. Theth sigiæ danske men at ther war 9 alna diwpt. Han kom till bergit som dwergana waro i, oc fik them sin son, oc gaff them ena mark gull at the skulle [kenna hanum[178] at smida. Jnnan et aar skulde refen komma igen æffter sin son.


58. Resen for hem. Om aars mot kom han igen, tha kunde han ekke faa sin son igen, ty at han lærde swa wæll atsmida, oc sagde dwergana: [«Wij wilia giffua tik the marc gull igen[179] som wij fingæ aff tik, oc lat hanum bliffua her nær oss æn j et aar.» «Ja,» sagde risen, «jak [an theth wæll[180].» «Komber thu ekke igen jnnan ars dagin,» sagde dwærgana, «tha skulæ wij hugga hoffudit aff thin son.» Theth wilkorade resen meth them. Dwergana angradæ tha at the skulde hanum sa dyrt køpa. Sidan gik resen vtaff bergit, Weland folde hanum. Tha tog resen sit swerd oc stak theth i en buska, oc sagde till Weland: «Wilia dwergana mørda tik før jak igen komber, tha tag theth swærdit oc wær tik meth oc lat mik spøria at iak haffuer son oc ekke dotter.»


59. Veland gik in i bergit oc Wade for till Sæland igen. Weland nam sa wæll atsmida, athan wart dwergana mestara. The haffde stort hat till hanum. Tha arit war forgangit tha kom resen igen 3 daga før æn sakt war. Bergit war lukt, han kunde enckte jn komma. Han lagde sig vnder bergit |ty han war trøtter, oc soffnade strax. Tha war et mykit regn, ty losnade vppa i bergit bade sniø oc sten oc træ, oc løp nider vppa risen, oc ther bleff han død. Lit[it] ther æffter loto dwergana berget op, tha gik Weland wtaff berget, oc fan sin fader død. Tha tykte hanum illa tillsta, ty [stemde dagin[181] war tha wte. Tha tog han vp swerdit [som faderen gømt hade, han wiste wæll at dwærgana wilde haffua hans liiff. Han gik till dwergana oc haffde swerdit[182] vnder sin kapæ oc hwg then fyrsta hoffwodit aff, oc then andra slog han oc j hæll.

Sidan gik han i berget oc tog alt theris gwll oc silff oc smida redskap, oc lade pa en hæst, oc fordar sik tædan hwat han kunde then wægh till Danmark lag. Han kom till ena aa som Wisara[183] heter. Han kunde ther ekke offuer komma, han hiwg om kwll et stort træ oc holade theth jnnan till, oc lagde ther vti gwll oc sylffuer, oc annat hwat han haffde. Theth war sa giort meth mestaraskap, athan war ther sielff vti, oc litit glaswindog war ther vppa, oc theth war sa tet at enkte watn kunde in komma. Han lagde stocken sa nær ana[184] oc dreff sin wæg nider at ana oc vti haffuet. Mat oc øll haffde han jnne nær sik, [18 daga[185] oc netter dreff han i syon.

Om sider dreff han jn vppa Jwtland[186]. Ther war en konung som Nidung het. En dag ware hans fiskara wte oc drogo not. Thenna stok kom i notena for them, oc drogo hanum vppa land. The mente at ther hade warit peninga vti ty athan war twnger. En aff them løp hem oc sagde konungen till. Tha konungen tit kom, tha bad han hugga stocken sunder. The giorde oc som konungen bad. Tha ropade Weland oc sagde: «Her ær en man i stocken.» Tha the hørde theth tha mente the at en dyæffuell hade warit i stocken, thy wordo the forfærade oc lopo bort alla saman.


60. Tha kom Weland wtaff stocken, oc gik till konungen oc bad hanum vnna sik frid. Tha konungen sa at theth war en man oc enchtit trwll, tha gaff han hanum frid oc hwat han hade meth atfara. Sidan sagde han konungen tiænist, oc gik sidan lønliga[187] till stocken oc groff hanum nider i jordena. Theth sag en aff konungens men, som Rygger[188] het. Weland bleff meth konungen i theth første arit, theth war hans æmbete at gøma konungxens [bitzsara kniffwæ[189].


61. En dag stod Weland wid ena ælff oc hwatte konungxens kniffua. En kniff fiøll i siøn for hanum ther konungen plægade siellf at æta meth. Ther war sa diwpt athan kunde hanum ekke igen faa, ty gik han hem oc hiolt sig illa, oc kerde for synæ wenner: «Myn herre fik mik en litin ting atgøma oc theth ær nw borte. Thy fryktar jak at han tror mik æy mere atgøma theth som mera ær.» Tha gik Weland till konungens smid, som Amelias het. Han war ekke i smidiana, han war borte oc fik sik mat oc hans tiænara meth hanum. Weland tog redskapen oc giorde en kniff, sa skapt som hin war, [sidan slog han et søm meth stor klokskap[190], oc lade vpa stædit, oc gik sidan for konungxens bord oc lade kniffwana for konungen. Konungen tog kniffwen oc skar. Han skar brøddisken sunder oc nider vtgymon bordit. Konungen vndrade storliga oc sporde hwo kniffuen hade giort. [Weland swarade: «Jak wænter at Amelias hauer giort han som alt annat haffuer smidat[191].» Tha swarade Amelias: «Herra, jak haffuer giort alla the kniffua tw haffuer.» Konungen swarade: «Æ hwo hanum hauer giort, tha ær theth et hwast jarn, oc aldre giorde tw hanum.»


62. Konungen sag till Weland oc sporde om han hade giort kniffwen. «Ney herre,» sade han, «theth hauer Amelias giort.» Tha sagde konungen: «Sig mik sant eller faar tw mynæ wrede!» Han swarade: «Ether wrede will jak nødugt haffua.» Tha kendis han fore konungen hwre ther om war. «Theth wiste jak wæll,» sade konungen, «at theth war [ekke Melias smide[192].» Amelias swarade: «Mædan Weland ær sa god smid, tha will jak rønæ mik meth hanum. Jak will æy heta wærra smid æn han.» Weland swarade: «Jak ær icke kloker, æn tølkit jak kan tha will jak rønæ meth tik. Gør thu en ting oc jak et annat, tha faar man see hwilken bæter kan.» Amelias wilde wæda meth hanum. Weland sagde athan ænga peninga hade. «Tha sæt tit hoffuod wid,» sagde Amelias, «oc jak sætir mit mot tit. Hwilkin ther wærra kan skall mista huffuodit.» Tha skulde Amelias gøra en hiælm oc harnisk oc Weland skulde gøra et swerd oc hwgga vppa hans hielm. Giorde han hanum skada tha skulde han haffua for eynchte, bete swærdit ekke a hans hielm, tha skulde Weland mistæ sit huffuod. The satte loffuan for sik, two riddara loffuade for Amelias, konungen loffuade fore Weland, thy han hade ther ængæ wenner. Amelias byriade atsmida, oc smidde sa et aar wtgynom. Weland stod hwar dag for konungens bord wæll et halfft aar oc skøtte eynchte smida. Tha talade konungen till Weland: «Hwar meth wiltw løsa tit huffwod, mædan thw wilt ekke begynna atsmida?» Han swarade: «Jak hauer engen smidia.» Tha lot konungen gøra hanum ena smidia.


63. Nw gik Weland tit som han haffde graffuit stockin nider, tha war bortstolen allar hans redskap, oc gull oc peninga. Tha myntis hanum thes, at en man stod nær, tha han groff nider stocken, han wiste ecke hans naffn. Han kerde sin wanda for konungen. Konungen lot ranzaka ouer alt hans land oc rike oc fan ængen then som theth giort hade. Tha wreddes konungen oc sade till Weland: «Tw far meth draffwell,» oc angrade athan for hanum loffuat haffde. Nw tykker Weland illa wara athan miste alt theth han atte [oc fonget wrede[193]. Weland giorde ena [likilse sa skafft[194] som then mannen war som hans peninga haffde stulit, oc satte i wægen ther som konungen skulde framga.

Koningen gik wtaff stuffwona. Tha fik han se likilsen ther Weland haffde giort æfftir then man som hans peninga hade stulit, tha helsade konungen oc sagde: «Vælkomen Riggen,[195] hwi haffuer tw sa lenge borto warit?» Tha swarade Weland: «Herra, theth ær ængen man. Jak giorde then likilse æfftir then man som myna peninga stall.»

Tha swarade konungen: «Theth war icke vnder, at thu fant hanum ekke hær. Han for mit ærinde till Swerige oc kom ekke æn igen. Weland, tw æst en klok man.»


64. Atte daga ther æfftir kom then man hem. Konungen bad hanum fa Weland igen hwat han fra hanum takit haffde. Riggen swarade: «Jak tog theth for snak skyld oc æy for annar skyld.» Tha fik Weland sit [smidæ tyg[196] igen, oc stod for konungxens bord oc tiænte længe sidan. Tha sporde konungen hanum hwy han ekke smidade. Weland swarade: «Nær ider tycker herra.» Tha gik han till smidia oc giorde hwat han kunde. Han giorde et swerd j 7 daga. Tha kom konungen gangande j smidiana till hanum oc behagede swerdit wæll. Tha gik Weland till ena aa, oc kastade en toffwa hat vp i strømen oc lot driffwa nider pa swerdzs æggen. Swerdit skar hatten sunder, tha sagde konungen: «Thethte ær et got swerd. oc theth will jak sielff haffua.» Weland swarade «Theth ær ekke æn rede herra.» Konungen sagde: «Gør theth redo oc faa mek sidan.» Weland sagde ja, oc ther meth skildis the att. Weland gik till smidiana, oc slog swerdit sunder oc [filade theth sidan theth snariste han kunde[197] oc mængide theth blan miøl. Sidan tog han gæss oc swelte i 3 daga oc gaff them sa æta theth. Sidan rensade[198] han theris træk oc tog stalit theth gæssana gato ecki smeltat, oc wellade theth saman oc giorde et swerd aff mykit minne æn hint førra war. Tha kom konungen till hanum.


65. Veland gik tha till ana oc kastade en toffwa i ana twa føter tiwk oc hiolt swærdit fore. Tha skar swerdit toffuen sunder. Konungen sagde: «Tw gør eynchte bætra swærd æn theth nw ær.» Weland swarade: «Theth skall æn warda tw sa got herra,» oc ther meth skildis the aat. Weland kom till syna smidiæ igen oc filade swerdit sunder som han før giort hade, oc giorde theth alt aff nya. Han giorde strax et annat swerd, skapt som theth samma war oc gømde theth i smidiana. Konungen kom till Weland oc gingo till ana. Han kastade en toffue wt 3 føter tiwkker, oc lot driffwa vpa swerdit. Tha skar swerdit toffuen. Konungen sade: «J all werden fints ekke thesse swerds like.» Weland swarade: «Theth bør engen haffua vtan ider herra, jak skall nw først reda theth som ther till hører, oc sidan fa ider nad theth.» Konungen gik hem oc Weland till sina smidia, oc gømde swerdit op vnder belgana[199], oc tog hint wærra swerdit oc haffde theth altiid framme.[200]


66. Sidan stod han for konungens bord oc tiænte till ars dagin kom. Tha timan kom som sakt war, tha tok Amelias theth harnisk han giort hade oc lagde vpa sit liiff, oc bant hielmin vppa sit hoffwod, sa athan mente wara oræd for all the swerd i wærilden wara. Han gik for konungens bord, oc bad konungen wtganga oc skoda hans harnisk, oc bad Weland framkomma meth sit swerd. Tha gik konungen wt vpa markena oc alla hans godæ men. Amelias satte sik vpa en stoll oc klædde for Weland. Han haffde theth goda swerdit vnder sin kiortill som Memming ær kallat oc stod baak wid stolin, oc satte swerdz æggen vppa hielmen oc sporde Amelias om han kænde swærdit. Amelias sagde: «Hwg till meth bada hænder tw tor theth alt wid.» Weland trykte swærdit vpa hielmen oc drog theth litit at sik. Swerdet skar gynom hielmen oc brynian sa at theth bleff standende i naffuelen[201], oc Amelias bleff strax død. Ty mag man offta merkia, tha en man ær mæst hogmoduger oc talar størst, tha faller theth gerna meth hanum.


67. Konungen bad fa sik swærdit. Velan sagde: «Balian ligger i smidian, oc skall æn bloden aff strykas oc sidan will iak bæræ theth till ether nade.» Tha gik han till smidiana, oc groff Memming vnder belgena. Theth wærre swerdit bar han till konungen, konungen takkade hanum oc mente at theth hade warit theth goda swærdit.


68. Sidan smidde Weland konungenom hwat han haffua wilde bade aff gwll oc silffuer, oc star hans rykte ouer alla wærildena, sa athan prisadis for then beszta smid ther wæra matte. En dag sat konungen ouer sit bord, tha fik han tidende at en hær war komen i hans land. Konungen samlade sit folk oc drog strax mot them. Om afftanen ther konungen lægrade sik, tha kom hanum i hwg at hema lag hans siger sten som dogde i strid. [Konungen kallade[202] sina godemen fore, oc sagde: «Ho ther will rida æffter min siger sten, oc wara her igen før sooll ganger op i morgon, hanum will jak giffua mynæ dotter, oc halfft mit rike.» Ther wilde engen fara ty at wægen war forlang oc tyman forstæcket. Tha swarade Weland smid: «Wilin j holla theth i sakt haffwen, tha will jak fara.» Konungen sagde ja wid hans gode tro oc sannind. Tha sprang Weland vpa sin gode hæst Skimling[203], som han haffde [fongit aff Grana stod, aff Studar Hems fader[204]. Weland red alla nattena. Tha midnat kom war han wid slottit, theth haffde konungen bortfarit i 5 daga. Weland fik sigerstenen, oc red till konungen hwat han kunde. Tha han kom mot konungens pawlun, tha møtte hanum vij riddara, konungens drotzet[205] war thera høffuitzman. Han talade till Weland[206]: «Haffuer tw konungxens sigersten?» Weland sagde: «Ja.» Drotzetin bad faa sik stenen, oc bad hanum ther mot gwll oc siluer. Weland swarade: «Hwat priiss hauer tw ther aff at thu far konungenom stenen, mædin jak hauer hemptat hanum?» Drotzeten swarade: «Æn æstw doll god smid. Thu mener faa konungxens dotter oc nw skaltw fa alt wærræ æn henne.» [Sidan drog drotzeten swerdit[207] oc alla hans men.


69. Veland drog sit swerd oc hwg vpa drotzetens[208] hielm oc kløff huffuodit nider i hans hals. Tha hans tiænara theth sago, tha rymde the theris wæg. Weland gik in fore konungen oc fik hanum siger stenen. Konungen thakkade hanum. Tha kom bod at drotzetin war døder. Tha wart konungen wreder, oc bad Weland fly, oc komma aldre for hans øgin igen, hellest[209] wilde han hængia hanum. Weland red fra konungen oc war ganze[210] wreder, ty at hanum hade oræt sked. Then sama dag slogx konungen meth synæ fyænder, oc fik ther mykin siger, oc for sidan hem igen. Weland war lenge borte, oc engen wiste hwar han war.


70. Veland angrade sara, theth han hafde konungens wrede oc ther till [war] fridløss. En dag forklædde han sik oc gik for konungens gard oc tiænte i stekarhwsit[211] for sin maat. Then første ræt in kom for konungen, tha tog jomfrwn sin kniff oc stak i fatit. Tha sang i kniffuen sa høgt athøra matte ouer alt huset, tha wiste hon at forgifftilse war i maten, oc sagde till sin fader: «Her ær nokor som oss will swika.» Tha lot konungen søkia ho theth giort hade. Tha wart Weland funnen oc jnledder for konungen. Konungen sagde: «Ekke will jak lata affliffwa tik for then goda konst tw kant, æn theth thu hauer illa giort.» Tha lot konungen skæra sunder the synner[212] som offwan hans kalffwa lago, oc two synner bak vpa hans halss oc bleff han lenge nær konungen sidan. Et sin talade han till konungen: «Tw lot skæra myna synnar sunder, ty tw wilde mik ekke mistæ, oc her will jak bliffwa nw sa lenge iak liffwer.» Konungen swarade: «Jak will bøta mot tik theth beszta iak kan, giffua till gwll oc siluer hwat thu haffua will.» Weland takkade konungen oc war i syna smidia [hwar dag[213], oc smidade hwat konungen haffwa wilde.


71. Nidung konung hade 4 barn, 3 søner oc en dotter. Twa konungens søner [gingo till smidia till Weland[214] meth syna boga oc bado hanum sla sig skot. Weland swarade: «Wilin i gøra theth iak bider ider, tha will iak gøra ider wilia.» The sporde hwat theth war. [215]«Tha i see en nyfallen sniø om morgonen, gangen tha awoga till myn smidia.» The sagdo at the wilde theth gøræ. Om nattena fiøll en sniø, om morgonen gingo the till Welandz smidia som han them sakt hade. Weland lukte dørrana oc drap bada piltana, oc groff them nider i smidiana. Konungen saknade them, oc mente at the wara i skog at skiwta [216]fugla. Tha sporde han Weland om the haffde ther warit. «The waro her,» sagde Weland, «oc gingo strax hædan igen, oc magen i æn se theris slag[217].» Tha sago the at slaget lag fra smidiana, the trodde ekke at Weland skulde gjort them nogon skada.


72. Konungen lot leta offuer alt sit land, them kunde ængen finna, tha mente han at diwr hade them vp ætit. Weland tykte nw athan hafde nogot hempt sin skada som konungen giorde hanum. Sidan tog han op piltana, och skoff alt køtit aff theris huffwod, [oc giorde ther tw kar aff[218], oc lagde them meth gwll oc siluer, oc gaff konungenom at drikka aff. Oc aff theris been giorde han kniff skafft, oc aff summæ giorde han liwsa pipa, oc lade meth gwll oc sillf oc gaff alt konungenom oc hans hwstrv.[219]


73. En dag war konungens dotter i sin trægard oc hennes jomfrw meth henne. Tha brøt hon sunder then beszta gwllring hon atte. Hon fryktede for sin faders wrede. Om morgonen arla gik hon till Weland smid, oc bad hanum bøtæ sin ring. Han swarade: «Jak will for annat smida,» oc stengde dørren igen oc lagde henne i sin sæng, oc hafde sin wilia meth henne. Sidan bøtte han ringen igen theth beszta som han kunde, oc thethte lønte the bada samans theth lengste the kunde. Tha kom Welandz broder till konungen, han het Eygill[220]. Weland haffde sent bud effter hanum, han war then beszta skytte ther wara matte. Tha wilde konungen røna om han war sa god skytte som sakt war. Egyll[221] hade sin son meth sik, 3 ara gamall. Konungen lagde et æpple vpa hans huffuod oc bad Eygill skiuta æpplit sunder. Eygill tog 3 pyla aff sit koger, oc hafde j sinæ hand oc skøt meth theth forstæ æpplit sunder i tw stycke. Konungen sporde: «Hwi tog tw 3 pila wt?» Eygill swarade: «Jak will ekke liwga for ider herra. Haffde jak rakad myn son meth then ena piill, tha skulde i haffua hafft thesse two.» Konungen sade: «Thethte ware ekke oret,» oc hiolt sidan mykit aff Eygill.


74. Veland hauer nw hempt sin harm, tha bad han sin broder bidia konungxens dotter ganga till smidiana oc tala wid hanum. Sa giorde hon thera tall full sa saman at hon loffwada theth athon engen man wilde haffua wtan hanum [oc han wilde ængen quinna haffua[222] wtan henne. Tha sagde han henne: «Tw skalt føda en son i aar, oc tha han ær 10 ara gamall eller 12, tha sig hanum at iak hauer gømt hans harnisk, ther som wædrit gar op oc watnit gar nider.» Weland sagde till sin broder: «Alla the fiædra thw kant fonga stora oc sma, them bær hiit till mik.» Han gik nu skogx oc skøt alla handa fugla[223], oc fik hanum [224]fiædra nog. Tha giorde Weland twe stora winga som han wilde flygha meth, oc hafde theth sa klokeliga giort at tha han war i sin fiædræ hampn, tha war han skafft som en strudzs eller en annar stor fogell. Han klædde sin broder i fiædar hampn oc bad hanum flyga, oc sagde: «Tha thu will sætte tik, tha wænt stærtin mot wædrit.» Tha fløg Eygill op i wædrit. Tha han skulde sætiæ sik, tha hade han nær fallit sik halsen sunder, ty han wænde sik ekke ræt. Weland sporde hwre hanum behagade. [Han swarade:[225] «Waræ sa got at sætia sik som at flyga, tha ware jak nw vpa et annat land.» «Theth wiste iak well,» sade Weland, «thy bad jak tik wænda stiærten mot wædrit. Alla fwgla wænda brystit mot wædrit tha the sik sætia, oc sa tha the vp flyga.»

Tha talade Weland till sin broder: «Jak will nw flyga hædan oc iak will tala wid konungen før, talar iak nokor ord ther hanum ekke behagar, tha bider han skiwta mek. Tha haffuer jak ena blædræ [full meth blod[226] vnder min høgra arm, oc fly sa at thw henne rakar.» Sidan fløg han vpa theth høgxta torn, konungen stod vppa garden. Tha sagde konungen: «Æstw nw fogell Weland? Mang vnder gør tw aff tik.» Weland swarade: «Jak ær bade man ok fogell, oc nw will jak bort flyga thw skalt mik aldre igen fonga meer.» «Thethte ær then fyrsta sak iak hauer till ider herra: j gaffue mek idra dotter oc halfft idert rike oc theth hiolle i mek ecke. Sidan giorde i mek biltog for theth iak worde mit egit liiff, tw lot ok hasa mik oc ther fore drap iak bada tinæ søner, oc dricker tw hwar dag aff theris huffuod skaall. Sidan giorde iak tina dotter meth barn, oc haffuer iak nw lønt tik theth beszta iak formag.» Sidan fløg han sin wæg.


75. Tha kallade konungen Egyll oc badh skiuta Weland. Eygill sagde: «Theth ær min broder, jak will hanum ekke skiuta.» Tha sagde konungen: «Tw skalt skiwta eller theth skall gællæ tit liiff.» Tha skøt Eygill oc rakade blædran sa at blodit fiøll nider pa markena. Then blod war aff konungens søner. Konungen oc alla hans men sagde at theth war wæll skutit[227]. Weland fløg hem till Sæland j sit fædernis heym. Swo bleff konungen døder, [oc søn hans Otwngh[228] bleff konung æfftir sin fadher Nidung. Ther æfftir fødde konungens dotter et swenbarn som kalladis Wideki[229]. Theth sporde Weland oc sænde bud till Otwng konung oc beddes aff hanum wenskap. Konungen gaff hanum winskap, oc Weland for j Jwtland, oc wort ther wæll vntfangin, oc Otwng konung giffte hanum syna syster oc bad hanum ther bliffua om han wilde. Weland sagde ath han wilde hem fara i sit fædernis land, oc will tog wara konungenom redo nar hanum warder tillsagt. Sidan for Weland hem till Sæland oc hans hwstrv meth hanum oc skildiszt konungen oc han ganzske winligæ at. Weland bodde i Sæland oc wart prisat ouer alla land for sin klokhet skuld.


Wideke Welandson

76. [Velands son Wideki[230] waxt op. Tha han war 12 ara gamall, tha war han bade stark oc degeligen oc winligen, oc enchte hogmoduger. Weland sporde son sinom Wideki, om han wilde nymma sa mykin konst som faderen kunde for hanum, sunderliga, at han war [en aff the beszta træ smida[231] som tha waro i alla wæroldene. Wideke swarade: «Aldre skall mit mødernes slekte faa then skam at iak skall smidæ meth hamber oc tang.» Weland sporde: «Hwat wiltw læra tha, at klæda oc føda tik meth, wtan skam?» Wideki swaradi: «Jak will helszt ælska godan hæst oc starkt spiwtskafft, got swerd oc nyan skioll, hardan hielm oc hwita brynia, oc at tiæna en mektogan høffdingia, oc meth hanum rida sa lenge jak liffuer.» Weland sagde: «Nw faar jak thig theth thw bedis, hwart wiltw nw fara?» Wideki[232] swarade: «Mik ær sakt aff en herra i [Humblunge land[233]. Han heter [Tidrik Tetmar konungs son[234] som rader for Bernen. Han ær nw then fridaste[235] kempæ, ther all wærolden wet aff atsye. Han ær min iamalder, hanum will jak søkia j en kamp, will jak hanum besta. Faller jak for hans hand, tha haffuer iak sport at han ær sa godhan dreng, han later mek well mit liiff, oc sa worder jak hans man, theth ma æn lykkes at theth bæter gaar.»


77. Veland swarade: «Theth ær ekke mit rad, at thw ekke søker then sama Didrik. Komma i saman i kamp, tw star hanum ekke et tag. Jak wet en rese vti en skog, han ær stor oc stark oc gør mangan manna skada. Ther will jak heller hielpa till at tw hanum ouer winner. Kantw bedriffua then manhet, tha mon konungen aff Swerige[236] løna tik theth wæll, oc giffuer tik syna dotter till hwstrv oc ther meth halfft rikit sit, for thy resen hauer giort mykin skada hanum oc hans mannom.» Videki swarade: «Theth ma jak ængaledis gøra, slogo resan mik i hæll tha sagde alla mik haffua mist mit liiff for ena kona skuld. [Jak will jo fara sidar[237] oc fresta mik wid Didrik konung.» Tha swarade Weland: «Medhan jak æy kan wænda thin hwg tha far jak tik hwat tw bedis.»


78. Tha fik Weland hanum bryniæ oc brynia hossor. Theth slog han wtoffuer sik, oc war hart som staall, oc got oc rympt som hanum tæktis. Sidan tog Weland swerdit oc sade: «Son min, thethta swerd heter Mymming. Haff oc niwt wæll! Thethte swerd giorde jak tik till handa oc trøst vppa at theth wæll biter, om tinæ hænder dugæ.» Tha satte han hielm a hans huffuod, han war giorder aff theth hardasta stall. Ther war vpa lakt en orm aff gull som Slanga heter, oc then orm hauer guls let vpa sig, theth betyder hans riddaraskap. Theth orm ær full aff ether, theth betyder hans grymhet. Sidan hengde han en skioll vpa hans halss, han war hwiter oc war scriffuit vpa meth rød farga en hamar oc en tong, ty athans fader war smid. Ther stod oc i 3 karbunkala stena, theth betyder hans møderne, thy theth war konungx slækte. Sidan fik han hanum en hæst, han war kallad Skymling[238]. Han war bada stark oc snar, hans sadell war aff fiilsben. Sidan gik Widike till moder sin, oc bød henne gode nat. Hon gaff hanum 3 marc gwll oc en gwllring oc togan i fampn oc kyste hanum. Sidan bød han fader synom gode nat. Sidan tog han sit glaffuen oc sprang vppa sin hæst vtan istad, tha log Weland[239]. Faderen gik oc wiiste hanum wæg, oc sidan skildes the att.


79. Vidike rider nw sin wæg, bada ouer [øda mark[240] oc stora skoga. Han kom till ena stora aa som heter Eydiss aa, han fan ther enchte wad wdoffuer som hans fader haffde hanum sakt. Han band hæstin wid et træ, oc groff sit harnisk nider i sanden. Sidan wod han vti ana alt op wnder hakana oc søkte æfftir wadit. Tha fik han see 3 riddara, [en het Hillebrand, annan Heym, tredia Hornboga jarll[241]. Nw talade Hillebrand till them: «Jak seer en dwærg vti ana. Jak wenter theth ær [Alfrid dwærg[242] som her Didrik oc jak gripo et sinne oc wij togo fra hint goda swærdit Nagelring. Kunno wij fa hanum, tha skall han giffua oss mykit gwll.»


80. Nw stigo the aff sinæ hæsta oc gingo till ana. Wideke hørde giorliga hwat the sagdo, han bad them giffua sig loff atganga vpa landit. «Tha maga i se hwat heller jak ær dwerg eller man.» The bada hanum vpga, sidan sprang han fran ane [9 fæt i et sprung[243]. Hillebrand sporde: «Hwat man æstw, eller hwadan kom tw?» Wideke swarade: «Mik tycker tig wara en god man. Mik vndrar at tw wilt spøria en nakan man tidende, lat mik fara i min klæder. Sidan spør mik hwat tik tækkis.» Hillebrand sagde: «Far i tinæ klæder.» Tha for han i sin klæder oc lagde sit harnisk vpa, oc steg vppa sin hæst oc red till them. «J tre gode riddara gud hielpe ether. Jak nempde ether gerne om jak wiste hwat i hethe.» Hillebrand swarade: «Hwat ær tit nampn eller hwar æstw fød? Hwi rider tw sa ensam, j frømede land?» Wideke[244] swarade: «Jak ær fød i Danmark, myn fader heter Weland. Myn moder ær konung Nidungx dotter aff Jwtland, oc jak heter Widike. Jak will rida till Didrik konung Thetmarsson aff Bern. Oc før æn wij skilias, tha wilia wij røna hwilken hardara hielm haffuer, eller hwassare swerd, ty athan ær nw then besztæ kæmpæ som jak hauer hørt sakt aff.» Hillebrand sag at then man war diærffuer oc stor oc starkeliga woxen oc han haffde et got harnisk, oc tænkte sa i sin hwg athans herra mon koma i stora nød.


81. Tha talade Hillebrand till Widike: «Gud haffue loff, at iak hauer funnit then man [ther sit spiwt tor lyffta[245] mot [Didrik aff Bern[246] oc legge nid hans stora hogmod[247]. Wilia wij fylgias til Bern, tha sweriom hwar annan ed at wij skule ekke skilias att ehwat nød oss kan till komma.»


82. Videke sporde hwat thera nampn war. Hillebrand swarade: «Jak heter Boltram [jarlens søn aff Venedi[248]. Annan heter Sintram Hellebrandsson, then tredia heter Hornboga jarll, han skall nw wara Tidriks man.» Sidan toges the i hænder Widike oc Hillebrand, oc loffwade hwar annan broderskap. Sidan red Hillebrand fore i ana, han wiste hwar wadit war. Tha the komo ouer ana, ther skildis two wægæ att. Tha sade Hillebrand: «Thessa wæga ligge bada till Bern, then ena ær lang oc ond, then annan han ær stackut oc god. Vpa then stækre ær ont ath framkomma. Wij skulæ ther ouer ena stenbro, oc ther star et slot mit vpa brona, oc ther liggie 12 kæmpar vpa. [Ther warda wij at tolla[249] wapn oc hæsta oc thakka gud at wij beholda liiff oc limer. Tidrik aff Bern war oc ther, oc kunde han ther engen siger[250] at winna. Ty tror iak ekke at wij ther fram koma. Ho theth slot kunne winna, tha torff han ekke rædas for Tidrik aff Bernen. Mit rad ær at wij rida then lengre wægen.»


83. Tha swarade Wideke: «Wij wilia rida then stækkare wægen, the lata wæll wtlendzskæ men fara hwart the wilia[251].» The rido tha then stekkare wæg som Wideke bad, wtouer en skog som Lyrawoll[252] heter, tha fingo the see theth samma slot. Tha sade Widike: «Bider mik her, iak will rida fram oc bidia oss loff at wij maga rida vtan toll. Wilia the ekke tha kommer jak snart till ether igen.» The sagde theth matte wæll wara. Widike red till brona, oc sag hwar the 12 sato. Theris høffuitzman talade som Grameliff het: «Ther kommer en man ridande. Han hauer en godan skiold, then will jak haffua. Hans haffwor skiffter hwre ether lyster.» Tha swarade then andra som Studfuss[253] het: «Jak will haffua hans swerd, theth will iak ængaledis mista.» Tha swarade en som Trella het: «Hans brynia will iak haffua.» Tha swarade Segistop[254]: «Hans hielm will iak haffua.» Then fempte swarade: «Jak will haffua hans hæst.» Then siette wilde haffua hans kiortill oc hans klæder, then siwnde wille haffua hans benwapen, then attande wille haffua hans gwll oc rede peninga. Then niondhe sagde: «Jak will haffua hans høgra hand.» Then tionde sagde: «Iak will haffua hans høgre fot.» Then ellopte sagde: «Jak will haffua hans hoffuod.» Tha swarade Studfuss: «Ekke wiliæ wij haffua hans liiff medan wij haffua skifft hans haffuor.» Tha swarade theris høffuisman: «Rider nw 3 mot hanum oc tager fra hanum harnisk oc klæder, oc hwgger aff hanum then høgra hand oc fot!»


84. Tha rido 3 mot hanum. Widike sade: «Wælkompne godemen.» The swarade: «Ekke skaltw wara wælkomen, ty tw skalt her tolla hæst oc harnisk, høgra fot oc winstra hand, oc takka gud at tw slipper meth liffuit.» Wideke swarade: «Ojampt[255] wilia j skiffta meth mik. Kalla mik ether hwsbonda[256], iak will høra hans dom. I fa ekke mynæ wæriæ før.» Tha rido the hem oc sagde theris høffuitzman hwat han swarad hafde. Tha stod han vp oc wapnade sik oc alla the xij oc rido mot Wideke.


85. Videke talade[257] till them: «Welkompne godemen.» Grammeliff swarade: «Tw æst ekke welkomen. Wij haffua skifft alt theth tw æger oc ther till skaltw tolla hand oc fot. Jak skall haffua thin skioll.» Widike swarade: «Mister iak min skioll, tha ær then min skada tha iak kommer hem till Danmark. Hwat skall iak min fader swara om han spør ho[258] min skioll tog, ty iak hauer tænkt finna Didrik aff Berne, oc kan iak æy min skioll miste, før æn wij finnes.» Tha swarade Studfuss: «Fa mik tit swerd. Theth kom vpa mit skiffte.» Widike swarade: «Jak wet æy om mit swerd ær got eller ont, oc nødog wille jak theth frestæ meth ider om iak ma rida[259], om tw lager mit swerd fra mik. Hwar skall iak tha wæria mik meth tha iak finner Didrik aff Berne, hanum skall iak jo at finna. Ty kan jak mynæ wæriæ ekke mistæ, tha kraffde the flere theris skiffta deell som the skifft haffde.» Widike swarade: «Later mik ridæ myn wæg. jak will æy tolla ider en pening.» Tha swarade Studfuss: «Jak tænker at wij ære galne men, wij æra 12 oc han ær en. Drager idra swerd oc skilin hanum wid hæst oc harnisk oc liffuit meth.»


86. Tha drog Studfuss sit swerd oc hwg vppa Widekes hielm. Hielmen war sa hard at theth ekke bet. Tha drog Wideke sit goda swerd Mymming meth mykin vrede oc hogmod oc hiog till Studfuss a hans winstra axl oc sunder brynian oc brystit oc wt a hans høgra sido igen oc skilde hanum sunder i tw stycke oc fioll sa død till jordena. Tha wordo hans stalbrødræ fast forfærede oc wille somma heller hema warit, tog drogo the alla thera swerd oc søkte till hanum. Gramliff hiog vppa Widekis hielm, oc theth bet ekke. Tha hiog Wideke till Grammeljff, han kløff hans huffuod oc bryst [sa ati beltit stod[260]. oc fiøll sa død till jordena.


87. Tha talade Hillebrand till syna stallbrøder: «Jak seer at the ære nw samman kompne, ridom fram bæter. Ffaar Wedeke siger aff thesse men tha siger han at wij haffua swikit hanum. Om wij hanum ekke hielpa tha ære wij hanum men edere, oc matte theth gælla wort liiff om Widike finner oss.» Nw swarade Heym: «Winner han siger tha wilia wij hielpa hanum. Worder han slagin, tha wilia wij ryma oc gøre oss engen wonda for en frømande man.» Hillebrand sagde: «Tha skilias wij illa vid hanum.» Tha swarade Hornboge jarll: «Medan wij haffua loffuat hanum troskap, tha haldom theth.» Sa sagde oc Hillebrand. Sidan rido the fram till Wideke. Tha haffde han fongit stor hwg, oc 7 lago døda nær hanum aff the 12, oc 5 rømde.


88. Videke war glad aff thera komæ. Sidan rido the in pa slottit, togo ther gwll oc silffuer oc lago ther om nattena. Om midnattes tiid medan Wideke soff, tha stod Hillebrand op oc skiffte swerd meth Wideke. Han stak sit swerd i hans slida, oc Wedekes i sit. Han fryktada for sins herra skada, ty han sag at Wedikes swerd war hwast. Tha som dagadis tha stodo the op. Widike sporde: «Hwat welie wij gøra aff thethta slot?» «Hwat tik tykker[261]. Iak will ekke længer [løna mit naffn[262] for tik, jak heter Hillebrand. Jak ær Didriks man aff Berne oc myne stalbrøder meth. Jak will holla all then troskap jak tik loffuat haffuer, settom her igen two som slottit skule gømæ, oc wij wilie rida till Didrik aff Berne. Thethte slot mughe j bade beholda om i skilias wener att.» Tha swarade Wideke. «Thethtæ slot haffuer giort mykit ogagn bade inlendzskom oc wdlendzskom. Mag iak rada tha skall her fara fram ho ther lyster, oc skall engen toll lenger wære.» Tha swarade Hornboge jarll: «[Then som slottit wan meth synæ ægna hænder[263], hanum bør rada hwro ther skall meth faras.» Sidan satte Wideke eld i slottet oc brendet vp altsaman oc ekke wilde han tædan før æn theth war brunnit alt i koll, oc mwren nider brunnen. Sidan rido the tædhan oc komo till [ene ælff som Wisar het[264], ther war bron vpkastad. Theth haffde giort the 5 som rømde for Wideke. Wideke hiog hæstin meth sporana oc hæstin sprang wtoffuer ana meth hanum. Hillebrand lot springa æfftir hanum oc kom mit i strømen [ty athan hynte ekke wtoffuer[265], tha lot Hornboge springa sin hæst oc for han sammeledis som Hillebrand, oc koma the badæ watæ till lands. Tha rænde hem till ana, hans hæst war Skimlingx broder, ty sprang han strax[266] offuer som Skimling giorde.


89. Tha Wideke war komen wtouer, tha sag han hwar the 5 stodo som flyt haffde for hanum, han rænde strax till them. The wænde sik mot hanum oc grepo till wæriæ. Widike slogx lenge meth thøm. Heym hiolt oc sag vpa oc wilde ekke hielpæ. Tha rende Hornboge iarll till Wedike, oc halp hanum manneliga. Tha bliffwo the 5 slagne, ekke wiste Wædike æn tha at hans swerd war borte.


90. Then andra dag komo the till Berne som konungen sat ouer sit bord. Didrik gik wt mot them, oc tog i alles theris hand vtan Wædekes, ty han kende hanum ekke, ok enkte talade han till hanum. Widke drog sin hanskæ aff oc fik Didrik i handana. «Hwat betyder theth?» sagde Didrik. Wideke swarade: «Her meth biuder iak tik vti en kamp meth mik. Iak haffuer mykit hørt sakt aff tik oc langt hauer iak ridit for thina skuld oc wij ære bade lika gamle, oc nw ær iak redo at slas meth tik.» Didrik swarade: «Jak skall sætia sadana frid [i mit faders land oc mit[267], at ekke skall hwar skalk eller tiwff biuda mik kamp.» Tha swarade mester Hillebrand: «Hæt herre tala ekke sa! Tw west ekke wid hwem tw talar, oc ekke westu hwilkin ether siger far før æn i skilias att. Mik tykker waan at thu faar then deell som osiger heter, vtan tw niwter annan man till æn tik sialffuan.» Tha swarade en aff Didrikx men som Renald heter: «Theth ær tog stor skam at hwar træll skall torræ biwda myn herra kamp i hans egit land.» Hillebrand bar op sin næffwa oc slog Renald wid sit øga sa athan lag i swymæ[268]. «Tw skalt ekke spotta min stalbroder som mik hiit hauer følgt.» Tha talade Didrik till Hillebrand: «Jak seer at thu æst ganske kær at thenne man, oc theth skall han niwta tik aat ati dag skall han hængiæ her for Berne.» Tha swarade mester Hillebrand: «Nær i haffua hanum ouer wunnet meth swerds slag, tha dømer ther om hwre ether tækkes. Han warder sik ther atnøya lata. Han wæntar sik mykit bæter at fara oc hopas mik, athan bliffuer owunnen i thenna dag.»


91. Tha bad Didrik hempta sit harnisk, sidan wapnade han sik theth beszta han kunne. Hans skioll war hwit, ther i war scriffuit et leon aff gull, oc bant sit swerd wid syna sido som Nagellring het, oc sprang vppa sin hæst som Falke het, han war Skimlingx broder. Sidan red han wtaff Bern, hans fader folde hanum oc manga riddara oc swena. Wideke hade engen som hanum folde vtan mester Hillebrand. Widke sat vppa sin hæst Skimling, oc war redo.


92. Tha tog Heim et gwlkar fult meth wiin oc bar till Didrik oc sagde till hanum: [«Dryk herre[269], gud giffue tik siger i dag.» Dydrik tog skalen[270] oc drak. Tha tog mester Hillebrand ena silffskall ok bar till Wedeke, oc bød hanum drikkæ. Widike swarade: «Giff Didrik drikkæ først.» Tha bød Hillebrand Didrik skalena, han war sa wred athan wilde ekke drikka. Hillebrand swarade: «Tw torfft ekke wredes herra. Nw finner tw en man for tik, oc aldre før.» Sidan bar han skalena till Widike, han tog skalena oc drak. Hillebrand sagde till hanum: «Wær[271] tik nw manneliga, oc hielpa tik gud, iak kan tik nw ekke mera hielpa.» Wideke tog en gulring oc gaff Hillebrand oc takkade hanum for sinæ goda tiæniste.


93. Tha talade Wideke till Didrik[272] oc sporde hanum om han war redo[273]. Didrik sade: «Ja.» Sidan toko the hæstana meth sporana oc rænde hwar mot annan sa snart som [en swltan falka slaar effter brad[274], nar han swlten ær. Widike rakade i Didriks skioll sa at glaffuan[275] gik sunder. Didriks glaffuen bleff hell, ty theth slant[276] aff Wædekes skioll. Tha sagde Wideke till Didrik: «Medan tit glaffuen ær helt oc mit sunder, tha ren till mik manneliga, iak will klæda[277] for tik.» Tha drog Wideke sit swerd. Didrik rende tha snarliga till hanum oc mente stinga hanum twert wtgymon oc rakade mit vpa hans skioll. Tha hiwg Wideke glaffuen sunder oc et stykke aff sin egin skiol. Sidan sprungo the aff hæstana, oc slogos manliga sa at hwar gaff androm stor hwg. Wideke bar sit swerd op aff all sin makt oc hiog vpa Didriks hielm, Hillagrym. Han war sa hard, at swerdit brast sunder i hælten[278].


94. Tha sagde Wideke: «Weland fader haff gudz wrede for theth tw giorde sa ont swerd sa well som tw kunde smida. Jak haffde mik wæll wart om iak haffde hafft et gott swerd oc ær thethta bada skam oc skada oc sa tik som swerdit giorde.» Her Didrik tog sit swerd meth bada hender oc wilde hwgga Wedekes huffuod aff. Hillebrand lop i mellom meth sin skioll, oc sagde: «Her Didrik, giffuer hanum liiff, oc gører hanum till ider man, thu fik aldre en raskare man till tiænare. Han wan all eyne et slot aff 12 kempar theth tw kunde ekke førra winnæ meth alla tina men, oc haffuer tw stor hedher ther aff, at sadann man tiæner thik.» Tha swarade her Didrik: «Theth skall ga som jak før hauer sakt. I dag skall han hengder worde.» Hillebrand swarade: «Theth mage i ekke gøra, han ær fødder aff konunga slekte, bade till fæderne oc møderne. Gøren well mot hanum, ther haffua i hedhir aff.» Tha swarade Didrik: «Jak skall nw gøra then fridh i mins faders land, at mik skall æy hwar træll biuda kamp som fram komber. Nar jak hanum hængt, tha ær iak skild fra then wanda oc skall tig enchte mykit at niwta oc gak snart fra mik, mik ær nw enchte om thin thieniste, heller skall iak hugga tit huffuod først aff, oc sidan hans.»


95. Tha Hillebrand hørde at hans bøn war enchte wærd oc Didrik wilde enchte skona hanum, tha swarade Hillebrand: «Mædan i kunne thes æy skøn at iak rader ider got rad, skall barnit haffua theth, theth bedis,» oc drog swerdit aff sin slida oc fik Wideke oc sagde: «Gud forbiude at iak skall wara nokon man otro, her hauer tw tit swerd. Wær tik nw manneliga.» Wideke wart sa glad som fuglen ær mot dagen oc kyste bade hielt oc klod oc bad gud forlatæ sigh athan haffde bannat sin fader. Wideke sagde till Didrik: «Seer tw thethte swerd well. Theth heter Mymming. Nw will iak sa gerna slass meth tik som torstoger man will drikkæ eller en hungroger man will eta.» Sidan hiog han vpa her Tidrik, [bade tit oc hart[279] i hwart hwg. Tha tog han nokot stykke aff Tidriks hielm, skioll eller brynia. Wideke hiog sa snart at her Didrik kunde enchte annat gøra æn bøte for sig meth sin skioll, oc kunde æy hugga et hug i mot.

Tha fik her Didrik 5 saar. Tha Didriks fader[280] theth sag tha bad han Hillebrand skilia them aat. Hillebrand swarade: «Tha iak wilde theth haffua atskilt, tha wilde ekke han[281] oc haffde hafft priiss aff allæ land. Læt them nw hollas[282]. Tha iak sagde at Wideke war en rask man, tha sagde han at iak løg.» Tha talade Hillebrand til her Didrik: «Mik tykker at thin hielm ær fast huggen oc thin skioll ær kloffuen oc tin brynia ær sunder riffuen, oc sielff hauer tw stor saar oc warder tw thethta slita meth skam som tw før matte haffua giort meth priiss. Nw mag Wideke rada oc mag han gøra tik then samma ræt som tw haffde hanum tænkt, vtan han will bæter gøra meth tik.» Tha konung Thetmar theth sag, tha tog han en skioll oc gik till Wideke. Widke sporde hwat han wilde: «Wiltu konung Thetmar gøra mik oret oc dræpa mik her mædan thu æst i thit egit rike oc hauer mera makt æn jak? Jac haffuer en moderbroder till konung i Jutland som rikare ær æn tw. Han skall theth well pa tik hempna.» Tha swarade konung Thetmar: «Jak will tik enchte gøra vtan got. Jak will bidia tik at thu fordragh[283] myn son thenne kamp, jak seer athan ær skøt øffuerwunnen. Tha will iak giffua tik et got slot oc en riik jomfrv oc gøre tik till en greffue.» Wideke swarade: «Iak will theth ekke gøra. Han skall haffua then samma ræt som han haffde mik thænkt vtan iak warder slagin fra hanum meth stor makt.» Tha gik konung thetmar bort sidan hans ord war enchtit hørt[284].

Tha byriade the aff nyø slass, her Didrik warde sig manliga. Wideke trædde fast till hanum oc hiog opa hans hielm nær en tridiung bort, oc tha folde en part aff haret meth. Theth sag Hillebrand at her Didriks hielm war kloffuen, oc sprang i mellom them oc bad Wideke giffua her Didrik frid oc bliffua bade stalbrøder: «Bliffua i bade saman tha besta ider engen kæmpe!» Wideke swarade: «For hans skuld will iak enchte gøra. For idra bøn skuld will iak gerna giffua hanum liiff.» Hillebrand lagde theris hænder saman oc giorde them till gode wenner. Sidan foldis the jn i staden Bern oc bliffua stalbrøder lenge sidan.


Didrik oc Ekkia

96. Konung Thetmar war i Berne oc Didrik meth hanum oc lot lækia sin saar. Hanum tiænte tha 4 riddara [som waro Hillebrand, Wideke Welandsson, Hornboge jarll oc Heyme de kleyne[285]. Tha Tidriks saar waro lækte red han wtaff Bern, sa at theth engen wiste wtan Wideke, for hanum sagde han hwart han wilde oc sagde sa at: «Iak will aldre komma till Bern igen, før æn iak haffuer wunnet sa mykin priiss igen som iak haffuer faat skam.» Han red bade dag oc nat, engen folde hanum, [offuer stora skoga ok økna[286]. Then siwnde dag kom han till en skog som kallas Ossyen[287]. Ther lag et slot nær som Drekafils[288] het, theth slot atte en konung, [Drocian het[289], han war tha død. Drotningen liffde effter hanum meth 9 døtter. Tha haffde en kæmpe fæst drotningen [som Ekke het, han haffde en broder som Fasholt het, hin stolte. The brøder waro sa raska riddara ther ware matte oc bade wara the degeliga[290]. Her Fasholt war sa doll, han wilde pa ængen kæmpe mera hwgga æn et hug, oc ængen fan han som ekke fiøll for hanum i fyrsta hwg. Theth war oc her Ekkia sid, at rida i skog oc [weda diwr[291], tog haffde han altiid sit harnisk vpa, om han kunde nogon finna som kampæ wille meth hanum. Tha wiste Didrik ekke hwre han skulde komma offuer skogen for her Ekkia, ty han wilde ekke møta hanum, før æn han haffde forsøkt sig [meth andra kemper[292], the saar ware oc en øm som han haffde fongit aff Wideke. Tidrik red vpa skogen om midnat, ther vpa at Ekkia skulde ekke wara hanum war, oc for willer i skogen. J theth sama kom her Ekkia oc talade till Didrik oc sporde ho ther war, som sa stodzliga[293] red.


97. Didrik swarade: «Her rider then man som heter [Heym Stwdersson[294], oc [ær meth] Didrik konungs ærinde till Britaniam [i hans faders land[295]. Iak haffuer enchte ærinde till tik, oc will tik æy søkia.» Tha swarade Ekkie: «Wæll mattw wara Heymer, æn thin røst ær likare Didrik konung Thetmarsson. Æstu sadana man som sakt ær fra, tha løne thit naffn ekke for enom manne.» [Didrik swarade:[296] «Mædan tw sa alffworligh mit nampn spør, tha dyll iak theth ekke. Iak ær Didrik, Thetmar konungs søn aff Bern, tog haffuer iak enchtit ærinde till tik, wtan will rida myna led.» Ekkia swarade: «Mik ær sakt at tw haffuer faat osiger sliman [for en dansk man[297]. Nw mag tw winna her sa mykin siger som tw ther tapade. Thin wapn spiltis sare i ider kamp, nw mattw winna ospilt wapn igen, om tw winner mik.» Didrik swarade: «Iak ær enchte redder at kempa meth tik, eller hwre [skulæ wij nw bærias,[298] at ængen waar seer annan? Ware dager liwss, tha mon iak nødug sønia tik kamp, æn tho at iak ær æy nw jæmredder meth tik. Jak hauer altiid warit oblyger till kamp nar iak hauer warit biden som mongom ær kunnokt i mit land, æn tog theth her litit talas. [Tog will iak ekke bærias sa redder[299].» Her Ekkia sagde: «9 konunga døtter oc theris moder som ær min fæsta hwftrv, the fingo mik thessa wapn. Ty will iak kempa for thera skuld[300]


98. «Min hielm ær all forgyld, myn brynia ær oc gwlboen[301], vpa en skioll kom aldre mera gwll oc dyra stena æn vpa min ær. Jak haffuer engen hæst oc tw rider, ty mattw fly om tw wilt, theth ware tog manligara at bida en man. [Osende lat iak[302] myn hæst hema, ware han her tha skulde tw slass meth mik, hwat helder tw wilde eller ey.» Æn her Ekkia sagde: «Bida mik Didrik, tw æst en god man. Jak haffuer her et swerd som iak kan mykit sigia tik aff. Theth slog[303] hin sama [Alfrid dwerg, som tit swerd Nagellring slog. Han giorde theth lenge i jordena[304] før en theth war fullgiort, han letade i 9 konunga rike, oc kunde theth watn æy finna som han theth swerd i hærda wilde før æn han kom till ena aa som Troye[305] heter. Ther hærde han swerdit i, bade hielt oc klod, oc handfang ær aff røt gwlle slagit oc all balyen ær offuerlagt meth røt gwll, [swerds bæltit[306] oc bæltesylian ær oc aff gwll. Bladit ær wæll blankt, oc mangastadz merkt meth gull. Tha tw sætter wddin [nider a jorden[307], tha ær sa till atsee som en orm lopo op at bladet aff røt gwll. Tha tw wænder vdden op tha løper ormen fra hieltit oc till vddin, theth ær [sa hwast at enchte skall hektæ, fore theth[308] swerdit heter Ekkiesax, ty heter theth sa [at enchtit swerd thesligis war burit aff eld[309] tog om man lettæ offuer all wærildena. Theth swerd war stolit oc lønt lenge, theth giorde hin mykla tiwff [Alffrik dwærg[310], han stall theth fra sin egin fader oc gaff theth en konung som Roseleff het, han hafde theth lenge. Sidan fik theth hin vngæ Roseleff oc slog ther mangen man i hæll meth, oc mangen konung søn. Om tw faar theth swerd aff mik vtan saar, tha latæ gud tik theth wæll niwtæ. Jak will hæller dø æn spara theth tha mik trænger.» Her Didrik swarade: «Hwre kan iak slass meth tik, medan iak kan ekke se tik ok ekke wet iak aff tik mer æn theth iak hører tik tala, oc haffuer iak bade tappad wægen, [oc sa them som mik føldo,[311] oc ær mik ther ganszke harmt fore. Genstan dagin kommer, tha skaltw ekke længer biwda mik kamp, oc tha skall theth giælla til liiff [for ty tw talar sa stort[312]


99. Her Ekkia sagde: «Far nw heyll oc sæll! Æn will iak sigia tik før noget, aff min fægiordell ther ær vdi 12 pund aff rødæ gwll. Slar tw mik i hæll, tha ær theth thit, tha haffuer tw wunnet mykit priiss. Mit hierta brinner sa sara i mit bryst, ty at iak faar ekke slaass meth tik. Wiltw ekke slass meth mik for gull oc dyra stena, tha slass meth mik for the 9 konunga døtter oc thera moder skuld, som min wapn loto allt forgylla, oc mykin mandom skall iak for thera skuld winna.» Her Didrik swarade: «Theth wet gud at hwaske for gull eller for syluer will iak slass meth tik. Æn for the 9 konunga døtter oc thera moder høffuiskhet, tha will iak gerna slass meth tik.»


100. Sidan sprang han wtaff sin hæst. Her Didrik sagde: «Her ær sa mørkt at iak kan tik ekke see.» Sidan drog han sit swerd Nagelring[313] oc hiog vdi en sten, sa at elden fløg wtaff stenen. Tha fik han se et oliue træ, ther bant han sin hæst wid. Tha wart Didrik wred aff allt hiertæ. Nw ær ekke got for hanum standa, han steg sa fast at stenana roku for hans føter hwar han fram steg. Tha her Ekkia sa at Didrik wilde slass, tha wart han ganszke glad oc drog sit swerd oc hiog i stenen, sa elden fløg vtaff stenen. The haffde ekke annat liwss [æn then eld aff stenana gik[314]. The ginge till amans oc slogos sa trøsteliga at engen haffuer sidan sadant sport aff two men, som sa manneliga stridde, oc war sa till them see ther the hwggo hwar vppa annars wapn som theth haffde warit en liwng eld. Oc sa small i skogen aff theris slagh som thordon slar, the huggo harnisk huart aff annan, tha war en hwargen thera saar. Her Ekkia hiog vpa Hillegrym sa at her Didrik fiøll till jordena oc beswimade. Her Ekkia fiøll strax vpa hanum oc fik om bada hans arma oc hiolt hart oc sagde: «Jak skall antigge binda tik eller tw skalt ekke liffua længer, oc giff snart vp thin wapn. Jak will føræ tig hem meth mik oc lata the konunga barnen see tik, som mik wtredde i dag.» Her Didrik swarade: «Jak will nw heller dø her, æn at the 9 konunga døtter eller thera moder skulæ mik bunden see, oc wordhæ sidan spottat aff alla frwr[315] oc mør sa lenge jak liffuer.» Tha word Didriks hænder løsa, han grep[316] her Ekkia om halsen, oc drogos sa ena langa stund.


101. Theth sa her Didriks hæst Falke, at hans herra war i stora nød. Han slet beslit sunder oc løp till her Ekkia oc lypte op bada sinæ fræmara føter oc slog aff all makt vpa her Ekkies ryg sa at han gik nær sunder. Tha kom Didrik op, oc hiog strax till her Ekkia vppa halsen, sa at affgik huffuodit. Sidan lagde han sit harnisk wtaff oc wapnade sig meth her Ekkias harnisk, oc bant hans swerd Ekkiesax wid synæ sidæ.


102. Oc tha steg han vpa sin hæst oc red wtaff skogen, tha war liws dag. Sidan red han till slottit oc lot som han haffde warit her Ekkia. Drotningen stod i en torn, hon sag her Didrik rida, oc mente at theth hade warit her Ekkia. Hon wart ganszke glad oc gik till synæ døtter oc sagde till them: «Jak sag god tidende. Her Ekkia gik hæden sent i afftens, oc nw kommer han ridendis igen [vppa en fager hæst[317], ty hauer han nw wunnit siger aff nogon kempe.» Sidan klædade the sik i gwll oc silke, oc gingo wt mot hanum. Tha sago the theth wæll at theth war ekke her Ekkia. [Tha som drotningen sag her Ekkias wapn[318], tha wiste hon wæll athan war død, ty han plægade them engen at lenæ.


103. Tha gret hon sare theth hon nær beswimade, sidan gingo the in igen. Tha her Ekkies tiænære waro thes war, at thera herra war død, tha lagde the theris harnisk vppa, oc wilde gerna hempna hanum. Her Didrik red vndan theth meste han kunde, ther rende sa mykit folk efftir hanum till athan kom i skogen. Sidan wænde the alla igen. Han red lenge i skogen oc wandadis, thy athan war i et fræmede land oc haffde theris herra i hæll slagit. Han red wtaff skogen, ther møtte hanum en man, han war wæll wapnat. Theth war her Fasholt hin stolte. Fasholt hælsade her Didrik, han mente theth hade warit her Ekkia hans broder, ty han kænde hans wapn. Her Didrik swarade: «Iak heter ekke Ekkia.» Tha swarade her Fasholt: «Tw onde hund oc mordare! Tw hauer stuliss vppa myn broder soffwande tha tw drapt hanum. [Haffde han warit waknad[319], tha hafde tw faat then werra lutt, ty han war alla kæmpa beszt.» Her Didrik swarade: «Tw siger ekke sant. Han war waken tha iak slogx meth hanum oc nødde han mik till at dræpa sik. Han manede mik bade for gwll oc silff, oc for the 9 konungædøtter, oc for thera moder skuld, oc for all then riddaraskap som till war. Oc ther fore steg jak aff min hæst, oc slog hanum i hæll. Haffde iak theth wist at han war sa mannelighen man, tha hade iak ekke trøst mik till at slagiss meth hanum. Oc mattw wita for sant at iak sik ekke hans wapn før æn han war død.»


104. Her Fasholt drog sit swerd oc hiog vppa Didriks hielm sa athan styrte aff hæstin oc haffde nær beswimat[320] aff theth stora hwg. Her Fasholt plægade engen[321] mera hwgga æn et hugg, then som foro hanum fiøll, oc engen plægade han harnisk aff taga. Thy red[322] han strax sin wæg. Tha her Tidrik besinnade sik, tha stod han strax op, oc steg vpa sin hest oc rende efftir her Fasolt ropade oc bad hanum bidæ. «Estw sa god en kæmpe som sakt ær, tha rymæ ekke for en man! Wiltw ekke bida, tha warder tw fortalet hwar tw komber, at tw torde ekke hempnas [thin broder[323].» Her Fasolt wænde sin hest om kring, han wilde tha heller slass, æn warda fortalat. The stigo badæ aff finæ hestæ oc gingo saman oc slogos. Hwar gaff androm stora hwg. Tha fik her Tidrik 3 saar, her Fasolt hade 5 saar oc alla stora oc blødde han ganszke fast. [Tha jeffuade han fast om sit liiff[324], ty gaff han sig i her Tidriks wald oc bød hanum sinæ tiæniste, æn tog athan war en fultage kæmpe. Her Tidrik swarade: «Tw æst en fultage man oc en høffuisk riddare. Tit liiff will iak gerna giffua tik, thin tiæniste will iak ekke haffua, ty iak tror tik ekke wæll før æn iak haffuer bøt tik thin broders dødh. Om tw wilt then bot haffua, tha will iak gøra tik then heder at iak will swæria tik en ed oc tw mik en igen, at wij skulom hwar annan hielpa i hwat nød wij koma kunde som wij ware twa borna brøder oc skulo wij heta hwars annars jampninge[325].» Ther at nøgde sig Fasolt well. Sidan sworo the hwar annan ed som sakt war, the stigo sidan a thera hæsta oc rido hwat the kunde.


105. Tha wilde her Tidrik ridæ till Bern igen, thy athan hade fangit stor priis. Om afftanen komo the till en stad [som Adinsela heter[326]. Ther lago the om nattena, om morgonen rido the arla tædhan vppa en skog, ther Rwnflo[327] heter. Ther møtte them et diwr som fill heter, theth war bade stort oc grympt. Her Tidrik sagde till Fasolt: «Jak will slaass meth thethta diwr om tw will hielpa mik, oc ware theth en stor priss at wij theth ouerwunnom.» [Fasolt [swarade]:[328] «Iak haffuer sa stora saar the samma iak fik aff tik, oc blod[en] ær mik fast forlopen, ty trøster iak mik æy tik stort hielpa. Æn strider tw wid thethta diwr, tha wænter iak at tw kom aldre i størra nød.»


106. Tidrik swarade: «Far iak ekke hielp aff tik, tha hielpæ mik then iak tror vpa. Jak will dræpa thethta diwr, hwat hæller mik ganger wæll eller illæ.» Didrik bant sin hæst [wid et olye træ[329], gik strax till diwrit oc hiog ther vpa meth sit swerd, oc theth bet alz enchte[330]. Sa slog diwrit hanum till jorden meth sin fræmare fot. Tha Fasolt sa Tidrik i the nød sprang han strax aff sin hæst oc løp, oc wilde hielpa Tidrik, oc fan ekke then stad som han trøste gøra diwrit sart oppa. Tha sade han till Didrik: «Tw kan hwargen gøra theth diwr sart vtan tw kunde stinga theth i nafflen mædan tw ther sa vnder ligger.» Falken hin godæ hæst sag her Tidrik i stora nød, slet sik løss oc løp till diwrit oc slog theth sa fast vpa lænderna at theth moxen[331] gik om kulld. I theth stak her Didrik diwrit in at naffuelen swerdit op till hieltana oc løp sa vndan diwrit oc diwrit føll død till jordena. Fasolt hade giffuit diwrit mang hwg oc wilde hielpa her Didrik. Theth bet tog encte pa, sidan rido the tædhan.


107. Tha the komæ offuer skogen sago the en [flog draga[332] som war gansze grymmer oc vnderligen. Han haffde storan krop, stor ben, langa hwassa klør, stor øgen, oc fløg han [wt meth[333] jordenæ, oc æ hwar han tog i jordena meth sina klør, tha war som theth hade warit ardat[334]. Han hade i swolgit en wapnan man, [føtarna in[335] alt op till hærdanar oc hænderna waro [in [i] then nidra kefftana[336]. Oc mannen liffde oc sag the two rida oc sagde till them: «Goda drængia, [hielpan mik! Thethta grymma diwr tog mik. Tha iak[337] sompnade a myn skiold, hade iak waret wakin [a myna wapn[338], tha hade mik enchte sakat.»


108. Tidrik oc Fasholt sprungo fra thera hæstæ oc lupo at draken oc huggo a han hwatt the kunde. Didriks swerd bet noget æn Fasholts alz enchte. Draken war starker oc stor, tog hade han æy macht at flygæ eller kom wid at wæriæ sik for then han swolghit hade.


109. Tha sag mannen som draken hade swolgit at Fasholts swerd bet encte pa oc sade till Fasholt: «Tag mit swerd i drakans keffte, [theth skær sunder alt tess æg a komber[339], om drengen duger som ther a holder.» Fasholt sprang fram [a mykla sterke[340], oc tog swerdit mellan drakans keffte. Tha sagde mannen i drakan war: «Min ben ær lankt nider i drakans halss, ty hog warliga at iak warder æy saar aff mit egit swerd, oc dugen nw gode drenge, ty draken trænger mik sa fast meth synæ kæffte at mik gaar blod aff næsa oc mwn.» Sidan hioggo the a drakan till thess han do. Sintrams swerd bet a hanum sasom hwassaste harkniff kunde bitæ a skæg, oc sa wart mannen løss wtaff drakans mwn.


110. Oc sagde till them: «Nw atte jak ider wæll at løna ty i løstin mit liiff fra theth onda trull. Ena bøn bether jak ether nw ati giffwen mik mit swerd igen.» Tha sagde Didrik till hans: «Goder drenger hwat man æstw, oc aff hwat ætt eller hwart wilde tw fara?» Hin swarade: «Jak heter Sintram jarll, myn fader het[er] Reynebald[341] oc ær [jarll i Venedi[342]. Ther ær jak fødder, oc for at søkiæ myna frænder Hillebrand oc hans herra Didrik, oc haffuer nw ridit i 11 døgn, sa at iak oc min hæst ware bade trøtte, oc lagde mik sa till hwilæ. Sa kom hin draka oc tog mik som i saghæ.»


111. Didrik swarade: «Goder drænger, wij wiliom giffua tik ater swerd tit, oc alt theth tw hade. Tik ær well atfarit, ty tw hauer nw funnit mik, Didrik, her for tik oc følg mik hem til Bern. Ther komber tw i godan fægnad.» Sidan søkte the i skogen, oc funno skiold hans. Tha the hade søkt two daga æffter hæstin oc æy funno, skildis the aat hwar at leta sin wæg. Didrik kom till [ena borg, som Aldinfils heter[343], ther stod hæstin meth sadell oc beszell, greffwens men hade funnit hanum i skogen. Didrik bad fa sig hæstin oc sagde ho hanum atte. Greffuen sagde ney. Didrik bad fa sik «hæstin meth godo, eller theth skadar tik 10 hæstæ oc æn mera meth, bade liiff land oc rike.» Nar greffuen hørde mannen talade trøsteliga oc haffde kostelig wapn, tha fan han at theth war en fultage kæmpe, oc sagde till hanum: «For winskap skuld will iak giffua tik hæstin igen. Jak seer at [tw ær en god man oc diarffwer i okunnugan stad[344], oc hær haffuer tw en gwllring. Oc hanum will iak giffua tik. Æstw Didrik aff Bern, tha seg mik theth.» Han swarade: «Mit naffn will iak ekke løna. [Iak ær Didrik konung Thetmarsson aff Bern oc liff nw hell oc sæll[345], oc haff tak for tina gaffuor.» Jarlen bad hanum well atfara. Her Didrik førde hæstin [till Sintram. Tha funnos the alla tre[346] oc rido sidan hem till Bern igen.


Detzleff Danske

112. En dag sat her Didrik wid bord, nær sin fader oc manga godemen flere. [Heym de kleyne[347] skenkte for hanum oc hafde et gullkar vpa sinæ hand. Didrik tog sit swerd Nagellring oc gaff theth Heym oc bad hanum theth haffua for synæ tiæniste: «Iak an theth swerd ængom bæter æn tik. Theth war i stora fræstelse sidan iak red nw sidzst aff Bern.» Heym thakkade sin herra mykit oc alla the godemen ther hoss sato, vtan Widike Welandsson. Han sagde sa: «Nw ær Nagellring illa niderkomen, theth borde haffua en fultaga man,» oc sagde till Heym: «Jak hade sa gerna ena kona till hielp som tik, ty tw giorde illa mot mik. Wij slogoss two mot 5. Thw hiolt oc sag ther vpa, oc wilde oss enchte hielpa. Nær iak far tik theth lønt, tha skall theth ekke glømt warda.» Tidrik swarade: «Theth waræ stor skam, wilde tw ekke hielpa thin stalbroder mædhan han war stadder i nød. Thu ware wærder at iak tik hængde wt fore Berne oc gak fra min øgon oc lat mik aldre se tik mer!» Tha wreddis Heym oc gik sin wæg at dør, tog sin hæst oc wapn oc red sin wæg till en skog som Falster heter. Ther war en skog røffuare som Yngram[348] het, nær hanum dwaldis han længe. Then skog lag mellom[349] Danmark oc Sassen.


113. The orligade vppa en hærtwg i Sassen, oc giorde hanum alt theth ilt som the kunde. Ymgram war en mektwgh kæmpe, offuer then skog matte engen komma, ty Yngram war ther siellf tolffte. Et sin foro 60 køpmen mellom Sassen oc Danmark, the haffde alle god wapn. Tha the komæ i Falster skog, tha wart Yngram war wid them. Han sagde till synæ stalbrøder: «Wij wilia rida mot them, æn tog at the ære flere æn wij. Wij warda waga liffuit om wij wilia winna gwll oc peninga.» The wapnade sik snart oc rido mot them. Køpmennena sprungo aff thera hæstæ oc gripo manneliga till wæriæ. The slogos ena langa stwnd, ther till at the 60 ware slagnæ. Yngram miste ængen aff synæ men, the fingo ther gwll oc peninga wapn oc [goda hæsta[350] oc bliffuo æn i skogen lenge sidan.


114. En by ligger i Skana som Twmbatorp heter, ther bodde en man som Biterolff het. Hans hwstrv het Oda, hon war jarlans dotter aff Sassen. The haffde en søn som Detzleff[351] het.


115. Biterolff[352] war then beszte kæmpe i Danmark[353], war hans son waxte op badhe mannelig oc starkelig. Han ælskade ekke mykit riddaraskapit, altiid war han i stegarehwss[it], nødugt wilde han rida meth sin fader, oc ænga herra wilde han tiæna. Ther fore ælskade fader oc moder hanum litit oc kallade hanum dare oc skiffting. Offtæ sag han hoffwærk nog, han gaff ther engen akt vpa. Alldrey wilde han sit huffuod two æller kæmba, vtan lag i askana. Tha wart Biterolff buden till et gæstabud till en man som het [Wlff Sotesson i Willands hærid[354]. Tha fik Detzleff se at faderen redde sik till gæstabud. Han stod op oc ristade askana aff sik, oc gik i stuffunæ till moder sin, oc sagde till hennæ: «Jak will faræ meth ider till gæstæbud.» Hon swarade: «Hwat will thin skiffting ther gøræ? [Tw hauer nw ligat ther alt jampt i asken[355], ty komber tw ekke i war færd.» Tha swarade Detzleff: «Hwat skulde iak hoss ider gøræ? I haffua mer hatat mik æn ælskat. [Wiltw loffwa mik atfara meth ider, tha ær theth min bøn[356]. Wiltw ekke tha skall iak allt likawæll fara.» Sidan gik han till sin fader oc kraffde harnisk oc wæriæ, oc bad hanum loffua sik atfaræ. Faderen swarade: «Hwat wiltw gøra bland godemen, tw kant hwarken twgt eller synne. Tw kant bæter skwra grytor oc tænda op eld i [stekara hwsset[357] oc will iak æy tro at tw æst min søn, tw gør tinæ slækt mera skam æn hedher.» Detzleff swarade: «Ekke wet iak ho min fader ær, mer æn mik ær sakt aff at tw æst min fader oc iak ær thin søn. Haffuer tw nokon mistro ther vdi, tha spør myna moder att hon ær then som theth beszt wet. Ekke lyster mik atspøriæ æffter annan fader. Wiste iak æy at min moder ware sa god som hon ær, tha wilde iak tro thin ord oc haffde hon nogra goda frænder. Theth likade them ekke wæll, at tw giffuer henne sadane sak.» Biterulff swarade: «Tig tw wap oc gak i stegarehwsit oc lig ther i askana! Theth skall engen man høra at iak haffuer nokon mistro till myna hustrv, ty hon ær theth ekke wærd. Iak siger at tw æst en skiffting, tw æst hwaske henna barn eller mit.»


116. Detzleff swarade: «Tw haffuer æn ekke mykit vppa mik wagat, ty torff tw ekke mykit skylla mik. Wiltw ekke haffua mik meth tik, ty tik tykker theth skam wara, tha skall iak likawæll fara.» Sidan gik han till sin faders stall, oc tog then besztæ hæst han atte, sadell oc beszll oc red till næstæ byn, oc lente ther harnisk aff en bondæ, oc red sidan hem till sin fadher. Theth war tha stark winter, [theth badæ Øraswnd oc Bælt baræ offuer.[358] Tha faderen sag athan wilde meth hanum oc manga aff swenana badæ for hanum, tha fik faderen hanum god wapn. Han haffde hanum først i badzstoffua, ok fik hanum sidan god klæder oc got harnisk. Tha han war klæd oc wapnad, tha sagde hwar man at the sago aldrey en manneligare man ekke eldre æn han war. Tha steg han vpa sin hæst oc folde sin fader oc moder till gæstabudit oc stelte sigh ther wæll[359].


117. Sidan for moderen hem igen oc [alla Biterulffs tiænare meth henne[360]. Biterwlff oc hans søn foro i et annat gæstebud oc dwaldis ther ena stwnd. Tha the foro hem igen, tha foro the gømon Falster skog, ther the 12 røffwara lago vppa. Ingram møtte them strax sielff tolffte. Biterwlff talade till sin son: «Jak wilde at thw ware nw hema nær moder thin, [søn min.[361]. [Ekke rædhes iak thesse 12 om iak ware æn alleyne[362].» Detzleff swarade: «Tykker tik at iak rædhes nokot for thesse men, tha rader iak at wij stigom aff hæstana oc wændom bakana saman. Oc tor iak æy wæria mik, tha holt mik aldrey for tin søn, tha røner tw før wij foro heman at tw sagde at iak war ekke thin son.» Sidan sprungo the fra thera hæsta oc drogo thera swerd. Heym hiolt tha oc kom oc sagde sinæ kumpana: «Her rida twa men meth two swarta hielma, meth sa storom naglom samman slagna, theth wist tænker iak at fennen sielffuer hauer them smidit, ty ære the wist two kæmpor, oc wæntar mik at wij komma nw i fullæ rønæ.» Yngram mælte: «Hwilkæ skulde the wara som ære for starkæ at bærias meth oss, ty wij 12 drapom snimman 60 men, oc sænde wt 5 at the skulde them dræpa oc beholla thera haffuor.» Æn Biterwlff oc hans son drapo the 5 oc fingo æn tha enchte saar. Tha Jngram theth sag bad han them alla ridæ meth sig. Tha wart ther lang strid oc stark. Biterwlff hiog at Ingram oc kløff hielmen oc huffuodit hans, swa at hwar lyt fiøll seer. Mædan drap Detzleff two aff them oc wænde sidan æy igen før æn alla røffwarna waro døde, vtan Heym, han stod ensamber igen. Tha hiog Heym i Biterwlffs hielm sa athan fioll till iordena i swimæ. Tha Detzleff sag hans fader war fallen, tha hiog han a Heims hielm at [Hem fioll nider vpa knæ[363]. Sidan sprang Heim vpa sin hæst [oc rymde alt theth han kunde en ganszkan dag[364] wt, oc sagde at enchte iarn war swa [hwsbonde hwld[365] som sporan, ty han ræddade hans liiff then dag, æ till hwaria a. Heim tilkom tha war hans hæst Rispa, sa snart ther ouer [som kolff i skute[366], oc torde æy bida før æn han kom till Bern [oc sættis sidan wid Didrik, sa athan bleff nær hanum[367].

Biterwlff oc Detzleff togo alla theris wapn oc haffuor oc rido sa hem igen. Sidan hulla Detzleffs fader oc moder hanum for øgon, ty the wiste han war rasker drenger.


118. Sidan bad Detzleff sin moder oc sin fader redæ sig wæll wt at rida till [sin] moderfader Jarlen aff Sassen oc see sider i fræmede land, oc kennas wid frænder finæ, oc bad hielpæ sig meth hæsta harnisk oc klædæ som hanum wæll sømde[368]. Faderen swarade: «Wæll ma iak fa tik hæst, wapn, gwll oc siluer sa mykit som tw bedis. Æn iak will radæ tik at nar tw kommer i frømede land, tha far spakeliga[369] oc ey meth hugmod. Oc komber tw sa langt vtaff Sassen till et slot som Bern heter, oc hitter ther Didrik konung Thetmarsson, tha wær aldrey sa diarffuer at thu bærs meth hanum eller meth nokræ en aff hans kæmpar. Ty tw orkar æy standa thera stora hwg. Hans hielm heter Hillegrim[370] ther kan encte swerd vpa bita. Hans swerd heter Ekkiasax, [aldra swerda beszt[371]. Hans hest heter Falke, han ær sa snar æn tho at tik trænger vndan rida, tha mag han wara tik sa nær oc fierre som han will. Ty far ekke længre æn till jarlen tin moderfader oc war ther sa lenge tik tykker oc sidan kom hem igen.» Detzleff sagde wilia gøra som faderen bad. Oc æn sagde Biterwlff: «Før æn tw finner thin moderfader skaltw offuer en skogh som heter Borga skogh, oc vtan for skogen ligger en stader som Marsten heter, oc ther ær et fæste, tw sag aldre fægre. Ther finner tw engen man vdi. Jnnan i festit star en køsteligen stoll, ther ligger en lud vpa. Ther blæs vdi, tha komber then snart som fæstit eger. Han ær min goda kompan Sigiord, oc mattw kenna hanum ther vpa athan ær stor oc gamall oc haffuer lankt har oc skæg[372], hwit som en duwæ. Tha tw finner hanum, tha sig hanum snart tit oc thin faders nampn før han warder wreder. Sidan fagnar han tik wæll nar han hører hwat man tw æst, haffde tw æn 12 manna starkæ, tw hade æy macht at slass meth hanum.» Detzleff swarade wilia gøra som faderen bad. Hans fader oc moder lærda hanum god rad. The bade hanum wara mild, ther warder tw wæll kænder aff. Moderen gaff hanum en gwllring, ffaderen gaff hanum 20 marc gwll oc sidan skildis the att.


119. Detzleff rider sin wæg ok kom i then skog, som hanum war aff sakt. Ther stod et slot, ther lag oc then lud som faderen sagde hanum aff. Han tog luderen oc blæste, ther kom en man ridande [sa skafft[373] som faderen haffde sakt. Theth war then samma Sigiord, han red vpa et diwr, fiill heter. Sigiord sporde hwat man theth war hans luder tordæ blæsa. «Jak heter Wildenriker[374].» Sigiord swarade: «Tw æst liker Biterwlff jarll i Thummatorp. Sig mik om tw æst hans son.» Detzleff swarade: «Then man kenner jak ekke som tw siger mik aff.» Sidan gingo the sammans oc kampade ena langa stwnd, oc sidan sattiss the nider oc hwildis. Sigiord war gamall, ty møddis han. Sigiord sagde: «Sig mik æn om tw æst Biterwlffs son, tha haffua wij nog længe kampad.» Detzleff sagdis ekke wara hans son oc «encte aff hanum weta. Wij wiliæ bæter fresta war wapn oc see hwilken prisen far, før æn wij skilias.» The byriade tha vpa nya at strida till at solbergat war, tha haffde æn engen siger aff annan wunnet. Sigiord sagde: «Iak will ekke slaass om nætter. Følg mek heym oc war min gæst, i morgon arla welie wy byria thenna samma lek.»


120. Sigiord war fast trøtter, han hafde oc fongit et saar. Tha kom hanum i hwgh at hema lag hans sigersten. Detzleff folde Sigiord hem, hans hwstrv oc hans dotter gingo wt mote them. Sigiords dotter war stark som en man. Hon sag at hennes faders harnisk war illæ huggit. Hon griper meth bade hænder till Detzleff oc slog hanum wid ørat meth sin næffua, sa athan fioll om kull, oc mente athans halss hade sunder warit. Detzleff tykte skam wara athan haffde fallit for ena konæ. Han grep meth enne hand om henne arm, sa fast at bloden sprang aff hwar henne nagell. Han tog oc i henne strupa, sa at watn ran aff baden hennæs øgen, tha beddis hon frid aff hanum. Honom tykte oc skam wara at dræpa ena iomfrw, [æn tog han thes wæll makt haffde[375]. The slepto hwart annat oc gingo i stuffuna oc war Detzleff ther wælkomen. Jomfrwn skenkte for hanum om afftanen, æn theth hon war stark, tha war hon fager till atse. Hon sag blideliga till Detzleff oc theth fann han wæll, ty kryste han henne finger nar han skulde taka wid skalena. Tha hon igen kom meth en annar skaall tha trod hon vppa hans fot, [oc fioll sa thera kerlek till hopa,[376] athon lag nær detleff om nattena vtan faders oc moders witu oc wilde bøta mot hanum theth hon brutit haffde.


121. Hon vnte hanum got sidan hon wiste athan war Biterwlffs son. Om nattena gik hon fra hanum oc tok en sigersten aff sin faders pwng, som han haffde in stwngit om qweldit oc bar till Detzleff oc lagde sik sidan nid nær hanum oc soff till dagx, ok vnte tha bæter Detzleff æn fader sin. Om morgonen gik hon fra hanum, tha gik Sigiord[377] oc bad Detzleff vpsta, oc gik oc wiste hanum alt sit gwll oc silffuer, oc gingo sidan till bords oc fingo sig mat. [Tha the waro mætte[378] tha rido the [till kastellit[379] oc stigo aff finæ hæstæ, oc gingo samman oc kampade. Tha fik Sigiord 3 saar oc alla stor, ty gaff han sin wapn op oc sagde sig ouer wunnen. Sidan Detzleff hade wunnet then kamp, tha sagde han Sigiord ho hans fader war. Sigiord haffde hanum tha hem meth sig igen oc bad hanum ther bliffua sa lenge hanum tæktis[380]. Sigiord sagde: «Ekke war theth thin faders rad, at tw skulde lønæ tit nampn for mik.» Detzleff swarade: «Min fader forbød mik at slass meth tik, tok wilde iak fresta mik.»


122. [Sigiord mælte[381]: «Mædan tw æst then førstæ man som mik hauer wunnit i kamp oc tin fader oc iak waro gode wenner, tha will iak giffua tik dotter myna, oc sa mykit gwll oc silffuer som tw wilt haffua.» Detzleff sagde: «Ja.» Sigiord sporde dotter sina att. Hon swarade: «Mik vndrar hwi thu wilt giffua mik then man som tik hauer giffuit stora saar oc mykin swida. Tog hauer iak loffuat at iak skall engen man haffua, vden han ær sa god kæmpe som tw.» Faderen swarade: «Han ær mykit bætre kæmpe æn iak.» Hon sagde: «Tha will jak gerna gøra ider wilia.» Tha swarade Detzleff: «Haffuer tak jumfrv. Jak will først rida till jarlen i Sassen min moderfader. Tha iak igen komber, tha skaltw fylgia mik hem till min fader.» Sigiord[382] gaff hanum 10 mark gwll oc ther meth red Detzleff sin wæg. Tha han kom i Sassen, tha møtte hanum en man som ridit hade fra Bern. Detzleff sporde: «Kenner tw Didrik aff Bern? eller ær han hema?» «Jak kenner hanum wist,» sade han, «han ær konung Thetmarsson oc ær høffuitzman offuer alla kempar, bade for manheit oc milheit oc blidhet. Han ær oc grymmer wid syna w wenner. Didrik ær ekke hema, han red til Rom, som hans frænde hanum budit haffde, konung Ermentrik.» Detzleff sporde wægin thiit. Mannen swarade: «Didrik red till Venedi oc sidan till Rom.» [Detleff gaff hanum en gullring[383] før æn the skildis.


123. Detzleff wilde ekke rida[384] till sin moderfader. Han tog then genaste wæg som till Rom lag. Han kom till et slot som Fritilia[385] heter, theth atte hertug Ake, konung Ermentriks oc konung Thitmars[386] broder. Ther fan han Didrik aff Bern for sig. Didrik sporde hwat hans nampn war. [Han sagdis heta Wildenrik Søresson aff Wellandzherrit[387] i Danmark. Didrik[388] sporde: «Hwart wil tw fara medan tw komt hiit?» Detleff swarade: «Jak will tiæna en mektwg høffdinge. Theth ær mit ærinde oc ware hans stallswen, oc skwra hans harnisk. Kunde iak finna Didrik af Bern, hanum wilde jak tiænæ helzst.» Widike oc Heym wore nær Didrik, Detzleff sporde hwat thera naffn war eller høffuitzman[389], «taker æy till mystycke theth iak sa fakunneliga spør, ty jak ær nyliga heman ridin, oc fa goda sider set.» Widike swarade: «Tw haffuer ekke illa talat. Her mattw nw se Didrik aff Bern, oc en meth hanum som Heim heter oc flere gode men. Wiltw hanum tiænæ, tha æstw welkomen.»


124. Detzleff gik till Didrik oc helsade hanum oc sagde: «Theth ær well at iak skall æy længer søkia effter tik, oc biwder iak tik mynæ tiæniste.» Didrik annamede henne oc beffoll hanum sinæ hæstæ oc harnisk at wakta. Annan dagin ther affter red her Didrik till Rom, oc hertwg Ake oc 20 riddara meth them. Ther war for them manga høffdingia, Didrik oc hertwgen gingo vppa slottit, Detzleff bleff i byn meth thera [hæstæ oc wæriæ[390]. Detzleff forsmadde at kraffwia matt aff slottit, han wilde heller fortære sinæ ægna peninga. Han gik vppa torgit [oc køpte alzskyns matt[391], oc theth bæszta wiin han finna kunde, oc lot føra i sit hærberge oc lot reda theth kosteligaste han kunde, sa at konungen haffde ekke flera rætta ouer sit bord. Han haffde oc till sig budit alla the stalswenna i stadin waro oc hiolt them ther i 3 daghæ. Tha war fortærit the 30 mark gwll som han sielff atte. Tha gik han i byn oc pantade bort Heyms hæst, harnisk ok swerdit Nagelring for 10 marc gwll. Han drak oc rwsade[392] æ mædan theth warade. Tha satte han till pant Widekes hæst Skimling, harnisk oc swerdit hans Mimming for 20 marc gwll. Han økade sit gæstabud oc lot draga sit hws wtoffuer meth gyllenstycke [oc dyrliga pæll[393], oc bød frwr oc mør, oc liffde theth kosteligaste som han kunde, till thes the 20 marc gull fortærede waro. Æn wilde han økia sit gæstabudh, theth haffde tha standit i 7 daga. Han satte sig vppa Falken, her Didrikx hæst, meth alla hans wapn, oc red vppa torgit oc satte till pant for 20 marc gwll. War nokot theth a torgit som falt war for 12 peninga, ther gaff han 20 fore. Han satte oc till pant her Didrikx swerd Ekkiasax oc hielmen Hillegrim, han køpte wijn oc alla handa matt. Han bød till sig pipara oc basunara oc ho ther æta oc drikka wilde, sa at the wara 3 000 folk. Han gaff then beszta pipara som Ysnung[394] het then gwllring hans moder gaff hanum, then andra gaff han her Didrikx kiortill aff purpura, oc gaff them androm peninga oc klæde sa at the hanum takkade.


125. Tha theth hoff war offuer standit, tha sende Didrik bud till Detzleff oc bad gøra sinæ hesta redo oc koma for husit. Tha gik han till Didrik oc sporde: «Wili[395] betale theth iak fortærit hauer mædan i haffua her warit? Mik tyckte langt wara at ga hwar dag atkraffwia matt aff konungens stekara hwss, ty iak ær her fræmende.» Didrik sagde theth betala wilia, oc sporde hwre mykit theth war theth ær. «30 marc gwll som mit egit war, theth skaltu ekke betala. Ther wtoffuer fortærede jak 60 marc gwll, theth betale om tw will. Thy ther stander fore till pant thin hæst oc wapn for 30 marc gwll, oc Wædekes hæst oc wapn for 20 marc gwll oc Heyms hæst oc harnisk for 10 marc gwll. Ther till gaff iak Hisung pipara ganga klæder tin the bezsta, oc ther meth min gwlring som min moder gaff mik. Nw tha iek skulde till tik ga slog portenæren porten till for mik. Tha støtte iak a porten meth min foot, sa at iarnen brusto sunder oc porten gik aller i sunder. Tha komo wt [knapar oc stogare, wilde bæria mik[396]. Sidan jak hade enchte i hænderna at wæria mik mæder, tha tog iak en thera om føtarna som at mik lopa oc slog strax i hæll two aff the andra sa rymde [the andra alla[397] bort, oc then iak hiolt om føterna war moxen døder, tha iak sleptan. Nw wænter jak at konungen warder wreder, tha han spør. Ty skaltw oc thethta swara om mik nogor skyllar.»


126. Detzleff kende wæll Heym, æn tha tog Heim først [atkenna han oc sagde[398] till her Didrik oc till Wedeke: «Nw ser jak hwem wij haffua fangit till hæsta swen. Han ær sa drænger at tha han tog alla wara wapn [oc klæde[399], oc kastade i skarnit for war øgon, wij skuldum hanum theth likawæll tolæ.» Tha gik Tidrik till konung Erentrik: «wiltu betala theth som wara hæsta swena haffua fortærit mædan hoffuet stod?» Konungen swarade brat: «Wisseliga will iak theth betala. Kalla Seuueken myn fatabur swen oc bid hanum fa wt sa mykit ther till widertorff,» oc sporde sidan hwre mykit theth war. Didrik bad kalla hæsta swennana, the skule theth sielffua sigia.


127. Detzleff kom fore konungen. Konungen sporde: «Vngerman, hwre mykit haffuer tw fortært oc thina kompana, meth edra hæstæ?» Detzleff swarade: «Herre, theth kan litit forsla. Theth war først 30 marc gwll som jak sielffuer atte, betale theth om tw will. Ther till fortærde jak 60 marc gwll. Ther star her Didrikx, Widikes oc Heyms hæstæ, harnisk oc klæde till pant fore.» Konung Erentrik swarade: «Tw dare! Hwi haffuer thw sa kosteliga fortæret i fa dagom, eller hwat mandom kantw gøra mædan tw rosar tik sa, oc sa kosteliga tærer.»


128. Detzleff swarade: «Hwar iak haffuer warit i androm landom for stora herra, tha wiste the alla stadz then hedher, at biwda fræmede man till bords oc giffua hanum matt om han waræ fastande, før æn the sporde hanum tidende.» Konungen lot giffua hanum matt, tha aat han mer æn 3 the starkaste men. Sidan bar skenken fram ena gwll skaall som han størst orkade bæra fulla meth starkaste wiin, then drak han wt at enom dryk. Konungen oc alla høffdingia [talade oc[400] vndrade ther vpa, theth skøtte Detzleff encte. Sidan sagde [Walter aff Wasekensten[401], konung Ermentrikx oc konung Thitmars systerson, han war starkiste kæmpe i konungens gard: «Kan thenne man [enchte annat, vtan mykit æta oc dricka oc fortæra gots[402]? Oc kantw skiwta stong eller kasta sten?» Detzleff swarade: «Jak tror jak kan badæ æ meth hwilkom idrom som torss meth mik prøffwa.» Walter swarade: «Jak will theth meth tik øffwæ [om thens wor huffuod som tapar. Oc[403] winner iak, tha skaltw aldre fortæra sa mykit mer, eller [gøra nokrom førstæ tylke nesa som tw hauer nw giort min herre,[404] ty folkit siger tit gæstabud hauer warit kosteligare æn hans.» Detleff swarade: «Lekar iak æy som mik bør, huat skadartheth tha mer æn iak mister mit liiff. Litit monnæ myna frænder mik sakna, æn alt skall iak rønæ om tw tor meth mik leka.


129. The gingo wt vppa wallen. Tha tog Walter en sten som wog 2 skippund oc kastade 9 føter. Sidan kastade Detzleff 10 føter. [Sa kastade Walter 13 føter. Detzleff kastade 18 føter.[405] Tha wilde Walter æy mer then lek. Tha gingo the till konung Attilius bannera stang, hon war størst oc tyngst aff all the spiwt som ther wore. Tha skøt Walter stangena twert wtoffuer konungens sall. [Theth sagde alla konungxmen at theth war wæll skutit[406]. Tha tog Detzleff stongena oc skøt langx at salen i gømon two dørrer oc løp sa snart effter, athan tog stongena før æn hon nokorstadz møtte eller rørde, oc gik sa jn i salen. Tha sagde allæ at Detzleff haffde wunnet the two leka oc Walters huffuod. Tha sagde konung Erentrik: «Tw goder drenger! vn mik løsa huffuod frænda myns, iak will giffua tik ther fore gwll oc klenodie sa mykit som tw bedis.» Detzleff swarade: «Mik ær encte om thin frænda huffuod, ty han ær en goder drenger. Iak will giffua tik hans huffuod, [oc løn mik[407] huat tik tækkis, tog warder tw løsa [myn herris wapn oc hæstæ oc hans tiænare[408]. Thu skalt mik ekke annat atbetale æn som tw sialffuer will.» Konungen sagde: «Haff ther thak fore, theth skall jak tik wæll lønæ.» Konungen tog gwll oc silff oc løste theris hæsta oc harnisk igen oc betalede alt theth Detzleff fortarit haffde aff sit egit. Sidan gaff han Detzleff kosteliga clæder oc slog hanum till riddare, oc fik hanum 30 mark guls som han fortærit haffde aff sit egit. [Her Didrik tok hanum till sin iampnunger[409]. Detzleff war tha bekender hwat hans naffn war, oc athan war Biterwllf jarls son aff Twmmathorp. Sidan wart han prjsat offuer alla land.


130. Tidrik takkade Ermentrik konung oc red sidan hem till Bern. Detzleff folde hanum oc flere gode drenge. Ffaa daga ther epter kom ther en vnger man ridande, han het Amlinge, ty hans fader war meth Didrik som het Hornboge. Han war Didrik wælkomen oc ære the nw 11 jampninge i Bern.


Ofrid mellom Osanttrix oc Attilia

131. Konung Thitmar fik hælsot oc bleff død. [Strax ther[410] Didrik war hem komen, tha bleff Didrik koning offuer Bern oc offuer alt hans rike oc war mykit prisader offuer alla wærildena. En dag som konung Didrik sat offuer bord, ther kom en man jn gangande. Han war stor oc stark, ekke war han wæll redder meth harnisk eller klæde. Han hilsade konungen høffuiskaliga. Konungen bad hanum wællkomen wara. Konungen sporde: «Hwat man æstw?» Han swarade: «Jak heter Wildefer, jak ær fødder i [Humlinge land[411]. Iak will gerna tiænæ ider om ether tækkis.» Konungen swarade: «Wiltw wæll tiænæ, tha will jak haffua tin tiæniste om swa wiliæ flere myne godemen.» Widike swarade: «Tager hanum till ether, han kan wara en goder drenger.» Tha sagde han konungenom tiæniste. Konungen bad hanum sitia till bords. Han strøk sinæ armar oc skulde twa sinæ hænder, tha fingo the se a hans arm en storan gwllring. Widike sagde: «Thenne man kan wara aff godo slækte, æn tog han ær ekke wæll kledder.» Konungen fik hanum godæ clæder hæst oc wapn, oc sidan syntis han en degeligen man. Han tiænte konungen wæll, oc ælskede Wideke hanum mer [æn nokan aff konungens tiænera[412].


132. Konung Tidrik sporde till en man som Herbrand heter [som somma kallade Widferning, ty athan war en landfæring[413]. Han haffde warit nær manga høffdingia for nordan haffuit, oc i Greken. Han kan alla handa maall oc sider, han ær en mektug kæmpe. Han kom till Didriks oc wart hans man oc rad, ty han war en wiis man. Han førde konungens banner lenge sidan.


133. J thenna tid war mykin ofrid mellom Osanttrix konung oc Attilia konung, oc fingo ymsa siger. Konung Attila hafde mykit økt sit rike, oc alla vnte hanum got i hans land oc wildo noduga mista hanum. Osanttrix konung haffde annat sin i alderdomen æn i vngdomen. Folkit vnte hanum litit got oc mæst hans egna riddara oc swenna som læn haffdo aff hanum, ty han bar sielffuer ræntana op, oc the haffdo lænit, the førdæ oc aldrig sa manga peninga till hanum at hanum nøgde. Tha wiste ængen hwar theth bleff, hunger oc tørst haffde the nog. I hans gard tha han encte orlig haffde, tha skattade han sare sit egit land, oc lagde vndir sig oc syna frænder andra manna eghor. Theth war hans mæste idan tha han hema war. Tha han war i orløg, tha bade alla till gud athan skulde aldrig ater koma. [Two resor fuldo hanum, en het Vnulff oc annar Awidtro. Then tredia reso sende han till Ysunger konung, han het Odgeor[414]. Han la vti en skog, atgøma konung Ysungs land.


134. Koning Attilius sende sit bud till Osanttrix konung oc bød hanum winskap oc kerlek. Han fik bud igen at Osanttrix wilde ekke warda hans win. Sidan sænde konung Attilius sit budh till Didrik aff Bern, oc beddes hielp aff hanum. Konung Didrik swarade sa: «Jak will hanum gerna hielpa hwat iak kan,» oc giorde sig strax redo, oc red vtaff Bern meth 500 riddara oc alla hans kæmpar. Han kom till Attila konung. [Tha haffde han samuledh en her[415]. Sidan drogo the in i Wilcina land, brende oc skina slot oc stæder oc slo ther mykit folk i hæll, oc mykit rymde vndan them. Tha kom Osanttrix konung mot them meth en storan hæær, oc byriade at strida manneliga. Ther styrte mænger rasker dreng. Herbrand rider fram meth her Didriks banner, han hugger vpa bade hænder, manghen størte død for hanum. Her Didrik rider æffter hanum meth synæ kæmper, the [hugga meth mykit hugmod[416] oc røna sin swerd i hardom hielmom oc starkam brynior. Her Didrik oc hans ægna kemper, the gøra swa storan skada och rida mit i gømon hæren oc hugga men oc hæsta oc kasta hwar død vppa annan, oc ængen spesz star for them hwar the tilkomma.


135. Tha kom mot them [hin starke rese Widwllf meth then stangen[417]. Widike war tha fræmst aff Didriks men. Resen slog till hanum meth sinne jarnstang[418] sa at han størte till jorden aff sinom hæst[419]. Theth sag Heyne de cleyne, han tog strax Widikes swerd Mimming oc skøtte Wædeke encte mer. [Osanttrix folk[420] ganga fram manneliga oc warda mykin manna skada. Her Didrik skynnade sina men fram, [oc bad them «hugga meth myklo hogmod[421], oc later Wilcina men kenna wor stora hwg.» Sidan worde hans men halffuo wredare æn før, oc bruto hwem then spesz the tilkomo. Tha flydde Osanttrix konung, oc lagh ther igen aff hans [folk] 500 dødæ men, oc aff konung Attilius men waro dødæ 300 men. Tha kom Herding[422] Osanttrix broder son tit som Widike lag. Han kende hans skioll[423], ty lot han binda hanum oc førden bort meth sik, oc flydde hwat han kunde. Tha fik Osanttrix konung osiger oc for hwar hem i sit rike. Osanttrix konung lot kasta Wideke i tornit. Didrik fulde Attilio konung till Susa, oc lag ther om nattana. [Om morgonen[424] red han tædan oc till Bern. Tha haffde han mist 60 men. Wildefer sagde till Didrik konung oc bad hanum loffua sig atbliffua ther igen nogra daga. «Jak will aldre komma till Bern igen før æn jak weet om Wædike ær liffwandis eller død.» Konung Didrik sagde: «Bliff her sa lenge tik tækkis.» Sidan dwaldis han nær Attilia konung.


136. En dag ther effter [for Attilia konung i skogen at weda diwr[425]. Mot afftanen for han hem igen oc hans men meth honum. Wildefer bleff i skogen allene meth two stora hunda. Han fik se en storan biorn, oc søkte strax at hanum meth sina hunda oc drap honum oc [flog hwdana aff hanum[426], oc bar lønliga skinnet hem meth sik. [Tha kom Ysung hin goda lekaræ aff Bern oc till Attilia konung. Han wilde oc gerna wita[427] om Widike war leffuandis eller død. Lekarna mwgo wæll fara mellom stora herra, æn theth ofrid ær.


137. Wildefar sagde Ysung lekare athan wilde aldre komma till Bern, før æn han haffde Widike meth sig antigge liffuandis eller død. Ysung swarade: «Jak will hielpa tik hwat iak kan.» Wildefer sagde till Attilia konung: «Jak will fara till Wilcina land, till myna frender, oc koma strax igen.» Konungen bad hanum rada om han wilde haffua sinæ riddara meth, «tha skulo the fylgia tik.» Wildefer swarade: «Jak will haffua Ysung lekara meth mik oc ænga flere.» Sidan gingo the tædan. Tha the koma vtan fore staden, tha tog Wildefer sit biørn skin oc lot theth søma om kring sig. Ysung war en klog man, han redde hanum sa till som han haffde warit en biorn. Sidan lagde han en toring om hans halss, oc ledde hanum meth sik till thes the koma i Wilcina land. Ther møtte honum en man. Han sporde hanum om Osanttrix konung war hema. Han swarade: «Han ær wist hema oc faat folk nær hanum.» Ysung sporde: «Rosar han nogot aff then siger han fik aff Attilia konung?» «Jak hører hanum encte rosa,» sagde han, «vtan en kempe haffuer han aff Didriks men.» «Hwat heter han?» sagde Ysung, «ær han liffuandis eller død?» Mannen swarade: «Han ær liffuandis, oc heter Wideke Welandsson, tog ligger han i tornit oc stora fiætra om hans been. Iak wenter athan kommer aldre liffuandis tædan.» The skildis tha att.


138. Ysung kom till slottit oc gik in fore konungen. Konungen bad hanum wælkomen wara. Konungen talade till hanum: «Hwat kant tw at lekæ? Hwi heter tw, then besztæ lekare i wærildena[428] war.» Ysung swarade: «Jak wænter iak kan alla the lekæ som i Wilcinæ land ære, bade a harpor oc fidlor oc alskøns strengelek.» Konungen lot hænta ena harpæ. Ysung slog ther vti theth besztæ som han kunde, hans biorn hoppade sa vppa golffuit som han slog for hanum. Han kallade biornen wisa leon. Konungen oc alla hans men thakkade hanum oc kallade hanum then besztæ lekare som wara matte. Biornen stadde engen till sig ga, vtan Ysung lekare.


139. Konungen sporde: «Kan tin biorn ecke fleræ lekæ?» «Ja,» sagde Ysung, «han kan alla handa lekæ, iak sag aldre en klokare biorn.» Sidan gingo the i sæng at soffua. Annan dag bad Osanttrix konung athan mattæ se flera lekæ aff Ysungs biorn oc wilde sla sinæ [weda hunda[429] till hanum. Ysung swarade: «Illa talar tw nw herre, at tw wilt lata tina hunda bita min biorn. Iak will ekke hanum mista for alt theth tw egher. Biter han nogen aff tinæ hunda, tha warder tw wreder oc later sidan dræpa min biorn, tog wet iak athan wær sig æ mædan han kan.» Konungen swarade: «Tw mat mik ekke søniæ, hwat iak aff tig bedis oc engen aff myna men skolæ tin biorn nokot gøra.» Ysung worde gøra som konungen wilde. Tha haffde han hørt folkit tala ther om i hwart hws Wideke lag oc gaff ther wæll acht vppa.


140. Vm morgonen æfftir, tha gik konungen wt vppa en fagher wall oc Widwlff rese i starka jernlenker. Han matte ecke løss ganga wtan han ware i stridh. Awinrod broder hans ledde hanum oc the haffdo encte harnisk vppa, oc ængen aff konungens men. Tha gik wtaff slottit hwart theth barn bade quinnor oc mæn oc skulde skoda thenne leek. Widike war sakt i tornit ther han lag, at Yswng lekara war ther, ty wænte han sig nokon hielp aff hanum.


141. Wideke brøt aff sik jarnen theth mæste han kunde. Tha løste konungen 60 stora hwnda, the lopo at biornen alla i sender. Biornen tog en hin største hund om æfftirføtarna, oc slog ther meth 12 the hwnda i hæll. Tha wreddis konungen oc drog sit swerd oc hiog biornen twert ouer ryggen, Swerdit bet ekke, ty at brynian war vnder biorn skinnet. Wildefer sprang op oc fik sit swerd aff Ysung lekare oc hiog vpa konungens halss sa at affgik huffuodit. Sidan hiog han till Awindrod rese oc gaff hanum bana saar, sidan slog han Widwlff then starkaste rese i hæll. Ther lot Osanttrix sit liiff, oc two rese meth hanum.


142. Konungens men lopo hwar sin wæg, the wore alla rædde sidan konungen fioll, oc sworo at en dyaffwll war i biornen. Wildefar løp in vppa slottit oc ropade: «Hwar estw Wædeke, myn gode wen?» Tha haffde Widike sunder slagit [torn dørernæ[430] oc kom wt till hanum. The gingo sidan om slottit oc slogo i hæll 16 men, toge ther sidan godæ hæsta oc god wapn. Tha fan Widike hwar Skimling stod. Tha wart han glad aff alt sit hierta, oc fik han alt sit harnisk igen vtan [sit swerd Mymming[431]. Theth harmade hanum aldre mest. [Tha reff Wildefer vtaff sig biorn skinnet. Tha Osanttrix men theth sago[432], athan war man oc ekke trwll, tha angrade them ath thera herre war swo[433] illa swiken. The fingo theris harnisk oc wæriæ oc wilde gerna [hempna hanum[434]. Theth sag Wideke, sidan sprang han vppa Skimling oc flydde hwat han matte. Wildefar oc Yswng folde hanum, gwll oc silff haffde the nog meth sig. The rido mer om nattena en om dagen till thes at the komo till Attilia konung. [Attilia fagnade[435] them wæll oc war [allær gladast wid Widekis komo[436], oc sporde hwre han tædan slap. Widike sagde hanum [alt, hwre [han] farit haffde[437]. Attilia sagde: «Theth ær sant, konung Tydrik ær en fultage man, oc kosteliga tiænare haffuer han oc fultage kempar, oc mag theth well kalla god stalbroder som swa hielper annan aff nød, som nw war hulpit waris gode wen Widike, oc borde tik Wildefar ther wæll god løn fore. Tw haffuer giort mik fridh for Osanttrix konung, oc fik han nw en smælugare[438] død æn han haffde fallit i strid. Jak bød hanum offta winskap, oc han ekke haffua wilde.»


143. Wideke, Wildefer oc Yswng togo loff oc ridu sidan till Bern till Didrik konung. [Konungen war glader wid Widekes koma[439] oc sporde hanum hwre han tædan kom. Han sagde hanum hwre farit[440] haffde. Didrik konung thakkade Wildefer oc wort han prisat ouer alla land. Et sinne sporde konungen Widike hwi han war sa oglader. Wideke sagdis aldre glader warda før han spør hwar Mimming ær bliffuen. «Ffinner jak then man som hanum bær, tha skall jak antigge lata mit liiff eller haffua hanum igen.» Konung Didrik swarade: «Wær glad, Mimming ær her i myn gard. Theth haffuer Heyne de cleyne, han tog theth tha tw wast fallen.»


144. Tha kom konung Ermentriks bud till konung Didrik aff Bern, athan skulde komma till Rom meth all then makt han kunde aff stad koma. Konung Tydrik giorde sik redo meth 500 wapnade men vtan hans ægne kæmpe. Tha talade Widike till Heim: «Fa mik mit swerd Mimming igen!» Heim swarade: «Lena mik theth i thenna færd, tha wij hem koma tha skall theth tit wara.» Wideke nøgde ther wæll att. Konung Tidrik red till Rom, konung Erentrik møtte hanum meth 6000 raskæ men. Nw rido thesse two konunga vti en jarls land som Runsten heter. Hanum forsmadde at skattæ till konung Ermentrik[441]. The brende oc skende hans land oc slogo ther mangen man. The komo for et slot [som kalladis Gerimshem[442], oc brænde all bygden ther om kring oc slogo thera pawlun for slottit. Konung Tidrik a then ene sidæ, konung Ermentrik a then annan. Ther lago the i two manade fore oc kunde æy winna slottit.


145. En dag red jarlen wtaff slottit sielff siætte oc wille se om thera hollare hwat heller the soffuo æller wakade, oc haffde till førende innan for porten wapnat sit folk oc wilde haffua stolis[443] vppa them om han haffde [set sin ram[444]. Tha han kom fram, tha møtte hanum en aff konung Didriks hollare, theth war [hin starke[445] Widike. Tha iarlen sag sin fiende rende han strax mot hanum. Sidan[446] drogo the theris swerd oc hwggo vppa Wideke. The waro 6 oc [han war en. Widike worde sik manneliga[447], oc hiog aff sin macht a jarlens hielm oc kløff huffuod oc bryst sa ati beltit stodh, sidan fiøll han død[448] till jordena. Hans thienare [rymde till slottit[449] meth onda tidende.


146. Wideke red till her Tidriks pawlun. Konung Tidrik oc alla hans men stodo vtan fore pawlunit. Them tykte at Wideke haffde nogon manheit giort, ty han red sa dolliga[450]. The bade hanum wælkomen wæra oc sporde hanum tidende. Han swarade: «Thenne jarll ær nw død oc torffwa wij nw ey længer her liggia.» The spordo ho hanum drap. Wideke swarade: «Jak ær then sama som hanum felde død till jordena.» Heim swarade: «Ekke tor tw ther sa rosa aff. Han war sa gamall en man at en kona matte hanum wæll [i hæll slagit haffua[451], om hon haffde kunnat hwgga meth swerd.»


147. Tha wreddis Wideke ok sprang at Heym oc grep Mimmingx handfang oc rykte swerdit fra Heym. Nagelring kastade han for hans føter oc bød hanum strax till kamp. Heim tog Nagellring op oc sagde: «Iak ær rede at kampa meth tik.» Konung Tidrik sprang i mellom oc flere gode men, oc wilde theth æy till stædia. Wideke sagde: «Aldrey skall Mimming komma i sina skida før æn han haffuer skilt[452] hans huffuod fra hans bwk[453], ty athan hauer mik offta hwgmod giort, som han oc giorde tha iak lag om kull slagen i Wilcina land. Tha matte han mik wæll hulpit haffua, sa at iak ekke haffde grepin wordin, han lot som han myn fiende[454] war, oc røffuade mik mit swerd wtaff. Ty wet iak athan skall sin løn haffua, ther fore sa got ær nw som [annat sin[455].» Her Tidrik talade till Heim, oc straffade hanum ther fore oc bad hanum forbidia Wideke. Sidan swor Heim en ed, at [theth war hans snak, oc gaman som han till Widike talade, oc encte spot eller hat[456]. Oc ther meth bliffuo the forlikte. Konung Tidrik sporde Widike: «Wolte[457] tw jarlans død?» «Ja[458],» sagde Wideke, [«han kom mot mik[459] siellf siætte oc sidan han war slagin tha rymde the 5.» Konung Tidrik sagde: «Tw skalt haffua ther god løn fore oc myn kerleek. Tw æst en rask man oc fultage kæmpe.» Konung Tidrik sende et bud till Ermentrik konung oc lot hanum sigia[460] at iarlen war død. Tha han theth sporde, tha lot han blæsa i alla sina ludra oc wapna alt sit folk oc stormade strax till slottit, sa lenge at jarlans men gaffuo slottit, sa at the aff gingo meth harnisk oc haffuor. Konung Ermentrik annamede slottit oc satte ther till høffuisman [Wolter aff Waskensten[461], sin systerson. Sidan redo konungana bade hem i thera egit land igen.


Sigordh Swen

148. En konung som het Sigmund, han [radde for et rike som het Tarlwnge land[462]. Han war en riker man oc en mektug kæmpe. Han sænde bud till Nydung konung aff Yspanea, oc beddis till dotter hans. Hon het Sissebe, hon war bade wiiss oc fagher. Konungen fagnade them wæll oc sagde: «Jak will æy min dotter sa [wt sænda[463] meth sa faa men. Tog haffuer iak sport at Sigmund ær en wæll byrdog man oc mektug kæmpe. Will han sielffuer hiid koma meth riddare oc swenna, tha will iak gerna giffua hanum myna dotter.» Sidan begaffuede han sændebuden oc lot them hem fara. The komo hem oc sagde theris herre hwat swar som the fingo. Tha giorde konung Sigmund sik redo oc redh till Yspania[464] meth 400 riddara, kosteliga wt redde. Nidung konung sende bud mot hanum oc vntfik hanum ganszke wæll. Tha Sigmund war komen [till Yspaniea[465], tha byriade han sit tall till konungx dotter. Konung Nidung swarade hanum wæll oc gaff hanum sina dotter, oc lot biwda ther till herre oc førstæ riddara oc swenna, oc giorde bryllop før æn the skildis att. Nidung konung gaff hanum stora borger oc halfft sit rike. Oc [sin son Ortwangeris[466] gaff han annan helfftena oc giorde hanum konung offuer Yspanea, ty athan war sielff en gamall man. Brylløpit stod i 5 daga. Sidan red konung Sigmund hem oc hans hustrv meth hanum.


149. Tha han haffde hema warit i 8 daga, tha komo ther two[467] sændemen fra en konung [Drasolff het[468]. Han haffde konung Sigmunds syster. Han beddis hielp aff Sigmund konung oc bad hanum till sik komma. Han orligade vpa et land [som Talinge land kallas[469]. Konung Sigmund swarade: «Jak skall myn swager hielpæ hwat iak kan.» Sidan samlade han folk offuer alt sit rike oc redde sik sa athan wilde borte wara[470] et aar. Rikit beffalte han two greffuer, [then ena het Hermen oc then annan het Hartwen[471], oc bød them standa hans hwstrv wæll fore. The ware fultage men oc kloka, ty trodde han them gansze wæll oc bød them wara drotningen lyduge. [Sidan red han till Drasolff konung. Drasolff haffde tha 300 riddara[472], alz haffde han 7000 folk. Konung Sigmund haffde æy mindre folk. [The orligade i Pullia[473], oc wunno ther mykin priiss.


150. Greffwarne regerade nw konung Sigmunds rike. En dag gik Hartwen till drotningene oc talade till henne oc sagde: «I wita well at thethte rike oc alt theth i ægæ haffuer iak i mynæ wæria, oc nw will iak sigia ider hwat iak haffuer tænkt. Jak will haffua ider till myn ækta hwstrv, oc skulæ wij bada egæ hwat iak i wæria haffuer, oc tror iak aldrey at konung Sigmund kommer nogon tiid igen. Om theth oc swo ware athan igen komæ, tha will iak thethte rike wæria for hanum om tw will som jak. Jak ær en bædre kæmpe æn han ær.» Drotningen swarade: «Tw mat ekke tala sadan ord till mik. Jak will engen man haffua før æn min herra hem komber. Jak will giffua tik till at tw sa darliga talat haffuer. Gør tw theth mer, tha skall iak sigia theth for min herra, tha far tw ther brot[474] fore oc later han tik snart hængia.» Han swarade: «Tw haffuer wæll sport at iak ær wæll sa riker som Sigmund konung, oc haffuer iak bade land oc rike.» Hon swarade: «Theth tw atte halffua wærildenæ, tha æstw all likawell konung Sigmunds swen oc hanum will jak haffua oc aldrey tik. Oc tala her aldrey mera om om tw wilt beholda tit liiff!»

Oc sa gik han fra henne oc till sin stalbroder Hermen, oc sporde hanum hwre han skulde sin wilia framkomma[475]. Hermen swarade: «Jak sage gerna at tw thin onda wilia offuer gaffuæ. Will tw theth ængaledis offuer giffua, tha warder jak tik hielpa meth ord oc rad hwat iak kan.» Hartwen[476] swarade: «Theth duger ekke at løna. Jak skall komma mit ærinde fram eller iak skall dø ther om, eller hon skall lata sit liiff ther fore.» Tha gik Hermen meth hanum till drotningenæ. Drotningen fagnade[477] Herman well, sidan byriade[478] han sit tall a Hartwens wegna. Drotningen swarade som hon før haffde giort, oc wart ganszke wred vppa Herman. Ty gik han bort till sin stalbroder oc sagde hanum hennæs swar. Offta forsøkte Hartwen theth samma ærinde meth drotningene oc [fik swar jo wærræ[479].


151. [Sigmund konung oc Drasolff konung[480] skena oc brenna i Pullia land, oc giorde ther storan skadæ. Sidan wende the hem igen hwar i sit rike. Theth sporde nw greffuana at konung Sigmund war komen i sit rike. Hartun sagde till Herman: «Kommer konungen hem, tha siger drotningen hanum hwat wij haffua talit till henna oc mona wij tha faa mykin wrede aff hanum. [Wij wærda finnæ her et annat rad vti[481].» Sidan gingo the till drotningena oc sagde at the wilde fara till konungen oc se hwre han matte. Hon lot sik ther wæll atnøya. Tha the koma till konungen, tha fagnade han them wæll. Hartwn talade till konungen hemeligæ: «Jak kan sigia ider ond tydende. Iak mag theth ekke tigia, ty theth war i mynæ beffalninge mædan i waro borto. Tha i heman foro, tha tog thin hwstrv et ond rad for sik, hon lot en aff syna trælæ liggia hooss sik. Tha wii wilde henna theth formena, tha sagdis hon oss besigia wilia for tik. Oc mattw oss nw dræpa lata om tik tækkis, tog haffuer trælen manga nætter legit i hennes fampne, oc ær hon nw meth hans barn. Wij wildom tik theth sigia før tw hem kom.» Konungen swarade: «Liwga i vppa henna, tha skall theth gella beggis idra liiff.» The sworo at theth war alt sant som the sagde. Konungen sagde: «Gode wenner, hwat skall iak gøra aff thenna kona som sik haffuer sa illa at borit? Jak will lata hengia hennæ eller lata stingæ henna øgon wt, oc hwgga henna føtarna aff, oc sendæ henna sa fader sin.» Hartwn swarade: «Later føræ henna i en skog som kallas Swana skog. Ther ær ængen lands wæg, oc later skæræ henna twngæ aff oc liffuæ sidan sa lenge som hon kan.» Konungen sagde at theth war et got raad oc bad thøm føræ henne i Swana skog.


152. Sidan rido the hem till drotningen. Tha hon sag at the komæ, tha war hon glad oc wæntade sig god tidende aff sin herre. Hartwn talade till henne: «Konung Sigmund ær hem komen, han ligger her i Swana skog meth all sin her, oc bad at tw skulde koma till hanum. Wij skulom fylgia ider tit som han oss bedit haffuer.» Drotningen swarade: «Gerna will iak till hanum fara, læt mik ena mø haffua meth mik.» Herman swarade: «Theth ær ekke lang wæg, ty torff tw engen mø haffua meth tik.» Sidan folde the henna i Swana skog.

Tha the komo vti en storan dall, ther haffde aldrey men føre komat, tha stigo the aff sina hæstæ. Tha talade drotningen aff mykin harm: «Hwar æstw Sigmund konung? Hwi [bas tw[482] thenne men mik hiit føræ? Nw wet iak at iak ær swiken. Ekke haffuer tw mik allene swikit, tw haffuer oc swikit tit egit barn.» Hwn gret ganszke sarliga[483]. [Nw melte[484] Hartwn: «Wij warda nw gøra som oss ær bedit, skæra twngona aff tit huffuod oc føra konungenom, oc her skaltw lata tit liiff.» Herman swarade: «Thenne qwinna haffuer engen sak. Finnom et annat raad, takom thenna hwnd som oss fylgier oc skærom hans twnga aff hans huffuod oc førom konungenom.» «Ney,» sagde Hartwn, «hon skall theth nw gællæ at hon haffuer oss illa swarat, oc skall hon nw ekke lenge liffua.» Hermen swarade: «Sa hielpæ mik gud, tw skalt henne encte ont gøræ om iak kan tik theth formenæ,» oc drog sit swerd aff slida.

I theth sama fødde drotningen et fagert swen barn, oc tog hon et kar aff glass som hon haffde sin dryk i hafft oc swepte barnit vdi et klæde oc stak i glaskaret, [oc legger ner sik[485]. Greffuana slogos fast oc manneliga. Hartwn[486] spernade meth sin fot vpa glaskarit sa at theth kom vti ana. Tha bar Hermen sit swerd op meth bade hænder oc hiog vpa Hartwns[487] halss sa at affgik huffuodit. Tha drotningen sag hwre barnet for [meth annor siwke[488] som hon førre haffde, tha danade hon oc bleff sidan død. Hermen groff hennes lik nid. Sidan sattes han a sin hæst oc rider till Sigmund konung.


153. Nw sporde Sigmund konung hanum hwar hans stalbroder war. Hermen swarade: «Wij wordo skelachtuge[489], thy han wilde dræpa drotningena oc mik ønkade offuer henne oc wilde iak henna hielpa. Sa lenge trætte wij her om, at wij byriade slass oc iak[490] wart hans død. Drotningen fødde en fagren son. Hartwng[491] sperde hanum vti ana før æn han døde.» Konungen sporde hwem witte drotningen barnit, «mik eller trælen? Eller haffue i lughit vpa henne?» Hermen sagde: «Theth ær ekke lughet. Offta skeer at en man hænder ena darheit[492] oc angrar theth lenge sidan, oc mag all likawæll bliffua en dandeman.» Konungen sagde: «Gak bort fra min øgon, oc kom aldrey mer for mik. Iak will thin tiænst encte haffua, ty tw æst wars herra swikare.» Hermen red bort meth alla sinæ men oc kom aldre sidan igen.


154. Theth glas kar dreff nider at ana som barnit[493] lag vti oc dreff vppa en sand. oc watnit fioll wt. Tha brast glasit sunder oc barnit byriade at grata, tha kom ther en hind oc tog barnit i sin mwn, oc bar theth op i skogen oc lagde theth nær sinæ barn, oc lot theth di sik oc fødde theth, theth beszte som hon kunde, i et aar wt gymon. Tha ars dagin kom, tha war han sa stor oc stark som et 4 ara gamalt barn.


155. Ther bodde en smid som Mymmer[494] het, æy lankt fra then samma skog. Han war then besztæ smid som man[495] tha wiste at sigia aff. Han war giffter oc haffde manga tiænara. Han haffde encte barn meth syna hwstrv, ther aff haffde the stora sorg. Han haffde en broder som Regen het, han war bade stor oc onder. Ty for han illa, ty han war sa mykin en trwll karl, vpa theth sidzsta wart han en orm, then wærste ther wæra matte. [Han dræper hwar then man han seer[496] vtan hans egen broder, hanum giorde han encte. Engen wiste oc hwar han lag vtan Mymmer hans broder.


156. En dag gik Mymmer i skog atbrenna kwll. Han haffde meth sik triggia daga kost. The giorde ther stora elda som Mymmer sat wid elden, tha kom løpande en litin pilt. Mymmer satte hanum i sit knæ oc sporde ho han war. Han kunde hanum engen skæll gøra, ty han kunde encte tala. Mymmer tog klæde oc swepte om hanum, ty han war førre nakin. Tha kom ther løpande en hind fram till Mymmer oc slikkade anlite oc huffuod opa barnit. Ther aff wiste Mymmer at hinden haffde føt barnit op, ty wilde han ekke dræpa henne. Han førde barnet hem meth sik, oc wilde sig ther en son vp føda, ty han encte barn haffde, oc lot hanum giffua naffn oc kallade hanum Sigord. Tha han war 9 ara gamall, tha war han sa stor oc stark at alla men vndrade ther a. Tha wort han oc sa onder oc ilsken, altiid slog han Mymmers smidia pilta oc the kunde ekke triffuas for hanum.


157. Mymmer haffde en swen som Ekkia het. Han war størst aff the 12 hanum tiænte. En dag kom Sigord[497] i smidia till Ekkia. Han slog Sigord wid ørat meth en tang. Sigord tog synæ winstra hand i hans haar oc slog hanum nid till jordena. Tha lopo alla smidia drengena till Sigord, han rymde at døren oc hiolt Ekkia i haret oc drog hanum meth sik tit som theris husbonde war. Tha sagde Mymmer till hanum: «Illa gør tw at tw slaar myna pilta som mik skulo gangn gøræ. Tw gør encte vtan ilt, oc gørs tw nw ganszke starker. Thu skalt nw kenna hwre got theth ær at arbeyde.» Han ledde hanum meth sik till smidiana, oc lagde et stort iarn i elden oc fik Sigord ena sleggia then størsta han haffde. Tha jarnen war het, tha lagde han theth vpa stædit oc bad Sigord sla. Sigord slog theth førsta hug sa at stædia stokken riffnade oc stædit slap nider i iordena. Jarnet røk kring om smidiana, oc tongen brast i sunder, oc sleggia skafftit brast oc sunder. Mymmer sagde: «Aldre sag iak et grimmare slag, æ hwat aff tik warder aldre duger tw till erffuode.» Sigord gik i stuffuna oc satte sik nider oc tagde.


Arthur Rackham:
Sidan slog han hwart hwg effter annan, till thess at ormen war død.

158. Mymmer tænkte ther altiid a hwre han skulde thenne swen forgøra, ty han fryktade altiid for hanum. Han gik tha bort i skogen till then orm som hans broder war oc sagde till hanum: «Jak sænder till tik en vngan man, genstan han komber sa drep hanum strax.» Sidan gik Mymmer hem. Annan dag æfftir tha bad han Sigord ga i skogen oc brenna koll. Sigord swarade: «Wiltw wara mik sa god her effter som tw haffuer warit her till, tha will iak gøra hwat tw bider.» Mymmer fik hanum win oc mat till 9 daga fødæ, oc [ena stora øxa[498], oc wiiste hanum sidan i skogen tit som ormen lag.

Tha han kom i skogen tende han op en storan eld, sidan satte han sik till [oc att[499]. Han att oc drak i ena maltiid, theth hanum war tænkt i 9 daga. Sidan talade han wid sik sielff: «Nw er iak well metter oc næpliga koma then man nw fram, at iak torde æy slass meth.» Tha kom then stora orm. Tha sagde han æn: «Mik tykker iak warder bøn hørd, iak far nw at røna min starkkleek.» Han sprang at elden oc fik en storan brand oc slog ormen i huffuodit sa at han danade. Sidan slog han hwart hwg effter annan, till thess at ormen war død. [Sidan tog han syna øxa oc hiog hanum huffuodit aff[500]. Han sattis tha nider oc hwilte sik oc war tha fast trøtter. Tha led fast mot qwelden sa athan kunde ekke hem rekkia, oc ekke wet han hwat han skulde fa till matt. Han hengde sin kætill offuer elden oc hiog hanum full aff ormens køt. Tha theth war sodit, stak han handena i i kætillen oc wilde smaka sodit. Theth brende hanum vpa fingret, tha stak han handena i mwnnen oc sodit liop nider i halsen. Tha kunde han genstan fugla maall. Ther sato two fugla vppa en quist. Then ena sagde: «Bæter matte thenna man hem fara oc dræpa Mymmer, ty han sende hanum i døden.» Tha war en dropa aff ormens blod pa hans hand, han kunde theth ekke twa wtaff, ty at theth war sa hart som et horn. Oc sidan for han aff sinæ clæder oc sølade sik all i ormens blod. Et lønnaløff lag mellom hans hærdar, ty kom ther engen blod vpa. Tha wart han hard som horn vtan ther som løffwit hade legad.


159. Sidan gik han hem oc haffde ormens huffuod i sina hand. Theth fik Ekkia at see oc gik till Mymmer oc sagde at: «Sigord kom oc haffde ormens huffuod oc wet iak engen rad vtan løpa at skogen, ho som mag. Han ær nw sa illa wred, ware wij æn nw flere æn 12, tha ware han allas wara død.» The lopo alla till skogx vtan Mymmer allene, han gik mot Sigord oc bad hanum wara wælkomen. Sigord sagde[501]: «Tw skalt ekke wælkomen wara, thethta huffuod skaltw gnaga som en hund.» Mymmer swarade: «Iak will gerna bøta hwat iak brutit hauer mot tik. Jak wil giffua tik en hielm, skioll oc brynia som alla wapna ær beszt oc iak haffde giort Herding konung i Nogard. Iak will giffua tik en hæst som Grane heter, han ær fød af Brynilda stodh. Oc et swerd will iak giffua tik som Gramer heter, theth ær alla swerda beszt.» Sigord swarade: «Lat mik se thesse wapn.» Mymmer gik oc hemptade wapen. Han fik hanum først benwapn[502], sidan ena bryniæ. Sigord wapnade sik theth beszte han kunde. Sidan satte han hielm a hans huffuod oc hengde skiollen a hans hals, sidan fik han hanum swerdit. Sigord drog swerdet oc hiog Mymmer bana hwg.


160. Tha gik Sigord tædan oc sporde wægin till then jomfrw som Brynilda het, ther gik then hæst som Mymmer gaff hanum. Han kom vti en skogh, ther fan han et slot for sik, han gik till porten oc porten war læst. Tha slog han porten all j stykke, oc gik sa in i borgena. Ther kom mot hanum 7 porthollarana, oc wilde dræpa hanum. Sigord drog sit swerd oc slog them alla i hæll. Tha lopo riddara oc swennæ till thera wapn, oc wilde dræpa hanum. Han werde sik drengeliga. Theth fik at wita hin stolte Brynilda. Hon sagde: «Jak wet hwat man theth ær. Theth ær Sigord Sigmundsson. Hade han slagit 7 aff myna riddara som han haffuer nw slagit 7 trælæ, han skulde mek lika well wælkomen wara.»

Hon gik till syna riddara oc swena, oc bad them ekke længer slass meth hanum. Hon sporde tha ho han war. «Jak heter Sigord.» Hon sporde aff hwat slekte han fødder war. Han sagde han wiste ther encte aff. «Westw theth ekke [at sye mik[503] tha will iak theth sygia tik. Thin fader heter Sigmund konung, thin moder het Sibeke. Thw skall mik wara wellkomen, hwart haffuer tw tænkt tik?» «Hit,» sagde han, «Mymmer myn foster fader bad mik her taka en hæst som Grane heter. Wiltw vnna mik hanum, theth ær myn bøn till tik.» «Kantw hanum fonga iak will hanum gerna giffua tik oc wara tik till godo hwar iak kan.»

Tha sende hon manga men at taga hæstin. The waro borto en ganskan dag oc kunde hanum ekke faa. Annan dagin sænde hon 12 men at taga hæstin, the kunde hanum ekke heller fonga. Tha bad Sigord fongæ sik beszlit. Han gik sidan till hæstin, hæsten gik mote hanum. Sidan lade han sadell oc beszill vpa hæstin. Oc takkade hin[504] stolte Brynilda, oc red tædan hwat han kunde till et land som Britanea heter. Ther war en konung som Ysung heter, han haffde 11 søner. Sigord sagde hanum sina tiænistæ. Konungen tog hanum i sit rad oc lot hanum føræ sit egit banner sa offta som han stridæ wilde.


Didriks gæstabudh

161. En konung som het Aldrian oc radde fore Nøfflungeland[505]. Hans hustrv war Yrian[506] konungs dotter. En tiid war hon drukken, tha konungen war æy hema i sino rike, oc war sofnad i henne gresgard[507]. Tha kom en man oc haffde winskap meth henne, sa at tha hon waknade tænkte hon at theth haffde warit Aldrian [ty alle ty wort then mannen bort worffuen. Nogot effter wort drotningen twng. I theth kom en man till henne[508], oc sagde: «Iak egar theth barn tw gar meth [oc iak ær en elff[509]. Woxer theth barnit op, tha sig hanum sit fæderne oc ængom androm. Jak mener theth worder et swenbarn, oc offta stadder i nød oc mykin man for sik. Hwart sin han komber i nød oc wenter sik ængen hielp, [tha kalla a fader sin. Han hielper hanum nog tha han torff[510].» [I theth hwarff ellfuen som en skugge[511].

Ther æffter fødde drotningen et swenbarn [oc kallade Haghen, son Aldrians konungs[512]. Tha han war 4 are gamall gik han i leek meth swenom. Han war harder oc starker oc iller at widerfas, ty hanum war forekastad. [Ty han war likare trwll æn man[513], ther aff wredgadis han oc gik till en spegell oc seer sin skugga. Tha sag han sit antlite stygt oc blekt som aska, stort oc grymeligit. Sidan gik han till sina moder oc sporde hwi han war sa skaffter. Hon sagde hanum theth sannaste ho hans fader war. Ther stod en kona nær oc hørde, som sidan wart konung Tydriks aff Bern frilla. Hon sagde hanum theth i tro oc ther aff kom mykin trættæ. Sidan haffde konung Aldrian meth sinæ hwstrv 3 søner oc ena dotter. [Elste søn het Gunnar, annar Gernholt, tredia Gynter, thera syster het Krimildæ[514]. Tha Aldrian konung do, tha tog hans elzte son Gunnar rike hans oc konungxdømit.


162. Konung Dydrik lot reda et stort gæstabudh sik oc sina manna[515] till glædi, oc bød ther till alla the yppirste[516] i hans rike ware, bade aff høffdingiom oc andra goda men. Tha wart hanum sakt aff enom mektugan kæmpe som het Gunnar, konung Aldrians søn. Sidan bød han hanum till gæst oc hans brøder Gernholt oc Hagen. The komo tiit oc wart them wæll fagnadh. Sidan sato Didrik, Gunnar oc Hagen, Hillebrand oc Hornboge jarll [alla a en pall[517] oc a hans winstra hand sat Wideke, Hamlung[518], Detzleff danske, stolte Fasholt, Sintram aff Venedi[519], Wildefer, Herbrand, Widferling[520] hin wise oc [Heim hin grymmæ[521]. Tha sagde alla men at aldre komæ tølka kæmper saman vpa en tiid i et huss.


163. Didrik[522] konungs skioll war malat meth røda ferga oc scriffuit vpa et forgylt leon. Sidan han wart konung offuer Bern, tha førde han en forgylt krona vppa leons huffuod. Ther till førde han vpa all sin banner oc vpa all sin wapn. Ther vpa war han kænder hwar han red. Theth betyder sa mykit som leon war grymt offuer alla diwr, sa war han grym offuer alla men, oc alla ræddis for hanum oc for hans wapn. Theth war tha sid at then som leon wilde føra han matte aldre fly.


164. Hillebrand hin gamle haffde skioll meth samma leet som Didrik. Ther i stod et slot oc scriffuit effter Berne, theth førde han a all sin wapn. Theth betydde athan wilde aldre løna athan war konung Tydriks man, aldra kom han i sa stora nød.


165. Videke Welandsson, han haffde hwit haar som en lilia oc tiwkt oc degeliga krusat oc et hwit anlite. Hans krop war hwit som sniø, hans øgon ware snar oc grym till atsee. Nar han war wreder, tha war hans anlite røt som blod. Han war bade tiwk ok bred oc [midia myo[523], wellwoxen vpa alla synæ lemar. Han war sa høg fa men rækte længer æn till hans axl, hwar man sagde athan war degeliga woxen. Han war tyst i sinne glader tha han sat nær wener sina, i bland stora herra war han famalog[524] a ting oc steffno[525] kunde han wæll tala for sik. Ødmiwker for sinæ wener. Tha han war i strid, aldre giordis ther sa mykin skada, at hanum nogot sin ønkade sik ther offuer, han war ganske starker. Hans harnisk war alt hwit, hans skioll war rød. Ther i stod en hamar oc en tong oc 3 karbunkla stena. Theth betydde hans møderne. A hans hielm lag en forgylt orm som slanga kallas, han ær altiid [full aff ether[526]. Theth betyder hans stora hugmod oc wrede. A hans banner haffde han samma wapn, oc a alt hans harnisk, ther vppa war han kænder hwar han red.


166. Hornboge Jarll haffde hwit anlete, han war en fager man, wæll woxen oc starkelige. [Han war kallas en middelman[527], ty han war altiid bland stora men. Han kunde wæll leka meth skioll oc swerd oc spiwt, han war en god bogæ man, han war en rask riddare. [Han skildis han aldre meth oære fran sin hæst. Han haffde et raskost sinne[528]. A tingæ stæffnæ kunde han wæll tala sa at alla rosade hanum, diærffuer i allom lekom. Hans skioll war brwn, ther stod vti [en forgylter høk oc two flogo flyga for hanum[529]. Theth betyder hans ridderskap, han war sa snar effter sina o wæner som høken ær for[530] andra fuglæ, brwn leet ær vpa hans wapn. Han war wiis oc riker, mykit rykte stod aff hanum, ty han haffde mykit rike oc stora borger. Thy sende her Tidrik sin gode wen Hillebrand effter hanum oc Heym de cleyne.


167. Amlunge hans son war liker fader sin, hans skiøll war meth thenne samma let. Ther stod vti en høk oc 2 fogla flyga for hanum. Han war owiss[531] tha han strida skulde, han skulde antigge haffua snar siger ellir døden, han wilde gerna wara loffwader. Han war blid oc milder wid hwar man.


168. Sintram aff Venedi[532] haffde fagert anlite, degeligen øgen, hwit haar krwsat, longan halss, aller hans kropper war hwiter, han war lang oc small. Han haffde fagre hænder oc føter, han war snar oc stark oc en myken kæmpe. Han war kater oc drak gerna, milder oc kapsammer. Hans skioll war grøn som gress, ther i stod en brwn drake meth rødæ føter. Theth betyder hwre han lag i drakans mwn oc mykit bør hanum at lønæ her Didrik aff Bern, som hanum tædan løste. Han haffde et swerd, theth war grønt till atsee, encte swerd war hwassare. Banner oc harnisk war alt grønt.


169. Fasholt war liik her Ekkia sin broder, sa at engen kende then andra for then annan mædan her Ekkia liffde. Fasholt haffde hwit haar oc ekke krwsat, bret anlite oc røt skæg, fager øgen, stakkutten halss oc tiwkkan, wæll breder offuer sinæ hærdar, fager hænder oc føter. Han kunde wæll wid skiøll oc swerd. Han war hugmod [oc otyden[533] oc hoffuerer gerna meth wapn oc klæder, [fameloger ok kapsammer oc longwreken, oc gyrog[534] ok fultagen i allom lekom. Hans skioll war forgylt, ther stod vti et røt leon oc engen crona. Theth betydde at han wilde heller dø æn fly.


170. Detzleff danske haffde brwnt haar oc ekke krusat. Han haffde stort anlite oc en stor næsa oc tynna oc snar øgon oc wæn till atsee oc encte hwiter. Tha han war wred, tha war han blek som en aska. Han war bade lang oc tiwk oc starker, han war altiid glader oc ydmiwker wid hwart barn, oc kater. Han ær diarff melter for herra oc førstæ oc diarffuer i allom lekom, sa at næpliga fantzs hans maka. Harder oc grymmer wid sina owener bade i strid oc kamp. Hans skioll war bla, [ther stod vti en forgylt fiill[535], ty førde han theth wapn at Sigord plægade rida [fil then samma som Detzleff kampade meth[536] oc offuerwan tha han første sin wt red.


171. Vildefer hin hugmodige, hans anlite war blekt oc lankt oc wæll skafft oc kroknæsuger. Han war høg oc hærdabreder, oc wæll woxen, hwita hænder oc fagra tiwkka arma oc starka. Han war snarist offuer alla men, oc fullagen i alla leka, got sinne, wiss oc mild, dierffuer kloker oc høffuisker oc grundoger. Harder i strid oc [siger sæll[537]. J hans skioll stod en galt oc en biorn meth rødom let oc skiollen war gwll oc sa war alt hans harnisk. Tha førde ty en willegalt, theth heter vppa tydzske wildefer, ty[538] kalladis han sa. Han war aldrey nær sinæ frænder eller i sit fædernes land, vtan han war meth wtlendzska høffdingia, Ty førde han biorn a sin skiøll, ty at et biornskin halp hanum till at løsa Wideke wtaff tornit. Hans skioll mag kennas langan wæg.


172. Brand widferling haffde brwnt anlite blekt oc mager i kinnar, brunt skæg oc twekloffuæt, langt anlite snar øgon. Ekke war han mykit fager. Hans anlite war grymt till atsee, han war stor oc starker oc well woxen. Han kunde wæll sitia a hæstæ, han war spaker, han talade oc gerna diarffueligæ oc war fultagen i alla leka. Hans skiøll war røder, ther war i scriffuit [en liwng eld[539]. Han war bade snar oc rask.


173. Gunnar konung haffde krusat har, krusat skæg oc hwit, hærda breder, stor oc starker, woxen oc hin beszte riddare. Manligæ tha han sat vpa sin hæst oc kunde wæll leka meth skioll oc spiwt oc skot. Han war hastoger i sin [oc o wiss[540], grymmer wid sina owener, glader oc milder. Vpa hans skiøll stod en kronad ørn. Sa haffde han vpa all sin wapn, ty han war fødder aff konunga slekte, som ørn ær konung offuer alla fogla. Gørla ær han kender hwar han rider a hans riddarskap.


174. Hans broder Hagen haffde swart har, stora næsa, sida brunar oc blekt skæg. Hans anlite war oc blekt oc grymmeligt. [Han haffde et snart øgæ[541], han war stor oc tiwkker. Tha han war i sit harnisk, tha war han bade grymmelig oc degelig, han war starker oc beszte riddara. Gerna wilde han kampa. Han war spaker oc wis oc famaloger[542], han haffde et got hierta, langwreken[543] oc enfolduger. Han haffde tølkit wapn som Gunnar konung hans broder. Hans skioll war silffuerit. Theth war tha sid at engen bar silffuerit skioll vtan han war fødder aff konunga slækte. Han førde oc en ørn, oc engen krona.


175. Heim hin hogmodige, han haffde en bla skioll. Ther i stod en blakkat hæst. Sa haffde han vpa alt sit harnisk. Blat betyder kalt bryst oc grymt hierta, ty han war hin beszte riddaræ ther wæra matte.


176. Gernholt haffde samma wapn som hans broder[544] konung Gunnar oc Hagen. Han war rask i alla leka sa at fa funnos hans makæ.


177. Thesse sato alla nær konung Didrik alla vpa en benk. Konung Tydrik sag vpa badæ hander oc sagde till them: «Mykin makt ær her saman komen. Aff thesse [dyrlege drenge[545], hwat man mon sa dierff wara at them torde i mote bryta. Her sitia nw 13 men. Waro the i sin wapn oc sato vpa sinæ hæstæ, the matte wæll rida i frid offuer alla werldena. Sa at aldre funno the synæ like, oc engen sa diarff at han et spiwt torde rækkia mote them. Wore oc nogon sa diarff oc owis at han æy kunde rædias wor stora makt oc hwassa swerd oc harda hielma oc starka brynior oc skioldar, oc raskæ hæstæ som grymme ære som andra leon. Oc torræ wæll dræpa folk hwar the ære i strid, tha monde han ekke lenge liffua sidan.»

Tha swarade Brand widfarling: «[Het herra tala ekke sa[546]. Thu west ekke hwat tw siger, tw æst æn et barn oc talar mer aff hogmod æn aff wishet! Tw later engen wara thin like eller tinæ menna.»


178. «Jak will sigia tik aff et land. Theth heter Bretania, ther rader fore en konung som Ysswnger heter, han ær then raskaste man [som i alla the land ære[547]. Han haffuer 11 søner oc hwar thera ær stark som thera fadher. Han haffuer en bannere mestare som heter Sigorder swen, han ær then meste kempe som finnas kan bade i kamp oc i strid. [Hans skin ær hart som horn. Han ær sa stark[548] athan bunno[549] oss well alla saman om han her ware. Han haffuer ekke wærra swerd æn tw haffuer herre, theth heter Grammer. Hans hæst heter Grane, han ær Falkes broder oc Skimlungx oc Rispæ[550]. Grammer ær sa got et swerd, theth kan wæll klyffua hielma oc manna ben sunder skæræ. Sigord haffuer gwlt krusat har, oc skeg oc bret anlete oc stort. Hans øgon ære sa grym at fa men torra see mot hanum, tha han ær wreder. Han haffde sa breda hærdar[551] som andra 3 men, oc ther æffter war han høger. Sigord war sa høger at tha han gik i en rog ager som moen war oc haffde sit swerd wid sida, tha tog vdden offwirst i axet vpa rogen. Han kan well hwgga meth swerd oc stinga meth spiwt oc boga at spenna, oc alla handa leka kan han wæll. Han siter oc fast i synom sadell. Han kan oc fugla mall, han talar all tiid diærffueliga. Theth war hans sid at rida i strid oc winna gwll oc peninga, sidan gaff han theth sina wenner, sa war han milder. Hans skioll ær meth røda færga. Ther i stander en draka, halffuer brwn oc halffwer rød. Theth merke war a all hans harnisk. Han fører ty draka athan slog hin stora draka Mymmers broder. Theth man talde alla kæmper tha funnos aldre hans maka, hans nampn ær monga stadz nempt, bade nordan oc wæstan for Greke haff wtoffuer alla werldena, oc theth wentar mik herre.»

Herbrand[552] sagde: «Komber tw i kamp meth hanum, tha skaltu siellfuer sigia at tw komt aldre i størræ nød, eller oc aff hwilka tinæ men som lyster tit fara.»


179. Konungen swarade meth mykle wrede: «Ær theth som tw siger aff thenne mektuge konung oc hans søner oc aff then raskæ bannere mester som tw giffuer sa mykin pris, tha gak nw strax oc wapna tik, oc stig vpa thin hæst, oc tak mit banner i tina hand, oc skall iak oc mynæ kæmpar fylgia tik. Rid tw fore till Britanie. Jak skall aldre soffua i myna sæng i Bern før æn iak skall fresta hwat the ære starkare æn wij.»

Herbrand wapnade sik strax oc satte sig a sin hæst meth all riddara bonad, han haffde konungens banner i sinæ hand. Han red fram fore Tidrik konungs saall, oc ropade høgt: «Thw hin rike konung Didrik aff Bern, wiltu rida till Britanea land? Nw ær iak redo at wisa tik wægen!»


Didrik rider till Britanea land

180. Tha gik Tidrik till sin hæst oc sprang i sadell vtan y stad. Sa giorde oc flere aff hans kæmpar. Brand rider nw for them, Tidrik konung effter hanum sielff tolffte. The rido offuer stora skogæ oc øknar ther konung Tidrik haffde æy førra warit. The komo till en storan skog som kallas Britanea skog. Tha wænde Brand sin hest om kring oc sagde till konungen: «A thenne skog ligger en stor rese [som Edger heter, broder Widulffs oc Asplians[553], han ligger her till landwærn a konungens wegna. Som iak[554] ether aff sakt haffuer, wij haffuom engen annan wæg æn offuer thenna skog, om tw wilt finna Yswng konung. Thenna rese ær sa stark, iak wæntar at hans maka ær æy till. Rida nw fore ho ther will, ekke will iak ridæ offuer skogen wtan wij rida alla saman.» Tha swarade Wædike Welandsson: «Konungen mag holla her quar oc i alla. Jak will rida vpa skogen oc bidia resen om loff at wij mogom fram draga. Mik ær sakt at wij ære frænder, ty kan wara athan loffuar oss fram rida. Will han ekke, tha renner iak strax mot ider igen.» Konungen sagde at theth war et got rad.


181. Wideke red nw fram i skogen. Han fan hwar resen lag oc soff. Han haffde tiwkka ben oc stora arma, oc en storan krop oc stort huffuod. [Mellom hans øgon wara twa alna[555], ther æffter war allan hans wext. Han bleste sa fast mædan han soff, at qwistana aff trænæ swiknada[556] for hanum. Wideke steg aff sin hæst oc bant hanum wid et træ. Sidan støtte han resen meth sin fot oc bad hanum vpatsta oc wæria sig, oc sagde: «Illa waktar tw konungens land medan tw soffuer sa fast.» Refen waknade oc sag at mannen stod nær hanum. Han reddis æy mykit for hanum, han sagde till Widike: «Jak [stundom soffuer oc stundom[557] waker oc ræds iak æy mykit for tik. Hwat man æstw? Hwi wokte tw mik? Jak rader tik at tw far tin wæg oc lad[558] tinæ stora ord. Mik tykker mykit fore at standa op oc dræpa æy mera æn en man.» [Sidan soffnade resen[559].

Tha drog Widike sit swerd Mimming oc støtte sin fot a resens sida sa at sunder brast tw riff i hanum. Resen sprang op meth mykin wrede oc slog at Wideke meth sin jarn stang. Han tog sik till wara theth beszta han kunde, han vntsprang oc stangen rakade hanum ekke, ty at hon kom diwpt i jordena mellom tw berg oc ther sat stangen fast. Konung Tydrik hørde theth stora slag. Tha sagde Brand Widferling: «Nw slog resen Wideke i hæll oc lat oss æn betida fly.» Tha skøt resen et spiwt till Widike oc rakade hanum ekke. Tha hiwg Widike et stycke aff resens laar at ængen hæst gat mera burit, oc sidan hiog han flere hwg oc [gaff resen manga saar[560]. Tha størte resen om kull, oc wilde gerna haffua fallit vpa Widike oc kunde hanum ekke raka. Tha sagde konung Tydriks men at resen haffde dræpit Widike, somme sagde at resen fioll. Widike sagde till resen: «Jak skall nw hugga tit huffuod aff.» Resen swarade: «Jak will giffua tik gwll oc silffuer theth mæsta tw willt haffua, oc kære herre, lat mik liffua!» Tha sagde Wideke: «Følg mik tit oc wiis mek hwar theth ær.» Tha stod resen op oc war fast trøtter, oc mykit aff hans blod war wtlopen. The gingo i skogen, ther lag en sten oc en stor iarn ring vti. Resen bad hanum taka op stenen. «Hær ær gwll oc silffuer vp vnder.» Wideke lyffte meth bada hænder oc gat ekke rørt stenen. Sidan bad han resen taka bort stenen sa framt at han wilde liffua. Tha tog resen nødoger thenna sten oc kastade bort meth ena sina hand. Vnder stenen war en dør, ther war et hws fult meth gwll oc silffuer. Resen bad Widike ganga nider oc taka gwllit. Widike torde ekke, han fryktade at resen skulde leggia stenen vpa holit oc sidan komæ han aldrig tædan. Widike bad resen ga nider i hwsit, oc bar op swerdit meth bade hænder oc hiog hanum huffuodit aff.


182. Wideke tog hans twnga oc blodgade sit harnisk oc sin hæst, oc twngona bant han i manen for iartekne skuld, ty han wilde ekke liwga. Tha steg han a sin hæst oc rende alt theth han kunde mot her Tidrik, oc hafde dragit swerd i handena[561], oc ropade som han war galen: «Flyr kære wener! Resen haffuer giort mik illa saar, sa gør han oc ider om i wilen bida!» Tha the Widekis rop hørde, tha flydde the alla saman vtan Tidrik van Berne. Han wænde sin hæst mot Wideke, oc drog sit swerd oc sagde till Widike: «Kære Wideke. Fly ekke oc myns vpa hwat wij haffua loffuat, at engen war skall fra then andra fly. Thenne rese wilia wij wæll besta om wij ære bade saman.» Sidan sagde Widike konungenom hwre ther om war. Tha low konungen at hinæ som flyt haffde. Nw sag[562] Gunnar konung oc flere hans metfylgiara som flyt haffde, at Wideke oc konung Tydrik kome ekke æffter them. Ther vpa wiste the at Wideke haffde darat them. The wænda theris hæsta. Widike talade till konung Gunnar oc flere aff them, oc bad them ekke taga till mystycke at han sa haffde giort: «Iak will theth gerna wid ider bøta meth gwll oc silffuer oc peninga huat i haffua wilia.» The swarade alla i sænder: «Wij wilia gerna giffua tik till. Gud lata oss aldre mer fly theth war mer war skull æn tin.»


183. Sidan rido the alla vtoffuer skogen oc rido oc skoddo[563] hwar resen haffde fallit, oc sago hwar stongen hade takit i iordena. Sidan gingo the till theth hwss som resen i lag oc togo ther gwll oc silff oc kosteliga klenodia theth hørde konung Yswng till, oc somt haffde resen aff Danmark meth sig. Tidrik talade till Widike: «Mik tykker rad at wij lata thethta gull her bliffua till thess wij igen koma. Wij wilia slass meth Yswng konung oc se hwat siger wij faa. Skilias wij gode wenner att, tha will iak encte haffua aff hans gwll oc peninga.»


184. Sidan redo the vtoffuer skogen. Tha sago the hwar en borg stod, øffuer et høgt berg. Ther slogo the theris pawlun, hart vtan fore slottit. [Sigord Swen stod i wigskalen oc sag thenne tidende[564], han gik jn fore konungen oc sagde till hanum: «Iak sag en tidende som mik tykker stor wara oc ekke litin. Her ær slagit et pawlun vtan for slottit, oc haffuer iak æy tolket før set. Ther star offwan vpa en stor knap af gwll, [oc ther star et annat tiell oc ær røt oc ær oc en gull knap vppa,[565] theth tridia tiell ær grønt. Æn standa ther tw tiell oc the ære bade hwit oc gwll knappa vpa. Jak wentar at ængen haffuer seet kosteligara pawlun. Vtan for theth førsta pawlun, ther hængia 13 skiolla.»


185. Konungen sagde: «Kenner tw nogra aff the skiolla?» «Ja,»[566] sagde Sigord, «mik tykker[567] sa at iak them kenna skall. Ther hengde en bla skiold oc stod en hæst vti, theth fører Heim hin hogmoduge. A then andra skioll stod en forgylt høk oc twa[568] fugla flyga for hanum. Theth ær nokon aff myna frænder, iak wæntar at theth ær Hornboge iarll. A then tridia skioll stander hammar oc tong oc 3 karbunkla stena, then fører Wideke Welandsson. A then fierde skioll star oc et leon aff gwll meth kronæ, then fører Didrik van Bern. A then fempte skiold star en forgylt ørn meth kronæ, theth fører konung Gunnar. A then siætte skioll star oc en ørn, theth fører [Hellit Hagen[569]. A then siwnde skiold stander en liwng eld, then fører Brand Widfarling. A then attande skiold star et leon vtan krona, then fører Fasholt hin stolte. A then niondhe skiold star en draka brwn oc rød, then fører Sintram aff Venedi. A then tionde skioll star en borg skafft som Bern, theth fører mester Hillebrand. A then ællopte skioll star en galt oc en biorn, then fører Wildefer. A then tolffte skioll star en fill[570], then fører Detzleff Danske. A then trettonde skioll star en høk, then fører Gernholt Hagens broder. Oc tykker mik sa,» sagde Sigord, «som fræmande kempar ære kompne i wart land, æ huat ærinde the haffua. Lat mik rida herra oc fa at wita ho the ære som sa dierffueliga haffua slagit thera pawlun for wort slot, oc swa hogmoduge ære, oc vtan ider wilia ære kompne i wort land.» Konungen sagde: «Iak will sænda them en myndre man oc kræffuia skat oc toll som gamall sid ær, aff them sa frampt at the wilia beholla theris liiff.» Sigord sagde: [«Tit skall[571] ængen rida vtan iak.»


186. Han tog sik wapn oc onda klæder oc en litin hæst oc red aff slottit vtan sadell som han ware [en slætter dreng[572]. Tha han kom fore pawlunit, tha steg han aff sin hæst, oc gik in føre the herra oc førstær oc sagde: «Hele sitia i gode drenge. Jak helsade ider gerna wid[573] hwars iders napn om iak wiste hwat i heta.» The swarade oc bade hanum wælkomen wara. Sigord sporde: «Wilia i nokon[574] skatt wtgøra som her ær en gamall sidwænia? [For wist will iak konunga skatt aff ider haffua[575]. Wilia i theth æy meth godo gøra, tha miste i ther offuer liiff oc gots, oc alt theth i haffua meth at fara.» Konung Tidrik swarade: «Wij komæ ekke for ty hit, at giffua tin konung skatt. Mit ærinde ær theth at iak will kampæ meth hanum oc sig tin herra sa igen. Oc før wij at skilias, tha skall han sigia at drengia hæffua hanum hema gest.» Sigord swarade: «Meth idert loff will iak spøria ider hwat idert naffn ær eller hwadan ære i kompne, [i haffua theth giort som engen torde theth før at gøra[576]: biuda myn herre kamp i hans egit land. Haffua i ekke hørt hwre mektwgen man han ær full well tor han kampa meth ider. [Æy worder han[577] hwat men i ære.» Tha swarade Widike Welandsson: «War høffuisman ær konung Tidrik vtaff Bern. Hanum fylger en konung aff Nyfflunge land som heter Gunar konung. Her ære oc flere raske drenge æn tog at iak them ekke neffner. Æn hwat tænker tw? Mon Ysung konung oc Sigord Swen tora at strida meth oss?» Sigord swarade: «Ey mon Ysung eller Sigord fly for ider i sit egit land, æn tog ati ære kompne aff Bern. Æ hwre theth ganga kan, tha giffuen io konungenom sin skat, som i hanum meth rætte plichtoge ærin, i magen theth wæll meth lika gøræ. Theth ær ider ængen skam, oc hanum ær theth en hedher.» Konung Tidrik swarade: «Mædan tw bær hans ærinde sa manneliga fram, tha skall iak wisseliga sænda hanum skatt. Han skall haffua en aff wara hæsta oc en aff wor skioll, ther om wilia wij kasta meth en tærning[578], ho theth miste skall.» The kastade meth terningana, tha tappade Amlung Hornboge søn. The toko hans hæst oc skioll oc fingo Sigord Swen. Sigord red then genaste wæg at slottit lag.


187. Amlung[579] angrade fast sin gode hæst. Han sagde till Widike Welandsson: «Lena mik Skimling thin hæst, iak will rida æffter hanum.» Widike swarade: «Ær theth then man iak tænker, tha far tw ekke tin hæst igen oc mag tw tapa en ther till.» Amlung swarade: «Mister iak thin hæst, tha skaltw æga alt mit rike. Theth ær 12 slot i Winland, them gaff mik myn fader oc tw skalt wara hans arffwinge oc ekke iak, oc faar tw ekke tin hæst igen. Iak skall antigge haffua myn hæst eller iak skall fa myn død.» Wideke fik hanum tha sin hæst Skimlung. Amlung stiger a hans baag oc rider fast æffter Sigord. Tha han fik hanum atsee, tha ropade han oc bad hanum at bida, oc sagde: «Iak will haffua myn hæst igen, iak haffuer lankt hem atrida.» Sigord swarade: «Hwat man æstw? Hwi talar tw sa dierffueliga till thenna hæst? Iak wæntar at thw faar hanum aldrey igen.» Amlung sagde: «Stig snart wtaff min hæst eller tw skall nw lata tit liiff.» Tha kende Sigord Amlung oc wiste at theth war hans frænde. Sigord talade tha till hanum: «Jak seer at tw wilt slaas meth mik om thenna hæst, her finnær tw well then man som tor kampa meth tik. Theth will jak tog nødig atgøra, faar tu aff mik meth winskap oc kerlek, tha skaltw bæter fa tin hæst. Slass tw meth mik: tw mister tha then tw sider vpa.» Amlung sagde: «Jak skall kampa meth tik, ganga sidan hwre theth mag.» Sigord swarade: «Ren nw manneliga till mik! Jak will nw holla qwar for tik.»


188. Amlung slog sin hæst meth sporana oc rende till aff alla makt, oc stak Sigord vpa hans skioll sa at hæstin bugnade wider nider i hasen oc glaffuen[580] brast sunder i tw. Sigord sagde: «Drengeliga war till ridit aff en vngan man oc kan wara at tw haffuer the frender i tina slækt som well kan meth riddarskap. Stig nw aff tin hæst oc giorde hanum fastare oc red[581] bade hanum oc tik som tw best kant. Tw torfft theth alt wid, om tw skalt ekke mista tin hæst.» Amlung giorde som han bad, tha slog Sigord sin hæst meth sporanar oc stak meth sit tiwkka spiwt mit vpa Amlungx skioll oc bar hanum lankt vtaff.

Sidan tog Sigord Skimling oc sagde till Amlung: «Ekke haffuer tw æn wunnet tin hæst oc tapat haffuer tw then hæst tw hiit red som tik haffuer kostad manga peninga. Om sa ær som mik tykker, at thethte ær Skimling Widekes hæst, oc mon tw nw faa owinskap aff hanum. Haffde tw lid[582] mit rad att, tha haffde theth ekke sa gangit.» Amlung swarade: «Her kan æn nw gott aff warda, æn tog at ilt ær till takit.» Sigord sagde: «Hwat wiltw giffua mik ther till at tw far tin hæst igen, oc then meth som tw nw tappade?» Amlung swarade: «Ther will iak giffua till alt theth iak kan, oc mik ær vtan skam oc myna frænder.» Sigord sagde[583]: «Jak sporde tig førra aatt hwat tit nampn war. [Tha wastw sa doll[584] at tw wilde ekke sigia mik theth. [Nw skaltw mik theth sigia om tw wilt haffua tin hæst igen[585].» Amlung swarade: «Haffde iak sakt tik mit nampn tha iak sat vpa min hæst meth mynæ wæria, tha haffde myna frender sakt at iak war rædder for tik. Iak køper ther [ænga hæsta[586] meth oc æy gwll æller peninga at iak skall wara fortalat i blan gode men.» Sigord swarade: «Iak will tik ther encte atspørie. Jak wet all lika well at tw æst her Hornboge søn, myn frænde. Iak uel hæller gøra tik priiss æn skam, ty will iak sigia tik mit naffn fore. Jak heter Sigord Swen.» Amlung swarade: «Mædan tw haffuer sakt mik tit nampn oc tik dreff engen nød till, tha will iak nw sigia tik mit nampn, om tw will theth swæria at iak skall ther ængen skam aff haffua.» Sigord sagde: «Tw skall ther ængen skam aff haffua.» «Tha heter iak Amlunge Hornboge søn oc ær thin frænde.» Sigord swarade: «Iak skall sa fly at thu skalt faa priiss af thenne ferd.» Tha steg Sigord af sin hæst oc sagde: «Kære frende, tag nw bada hæstana oc rid hem meth oc sig at tw want them aff mik. Thw skall nw først binda mik wid thenna lind her star, tag sidan mit spiwt meth tik oc myn skioll [oc myn hæst bort meth tigh[587].» Amlung giorde som han badh. Han band hanum wid linden meth en skioll rem oc sidan tog han hæstana oc red till sin herre igen.


189. Konung Tidrik stander vtan for pawlunit oc sagde: «Nw komber Amlung meth sin hæst. Haffde theth warit Sigord Swen, tha haffde han ekke wunnit hanum sa snart, vtan han haffuer sakt hanum at han war hans frende, oc Sigord haffuer sa giffuit hanum hæstana igen. Aldre tog han hæst aff Sigord Swen vtan hans wilia.» Tha steg Amlung aff hæstin. The sporde hure han fik sin hæst igen. Amlung swarade: «Jak stak hanum till iordena oc wan myn hæst aff hanum. Mit spiwt gik sunder oc theth helt war slet iak vpa hanum. Sidan bant iak hanum wid ena lind oc red iak sa fra hanum, oc star han ther æn nw bunden.» Tha swarade alla: «Tw haffuer[588] drengeliga thin hæst igen wunnet.» Wideke sagde till konung Tidrik: «Jak will rida tit som mannen ligger bunnen. Ær theth Sigord Swen, tha ær theth giort meth wilia at han lot binda sik.» Konung Tidrik bad hanum rida. [Wideke sagde[589]: «Thethta ær skam [at mannen[590] skall ther bunden liggia. Iak skall bort oc løsa hanum.» Sidan red han tit. Theth fik Sigord see at Wideke kom, tha slet han bonden sunder oc gik strax till slottit oc wilde ekke bida Widike. Tha Wideke kom till træd[591], tha lago ther banden sunder sliten oc spiwt bruten. Sidan red Wideke hem igen oc sagde konung Tidrik at «theth war sant som Amlung sagde, oc æy wiste han rættara.»


190. Tha kom Sigord vp i borgena oc sagde till Yswng konung: «Jak war nær the goda herrar. Ther fan iak 13 kempar, the som kosteliga ære. Thera høffuitzman ær konung Tidrik aff Bern[592]. Wij haffua sport till them, nw faa wij wita hwre dana the ære, ty at konung Tidrik bød tik till kamp, sielff trettonde som han ær oc sænde han tik en hæst. Then gaff iak min wen som mik møtte vpa wægin.» Konung Ysung swarade: «Biwder han mik till kamp, theth will iak gladeliga weta hanum, oc skall mik ther ekke [till dwælia[593]


191. Om morgonen æfftir stod Yswng konung op oc wapnade sig meth sinæ 11 søner. Sigord Swen war then trettonde. Sigord tog konungens banner oc red for hanum. Yswng konung folde æffter oc hans søner. The haffde fagra skiolla oc hwita brynior oc blanka hielma som et glass. The haffde hwass swerd oc starka spiwt oc stora hæsta wæll wapnade. The waro oc sielffue starka oc hwar thera haffde et got hierta. Tha the komo for pawlunen, tha sagde Ysung konung [till konung Dydrik[594]: «Æstw sa fultage kæmpe som sagt ær, oc tw haffuer budit mik kamp: Tha wapna tik snart oc kom wt mot mik sielff trettonde oc lat oss røna hwilkæ bætra drængia ære!» Konung Didrik swarade: «Jæffua[595]! Ther encte vti ther fore haffuer iak ridit en langan wæg, at iak wilde kampa meth tik oc forsøke om tw haffuer hwassare swerd eller hardare hielma, æn wij haffua.» Yswng oc hans søner stigo aff sina hæsta. Her Tidrik[596] wapnade sig snart oc gik mot hanum. The skikkada saman[597] two oc two, oc loffuade theth at engen skulde then andra hielpa.


192. Heym hin grymme beginnada then førsta kamp meth then yngxta konungs søn. The kampade manneliga ena langa stwnd. Tha giordis konungens søn fast wreder. Han kastade skiollen fra sig oc tok swerdit meth bade hænder oc hog vppa Heyms[598] hielm sa athan full om kull oc konungens søn vppa hanum, oc sagde till hanum: «Wiltw liffua sa lig qwar mædan iak binder tik.» Heym wilde ekke qwar liggia oc brøs[599] fast i mot. Tha slog konungens son hanum meth sin næffua vtan vppa hielmen wid øret, sa at hielmen swignade for hanum oc bloden sprang aff hans næsa oc mwn sa at han nær danade. Tha wore bundne bade hans hænder oc hans føter. Konungens søn støtte sit spiwt skafft i iordena oc bant hanum ther wider. Sidan gik han till sin fader igen.


193. Tha gik fram Brand Widfarling. Mot hanum kom then andra konungs søn. The slogos bade lenge oc manneliga, oc ekke[600] sparde the sin wapn. Tha fik Brand 5 saar oc blødde ganske fast, ty fioll han till jordena oc gaff sina wapn vp. Konungens søn bant hanum wid et spiwt skafft oc gik sidan till sin fader igen.


194. Tha kom[601] then tridia konungs søn. Mot hanum gik Wildefer. The slogos starkeliga oc lenge, ther matte sees stora hwg. Konungens søn fik 5 saar oc Wildefer fik 7 sar oc all stor oc bloden forløp hanum fast, ty møddis han oc full om kull. Konungens søn bant hanum oc gik till sin fader igen.


195. Tha gik fram then fierde konungs søn. Mot hanum gik Sintram aff Venedi. The huggos bade tit oc hart, hwargen wilde for annan wika. [Sintrams swerd bet sa wæll a stall som a klæde[602], ty fik konungens søn 3 sar oc alla stor. Tha hiog konungens søn till Sintram aff alla makt vppa hans hielm sa at swerdit brast funder i hieltit. Tog bar han skiollen for sik, han wilde hæller dø æn fly. Han løp till Sintram meth sin skioll sa fast at Sintram fioll om kwll, oc æy kom han op før æn [hanum worde bunnen[603] bade hænder oc føter. Konungens søn gik till sin fader igen oc rosade mykit aff thera siger.


196. Tha gik fram Fasholt hin stolte. Hanum møtte then fæmpte konungs søn, oc byriade at kampa. The ware bade starka, hwar gaff androm mang slag. Theth kunde ængen see hwilken thera ther bæter matte, hwargen wilde wika for then andra. Tha fik hwar thera tw stor[604] saar. Tha hiog konungens søn sa stort et hug a Fasholts hielm theth han fioll om kwll oc beswimade. Konungens søn stod oc sag vpa hanum oc sagde: «Sa mykin en kæmpe som tw æft oc en høffwisk[605] riddare, hwi skal tw falla for ens mans hug? [Stad op oc wær tik[606]!» Sidan sprang Fasholt vp oc gingo till samans oc slogos ganske manneliga. Konungens søn sagde: «Thethte ær skam at en man skall sa lenge standa for mik. Iak mente allene fa siger aff alla thesse 13 kæmpar om iak wilde.» Han hiog vpa Fasholts hielm sa at han fioll vm kull, oc wort strax bunden. Ther stodo 5 spiwtskafft i jordena. Yswngx men ære nw glada, ty the haffua wunnit mykin siger.


197. Tha talade Amlung: «Thethta war i en onda stund at Didrik konung hit kom mædan han sielff oc alla hans men skulæ her bunna warda. Han matte heller hema warit i Bern oc takit sit land wara.» Amlung sagde till sin fader: «Tak myn hielm oc bint vpa mit huffuod, oc myn skioll a myn winstra arm, theth hardaste ther tw kant. Jak swer theth a myna tro: Iak skall mik æy bindæ lata. Iak skall før huggen warda sa sma som en fisk, oc ey skule Ysungx men stydia thera spiwt skafft wid min ryg.» Sidan gik han fram diarffueliga. Honum møtte then siætte konungs søn. The kampade aff mykit hugmod, bade hart oc lenge. Amlung tænkte: «Jak warder mit liiff bæter waga om her skall nogon priiss aff worde.» Han tog sit swerd meth bada hender oc hiog till konungens søn vpa hans hielm oc theth kunde ekke bita a then harda hielm, tog fioll konungens søn vm kwll, oc Amlung fioll vpa hanum oc bad hanum giffua sik om han wilde liffua, «oc skall iak nw binda tik wiltw oc løsa min gode wen Fasholt oc Brand Widferling, tha will iak ekke binda tik.» Konungens søn sagde sig theth gøra wilia. Sidan worde the løste oc gik hwar till syna men. Sigord Swen haffde skikkat mot Amlunge then wekaste [konungs søn[607], ty at Amlung war hans frænde.


198. Tha gik fram Hornboge iarll. Mot hanum kom then siwnde konungs søn. The kampade wæll oc drengeliga meth mykin manhet. Ty Hornboge war gamall oc han haffde en stark kæmpe for sik, [ty matte han falla for the stora hwg han fik[608] aff konungens søn. Sidan wart han bunden oc skildis the sa att.


199. [Tha gik fram Helte van Hagen[609]. Mot hanum kom then attande konungs søn. The slogos manneliga. The huggæ hwar vppa annars hielma sa at elden fløg vtaff. Haffde theth warit mørk natt som tha war dag, tha matte man well haffua seet aff then eld som aff thera hielma gik. Hwargen wilde for then andra wika. Tha hiog konungens søn till Hagen oc giorde hanum try stor saar. Sidan fioll han oc wort bunden wid sit spiwt skafft. Konungens søn gik till sin fader oc sagde sa at flere skulde fara.


200. Tha gik fram Detzleff Danske. Honum møtte then niondhe konungs søn. The kampade meth mykit hugmod. The hwggo bade tit oc hart. The huggo sa tit at næpliga kunde man thera swærd see. Sa lenge slogos the at the waro bade trøtte, sidan sattis the nider oc hwiltis. Detzleff sagde till konungens søn: «Wil tw beholla tit liiff, [tha giff tik nw fangen oc iak will binda tig[610].» Konungens søn swarade: «Ey giffuer iak mik æn fongen for tik æn tog at thu est dansker. Thu skalt før fonga stor hug aff mit swerd, e hwre god kæmpe tw æst. Iak hopas at tw skalt æn warda min fanga i dag.» Sidan lopo the saman oc slogos trøsteliga, sa lenge at the waro trøtte. Tha tog till at mørkia aff nattena. Tidrik konung tog en skioll oc annan Isung oc skildo them att, oc tha war æn[611] engen thera saar oc hwargen haffde priis aff annan. Ysung konung sagde till Tidrik konung: «Natten far nw [skilia oss[612] att. Wij seem nw æy længer slass, ty wilia wij hem rida oc tina men skulæ her liggia bundne till i morgen iak her igen komber. Tha wilia wij røna oss vpa nya oc wara raske drengia. I morgen afftan skaltw liggia bunden i then sama stad tw stander nw, tha haffuer tw werffuat[613] tit ærinde i mit land.» Oc ther meth skildis the aat. Ysung konung red hem oc alla hans men ære glade. Konung Didrik gik[614] i sit pawlun. Annan dagin ther liwst war tha kom Yswng konung oc hans søner. Didrik konung møtte hanum meth sinæ men. Tha gingo saman Detzleff oc then sama konungs søn oc slogos trøsteliga sa lenge at Detzleff fik seger. Han slog konungens søn theth han lag. Tha sagde Detzleff till hanum: «Iak skall nw dræpa tik vtan tw løser Hagen min gode wen.» Konungens søn sagdis theth gerna wilia gøra. Tha wart Hagen løss. Konungens søn gik till sin fader.


201. Tha gik fram Hillebrand. Hanum møtte then tionde konungs søn. The kampade manneliga. Konungens son fik 3 saar, Hillebrand hiog vpa hans hielm sa swerdit brast sunder i hieltit. Tha gik konungens søn till hanum oc tog hanum meth hænderna oc lagde hanum nider oc bant hanum. Han gik sidan till sin fader. Tha waro fast glada Britanea men for thera siger.


202. Tha gik fram [konung Gunnar aff Nøfflinge land[615]. Hanum møtte konung Ysung. The two konunga stridde manneliga, engen wilde for then andra wika tog war Ysung konung mykit starkare. Tha wreddis Ysunger konung athan skulde ekke seger fa sa snart som han wilde. Han hiog a konung Gunnars hielm, han war sa hard at swerdit brast i tw stycke. Tha tog Ysung et stycke [aff et[616] spiwtskafft som Hagen haffde warit bunden meth oc slog vpa konung Gunnars hielm sa at han størte oc blod sprang hanum bada aff næsa oc mwn. Sidan bant Ysung hanum oc gik sa fra hanum oc [sagde:[617] «Thesse men haffde got ærinde hiit.»


203. Tha gik fram hin starke Wideke. Hanum møtte then ællopte konungs son. Han war starkare æn nokor hans brøder. The striddo hardeliga, oc mykit fastare æn nogor haffde før giort oc engen sag en manneligare kamp. Tha kom Widike i hwgh hwre got et swerd Mymming war oc hwre mykin trøst han haffde aff theth nar han stridde skulde. [Han tog Mimming meth bada hender oppa konungens sons hielm oc hiog et stort stykke bort aff hielmen. Ther folde en deell aff haret oc fik[618] han tha et litit saar. Tha hiog han et annat hog a hans laar at sunder gik ben wapen oc nær laret vtaff. Wideke talade till Yswng konung: «Tw skalt nw løsa lata alla myna stalbrøder eller skall iak dræpa tin ælszte søn.» Konungen swarade: «Iak later them ekke løsa før æn min son ær offuerwunnen. Mik tykker hanum skadar æn encte.» Tha ropade konungens son till sin fader: «Gør hans wilia eller giæller theth mit liiff. Han haffuer en diæffuell i sinæ hænder. Engen kæmpæ mag for hanum standa.» Ysung swarade: «Jak will løsa en man for tik oc ekke flere.» Wideke sagde: «Løser tw æy alla myna stalbrøder, tha skall iak først hwgga huffuodit aff thin son oc sidan aff tik sielff. Æy skall Mymming komma i sina skida før æn alla wara men ære alla løsæ.» Sidan løp han till oc hiog sunder hwart theth spiwtskafft han fan oc løste alla her Tidrikx men, sidan løp han at konungens son som meth hanum haffde kampat oc wilde dræpa han. Tha løp Iswng konung oc Sigord Swen [som Didrik bad[619] i mellom them ok forlikte them, oc giorde them till wener. Tha wara alla løsa vpa bade sidor.


Cod. Pal. germ. 359, ca. 1418:
Her Tidrik hiog bade tit oc hart, i hwart hug tog han io et stykke antigge aff hielm skioll eller bryniæ.

204. Nw tager konung Tydrik sit swerd Ekkesax oc gik fram vpa wallen fra alla sina men. Sigord Swen gik mot hanum oc haffde sit swerd Gram i hænder. The møttis dierffueliga oc huggos aff mykin makt oc engen spar then annan. The baro theris swerd hwar thera offuer[620] annars huffuod meth mykin grimhet. Aff thera hag[621] gik sa mykin gny at theris wenner ræddes om them badan. Thethta war en grymeligen kamp, the slogos en ganszkan dag. Tha mørke tog tha Ysung konung sin skioll oc Widike annan oc gingo mellom oc skilde them att. Ysung red hem meth sinæ men. Didrik konung bleff i pawlun meth sinæ men oc ware ganske glade om afftanen.


205. Om morgon arla kom Yswng igen. The byriade sin kamp aff nyæ, her Tidrik oc Sigord Swen. [The slogos meth mykit hoffmod till thess the ware bade trøtte. The hwilte sik en litin stwnd, sidan[622] gingo the samans oc slogos. The haffde sa got harnisk at engen thera wart saar. The slogos all then dag sa lenge at natten skilde them aatt. Ysung red till slottit oc Didrik bleff i pawlunit.


206. Widike talade till Tidrik: «Hwre trøster tw tik herra? Mik tykker tw haffuer en fultage man at kampa meth, tog kan engen skøn hwilken ider som winna mag, oc engen ider ær æn saar.» Konung Tidrik swarade: «Iak wet æy hwre theth gar till, han haffuer sa hard en hud at mit swerd biter ther encte vppa. Hon ær hardare æn nogor brynia. Wiltw læna mik tit swerd Mimming? Iak mener theth biter vpa hans hud oc han redis mykit for tit swerd. Iak matte swæria hanum en ed i dag, at Mimming war ekke i myna hand.» Widike swarade: «Tw mat mik ther encte om bidia. Mymming war æn aldre fra mik, vtan[623] tha Heym tog theth fra mik oc skall theth ekke offtara skee.» Konungen swarade wredeliga: «Tw holler mik ekke bæter æn min stalswen oc aldre worde wy nw gode wenner mer.» Wideke swarade: «Haffuer iak noget illa talat, tha will iak ther meth bøta at iak will lænæ tik swerdit sa at engen wistedh vtan the two ena oc worde tig gagn att.» Sidan lagdis the nider at soffua.


207. [Om morgonen arla[624] tha kom ther Ysung konung meth sina søner. Tidrik stod meth dragit swerd oc bad Sigord komma. Sigord swarade: «Tw skall swæria mik en ed, at tw haffuer ekke Widekis swerd Mimming. Mot[625] theth swerd will iak ekke slass.» Tha swor konung Tidrik hanum en ed oc satte swerdit wid sin ryg, oc hiolt i hieltit oc støtte[626] vdden nider i iordena oc bad sik sa gud till hielp athan «icke wiste Mymmingx wd for offuan iord oc æy hans handfang i noger mans hand.» Theth behagade Sigord wæll. Sidan gingo the saman oc slogos. Her Tidrik hiog bade tit oc hart, i hwart hug tog han io et stykke antigge aff hielm skioll eller bryniæ. Tha fik Sigord 5 saar. Sidan kom hanum i hug at Tidrik haffde falskeliga sworit eden, oc kende han giorla Mymmingx æg. Tha sagde han till her Tidrik: «Jak will giffua min wapn op for tik, ty tw æst en fultage man. Jak haffuer ther ængen skam wtaff at iak tiænir tolken herre som tw æst, hellre æn iak mister mit liiff.» Tha gaff Sigord op konung Tidrik sin wapn. Tidrik giorde hanum till sin man oc tykte hanum haffua fongit en raskan man. Her Tidrik oc hans men ware nw ganske glada, oc rosade nw mykin aff sinæ færd. Yswng oc hans søner ware ganske oglade for thy at thera beszta kæmpa haffde fongit osiger som the mest trøst vpa haffde.


208. Didrik konung oc Yswng konung giorde en winskap sigh i mellom, gaffuo hwar androm stora gaffuor. Sigord Swen gaff Hornboge iarll stora gaffuor. Theth kom Sigord a stad, at Yswnger gaff Amlung sinæ dotter som Walburg[627] het, hon war ganske fager. Didrik konung drak brylløp før han bort foor. Theth stod i 5 daga meth pipara oc meth basunara oc alskøns leke. Sidan red konung Tydrik tædan oc Sigord Swen meth hanum. Amlung oc hans hwstrv the folde oc meth. Hon[628] haffde mykit gwll oc silff meth sik. Didrik for then samma wæg igen. Han kom till Bern meth alla sinæ men. Hanum war ther well fagnad, hans priiss woxte jo mer oc mer. Hans loff[629] stonder offuer alla werldena oc mag han nw sitia meth mak[630] i sit rike ty at engen torde hanum kamp biuda.


Brylløp Gunnar konungs

209. Konung Didrik oc hans men haffua sik rønt i manga strider, sa at engen tor biuda sin skioll mote them. Tha for hwardere hem i sit rike. Hornboge iarll for hem i Winland, Amlung meth hanum oc hans hustrv. Sintram for till Venedi[631], oc bleff ther hertwg. Brand Widferling for oc hem i sit rike oc bleff oc rik hertwg. Didrik konung oc hans kæmpar som æffter wore, rido till Nifflunge land meth Gunnar konung. The gaffuo Sigord Swen syster Gunnar konungs oc Hagens, Crimilla, oc halff Nyfflingæ land meth henne oc drukko brylløp i 5 daga meth mykin priiss.


Arthur Rackham:
Brynilla, then wisaste oc then wenaste jomfrw i wærildena.

210. Tha talade Sigord till Gunnar konung: «Jak wet ena jomfrw, then wisaste oc then wenaste som nw ær i wærildena till, hon heter Brynilla. Hon haffuer et slot som Siogard[632] heter. Wiltw bedas till henne, tha will iak wisa tik wægen tit, oc hielpa tik hwat iak kan.» Gunnar konung takkade hanum oc sagde at theth war got rad. [Sidan rede the sik meth ena hast[633] oc rido till, Tydrik konung oc Gunnar konung oc Hagen oc Sigord Swen, oc ey wænde the før æn the koma till hin stolte Brynildæ. Hon fagnar them well som henne borde. Alla vtan Sigord, ty at han haffde loffuat henne at han engen hustrv skulde haffua vtan henne. Tha talade Sigord till Brynillæ oc bad henne giffua konung Gunnar got swar. Hon swarade: «Hwi haffuer tw sa illa hollit tin ord wid mik? Iak wilde engen man haffua i werldena vtan tik om iak haffde radit.» Sigord swarade: «Theth warder nw bliffua som theth ær giort. Tw æst bade høffuisk oc wiiss, ty kom iak hiid meth Gunnar konung at han skall haffua tik. Han ær en god kæmpe oc riker konung, oc ty fik iak hans syster at hon haffde sa raskæ brøder oc haffua wij sworet oss i brøderskap.» Brynilla swarade: «Mædan iak mag tik ekke haffua som iak haffuer kærist aff alla men, tog will iak gerna lyda tit rad.» Sidan gingo Didrik konung oc Gunnar konung till henne oc giorde ther en ænda vpa, sa at Gunnar konung fæste Brynillæ oc giorde strax brylløp till henne.


211. Then første afftan the ginge i seng, brudin oc brudgummin[634], oc alla ware fra them gangne, tha tog Gunnar konung henne i sin fampn oc wilde gøra som gamall sid ær, oc økia wærlldena. Hon wilde engaledis. The trætte her lenge om till thes at hon tog sit bælte oc hans oc bant bade hans hænder oc føter oc hengde hanum wtoffuer en biælkæ. Ther hengde han alla nattena. Tha dagen kom løste hon hanum oc lagden i sængena nær sik. Hans men komæ till hanum, tha stod han op oc gik tædan. Han sagde for engen man huat hanum sked war. Then andra natt skedde hanum thesligis, then tridia oc saa. Then fierde dag war Gunnar konung glader, ty at engen skulde finna hwat hanum skadde. Tha sagde han Sigord Swen hwre theth meth hanum skapt war, han trodde hanum well ty at the haffde hwar annan ede sworit. Sigord swarade: «Hon haffuer sadann natura, æ mædan hon ær jomfrw, tha ær hon starkare æn nokon man. Haffde i først hennes mødom, tha ware hon æy starkare æn andra quinnær.» Konungen swarade: «Iak tror engen bæter æn tik. Iak wet oc at tw æst sa starker, at tw faar hennes mødom om nogor man skall hanum faa, oc ther tror iak tik beszt till at tw siger theth engom man.» Sigord swarade: «Jak will gerna gøra ider wilia oc drager mik engen awnd[635] effter.» Konungen swarade: «Theth skall aldre skee.» Sidan gingo the till bords oc giorde sik glada oc gingo sidan i sæng.


212. Tha the komo i bruda husit, tha sløkte konungen all liwsen, oc wiiste sinæ men at dør. Tha kom Sigord Swen jn i mørkerit. Konungen gik wt oc Sigord lykte døren, sidan lagde han sig nær brudana. Sigord bredde klæder offuer sit huffuod, sidan tog han Brynilla i fampn oc giorde hwat hanum tæktis, enkte brøds hon mot hanum. Om morgonen tog han en ring aff hennes hand oc satte ther en annan vpa igen. Tha kom Gunnar konung ther in gangande. Sigord stod op oc klædde sik, oc wiste her engen man aff vtan the two hwre her om gangit war. The gingo i stuffuna oc giorde sik glada, oc drukko theth brylløp i 8 daga. Sidan rido the thædan. Her Tidrik red till Bern oc hans men, the skildis gode wener att. Konung Gunnar red hem i Nyfflinga land oc hans hustrw meth hanum, oc Sigord Swen oc Hagen. [The regerade alla Nyfflinge land[636].


Herbert oc Hilda

213. En greffue het Harding. Han atte ena hustrv som Ysall het, syster Didriks konungs. The haffde 3 søner. [Then ena het Herbrot, then andra het Hertagen, then tridia het Sinstram[637]. En kæmpe war meth greffuen som Wigball[638] het, han kunde well at skirma. Greffuen bad hanum at lære sinæ søner at skirmæ oc sa giorde han. Herbrot oc Hertagen lærda wæll at skirma, Sintram lærda illæ, han war oc then yngxte.

En dag talade brøderne sig i mellom, bade Sintram læra andra lekæ, ty han kunde ekke læra at skirma. Sintram swarade: «Iak will skirma meth annan ider, tha fa i see hwat iak kan.» Sintram wilde skirma strax i stad. Tha gingo the vpa markena oc thera mestara meth them. The togo [the swerd[639] som the wore wan at skirma meth. Sintram sagde: «Wij wilia skirma meth hwassa swerd, tha mon see ho som beszt kan.» Hertagen gik mot hanum, oc wilde gerna haffua hwass swerd, ty han kunde bæter skirma. Mestaren bad hanum skirma høffuiskeliga oc bad them ekke wredas. Sintram drog sit swerd oc gik mot sin broder wredeliga. The gingo saman oc skirmade. Hertagen matte haffua huggit sin broder hwar han wilde, sa war han kloker. Tistram bar op sit swerd oc hiog at broder sin, han bar skiollen for sik oc kom hoggit i skiollen, tha stakken vndir skiollin oc stak sin broder gymon liffuit sa at han bleff strax død. Tistram gik till sin hæst oc red till Brandenborg, oc dwaldis ther langa stwnd nær hertogen Iram[640]


214. Greffue Herding war thes war at hans son war dræpen. Tha kallade han till sik sin son Herbert oc sporde hwar hans broder war, eller om han war død oc Tistram war bort ridin. Herbert sagde swa war sant. Greffuen swarade: «Jak haffuer mist nw two myna søner oc theth haffuer thw alt wollet, ty tw war then elszte oc tw skulde styrt them om the haffde illa giort, ty borde tik theth nw giælla.» Herbert tog sin hæst oc wapn oc red till Bern, till konung Tydrik, sin moder broder, oc sagde hanum alt hwre gangit war. Tidrik konung vntfik hanum well oc hiolt hanum i stora werdighet.


215. Herbert war then raskaste riddara som wæra matte. Konung Tydrik war tha enkling. Han kunne engen mø eller quinna finna ther han haffua wilde, tog war hanum sakt at konung Artus i Bertanea[641] hafde ena dotter som Hilda het. Hon war then fægirsta jomfrw man wiste aff at sye. Konungen hafde sit bud tit at skoda[642] henne. The komo hem oc sagde at the fingo henne ekke see, sa war hon nøgeliga till wara takin. Tha sagde konung Tydrik till sin frende: «Herbert, tw skalt fara till konung Artus oc bid hanum giffua mik sina dotter till ækta hwstrv.» Konungen lot honum kosteliga wt reda, bade meth wapn oc klæde oc 24 riddara.

Herbert kom till Artus konung oc sagde hanum sit ærinde. Konung Artus swarade: «Hwi foor Tydrik aff Bern ekke sielffuer hit, om han wilde myna dotter haffua?» Herbert swarade: «Her waro førra hans men oc fingo henne ekke atsee, ty sænde han mik hiid sin systerson, om iak faar henne heller at see.» Konungen swarade: «Theth ær ekke sid at nogor wtlendzskæ men ma henne see, vtan høgtidis daga, tha hon gar till kirkia.» Konungen behagade Herbert wæll, ty bad han hanum tiæna sik. Oc sa giorde han oc sagde konungenom sinæ tiænist. Konungen giorde hanum till sin skænk. Herbert war en degeligen man, han tiente konungen gansze well, ty war konungen kær at hanum. Theth war Herberts sid at tha han haffde sinæ hænder twaget, han torkade them i solskin oc aldre wilde han handklæde haffua.


216. Theth war en mykin høgtidis dag oc konungen hiolt stor staat, tha gik hans dotter till kirkia. Herbert stod i wægen for henne. 12 greffue gingo a hwar henne hand oc hiollo henna klæder op oc 6 mwnka a hwar henne hand, oc 12 jarla meth brynior oc hielma oc hwassa swerd. Ty torde engen wid henne tala. Offuer hennes huffuod war burit kosteliga gyllene stykke at æy skulde solen brennæ hennes fagra ænlite.

Tha hon kom i kirkiana, tha lag hon i sin stoll oc lass, oc Herbert stod æy langt fra henne. Han haffde two myss i sin handska oc hwar thera haffde en toring aff silff. Han slepte først then ena løss. Konungens dotter fik theth atsee, tha log hon att. Tha sag Herbert nokot aff henne anlite. Tha slepte han the andra mws, æn log konungens dotter oc saa till Herbert, oc han sag till henna igen. Tha sende hon sin mø till hanum, oc sporde hwat man han war. Herbert swarade: «Iak will tala wid jomfrwna sielff. Theth henne ligger stor makt vpa, iak ær konung Tydriks bud aff Bern.» Møen gik tha ater igen oc sagde sin jomfrw hwat han swarade. [Jomfrwn sagde: «Bid hanum sta baag kirkia dørena[643] tha iak wtgaar. Tha will iak tala wid hanum.» Herbert giorde som møn bad. Tha konungens dotter skulde wtga, tha wænde hon sig till Herbert ther han stod baag døren oc sporde hwat ærinde han haffde. «Mit ærinde ær langt aff at sigia. Flyr theth sa at iak far tala wid ether en halffuan dag eller helan?» Jomfrvn swarade: «Theth skall ske.» Tha swarade en aff the mwnkæ som henne folde: «Hwat man ær theth som sa diarffuer ær, at han tor tala wid myn jomfrv? Hanum borde haffua ther otak fore!» Herbert fik vti hans skæg oc tog næffwan full ther aff, sa at huden folde meth, oc bad hanum ekke fortala wtlendska men.


217. Sidan gingo the hem oc jomfrvn sattis till bords meth sin fader. Herbert stod for bord oc tiænte. Jomfrwn bad sin fader wete sik ena bøn. Konungen sagde ia oc sporde hwat theth war. [Hon sagde:[644] «Later then vnga man wara min tiænare som her star for idert bord.» Konungen sagde theth mag well wara. Tha konungen war wæll mæt, tha gik iomfrwn op i sit torn igen. Herbert folde henne oc sende the 12 riddara till Bern, at sya konung Tydrik at jomfrwn ær then fægirsta ther wara kunde.


218. Herbert sagde till konungens dotter: «Min moderbroder Tydrik aff Bern sende mik hiit till ider. Han will ider haffua till syna hustrv om i sa wilia.» Hon sporde om han war fager man. Han swarade: «Tydrik ær then besztæ kæmpæ i wærildena ær, gull oc silffuer hauer han nog.» Jomfrwn sporde: «Kantw mala hans anlite her [vppa weggena?[645]» Herbert swarade: «Theth kan iak well.» Sidan tog han færga oc malade anlitit vpa weggena, stort oc grymmeligit theth ledaste han kunde, oc sagde: «Sa ær konung Tydriks anlite skafft. Oc sa hialpa mik gud at theth ær ledare oc ekke fægre.» Jomfrwn sagde: «Gud lata mik aldre fa theth leda trwll. Mangen man bider at en annan, han matte bidia at sik sielff.» Herbert swarade: «Wilia i ekke hanum haffua, tha will iak bidia for mik sielff. Jak ær fød aff konungx slekt. Iak ræds for engen konung, hwaske Tydrik eller tin fader.» Jomfrvn swarade: «Aff allæ men som iak haffuer seet, tha will iak engen annan haffua [æn tik[646].» Sidan lagde the sina hender saman, oc loffuade hwar annan sinæ tro.


219. Tha giorde Herbert two hæsta redo. Then ena satte han iomfrwn vpa, oc annen red han sielff vpa. Sidan redo the sin wæg. Theth fingo wæktarna at see, gingo oc sagde konungen till. Konungen sagde till en riddare som Hermen het oc bad hanum rida æffter them. Han tog sin wapn oc red aff stad, meth hanum 30 riddera oc 30 swenna. Tha Herbert fik them atsee, tha bad han jonfrwn stigæ aff hestin, oc sagde: «Jak will ekke dø vtan sak.» Sidan lagde han jomfrvn nid oc giorde hwat hanum tæktis.


220. Tha kom Hermen, konung Artus frende. Han sporde Herbert: «Ær iomfrwn møø? Æn sig mik theth før tw dør.» «Mø waren æn tha soll gik op, oc nw ær hon min hustrv.» Tha stak Hermen hanum meth sit glaffuen for hans bryst. Herbert hiog stakan sunder, sidan hiog han vpa Hermens hielm, oc kløff huffuodit nider i halsen. Oc sa hiog han till en annan riddara oc hiog laret aff hart wid sadelen, then tridia stak han twert wt gynom. Tha begyntis ther en hard stridh. En litin stwnd ther efftir haffde Herbert dræpit 12 riddara oc 14 swenna, the andra flyddo vndan. Tha haffde Herbert 11 stora saar. Konungens dotter tog sit klæde oc bant hans saar. Sidan stigo the a theris hæstæ oc rido till en konung som Iron[647] het. Herbert war then welkomen oc ther giord till en hertoge [oc bleff hooss Jron konung langa stwnd oc giorde mykin manhet sidan[648].


221. Tha konung Tydrik thethta sporde, tha red han norder om fiæll, Detzleff Danske oc Fasholt meth honom oc 70 riddara. Han kom till et slot som Drakenfell het. Ther war han welkomen. Ther wore the 9 konungx døtter. Thera moder war død aff then sorg hon fik, tha her Ekkia war slagin. Her Tydrik beddes till then elszte, then andra Detzleff Danske, then tridia hin stolte Fasholt. The fingo godæ swar oc giorde thera brylløp, før æn the thædan rido. Ffasholt oc Detzleff beholde rikit som jomfrwnar fader haffde att, konung Tydrik giorde them bada till hertwgæ. Sidan red han hem till Bern oc haffde sinæ hustrv meth sik.


Walter oc Hildegunna

222. Koning Atilia war en riker konung, han haffde mykin winskap meth Ermentrik koning. Han satte sin frende till Ermentrik konung, som Osid het, meth 12 riddara. Konung Ermentrik fik hanum sin frende igen [som Walter het aff Waldsken[649], han war tha ekke mesta gamall. En iomfrw war meth Attilia konung, hon het Hildegulla, jarlens dotter aff Greken. Hon war tit sat till gisl[650]. Walter haffde henna ganszke kær.


223. Et sinne haffde Aktilia konung manga gæster oc mykin glædi meth dans oc alskyns[651] lek. Walter hiolt i jomfruna hand, Hildegunna, oc sagde till henne: «Hwat heller wiltw? fylgia mik eller wara konung Attilia frilla?» Hon swarade: «Ware theth ether alffwara, tha will iak engen heller haffua æn ider.» Han swarade: «Gud warde mik sa hwll som iak skall wara ider hull.» Jomfrwn sagdis wilia gerna gøre hans wilia. Han sagde: «Kom i morgon som theth dagas vtan for løna porten, oc haff meth tik gull oc silff oc tina clæder.» Hon sagdis theth gøra wilia. Ey wiste konungen før æn the bada borte wore. Tha kom portaneren oc sagde hanum theth.


224. Hagen war tha meth Attilia konung oc war tha ganske vnger. Konungen sagde till hanum: «Rid effter iomfrvnæ oc Walter!» Han fik hanum 11 riddara meth sik. The rido skyndeligæ effter Wolter. Tha Wolter fik them atsee, tha steg han aff sin hæst oc tog nid iomfrwna. Sidan sprang han a sin hæst igen, oc bant fast hielmen a sit huffuod. Jomfrwn sagde: «Thethte ær stor harm at tw skallt allene slass mot 12. Fly hellre vndan oc redde tit liiff.» Walter swarade: «Græt ekke jomfrw. Iak hauer før seet hielma, brynior oc skiolde kloffne, oc mongen en huffuodløss aff hesten størte offta haffuer iak warit ther meth. Ty grwffuar mik encte for thesse 12.» Sidan red han hardeliga mot them oc slogos gansze lenge. Walter slog the 11 i hæll oc Hagen rymde vndan i en skog ther nær lag.


225. Walter kom i sama skog oc iomfrwn meth hanum. Han giorde eld oc redde matt. Som Walter sat oc att aff et willegals bøste, tha kom Hagen meth et dragit swerd oc liop at Walter. Jomfrwn ropade: «Ware tik herre! Her komber en aff tina owener.» Walter sprang op oc tog bøstet oc slog Hagen wid hans øga, sa at wtgik annat øgat, oc han fioll om kull. Hagen sprang snart op oc steg vppa sin hæst oc red hem till Attilia konung oc sagde hanum tidende, oc haffde tha mist sit ena øga. Walter red till Ermentrik konung, oc war hanum welkomen oc dwaldis ther om langa stund.


Iram iarll

226. En konung het Salmon. Han haffde mykit orlig meth two brøder, en het Appolon oc Iram iarll. The giorde huar annan storan skada oc [mende diwr[652] hwar i annars skog.


227. Konung Ermentrik bødh manga konunga till sik till Rom till hans høgtiid. Tit skulde komma Attilia konung oc honom folde Iram jarll aff Brandeborg. The komo till et slot som Fritalea[653] heter, ther war en hertwg som Ake het. Han war konung Ermentriks broder, han haffde ena fagra vnga hustrv. The drucko fast om afftanen. Hon fik en god wilia till Jrom iarll oc han til henne oc lagde et rad sig i mellom at Irom iarll skulde tit komma tha hertwg aka ware i Rom. Om morgonen red Attilia konung tædan oc Irom iarll meth. Konung Attilia red till Rom, Jrom bleff i en skog oc screff et breff till frwna, athan wilde komma till henne tha hertwgen wilde aff rida. Hertwgen sag athon fik breffuit, oc giorde henne sidan drucken aff wiin. Om nattena tha hon lag oc soff, tha stall han breffuit fra henne oc fan ther i screffuit at iarlen wilde komma till henne tha hertwgen wore aff reden. Om morgonen stod hertugen op oc wapnade sig oc 40 hans tiænare meth hanum, oc red i holl for Irom iarll. Tha kom Irom iarll wtaff skogen ridande, hertwgen slog strax till honom. Jarlen warde sik medan han kunde, sidan bleff han slagin oc størte dødh aff sin hæst. Hertwgen red fra hanum, hans tiænare haffde oc fra hanum flyt, ty lag han allene igen. Hans hwnda nær hanum sørgde, hans hæst oc falke giorde oc sa tesligis[654].


228. Ther kom ridande konung Didrik aff Bern oc Wideke Welandsson oc Heym de cleyne. The vndrade ho ther døder lag. The stigo aff sinæ hæstæ, tha kændo the at theth war Irom iarll. The sørgde sara hans død, ty han war en mektwg kæmpe. The toko hans liik oc groffuo nider, oc foro ther meth theth beszte the kunde oc hengde ther nær hans skioll oc hans hielm. Tha kom ther ridande hertwg Ake. Han war her Didriks faderbroder. Her Tydrik sporde ho iarlen haffde slagit. Her Ake swarade: «Theth giorde iak.» Konungen sporde huat hans sak war. Hertwgen swarade: «Han wilde bete vti min skog, theth diwr som two føter haffde vtan min wilia, oc ther fore slog iak hanum i hæll.» Sidan rido the till Rom, oc dwaldis ther meth konung Ermentrik. Ther wore bade herre oc første oc manga [frwr oc mør[655], oc nar [theth hoff war[656] offuerstandit tha red hwar hem till sin.


229. [Lit ther efftir tha døde hertwg Ake. Han haffde two søner efftir sik, then ena het Eggerd oc annar Ake. Thera moder het Bolferiana. Theth sporde Widike Welandsson, han bad her Tydrik wara hans bud till konung Ermentrik athan matte fa then samma hwstrv som hertwg Ake hade aatt. Konung Ermentrik swarade: «Will Widike sigia mik sina tiænist, oc wara mik sa tro som han haffuer warit tik, tha will iak gøre hwat hanum lywfft ær.» Wideke sagde «Ja», athan wilde theth gøra, oc sagde konung Ermentrik sina tiæniste. Sidan gaff han hanum hertwginnan Bolferiana[657], land oc slot oc giorde hanum till en greffue. Tha bryllopit war drucket tha red konung Tydrik hem igen.


Ermentrik oc Seueke

230. Koning Ermentrik war en mektwg konung sa at manga konunga oc hertwga skattade hanum alt for sunnan Mwndia fiæll. Theth war et sinne at konung Ermentrik kallade en aff sit rad till sik som junker Sæueken het, han war konungens hoffmestara. Konungen sagde till hanum: «Rid till en stad som heter Sarkasten. Ther møte tik flere myna gode men oc sætia landen till retta oc skaltw standa i min stad.» Sæweke giorde som konungen bad oc red tit theth snariste han kunde oc manga riddare meth hanum.

Sæueke haffde ena degeliga hustrv oc ty sende konungen hanum bort. En dag war hon ene i sit hwss oc konungen kom ther in allene, oc bad henne gøra hans wilia. Hon sagde: «Ney, theth matte ekke wara!» Tog matte hon gøra konungens wilia, ty hon ekke annat torde. Henne clæder wore illa riffne. Sidan gik konungen thædan. Lit ther effter kom Seueke hem. Hans hustrv møtte hanum oc gaff sik illa oc grætt gansze sarliga. Seueken sporde huat henne skadde. Hon swarade: «Strax tw wast bort riden oc iak sat i mit mak, ther kom konungen gangande in oc giorde mik offuerwald vtan min wilia, oc aldre warder iak glad, før æn theth worder hæmpt.» Han sagde: «War glad oc kaat oc lat som theth aldre sket haffde, iak skall hanum theth illa hempna meth mangahanda skam.» Sidan gik han till konungen oc hilsade hanum gladeliga. Konungen fagnade hanum well.


231. Theth war en dag konungen oc Seueke sato oc taladis wid. Seueke sagde: «Herre, tw æst alla konunga rikastæ the i wærildena æræ oc aff allom landom haffuer tw skatt vtan aff Swerige. Ty tykte mik rad ati sende tit ider søn, frederik, oc kræffuia skat aff hanum, oc red honom degeliga wt, oc lat ekke manga fylgia hanum. Theth ær sændebud sid.» Konungen sagde theth wara got rad. Konungen sagde till sin son: «Thw skalt rida oc kræffuia skat aff konungen i Swerige.» Han giorde sig redo sielff siætte oc red aff stad. Tha kom han till ena borg i Hunaland, ther bodde en iarll vti oc theth war Seuekes frende. Frederik fik hanum Seuekis breff, ther stod vti at iarlen skulde dræpa Frædrik. Oc sa giorde han strax breffuit war læsit oc wart dræpen sielff siætte. Theth sporde Ermentrik konung.


232. Et annat sinne talade Seueke till konungen: «Tig borde oc haffua skat aff England. Theth hørde iak aff min fader, sent tin son thit Regbald. Konungen aff Engeland tor ekke synia hanum skatten oc lat rede thin søn well wt. Fa hanum et skip, ty bæter ær føra skatten a skip æn a hæst.» Konungen kallade sin son till sig oc bad hanum fara. Regbald giorde sig redo. Tha lago ther 3 skip i elffuena oc Regbald wilde haffua theth beszta. Seuekæ bad hanum taga theth werste. Tha tog Regbald theth werste æn tog athan theth nøduger giorde. Tha han kom i siøn tha riffnade hans skip enda i mellom, tha druknade Regbald oc alt hans folk.


233. Theth war et sinne at konung Ermentrik red weyda diwr oc meth hanum hans yngxta son Sampson, oc Seueken war gansze syrgiande. Konungen sporde hwat hanum skadde. Seueken swarade: «Mik tykker skam, Sampson tin son wilde wald taga myna dotter.» Tha wreddis konungen oc red efftir Sampson oc griper i hans haar, sa at han fiøll aff hæstin, oc konungens hæst trædde hanum sa at han sik sin død. Konungen red hem, tha fik han at wita at Regbald hans søn war druknat.


234. Seuekes hustru gik till drotningen oc sagde till henne: «Hertwg Ake søner, konungens frender, haffua sakt at then ena will liggia nær ider oc taker ider ther till wara fore.» Drotningen wreddis wid oc kærde theth fore konungen at hans broderson wilde gøra henne skam. Konungen war gansze wreder oc sagde: «Skaltw ekke haffua frid for them, tha skulo the ekke haffua frid for mik. Iak skall snart hitta them oc hængia them bada twa.» Tha swarade en aff thera men: «Ware thera styffader hema, Widike Welandsson, tha wæntar iak at før en the worde hengde, tha worde mangen hielm kloffuen oc mykit blod wt giwtit. The vntgiella theth at han ær ekke hema.» Konungen swarade: «The skulæ tik ekke mykit niwta, æn tog at tw est thera man.» Then samma het Fritilia. Han steg strax a sin hæst oc wilde gerna wara them wid.


235. Tha han kom till slottit tha war ther engen færia athan kunde koma offuer meth. Han bant sin hæst i skogen. oc saam offuer ana oc Eggerd oc Ake møtte hanum, oc sporde hanum hwi han sa hastogt for. Han swarade: «Ther driffuer mik stor nød till. Ider faderbroder, konung Ermentrik, komber her meth en storan hær oc will hængia ider bada, ty løper at skogen hwat i kunne!» Eggerd swarade: «Wij forlikas well tha wij finnas.» The wilde ekke fly. The redde sig till wæriæ theth beszte the kunde.


236. Tha kom konung Ermentrik meth en storan hær oc red strax at porten oc kastade sit banner offuer graffuana oc stormde till slottit. Eggerd sagde: «Huat skyllar tw oss frende? hwi wiltw taka wort slot aff oss?» «Æ huat iak ider skyllar, tha skule i bada hengia i dag.» Eggerd swarade: «Tha skule wij haffua lika for wort liiff.» Konungen stormade till slottit, the worde sik manneliga. Tha skøt han eld in till them. Slottit byriade at brenna. Eggerd sagde: «Wij wilia ga wt manneliga heller æn wij brinna her inne.» The gingo wt meth 60 men oc slogos sa manneliga at konungen miste 400. Sidan worde the gripne oc wordo strax hengde. Theth gik som Seueke haffde tænkt. Sidan for konung Ermentrik hem.


237. Lit ther effter, tha kom Widike hem. Hans stiwffsøner ware hengde, hans hustrv war syrgiande, hans borg war op brend. Hans hustrv war i en bonda by, han red till her Tydrik oc kærde for hanum sinæ nød. Dydrik folde hanum till Ermentrik konung oc sporde hwat hans sak war. Konung Ermentrik swarade: «Wideke haffuer engen sak. Jak skall theth wæll wid hanum bøtæ.» Sidan gaff han hanum et bætre slot oc mere læn. Tha red konung Tydrik hem igen oc sørgde theth sara at konung Ermentrik hatade sa sinæ frænder.


238. En dag talade Seueke till konung Ermantrik: «Mik tycker sa at tw mat skøt rædas. Tin frænde konung Tydrik aff Bern, han ær en otro man oc en mykin kæmpe. Tw skal tik besta at han winder ey tit land aff tik, han øker hwar dag sit rike oc tit minskar han. Iak haffuer sport at tig bør haffua skat aff hanum. Thin fader wan theth land meth sit swerd.» Konungen swarade: «Alt atte min fader theth land, oc sa well borde mik haffuat som hanum.»

Seueke sagde: «Sent till hanum Regnall, mere riddara oc 60 meth hanum, oc kræffuia skatt aff Didrik konung.» Konungen giorde effter hans rad. Regnall red i Humlunge land oc kraffde skatt hwar han fram for oc kallade lænsmennena saman. Nw swarade lænsmenna: «Wij haffuom skattat Didrik konung som oss borde. Will han giffua konung Ermentrik then skatten, ther mag han rada fore, ekke wilia wij giffua them badom skat.» Tha sende almwen bod till Tidrik konung athan koma oc swarade for them.


239. Tidrik red till tingit meth 12 riddara oc sagde Regnalle sa athan fore hem oc sigia Ermentrik konung «athan far aldre skat af mit land. oc sig hanum mykin otak for hans bud.» Regnall for ater till Ermentrik konung oc sagde hanum huat swar han fik. Tha sagde Seueken: «Theth haffuer iak langan sakt, at Tydrik tykker sig wara mere man æn tw, sa bliffuer han oc vtan tw betida wænder.» Ermentrik swarade: «Mædan Tidrik tykker sik haffua sa mykin mandom dreffuit at han will nw wara wtoffuer mik, tha skall han røna at iak will lata hanum hengia.» Tha swarade Heim: «Gud helsa Tidrik konung, tw geller theth æn en tiid, Ermentrik at thu sa hatar tina slekt, oc thethte oc annat slikt weller tw alt Seueke.» Tha sagde Wideke: «Herre, later tw hængia Tidrik, thess haffuer tw skam sa lenge werlden stander.»


240. Wideke lop strax till sin hest oc rende at Bern alt theth han kunde. Om midia nat klappade han vpa porten ther wæktarna sporde ho ther war. Han swarade: «Jak ær Widike. Lat mik in, iak haffuer stort ærinde till Tidrik konung.» Somme gingo lata Widike in, oc somme sagde Tidrik till. Tidrik sprang op oc gik mot Widike oc fagnade hwar annar well. Tha sporde Tidrik huat hans ærinde war, mædan han sa hastiga kom. Wideke swarade: «Mit ærinde ær stort oc ont, oc bider tw till dagen komber. Tha kommer konung Ermentrik meth en stor osigligan hær oc bestaller tik sa her inne, at tw aldre komber hædan oc æy heller han, før æn han haffuer set tik dødan.»

Tha lot Tidrik blæsa sina ludra oc kallade alla sina men saman oc sagde them the tidende han haffde sport oc sagde han: «Wij haffuom nw ekke kor vtan tw. Et ær at bida wij her oc slas meth konung Ermentriks folk sa lenge wij gitom liffuit, oc theth wij sla æn slikt hundrat i hæll som wij ære till. Tha geller theth lika well wort liiff ty hans makt ær oss formykin. Annat ær theth at rida wij i wort beholl oc letom thesse borg standa. Gud kan føge at wij fa henne well igen oc tha behollom wij wort liiff oc mangen røster kempe meth.»


241. Tha swarade Hillebrand: «Wij wardom nw smæliga offuergiffua wort rike, oc ho som nw will fylgia Didrik konung, han ware redo theth snariste han kan.» Tha sagde alla the i Bærn ware at Hillebrand haffde wiisliga talat. Tha wart stort quinna oc barna grater som hwar gret sina wener. Annar wægin war stort buller aff wapnom oc hæsta gneggien før æn hwar kom till sin hæst. Tha the wara alla redo gingo the alla i konungens største sall oc sato oc drukko, oc taladis wid. Tha kom Heim, Didriks man oc sagde them samma tidende sa at «Ermentrik konung kommer snart hiit meth 5000 riddara oc otalligit annat folk, oc swor om gudh at wist lata wij wart rike for Ermentrik konung. Men tha skall han fa aff oss mere skadæ æn gagn, før æn wij offuergiffuom wort rike.»

Tha tog Hillebrand Didriks banner oc bad alla fylgia sig tit han rider. Tha løp hwar riddara til sin hæst oc Hillebrand rider for them. Didrik haffde 700 riddara for vtan annat folk. Hillebrand red vt meth Mwndia fiæll oc ater bak i Ermentriks rike oc skinnade oc brende 2000 torp, slot oc stæder. Æn Wideke oc Heim skildis sørliga fra thera kompana oc rido ater till Ermentrik konung.


242. Heim gik for konungen oc sagde meth mykla wrede: «Thu Ermentrik konung haffuer mykit ilt giort tinom frendom. Fredrik oc Renbald sent tw till døde, then vnga Samson drap tu, tina brødra søner lot tw hængia Eggerd oc Ake. Oc nw haffuer tw fordriffuit Didrik konung oc hans broder Tetmar wtaff sit rike, oc wlfart tin systerson oc hin gode dreng Hillebrand, oc manga andra dyra riddara. Somma drepit oc somma forderffuat, oc alt thethta onda woller hin ilraduge Seueke.» Seueke swarade: «Herre, theth sagde iak tik lenge tha thu drog Heim till tik, oc giorde han sa stolsan. Oc nw fortalar han tik, ty mat tw wæll sænda hanum i samma skog som hans fader sat at wakta ther tina hæsta.» Heim swarade: «Haffde iak her mit gode swerd Nagelring, theth wet gud at iak skulde dræpa tik her som en hund,» oc slog Seueka wid ørat meth sin næffua, sa at han fioll nider for konungens føter oc beswimade, oc 5 tender flugu vtu hans mwn.


243. Tha sade Ermentrik konung: «Op minæ men oc taken Heim oc hengen hanum her strax!» Heim gik snart tædan oc lagde sin wapn vpa, oc sprang vpa sin hest Rispa oc red vtaff borgena. Effter Heim lopo 70 riddara well wapnade. Tha sprang Widike i porten mot them oc haffde Mimming dragen i hende, ty torde engen aff them wt effter Heim, medan kom han bort oc lagde sik i skoga i konung Ermentriks land oc brænde ther 400 bya, oc slog osigeligit folk i hæll oc lag lenge i the skogana. Æn Seueke torde aldre meth minna rida æn meth 70 riddara æ mædan theth sa stod.


244. Sidan Didrik konung haffde giort then skada, tha red han norder i Mwndia land till et feste som het Becculær hart wid Riin. Theth hafde margreffuen Rodgerd. Hans hustrv het Godelinda. Tha margreffuen sporde at konung Didrik komen war, tha vntfik han hanum gansze wæll, oc gaff hanum skøn ørs oc kosteligit harnisk oc alt belakt meth gull. Oc greffwinnen gaff hanum et kosteligit banner aff røt oc grønt silke, ther i stod forgylte leon, oc begaffuade hans riddara kosteliga. Sa red han i borgana meth margreffue Rodgerd oc giorde sik gansze gladæ the natt.


245. Om morgon rider Didrik konung oc Rodgerd till Attilia konung, till et fæste som het Susa. Tha Attilia konung sporde Didrik konung ther komen wara lot han blæsa i sina ludra oc alt sit folk rede theth beszte han kunde, oc lot bæra wt all sin banner, oc red sa wt mote konung Didrik oc hans drotning Ercha meth hanum. Oc fagna well Didrik konung oc føra hanum jn vpa slottit meth sik oc satte hanum nær sik, oc bad hanum ther bliffua sa lenge hanum tæktis. Konung Didrik takkade hanum oc dwaldis ther længe nær hanum.


Attilia konung oc Waldemar aff Rytzeland

246. Attilia konung kerde for Didrik konung hwre storan skada han haffde fongit aff konungen i Wilcina land, som brent hans land oc dræpit hans folk. Her Didrik swarade: «Theth skule i ekke længer lida. Wilia i theth hempnas mædan iak ær her, tha will iak gerna fylgia ider.» Tha kom en man for Attilia konung oc sagde at konungen i Wilcina land war komen i hans land oc brenner oc skenar, alt theth han framfar. Tha lot Attilia konung blæsa i alla sina ludra oc bad sinæ men wapna sik theth snariste som the kunde. Konung Didrik sagde till Hillebrand: «Tag mit banner snart oc alla myna men wapna sik, wij skulæ hielpa Attilia konung.» Tha rider Attilia konung wtaff Susa, oc konung Didrik oc margreffue Rodgerd. Als haffde han 10 000 riddara tha han kom till Brandeborg, ther møtte hanum konungen aff Wilcina land.


247. The skickade theris spedzsa oc slogo theris banner wt oc stridde manneliga. Ther matte tha see mangen raskan dreng, meth hwita brynior oc harda hielma oc hwassa swerd. Konung Didrik oc hans men brøt theris spedzs æ nær hanum tektis oc bad sinæ men søkia hardeliga fram. Her Hillebrand rider meth konung Didriks banner oc hugger om kull bada men oc hæsta. Effter hanum rider Didrik konung oc hugger vppa bada hænder. Wlffard hans frende fylgier hanum dierffueliga. Hillebrand førde bannerit sa manneliga gynom thera hær. Konung Didrik oc hans men fylgia hart effter hanum oc giorde myken skadæ. Wilcini konung wænde hardeliga mot them. Wlffard red mot hanum, the slogos sa lenge at konungen aff Wilcina land fiøll død aff sin hæst. Hynar søkte fast fram oc drapo mangen man oc somliga flydde. Konung Attilia fik siger oc wan stridena, tha haffde han mist 500 riddara oc Didrik konung 60 riddara. Sidan red Attilia konung hem till Susa. Osanttrix konung haffde en broderson i Wilcina land som Hernid het. Han wart tha till konung tagen offuer Wilcina land.


248. Tha Attilia konung haffde hema warit ena litla stwnd, tha war ther en dag at konung Didrik stod i theth høgxta torn i Susa war, oc sa langt bort i Hunaland. Tha sag han mykin røk oc loga wida offuer Hunaland. Han gik till Attilia konung oc sagde hanum the tidende han seet haffde, oc bad hanum wt rida oc reddæ sit egit land. Tha kom bud at theth war Waldemar konung aff Rytzeland. Attilia lot blæsa i alla sina ludra oc bad wapna alla sinæ men. Konung Didrik giorde thesligis. Sidan rido the wtaff Susa.

Tha haffde konung Waldemar brent 1000 torp oc 15 kastalla, oc dræpit 1000 folk, oc wunnet et mwret feste oc gripit hin gode riddare Rodolff oc bunnit hanum. Tha han sporde at Attilia konung kom oc Didrik konung aff Bern meth en storan hær, tha flydde han wtaff landit oc hem till Rytzeland igen. Konung Attilia drog effter hanum in i Rytzeland, brende oc skenede alt theth han fram drager. Tha drog Waldemar konung mot hanum, oc haffde mera folk en Attilia. Ther begintis en mektugh strid. Konung Waldemar haffde en son som Tydrik het, han war en mektwg kæmpe. Didrik aff Bern lot bæra sit banner mot hanum. Attilia konung lot bæra sit banner mot Waldemar konung. Ther skedde mykin skada vpa bade sidor.


249. Konung Didrik aff Bern red mit i striden oc hiog vppa bada hænder. Mot hanum kom Didrik Waldemarsson, the kampade længe sik i mellom. Gaffuo huar annar stor hwgh oc mang saar, ty at Didrik aff Bern haffde 9 saar, æn Didrik Waldemarsson haffde 5 saar. Didrik aff Bern red wredeliga fram, oc hiog bade tit oc hart sa lenge athan grep Didrik Waldemarsson oc lot hanum strax binda. Tha ropade hans men oc bade till trædæ manneliga, som striden stod hardeligastæ oc folkit fiøll vpa bade sidor. Tha flydde Attilia konung meth alt sit folk. Theth sa konung Didrik. Han ropade grymmeliga oc sagde: «Hwilka ther fly aff myna men, han skall hængia i en galga!» Tha wænde alla hans men igen som honom tillhørde oc stridde manneliga. Her Didrik sagde: «Iak will ekke fly, mik tykker nw ær beszt at leka oc mona wij æn siger faa.» Han hiog vpa bada hænder oc kløff bade skioll oc hielmar. Konung Attilia red hem till Hunaland oc haffde mist 500 folk. Didrik aff Bern stridde all then dag wt manneliga, tha haffde han mist 200 folk oc konung Waldemar haffde mist 2000 riddara.


250. Om quelden tha drog konung Didrik till et øda slot som ther nær lag meth theth folk han igen haffde. Konung Woldemar bestallede hanum ther inne oc lagde sik kringom slottit meth 12 000 riddaræ. Konung Didrik slogx meth them hwar dag oc drap mykit aff theris folk. Om sider hade han engen matt. En dag stod konung Didrik vpa wærnen oc sag at konung Waldemar gik till bord. Tha lot han wapna 500 riddara, lot helfftena wtganga meth sin banner at then ena port, oc helfftena gynom then annan port, oc komæ meth en hast vpa twa sidor vppa Waldemar konung. Konung Tidrik lot oc blæsa alla sina ludra, oc the komo hastogt vpa rytzanar. Konung Waldemar mente at konung Attilia haffde komit meth en storan hær. Thy flydde han strax vndan oc wart ther mykit slagit aff hans folk. Konung Tidrik fik ther wiin oc spisning nog. Tha fornam Waldemar konung hwre ther om skafft war, ty wænde han sig igen oc lægrade sik kringom slottit. Oc lag ther lenge fore, till at her Tidrik haffde ængen matt, vtan ato thera egna hæsta.


251. Tha sagde Didrik konung till Hillebrand: «Hwat rad skule wij nw till taga mædan wij engen mat haffuom?» Wij warda senda en man till Attilia konung, wiste wij ho som sa trøstoger ware, at han wilde theth gøra oc rida gynom rytzarna.» Her Hillebrand swarade: «Ther ær ængen bæter till fallen æn Wildefer, han haffuer et got hierta.» Konung Didrik bad hanum rida. Wildefer swarade: «Jak haffuer stor saar, ty kan iak ekke rida gynom sa storan hær. Oc annat ær theth at æ mædan iak kan bæra min skioll oc myn hielm, tha will iak aldrig fra tik skilias. Bid tin frende Wlfard. Han ær ther best till fallin, han ær bade starker oc diarffuer.»

Konung Didrik sagde till Wlfard: «Rid gynom rytzsarna her oc till margreffuen Rodger oc sig honom i hwat nød wij ærom.» Wlfard swarade: «Wille Willefer rida, han ær then beszte kæmpe i all wor hær ær. Jak ær fast vnger oc litit forsøkter till sadann manhet.» Didrik konung swarade: «Wildefer ær illa saar, ty kan han ekke rida.» Wlfard sagde: «Han tor ekke rida, ty wisade han ider till mik. Fa mik tin hielm Hildegrim oc tit swerd Ekkesax, oc tin raske hæst Falken, tha will iak rida hwart tw wilt.» Her Didrik swarade: «Tw far theth tw bider.


252. Sidan tog hwar annars wapn oc hæst. Wlffard red wt aff borgana som natten war myrkast till en eld oc tog en logande brand, oc red mit i hæren oc hedningena mente alla theth ware en aff thera, ty at han sa dierffueliga red. Tha han kom mit i hæren sag han mang tield oc et som kosteligit war. Ther kastade han elder vti, oc ther lag konung Waldemar sielffuer inne, oc mest hans høffdinge ther alt om kring. Tha fastnade elden strax i silkit, oc tiallit byriade till at loga. Tha sprang alla op i tiallit. I theth sama sprang Wlfard aff sin hæst oc løp in i tiællit oc slog i hæll 11 høffdinge. Æy kunde han skøn vm han rakade konungen meth, ty naten war mørk. Sidan løp Wlfard till sin hæst oc skyndade sig thædan theth beszta han kunde. Didrik stod vppa fæstit oc nær hanum Hillebrand oc Wildefer, oc sago konungens beszta tiæll brunno. Tha gladdes the mykit oc gingo sidan at soffua.

Wlfard red natt oc dag till han kom i Hunaland till Attilia konung oc margreffue Rodger. Tha margreffue Rodger sa wapn Didrik konungs thænkte han wara Didrik konung oc red mot honom. Tha the møttis tha sagde Wlfard: «Welkomen margreffue Rodgerd. Tidrik konung sænder tik hilsæ.» Tha sag margreffue Rodgerd at theth war Didriks man, oc æy han siellfuer, oc sagde: «Gud se thes loffuat at Didrik ær hell. Wij wilia skøt koma oc hielpa hanum.» Tha sagde Wlfard margreffue Rødger alt hwre ther war gangit. Margreffuen gik strax for konungen oc sagde hanum the tidende. Atilia konung lot strax blæsa alla sinæ ludra oc taga op alla sinæ land tiæll oc wænda strax om at hielpa Didrik konung. Oc drog meth sin hær till thess at han kom till borgana.


253. Tha Waldemar konung aff Nogard wort war at en owinneligin hær war komen i Rytzeland, tha lot han blæsa alla sinæ ludra oc lot sigia alt sit folk at ryma alt theth the kunde. Tha Didrik konung war thes war, at rytzsarna flydde, lopo han oc hans men aff borgana oc slogo 200 i hæll aff rytzsarna, oc wænde sa om oc drogo mot Atilia konung. Tha the møttis vntfik huar annan well. Attilia konung sagde: «Gud se thes loffuat at iak finner tik Didrik helan.» Tha sagde margreffue Rodger: «Gud laste thenna harm, at wij æy skulde komma før till mata, at hielpa ider aff thenna nød, æn thenna fula hunda æro sa bort rymde.» Tha sagde Hillebrand: «Jak ær nw 100 wintra gamall, æn aldra war i tølkan wanda. Her haffua wij warit 500 men oc ætit 500 hæsta, oc liffua æy vtan 7 aff the wij hadhom hiit.»

Sidan lot Didrik konung Attilia konung see Dydrik konung Waldemars søn oc sagde: «Thethta ær konung Waldemarsson. Then grep iak i stridenæ, for winskap skuld giffuer iak hanum tik, at tw matt hanum dræpa eller latan till løsn eller huat tw will.» Tha swarade Attilia konung: «Didrik konung, haffuer mykla tak. Heller will iak the gaffuo æn et skippund røt gwll.» Sidan foro Attilia konung oc Didrik konung hem i Hunaland., Didrik konungs sar waro stor oc ill, tha lot han sik leke. Æn Didrik konung Waldemarsson war lagd i torn, tog war han illa saar.


254. Tha Attilia konung haffde æy lenge hema warit, tha giorde han sig redo meth 8000 riddara oc otalliga andra men, oc lot blæsa i alla sina ludra, oc bad sit folk wapna sik. Konung Didrik war sa saar athan kunde ekke fylgia hanum. Tha gik Ercha drotning till Attilia konung oc sagde: «Ena bøn will iak ider bidia herre, ati loffua mik lekæ Didrik Waldemarsson min frende oc taga hanum wtaff tornit. I kunne æn forlikas, hans fadher oc i, oc ær tha bæter at han liffuer æn han ware dræpen.» Konungen swarade: «Theth mag iak ekke wete tik. Worder han heell aff sinæ saar mædan iak ær borte, tha mag han rida hwart han will oc tha far iak hanum aldre igen.» Hon swarade: «Iak will sætia mit huffuod i wæd. Ær han borte tha tw hem komber, tha skall tw lata hugga mit huffuod aff.» Tha wreddis Attilia konung oc sagde: «Wiltw taka aff tornit myna mæsta owinir Didrik Waldemarsson oc lekia hanum, oc om han rider fra mik oc in i Rytzseland, tha haffuer iak ther mere skada aff æn iak haffde mist mit slot Susa! For ty at hans fader giffuer mik peninga for hanum oc stora borger oc mykit rike, oc tw biuder tit huffuod for hanum.» Han sagde mera: «Jeffwa ther encte vti at komber han bort for en iak hem komber, tha skall iak lata hwgga tit huffuod aff.»


255. Sidan for Attilia konung in i Polarna land oc sa in i Rytzseland. Tha tog Ercha drotning Dydrik Waldemarsson aff tornit oc lekte hanum sielff theth beszta hon kunde oc gaff hanum hwar dag kosteliga rettar. Didrik aff Bern fik hon ena tiænista quinnæ som hanum lækia skulde. Hon kunde ekke sa wæll som drotningen, ty foro hans saar illa oc luktade fast. Tha Didrik war lekter, tha wapnade han sik theth beszta han kunde, oc bant sin hielm vppa sit huffuod, blank som glass oc hard som staall oc sagde sidan: «Tw hin godæ hielm, mang hwg haffuer tw tolt aff Didrik aff Bern. Theth haffuer iak hanum wæll lønt, ty ligger han æn saar. Haffde en annar man theth giort oc ekke sa god dreng som han ær, tha skulde iak wara hans død om han lagæ ekke siwk. Oc nw will iak rida bort hædan oc hem i Rytzseland, theth kan mik nw engen formena, huaske Atila konung eller Didrik aff Bern.»

Tha sag Ercha drotning athan wilde bort rida, tha sporde hon hanum hwart han haffde sik thænkt. Han swarade: «Jak haffuer nog lenge warit i Hunaland, ty will iak nw hem fara i mit rike.» «Tha rider tw hædan meth litin mandom oc løner tw mik illa for myna god gerninga oc star mit huffuod i wæd for tik. Tw wardar ey hure ther om gaar om tw bort komber.» Didrik swarade: «Tw æst en mektug drotning, konung Attila læter ekke dræpa tik, æn bider iak hanum hema tha warder han wist min død.»

Tha gik Didrik Waldemarsson till konung Didrik aff Bern ther han lag, oc sporde hwre hanum gik oc om han ware brat lekter. Han swarade: «Min saar ære mang oc stor oc lukta fast, oc mag iak huarke rida eller ganga vtan theth kunde bæter wara.» Tha gik Didrik Waldemarsson fra hanum oc tok en aff konung Attilia hæsta, oc lagde sadell vpa. Tha sagde Ercha drotning till honum: «Bliff her frende nær mik. Iak skall well forlika tik meth Attilia konung. Willtw theth ekke gøra, tha worder huffuod aff meg huggæth nar konungen hem komber.» Didrik red sin wæg oc lot som han ekke hørde huat hon sagde.


256. Drotningen gret gantsze sara oc reff sinæ klæder sunder, oc gik tit som Didrik van Bern lag oc sagde till honum: «Tidrik gode drenger, huat ær nw till rad at taga? Iak haffuer lekt Didrik Waldemarsson oc sat mit huffuod i wæd for hanum. Nw red han bort som ængen god man, oc frykter iak for mit liiff nar konungen hem komber, vtan iak niwter tig att.» Konung Didrik swarade: «Theth ær well athan sa lønte tik tinæ godgerninga. Tw lagde mykin win vpa at lækia hanum, mik sende tw ena onda konnæ. Hon kunde mik illa lækia, ty hon lag huar natt meth en man, oc ære min saar wærræ æn the først wara, the ære sara swolne oc lukta illa. Jak ær nw sar oc siwker, iak mag ey ganga eller standa oc meth engen man slass. Oc aldre kom tw till mik før, sidan iak nider lagdes, før æn nw.»

Drotningen gret oc gaff sik skyldug i theth ærinde. Tha sagde hon: «Kære herre Dydrik, tw æst en herra offuer alla herra i wærildena ære bade aff hierta oc manhet. We worde mik,» sagde hon, «at iak tik ekke lekte, sa at tw matte nw hiælpæ mik, tha hafde Didrik Waldemarsson ekke bort ridit. Nw haffuer iak engen i mit rike ther honum kan igen hempta, oc mag konungen hugga mit huffuod aff tha han hem komber, sidan spørs theth offuer alla land. O herre Didrik konung,» sagde hon, «ware tw nw hell, tha matte iak well liffua, oc rada mit rike lenge sidan.» Offta kærde hon theth samma oc reff sinæ klæder oc sit haar oc slog sik for sit bryst.


257. Tha ønkade Didrik offuer henne. Han stod strax op oc for i sina brynia, oc tog bade skioll ok hielm, oc bad hempta sik sin hæst. Han steg a hans bak oc red sin wæg theth snariste han kunde. Wid han red, tha ran bloden ginom hans brynia sa at hans hæst war all bloduger. Han kom for ena borg som Wilcina heter. Ther miste Frædrik sit liiff, konung Ermentriks son, som Seueke haffde wtsent. Ther stod en jomfrw vppa tornit. Hon haffde seet Didrik Waldemarsson rida. Tha hon sag Didrik aff Bern, tha gik hon nider gynom porten lønliga. Hon war jerlans dotter som slottit atte.

Her Didrik talade till henne: «Sag tw nogon man, jomfrv, rida her fram meth hwita brynia oc hwitan skioll oc gran hest? Theth war min gode wen, iak will gerna finna hanum.» Jomfrvn sagde: «Han ær ekke lankt hædan, han red her fram om slottit i sted.» Tha slog her Didrik Falken meth sporana oc red theth fastaste han kunde. Tha tyktis iomfrwn finna, at theth war hans owin som føre red, oc angrade henne at hon wiste hanum hwart hin red. Hon kallade vpa her Didrik: «Kære herre, rid hiit, iak seer at thu æst illa saar, oc tina saar bløda fast. Iak will binda idra saar oc sidan giter tw bæter ridit. Tw komber snart effter hanum.» Her Didrik swarade encte, han red theth fastaste han kunde. Tha sag iomfrvn at the wore owener, oc at the ware bade gode drenge. Hon wilde ekke inga før æn hon wiste hwre the atskildis.


258. Tha kom her Didrik effter hanum wid en skog som heter Borga skog, han ligger mellom Palerna oc Hunaland. Konung Didrik sagde till Didrik Waldemarsson: «Went igen, jak will giffua tik sa mykit gwll oc syllfuer som iak haffuer i Hunaland, oc koma tik i winskap meth Attilia konung.» Tha swarade Didrik Waldemarsson: «Tw dieffuill! Hwi biuder tw mik gull oc silffuer? Iak will aldre wara tin wen mer. Loto iak theth ekke for skam skuld, aldre skulde tw see drotning Ercha mer. Rid bort, iak giter ekke kent lukten aff tin saar.»

Tha sagde Didrik konung: «Went om goder drenger, tik ær skam at rida sa aff Hunaland, at Ercha drotning mister sit huffuod for tina skuld. Wiltw wænda, wij bada wilia skipa tik Attilia konungs winskap.» Konung Didrik Waldemarsson swarade som før. Tha sagde Didrik aff Bern: «Will tw æy wænda igen till Hunaland for gull eller silffuer, oc ey for thinæ frænkæ Ercha drotnings winskap eller liiff, oc ey for tin mandom eller frender skuld oc rider tw sa bort, tha skaltw bliffua aff allom forsmadder, oc kallas nidung aff hwariom manne, oc aldre heta dandeman. For theth at tw flyr for enom manne, oc ær min hæst sa goder tog at tw will æn fly, tha skall tik theth encte hielpa. Oc dræper iak tik i flwkt tha estw aldre werder, at nempnas iblan røstoge men.»


259. Tha Didrik Waldemarsson theth hørde wende han sin hæst. Sa sprungo the aff hestanæ oc gingo saman oc slogos langa stwnd gansk manligæ oc dierffliga oc spilte hwar annars harnisk. Oc hioggo hwar annar stor saar oc diwp, till thes the wore bade trøtte, oc trøtnade Didrik aff Bern mest aff sin gamall saar. Tha satte hwar thera sin skioll nider a iordena, oc hwilte sig wid. Tha sagde Didrik aff Bern: «Kære wen, went om oc fylgioms aatt bada i Hunaland. Iak will fly till tik Attila konungs winskap, oc giter iak tik then ey fliit, tha will iak meth alla myna men fylgia tik hem igen i tit rike.» Didrik Waldemarsson wilde theth engalund. Sidan slogos the aff mykla wrede sa at Didrik aff Bern hiog Didrik Waldemarssons huffuod aff at theth fløg fran kroppen.


260. Konung Didrik tog Didrik Waldemarssons hoffuod oc bant wid sin sadellboge oc steg vppa sin hæst oc red till theth samma fæste ther jomfrwn haffde wist hanum wægin oc fan henne ther igen som førre bøds at binda hans saar, oc bad han ther tha kerliga om at hon wilde binda hans saar som hon oc tha giorde. Tha red han till henne, oc kastade han et klæde offuer Didrik Waldemarssons huffuod at hon skulde theth æy see. Tha kom jarlen henne fader oc sporde hanum huat man han war. «Jak wet æy om iak skall sigia tik mit nampn, ty ær theth sa som mik tænker, tha haffuer iak her mist min frende. Tog will iak æy mit nampn dylia, iak heter Didrik konung Detmarsson aff Bern.» Tha iarlen thethta hørde bød han Didrik wyrdeliga till sik at bliffua ther the natt. Theth tok han meth takka, ty at han war mykit illa saar oc trøtter. Ther war han tiænad oc wart wæll vntfangen, oc lag iarlens dotter ther nær hanum then samma natt.

Om morgonen, tha dagadis, gik iarlen till sinæ men oc sporde them till rad, hwat han skulde biuda konung Didrik for sin frende, theth the bade haffde hedher aff. Tha swarade en riddare: «Han war Seuekes frende, konung Didrik ær her nw allene. Tagom war wapn oc dræpom hanum, tha ære wij skilde wid hanum. Latom wij hanum hædan slippa, tha kommer han igen oc winner oss bade land oc slot aff oc ther vppa giæller theth allas liiff. Han ær sa grymmer, han skonar engen man, oc æy them myndre brot haffua æn wij.»

Jarlen swarade: «Sla wij her Didrik i hæll, tha mwga wij wenta oss ofrid aff Attila konung, oc mistæ wij tha bade land oc slott, ty han ær mykit rikere æn iak.» Tha swarade en aff iarlens men: «Wij wiliom taga et bædre rad. Plægær her Didrik theth beszta i kunne oc giffuer hanum gwll oc dyrbara stena, oc later idra riddara fylgia hanum hem. Tha fa i mykin tak aff hanum, ty han ær en goder man.» Thethte likade allom well. Her Didrik dwaldis ther en litin stwnd. Jarlen stod hanum kosteliga fore. Jarlen lot klædæ 6 riddara i purpura ok kosteliga klæder, oc gik sa in for Didrik aff Bern oc sagde: «Thesse 6 riddara will iak giffua tik at wij mattom tess bætre wenner worde, oc giff mik till tin frændes død.» Her Didrik takkade hanum høgeliga oc gaff hanum alla brutæ till.


261. Tha wilde Didrik thædan rida oc satte sig a sin hæst, oc jarlen fik at see theth huffuod wid hans sadell hengde. Oc sporde huat theth haffde at tydæ. Her Didrik sagde hanum hwre theth gangit haffde. Sidan red han oc the 6 riddara meth honum sin wæg. Tha han kom hem till Susa, tha gik Ercha drotning mot hanum gladeliga oc mente at Didrik Waldemarsson haffde ridit meth hanum, ty the ware sa manga saman. Her Didrik sat aff sin hæst oc haffde huffuodit i sin hand oc kastade for drotningena føter. Drotningen gret oc gaff sik illa athan skulde dø for henne. Konung Didrik gik till sinæ sæng oc lagde sik ther han før lag. The 6 riddara thiente hanum theth besztæ the kunde meth mykin trohet.


262. Konung Attilia war i Rytzseland oc brende ther manga slot oc stæder. Konung Waldemar møtte hanum meth en owinneligen hær. Han haffde 10 000 riddara oc otalligit annat folk. The drogo tillsaman oc stridde aff myken mandom. Konung Attilia red fræmist i sin her, oc haffde sit banner i sinæ hand. Hillebrand førde konung Didriks banner oc stridde gansze manneligæ, han felde mangen man till iorda. Her Didriks men folde hanum alla, oc Margreffue Rodger. Waldemar konung red fram hardeliga oc lot blæsa i alla sina ludra oc bad rytzsana træda hardeliga till. Tha fioll mykit aff Attilia folk, well 1000.

Tha Attilia konung theth sag, tha flydde han vndan huat han kunde. Theth sag Hillebrand oc margreffue Rodger. Tha tænkte Hillebrand ther a hwre manneliga her Didriks men kunde at stridæ. Han bad them træda hardeliga till. Thesligis giorde margreffue Rodger meth sinæ men. The byriade tha aff nyæ atstrida, tha felde the i en litin stwnd 2000 aff konung Waldemars folk. Tha møtte them en jarll aff Greken. Han stak till Hillebrand meth sit spiwt, sa at han kom langt fra hestin. Theth sag margreffue Rodger, at Hillebrand war fallen. Han skyndade sinæ men hardeliga fram oc bad them hielpa her Hillebrand. Margreffuen fik her Hillebrands hæst oc førde hanum till Hillebrand oc halp hanum op i sadelen. Tha Hillebrand kom vpa sin hæst, tha stridde han aff myken wrede oc fullo rytzsarnar hwar vppa annar. Konung Waldemar haffde sa myket folk, at Hillebrand oc Margreffuen matta fly. The haffde mist 200 aff thera folk. The flydde huat the kunde till thess the komo i Hunaland oc angrade sara, at the haffde fongit osiger oc myken skam.


263. Hillebrand gik tit som her Tidrik lag oc sagde till hanum: «Tess ær iak glad at tw æst i liffue, æn wore iak mykit gladare at tin saar ware lekt.» Her Didrik sporde: «Hwre haffuer tik gangit i Rytzseland?» Hillebrand swarade: «Oss haffuer illa gangit. Tw haffuer mik offta sakt at konung Attila ær en rasker man oc dierff i strid oc orlig. Mik tykker sa at han ær engen kempe eller fultage man. Mik tykker hanum wara en rædder man. Tha wij komo i Rytzeland, wij stridde meth Waldemar konung oc striden stod hardast, oc iak wentade at wij skuldom haffua priis fongit, tha rende han vndan som en onder hund oc lot falla sit banner nid, oc haffde meth sik allan hunaher. Tha trøste iak vppa tina men oc wænde iak trøssuar mot them igen oc margreffue Rodger meth mik, oc slogo 1000 rytszar i hæll sidan konungen rymde. Ther kom en jarll aff Greken, han war konung Waldemars broder. Han stak mik langt fra min hest. Theth mag tw løna margreffue Rodger, han ræddade mit liiff, ty han førde mik min hæst igen oc sidan rymde iak vndan oc fingo bade skam oc osiger i Rytzseland.»

Konung Didrik swarade: «Tik Hillebrand, sik mik encte mere aff tina ferd, ty hon duger ekke mykit. Worder iak heell aff myna saar, tha skall iak æn et sin i Rytszeland oc røna ho ther førre flyr. Ekke skulo rytzsarna lenge rosa ther aff at the haffua fongit siger aff oss.» Tha konung Tidrik war lekter aff sinæ saar, tha talade han till Attilia konung: «Mynnes tw nokot hwre myken skam tw fik i Rytzseland aff Waldemar konung? Wiltw theth aldre hempnas mer?» Konungen swarade: «Iak wilde gerna hempnas om tw will hielpa mik. Jak tror mykit oppa tin mandom.» Konung Didrik swarade: «Jak will tik gerna hielpa, oc samla tw folk offuer alt tit rike. Konung Waldemar skall fly sit rike for oss, eller han skall dø ther om, eller wij skole ey igen koma.»


264. Attilia konung samlade folk offuer alt sit rike theth mæste han kunde, ther matte engen hema wara som 20 ara gamall war. Han drog vtaff Hunaland meth 20 000 riddara, vtan annat folk. Han kom i Rytzeland, brende oc skenede alt theth han framdrog. Han bestallede ena borg som Palteskia heter. Han skickade sin hær i 3 parte kringom slottit. han haffde sielff 10 000 vnder sit banner oc 10 000 haffde konung Didrik aff Bern vnder sit banner oc 10 000 margreffuen vnder sit banner. The slogos hwar dag meth borgarna, oc fingo storan skada vpa bada sidor.

Tha the haffde ther fore leget i 3 manade, tha sagde konung Didrik till Attila konung: «Iak will her ekke lenger liggia. Annat hwart rid tw i Rytzseland, oc margreffue Rodger meth tik meth theth folk i haffua oc iak bliffuer her for slottit, eller lig tw her for slottit. Tha will iak rida meth myna men.» Attilia swarade: «Mykin wilia haffuer iak till thenna stad. Iak will ey før hædan, æn mit banner star in for mwren. Jak will oc ey skilia folkit aat. Theth wore beszt at wij saman bliffua. Komber konung Waldemar dragande, tha torffue wij well folkit wid.

Konung Didrik swarade: «Sent winna wij Rytzeland meth wij liggia alla for thenna stad. Wij haffua før slages meth rytzsarna meth minne folk æn wij nw haffua. Lig tw her effter herre oc margreffue Rodger meth then største heren. Iak will rida i Rytzseland meth myna men. Jak hopas at wij skule siger faa.» Konung Attila swarade: «Tw skalt rada.» Tog haffde han heller seet at her Didrik haffde bliffuit quar. Han fryktede at konung Waldemar skulde komma till hanum oc driffua hanum ther fra slottet.


265. Tha brøt konung Tydrik op all sin tiæll, oc drog in i Rytzeland, brenner oc skener bada stæder oc torp oc dræper ther mongen man. Han lagde sik for en stad som Smaaland heter oc slogs ther lenge meth borgarna. Tha kom Waldemar konung tit meth 60 000 rytzar. Konung Didrik lot blæsa i alla sina ludra. Han bad sina men wapna sik, oc rida mot Waldemar konung oc sagde sa at: «Konung Waldemar skall antegge dø eller fly, eller iak skall dø oc alla myna men.»

Tidrik red hardeliga fram oc alla hans men. Honom folde her Hillebrand meth hans banner oc Wulfard oc Wildefer hine gode drengia. The rido mit i rytzarna hær oc hioggo vppa bada hender, sa at rytzsarna størte hwar ower annan. Konung Didriks men worde glada oc katæ oc stridde allan dag meth mykin hogmod. Konung Didrik for i thera hær som et leon far i blan andra diwr, sa at ængen torde møta hanum. Alla reddes for hans swerd, han ær aller bloduger oc sa hans hæst.

Tha møtte han konung Waldemars banner. Her Didrik hiog till then riddara som bannerit førde a hans høgre axll, sa at armen oc bannerit fiøll till iordena. Sidan hiog han till Waldemar konung vpa hans hielm, sa at swerdit stod nider i sadelen oc størte død aff hæsten. Tha giordes myken gny i bland her Didriks folk. The gingo tha hardeliga fram. Tha fiollo rytzsarna gansze fast. Her Didrik oc hans men striddo then dagen wt oc annan dagen meth oc drapo sa mykit aff rytzsarna som vnder war. The som æfftir liffde flydde tha vndan, oc her Didrik fik siger.


266. Tha haffde konungen wunnet then stad som han fore lag, oc brutit hanum nider i grwnd, oc dræpit ther mangen man oc fingo ther gwll oc peninga nog. Sidan drog Attila konung in i Rytzseland till Didrik konung. The møttis for theth sama slot som Smalendska heter. Theth slot haffde Iron jarll, konung Waldemars broder. Han trøste sig æy wæria slottit for them, ty wart han sa ens meth Attilia konung, at han skulde affganga barfot oc leggia aff alt harnisk. Oc alla hans høffdingia gingo meth honom, oc alla hans men wapnløse oc barfote oc gaffuo sig i hans wall. Attila sporde her Didrik om han skulde dræpa jarlen. Konung Didrik sagde: «Theth ware litin heder, ty han stonder her for en fonge. Later hanum oc alla hans men swæria ider ede, at han skall wara ider hull oc tro.» Ok sa giorde iarlen. Sidan sette Attila konung hanum nær andra sina høffdinga oc skulde tha bliffua hans man.


Didriks stridhar med Ermentrik

267. Konung Attilia sporde Didrik konung att, hwre han skulde fara meth theth land han wunnit haffde. Didrik bad hanum sielffuer rada tag meth her Didrik oc flere gode men. Antwardede han Iron iarll Rytzeland, i sa matta athan skulde wara konung Attilia tiænare hwar han hanum widertorffte, oc giffua hanum skatt aff Rytzeland. Sidan rido Attilia konung oc Didrik konung hem i Hunaland igen.

Tha Didrik konung kom till Susa oc han hadde rymt for sin faderbroder, konung Ermentrik, tha haffde han meth sik sin broder Detmar. Han war tha et aar gamall tha her Didrik rymde aff Bern. Han war sa lenge nær Ercha drotning till tess han war 20 ara gamall, han war manneligen oc degeligen oc sa starker at fa finnas hans maka. Konung Attilia haffde 2 søner. En het Erper oc annar het Ørtwn. The wore lika gamble meth Thitmar Didriks broder, oc wore alla 3 vpfødde meth Ercha drotning. The haffde hwar annar sa kær at aldre wilde the skilias att om the matte haffua radit. Ercha drotning war sa kær at iunker Thitmar som at sina egna søner. The 3 vnga men wore mykit rosade i konung Attilia gard oc i Hunaland.


268. En dag gik konung Didrik aff Bern till Ercha drotning ther hon sat meth sinæ frwr oc mør. Hon stod op mot hanum |[658] ok fagnene honum ok figh honum ena gull skal aff vin ok badh honom sitia nær sig, ok han giorde som hon badh. Hon spordhe honum hwadh hans ærende vaar. Hær Digrik sath længhe ok tigdhe ok var ganska sỏrgiande saa ath torana lupo vth taff badhen hans ỏgon. Om sidher swarade han: «Myk komber nw j hogh hwro jac rympde mith rike, ok misthe myna godha borgh Bærn, ok manga andræ sloth ok stædher. Ok ær nw 20 ar sydhan jac ær hær som en almose man, ffỏr var jach en konnungh ỏffuer landh ok rike. Theth sỏrgher jach hwar dagh, ok theth kærer jach nw fỏr gudh ok edher.»

Drotningen swaredhe: «Theth ær litith vndher ath j sỏrgỏr edher stora skadhe, ath j haffuen saa lenge ombwrith idhert rike, ok warit hær nær os, ok wynnith oss mykith goth j hændher. Wil tw fara ok winna tith landh j ghen, ther til wil jach hyælpa hwadh jac kan. Jac wil ffaa jdher badha myna sỏner Erp ok Ortwn ok 1000 riddare aff mith egit folk. Sidhan vil jac bidhya Atilius konungh ath han idher hiælper theth mesta han kan.» Konung Didrik tackadhe henne.


269. Sidhan stodh drotningen op, ok togh Tidridc j handena, ok gonga saa fỏr Atilius konung. Konung Atilius fagnede them bodom vel ok satte drotningen nær sigh, ok sporde hwat hennes ærende war. Drotningen swaradhe: «Hær Didrik haffuer kærit fỏr mik hwro han haffuer misth badhe landh ok rike, ok bortho varit længe. Nw vildh han gerna fỏrsỏkia ath winna sith landh ighen, om han kundhe, ok om j wiliæ honum ther til hiælpa. J wethe vel siælffue hwadh manheth han haffuer giorth, wunnith idher til handha bade landh ok rike, ok haffth mongan ondhan dagh fỏr edher skuldh, badhe j stridh ok kamp. Ther bỏr idher honom wæl ath lỏna. Lænær honom en hær aff Hwnalandh, ath han motthe winna sith eghit j ghen.»

Konung Atilius suaredhe meth myken wredhe: «Om Didrik wil hafua hiælp ath vynna sith landh ighen, tha mag han siælff til migh tala! Ær han saa hogmodig ath han menar, ath jac skal byuda honom Huna hær?»

Drotninghin swaradhe: «Han bad myk thy vara hans bodh. Han mente ath jach skuldhe vara bethre hỏrdh æn han. Han talade gerna siælff til edher.» Drotninghen sadhe: «Jach vil faa honum myna twa sỏner til hiælp, ok ther til 1000 riddare welwappnade ok i hiælpher honum hwadh edher tækkis.»

Tha swaradhe Atilius konung: «Drotningh, tw sægher santh ath Didrik konung haffuer længhe nær oss warit ok mykit haffuer han stỏrcth warth rike sidhan han kom j varth landh, ok bordhe oss wel ath lỏna honum ok skal jach bodhe fỏr hans skuldh, ok tina medhan tu haffuer gongit hans bodh, hiælpa honum hwadh jach kan. Vil tw faa honum tina sỏner badha ok 1000 riddare, ta skal jach faa honum myn man margreffue Rỏdgher ok 2000 riddare vel vapnadhe.»

Tha sadhe Didrik konung: «Theth visthe jach væl ath j skuldhe mik saa swara, ok offtha nywtær man eth goth bodh ok takker jach idher gerne herre fỏr idhert gode bodh. Ok lather mik farlỏsth faa then hiælp mik skal ecke længhe tỏsua.» All then vinther tha slogho the j Hwnelandh hiælma, brynior ok hiælma ok godh swærdh. Tha waren kom tho samladhe the sik j Susa saa monga som her Didrik skulde fỏllia.


270. Erp ok Ortwn ok hin wnge Tetmar ok margreffue Rỏdger satho j en trægardh. Tho kom ther gonghande Ercha drotning ok sagde: «Myne kære sỏner, nw skal jach redha idher wel wth meth Didrik konung.» Hon fik them fỏrsth ben wapen ok 2 brynia hwita som siluer ok giordhe aff harth staal, ok wel bodhe meth rỏdha gul. Framdelis fik hon them twa hiælma meth fỏrgyltha naghla, ok twa skiỏlla vel fỏrgylthe, ok ther til baner. Engen vapen fỏrdhe the j skiỏlla sina, thy ath the wara ganske vnghe. Tha sagde hon til them gratande: «Jach haffuer idher nw saa wth reth ath jach wenther ath ey skal finnas twa konunga sỏner bæter redde meth goth wapen. Wærier idher nw saa wel ok manlighe som wapnen ære godh til, ok lather mik heller spỏria, ath j dỏỏ manleghe, æn liffue ok vardhe fỏr taledhe.»

Sidhan kalledhe hon til sik syn fosther sỏn Tetmar Tetmarsson, ok togh honum j famffn ok kysthe honum fỏr sin mwn, ok sagde: «Myn kære fosther sỏn, jac haffuer nw redh myna sỏner wel, ath fỏllia Didrik konung ok tik ath winna idhert landh ighen. Ok j 3 vnghe mæn skulo fỏlgias ath, ok vara hwar oppa then annan. J koma aldrik j stridh fỏr æn nw.» Tetmar suaredhe: «Tyna sỏner ære wel redde, ok saa hiælpe mik gud, ath jach skal fỏra tek them badha hele hem ighen eller tw skalth spỏria mik ath jach skal aldredh ather koma ok ekke skal liffua, om the bliffue slagne.»

Drotninghen badh honum holla sin ordh ok takkadhe honum ther storlighe fỏre. Tha fik hon Tetmar goth harnisk ben vapnin aff stal, ok en godh brynia blank som siluer, ok en hordhan hiælpm vælfỏrgyltan ok satther meth gyltha sthena ok dyra, ok fik honum en rỏdhan skiỏl. Ther stodh vti eth leon aff gul. Thesse 3 vnghe herrer wara vel vapnadhe, ok theth haffua sagth gamble mæn ath inghen haffdhe seeth 3 konunga sỏner bætre wth redde meth gul ok dyra sthena som athera harnisk war.


271. J Susa war saa myken gny ok vapna brask, ok hæsta gnæggian. Slottit war saa fult aff folk, ath ther fik enghen mera rwm. Konung Atilius gik op j eth torn, ok ropadhe hỏgth ok badh hỏra sik. Sidhan tagnadhe the alla. Konungen sagde: «Saa tykker mik som her ær saman komyn en stor her, ok manghen en dyrligh drængh. J skolo nu gỏra som jach sigher idher. Didrik konung skal fara meth sith baner ok alle hans men. Margreff Rỏdgher skal fara meth mith folk. Alle the andhre som ekke era skikkadhe skulo fỏlia myna sỏner ok meth hin vnghe Tetmar ok 1000 riddare som thera modher vth lænthe.» Ther sagde alla ja, ath the wildhe gỏra konunghens vilia.

Tha redh fỏrsth wth margreff Rỏdgher ok hans mæn. Ther næsth rida hina vnge hærrer ok en hertogh, som Nordingh heth, han fỏrde iunkar Tetmars baner. Ther meth foldhe hin godhe Wlfarth, konung Didriks frænde, ok hin godhe riddare Hiælprik.

Tha sagdhe Ærcha drotning: «Hin godhe riddare Hiælprik, tik befaler jach myna sỏner, læth them vara nær tek nær j skolen stridha.» Hiælprik suarade: «Jach vil theth suæria om gudh, ath aldrik skal jach liffuondis hem koma, om jak misther thina fỏner.» Drotningen takkadhe honum ther mykith fỏre. Nỏrdungh hertog ridher fỏre meth baner merka Tegmars, ther næst ridher Erp ok Ortwn, ok Hiælprik riddare ok Wlfarth Didriksz frændhe ok alle theras folk. Ta sprangh Didrik konung pa sin hæsth Falke ok mesther Hillebrandh hauer hans baner. Han ridher nu vth fỏr Didrik konung, ok Vildhefer ok alla her Didrikz mæn fiỏlia æpther. Tha var j the tre hoppa 10 000 riddare ok otalighith annath folk.


272. Tha the koma vthan fỏr porthen tha sagdhe her Didrik til 2 sina tiænare: «J skolo rida dagh ok nath ther til ath j finne Ærmenrik konung, ok sigher honum saa ath myn brodher Tetmar ok jach viliom nw rida j warth rike Himblingha landh. Wil han væria landit fỏr os, tha bith honum mỏtha os fỏr Gransporth meth sin her.»

The ridho strax sin vægh til Rom, ok ther fonno the Ærtmentrik konung ok sagde til honum: «Tw Ærmentrik konung, hin otro swikare! Didrik konung ok hans brodher Tetmar komo meth en storan her aff Hunelandh ok 2 sỏner Atilia konungs meth them, ok viliæ the hæmpnas ath tw togh thera rike aff them meth oæra ok far tw nu ath gella tin otroskap. Wil tw væria riket fỏr them tho mỏth them vidh Gransporth. Saa bode the sægia thegh, thy the wilia ekke stiælas pa tik.» Tha Ermentrik konung hỏrdhe thesse tidhande tha gaff han sændhebodhen hwar thera en hæsth, ok en nyanh kywrtil, ok badh them ridha hem ok haffua tak fỏr sin ærendhe, thy han reddis ekke mykit fỏr Huna her.


273. Konung Ermentrik samladhe her ỏffuer alt sith rike, ok bỏdh til sik koma alla the ther vapen konno bæra ok hæsth ridha. The kom mykit folk samon j Rom, innan 3 dagha waro ther 17 000 riddare vel wapnade. Ther kom ok hertogh Vike Vellanson ok sagde til Ermentrik: «Hær ær jach komyn meth alla myna men, ok vildhe jac gerna stridha moth Hyma her. Moth Didrik aff Bærn ok hans brodher vil jach nỏdocth stridha, togh vardher jach gỏra som thu vilth herre.» Tha motthe han see j Romborgh mongan blankan hyælm, godha brynia ok fagra skyolla.


274. Konung Ermentrik gik pa eth torn ok badh sina men giffua sik lywth. Han sagdhe: «Myna godha vener! fỏlgiær myn banersmesther Seueke. Myn godhe ven, tw skalth haffua myth baner ok 6000 riddare meth tek aff myna men, ok tegh skikker jach moth her Didrik aff Bærn, ok vare theth manneligene ath tu finghe hans suærdh j tina hændher fỏr æn j skilias ath.» Æn sagde han: «Myn godhe frænde Renaldh, tu skalth haffua 5000 riddare ok vara hertoghe offuer them. Tikk skikker jach moth Atilius konungs folk ok Hyma her, ther skolo j dræpa mongan man. Myn godhe ven Vidheke Velanson ok myn bæsthe hertoghe, tu skalth hafua meth tik 6000 riddare, tu plægher gerna fonga sigher. Dræp Didrik konung ok Tetmar hans brodher ok lat aldrit hem koma sỏner Atilius konungs. Gudh giffue edher sægher j thenne færdh til mera vardher idher prissz.»

Tha swaradhe Vidheke Velanson: «Jach vil stridha meth Atilius konung ok hans folk, her Didrik vil jach encthe gỏra om jach mogh radha.» Sydan blæsthe the j alla sina ludher, ok stiga pa sina hæstha, ok ridha blæsandhe ok ropandhe ok ey vændhe the fỏr en the komo fỏr Gransport. Ther var her Didrik meth sin hær Nordan for ana, ok bliffua ligiandhe om nattæne.


275. Her Hyllebrandh war væcth hollere om nattena aff konung Didriks men. Om midianads tidh redh han offuer ana ther som eth vadh var. Tha han kom ỏffuer ana tho motthe honom en man ok enghen thera kændhe anan. Hyllebrand swarade ok sagdhe til honom: «Ekke tỏrff jach sægia tegh mith nampn medhan tw esth en, ok jach ær en.» «Jach visthe tith nampn fỏr 20 aar,» swaradhe han j ghen, «tw hether mesther Hyllebrandh.» Hyllebrandh swaradhe: «Theth ær santh tw sigher, ey vil jach lỏna myth nampn fỏr thegh jach kænner, ok tegh vel. Tw hæther Rænaldh Mere riddare ok myn godhe ven, ok sigh mik tidende aff tith landh.» Rænaldh swarade: «Theth kan jach sægia tik: Vidheke Velanson her Didriks godhe wen, han ær en hỏffuiszman fỏr var her, ok anner ær Seueke idher owen. Jach redh lỏnligha wtaff heræn, jach hade tæncth ath finna Didrik konung ok sægia honum tidende. Gudh læti honum vel ath faras, togh vardher jach fỏlgha myn herra.»


276. Sydhan ridho the badhe j mona skynith op meth aana, ok taledis vedh. The hiollo pa en backa saa ath the sagho badhe herene. Hyllebrandh spordhe: «Hwar ær Seuekis banner ok paulon? honum giordhe jach gerne ilth om jach kwndhe.» Renaldh swaredhe: «Ther star eth gylth paulwn ok 3 gul knappa offuon oppo, theth ær konung Ermentriks paulwn, ther liggher Seueke, ok souer vti. Tu kant honum eyncte ath gỏra, om tu æn vildhe, ther liggher saa mykin hær om kringh.» Renaldh visthe honum Widheke Vælanssons paulwn, han wisthe honum ok sith paulwn. Ta sade Hyllebrandh: «Ridh nw meth mik, tha wil jach visa thegh war paulwn.»


277. Sidhon ridha the op meth aana. Ther mỏtthe them 5 riddare aff Widekis mæn. The 5 drogo sin swærdh, Hyllebrandh drog sith swærdh ok red moth them. Tha swaredhe Renaldh til them: «Hwadh vilie j? thenne man fỏlgher mik.» The kendhe strax Hillebrandh, ok huggo strax til honum oppa hiælmen, ok eyncthe bet oppo. Hyllebrandh hwgh moth en aff them opa hans hals saa ath hwuwdith gik aff, ok ther meth skildis the ath. Renaldh vildhe ekke stædhia ath the skuldhe slas meth Hillebrandh.


278. Tha the komo oppo bacchan, tha sagdhe Hyllebrandh: «Ther star eth paulwn, ok 5 gul knappa, offuan oppa theth hỏrer konung Didrik til. Ther star ok eth rỏth paulwn, theth hỏrer sỏner Atilia konungs til ok Thethmar, Didriks brodher. Ther star ok eth grỏnth paulwn, theth hỏrer margreffue Rỏdgher til.» Sydhan togas the j fampn ok skildis ath. Hillebrandh redh til sine men.


279. Tha Renaldh kom til sith paulwn, tha war Seueke wachen meth mykith folk ok vilde ridha epther Hillebrandh. Tha sagde Renaldh: «Vil tw ridha effther Hyllebrandh ok dræpa han, taa skal jach snarth vapna mith folk ok tha skal tu fỏr slaas meth mik, ok skal tu mistha mangan man. Lath Hyllebrandh ridha hwarth han wil.»

Seueke swaradhe: «Mik tykker ath tw vilth vara var owen, thy tu fỏrswara myns herra owen.» Renaldh sagde: «Jach vil hiælpa myn herra hwadh jach kan, ekke magh jach stædia ath j dræpa Hyllebrandh medhen han redh j goda tro ok taladhe vidh mik. J morgon far tw see Hyllebrandh, tha vil jach ekke formena tek ath slaas meth han. Jach venther, ath han vær sik væl fỏr thegh.» Sidhan skilldhe the sina trætta ath, ok lagdhe sik nidh ath soua. Hyllebrandh redh til Didrik konung ok sagdhe honum alth hwru gongith var. Didrik takkadhe honum, ok sagde: «Altith fars tek manneligha ath.»


280. Om morgonen arla stodh hær Didrik op ok vapnadhe sik ok loth blæsa j piper ok basunar. Tetmar hans brodher giordhe ok samaledis ok tesslighchis margreffuen Rỏdgher ok stigha pa sina hæstha. Mesther Hyllebrandh redh fram meth her Didriks baner. All hæren fỏldhe æffther. Han ridh ỏffuer theth sama vadh som han hadhe om nattena ridhith. Tha Seueke var thess var ok Vidheke Velanson, tha blæsthe the j alla thera ludha, ok badh thera folk vapna sik. Vidhekhe stegh pa sin hesth Skimplingh. Teslikis giorde Renaldh ok Valther aff Vaskensten, han fỏrde konung Ermentriks baner. Theth var badhe storth ok lancth ok manga gulklocchor oppa.

Theth baner rynger saa fasth ath theth hỏra magh offuer all heræn, ther vndher redh Seueke meth 6000 riddare. Tha Didrik saa konung Ermentriks baner, ok viste ath Seueke var ther vndher, ta badh han Hyllebrandh fỏra sith baner ther j moth. Theth var giỏrth aff hwith silke och 70 gul klokkor oppa. Theth hafdhe Ærcha drotningh giorth, ther stod eth fỏrgylth leon oppo. Tho kom Renaldh meth eth rỏth baner som blodh, moth honum ridher margreffue Rỏdgher. Tha redh Videke fram, hans baner war swarth ok stodh hamber ok tongh vti. Theth fỏrdhe en kæmpe som Rwnghe heth, han var stor ok stark som en rese, moth honum ridher hertogh Nordungh meth mærkar Thetmarssons baner. Ther stodh paa eth leon aff gul, theth gaff honum Ercha drotning. Ther æpther foldhe Tetmar, ok hina vnge herrer ok godha riddare Hiælprik, han var alla riddare raskasth. Thera vapen glimadhe som solen.


281. The drogo til saman meth tesse 6 baner. Her Didrik sath pa syn hesth Falke ok hugher meth sith godha swærdh Ekkesax. Fỏr homum stỏrthe mangen man. Fỏr honum ridher Hyllebrandh, han drap ok mangan man ok godhe riddere Vildefær, tho fiỏl mykit aff Seuekis folk. Her Didrik ropadhe hỏcth ok badh sina men goo hardeliga fram, ok sagde: «Vi haffua optha slagis meth rysserna, ok vynnit ther mykit sigher. Nw vilia vi ok vinna vort eghit landh j gen, ok her aff hetho vi mycla men.»

Konung Didrik ridh mith j Seuekis her, han dræpar badhe mæn ok hæstha ok alth theth fỏr honum var. Han for badhe twærth ok ændelancth gynom thera her ok alla ræddis fỏr honum, ok haffuer dræpit otalighit folk. Ok annan vegh ridher Vildhefer, ok huggher manneligha, hwaske vapen eller hæstha hæctha fỏr honum, han drap mongha rika hỏfdingha. Theth saa Valther aff Vaskensten, hwru mykin skadha Vildhefer giordhe, ok ath alla flyddhe fỏr honum. Valther slogh sin hæsth meth sporona, ok satte sith spywth fỏr Vildhefers brysth saa ath wth gik gynom hærdener. Vildefer hugh spwth skapthit syndher, ok sydhan hugh han oppa Valthers lar ok brynian syndher ok larith aff saa ath swærdit stod j sadelen. Sydhen storthe the bodhe dỏde ok ther fiỏl konung Ermentriks baner nidher som Valther fỏrdhe.

Tha Seueke theth sagh ath Valther var slaghen, ok baneret lagh nidhre a jordena, tha flydde han alth theth han kundhe, ok alla hans mæn sa monge som vndher theth baneret var. Her Didrik jægadhe æpther them ok slogh mesta delin j hæl aff them. Sydhan vændhe her Didrik om.


282. Theth sagh Videke Velanson ok tycthe stor skam ath Seueke flydhe. Han redh fram dyærfueligha ath hertogh Nordung. Hertogh Nordung mỏtte honum thy han var en fultagha kempe, the stridde længe ok manneligha. Tha hogh Videkhe syndher banere stongena saa ath baneret fiøl til jordena. Eth annat hugh hỏgh han aa hertogens halss brynian syndher och halsen synder ok saa ath hwudit fiỏl nidher appa jordena. Thethta sagha the vnge herrer. Ortwn sagde til Hiælprik riddare: «Saa tu huru then ondhe hundh Videke Velanson drap hertogh Nordungh! Ridom nw fram ok hæmpnom honum!»

The ridha fram. Moth them kom Videke Velanson ok hin starke Jlonge ok slaghas manneligha saa lenghe ath Ortwn ok Hiælprik riddare vordho bodhe slagne. Theth saaga Erp ok Tetmar. The ridha fram ok stridha manneligha. Tetmar hugh Jlonghe hiælm ok klỏff hans huwud syndher saa ath swærdhit stodh j sadhele. Jlonge stỏrdthe dỏỏdh aff sin hæsth medhan slogh Videke Erp j hæl.


283. Tha Tetmar sagh ath dỏdhe vara bodhe konung Atilia sỏner, tha redh han ath Videke, ok wildhe hæmpna sina fosther brỏdher, eller han vildhe dỏỏ ther om. Han hugh oppa Videke badhe tith ok harth. Vidheke sporde: «Æstu Thetmar, konung Didriks brodher? ridh bordh annarstadz ok slas, fỏr thin brodher skuldh vil jach thegh inthe ondh gỏra.» Tetmar swarade: «Theth veth gudh ath mik lỏster ey længher liffua vtan jach far hempth pa tin ondha hwndh, theth tw drap myna fosther brỏdher, konung Atilia sỏner, ok annat thera skal jach felle thegh dỏdhan eller tu mik.»

Tetmar hugh æn halfua fasthare oppa Videke. Videke sagdhe: «Theth veth gudh ath nỏdocth vildhe jach dræpa tegh fỏr tin brodher skuldh, Didrik aff Bern.» Tha hogh Tetmar aff alla macth paa Videkis hiælm. Hiælmen var off theth hardastha stall som vara motte, thy slanth swærdit aff honum ok nidher oppa hesthens halsz framman fỏre sadhelboghen, saa ath huwdit fiỏl nider til jordena, ok ther loth Skimlingh sith liff.

Vidheke swaredhe ther han stodh pa markena: «Theth veth hin helghe gudh ath tu nỏdher mik ther til som jach hade aldredh tæncth ath gỏra tik moth, ok saa mykin nỏdh dragher mik her til ath antighe vardher jach lætha mith liff eller jach vardher dræpe tik.» Vidheke togh sith swærth Mymmingh meth badha hendher ok hỏgh til Tetmar bak oppa rygghen ath syndher gik brynnia ok rygghen ok buken ok fiỏl nidher til jordena j tw stykke. Sydhan drap Vidheke mangan man. The stridde tho ganske grymmeligha, ok stỏrthe fasth oppa bodhe sydher.


284. Hin godhe riddare Wlfardh han stridher vel all then dagh wth. Han fỏrde margreff Rỏdghers baner, han drap bodhe men ok hæsta. Margreffuen fỏldhe honum manneligha. Theth saagh Renaldh Mera riddare hwadh skadha Wlfardh giordh, ok ath alle flyddhe fỏr honum. Han satte sith glaffuen fỏr Wlfars brysth wth gynnom brynnyan ok wt gyk gynom hærdhena. Wlfardh stỏrthe dỏdh aff sin hesth. theth sagh margreffue Rỏdgher, han togh sith baner op j ghen, ok redh at Renalsz baner mestere ok hwgh honum pa hans halsz saa ath hwudit gik aff, ok baner stonghin syndher, ok baneret fiỏl til jordena.


285. Thæth saa Renalsz men ath hans baner var fallit ok Seueke var borth flỏdh, tha flydde the alla saman. Sydhan flydde Renaldh meth them, Dytrik konung jægade fasth æffther them. Tho kom en riddare til them aff hans egne men ok sagdhe: «Jach kan sægia thegh ondh tidende ok san. Hin ondhe hundh Videke Vellanson drap fỏrsth tin godhe hertogh Nordungh, ok ther næsth badhe Atilia sỏner ok hyn godhe Hilpricth ok sydhin thin brodher Tetmar. Rid j ghen herre ok hempn them a honum.»


286. Didrik swaredhe: «Hwadh gaff gud mik til sak ath han loth saa ondhan dagh ỏffuer mik skina ath encthe vapen kunne bitha a mik j dagh, ok ær jach en osar. Myn brodher ok the vnghe herrer æro nw dỏdhe. Nw tỏr jach aldregh koma j Hymmelandh. Nw vardher jach antighe dỏ eller hæmpna myna vngha herra.»

Tha vendhe han j ghen ok slogh sin hæsth meth sporona, hans men folde honum. Han redh snarth fra them ok tith som stridhen hadhe varit, han var saa vredh ok harm fuldher ok grymber ath en brynnandhe loghe gik wth taff hans mwn. Enghen riddare torde nw slas moth honum. Theth sagh Vidheke Velanson, han flyddhe hwadh han konne a then hæsth som Tetmar atte. Han rendhe nid meth aana som Musala elff hether, her Didrik rende æffter honum ok ok sagdhe: «Tw hin ille hundh, bidha mik! Jach vil hæmpna myn brodher, ty skal tw ekke længher liffua om tw tỏr kampa meth en man.»

Videke lot som han ekke hỏrdhe ok rendhe vndhon theth mesta han gath. Didrik ropade til honum ok bad honum bidha ok sagde: «Theth ær skam ath fly fỏr en man ther hempnas vil sin brodher.» Widheke swaredhe: «Theth jach slogh thin brodher j hel, theth giordhe jach nỏdogher. Jach motte antige dræpa honum eller hadhe han dræpit mik, jach vil theth bỏtha meth gul ok silff ok dyra stena.» Videke rendhe vndhan theth mesthe han motte, æn Didrik effther honum. Tha rendhe Vidheke vti swyỏn ok sanch strax vnter vatnith. Didrik skỏt sith spywth epther honum sa ath theth stodh j bakkan harth vidh ana.


287. Didrik aff Bærn vænde j ghen tidh som striddhen hafde stondit, han fan ther mangan raskan man, bodhe hans vener ok frændher. Tha kom han tith som hans brodher logh, Tetmar, ok sagde: «Hær ligher myn kære brodher, thethta ær mik en stor harm ath jach finner thek sa redh.» Sidhan kastadhe han borth sin skiol, ty han var illa hoggin, ok togh j ghen Tetmars skiol. Tho fan han ok hwar the vnghe herrer logho, tha sagde Didrik: «Gudh nadhe mik ath jach edher haffuer misth. Theth veth gudh ath jach vildhe heldher fongith stor saar, jach tỏr nw aldregh koma j Hymmelandh.»

Tho kom Didrik konnungs men til honum. Didrik sagde til margreffue Rỏdgher: «Atilius konung hafuer misth sỏner sina, ok monghen en rasken drængh fỏr myna skuldh. Ty tỏr jach aldregh koma til honum, ffar tw hem til honum ok sek honum tidendhe ok manga godha nætther. Och Ercha drotningh ok flere andra hỏffdingha.» «Ekke skal tu theth gỏra,» sagde margreffuen, «offtha skær theth j stridh ath hỏffdinga mista sina drængia ok faa togh siælff segher som nw haffuer tw fongith. Takka gudh fỏr thenna sigher ok giff tek ekke siællf otỏffver ffỏr the vnghe herrer skuldh. Vi vilia alle ther til hiælpa ath Atilius konung ok Ercha drotningh scolo vara saa kære ath tegh som nagath sin til fỏrne. Æn togh ath the haffua misth sina sỏner.»

Nw swaredhe Didrik: «Aldregh tỏr jach tith fara, ty ath jach loffuodhe Ercha drotningh ath iach vildhe fỏra henne bodha sina sỏner ighen, ok theth kan jach nw ekke holla.» Ok gyngo alla hỏffdingha ok herrer ok bodho honum hem fara: «Vi vilie vel fly tek venskap aff Atilius konung ok Ercha drotningh. Wil tu ekke fara j Hunelandh, tha far j thit egith rike ok stridh meth Ermentrik konung. Vi vilia fỏlia thegh alle ok komo aldregh j Hymelandh fỏren tw haffuer vynnith thith rike j ghen.» Didrik swaredhe: «Jach tỏr ekke længher fỏra konung Atilius her sydhan jach haffuer misth badhe hans sỏner. Jach vil fara hem meth idher til Atilius konung.» Sidhan vendhe the hem meth alla thera hær.


288. Tha the komo j Hymelandh the funno Atilius konung j Susa. Hær Didrik gik ok lagde sik j eth lithit husz ok tordhe ey gonga fỏr Atilius konung. Margreffue Rỏdgher gik til Atilius konung ok helsade honum. Konungen swaredhe: «Velkommen myn godhe man, margreff Rỏdgher. Sægh os godh tidhendhe aff idher færdh, liffuer konung Didrik aff Bærn eller haffua Hyna fongit sigher eller osigher?» Margreffwen swarede: «Didrik liffuer ok sinæ men ok hina fingho sigher, togh for os alle illa ath, ty wi haffua misth vara vngha herrer Erp ok Ortwn.»

Tha drotninghen theth hỏrdhe taa greth hon ok nær alla the inne voræ. Konung Atilius spordhe: «Haa fiỏl flere aff myna men?» Greffuen swaredhe: «Ther fiỏl manghen dyrlighen drængh, fỏrsth mærkar thetmar aff Bern ok tin gode wen Hiælprik riddare ok Nordungh, hertogh Wlfardh ok Vildefer, ok mongha andra godha drængia ok stora hỏffdingha, thogh misthe konung Ermentrik halffua flere, ok monga flyddhe vndhan.» Konung Atilius swaredhe: «Ok vart manneligha vidh tesse tidende, theth far nw som fỏr ath the dỏỏ som feghe ære, godh vapen giffue enghen feghan man liiff likouel ath mina sỏner hadhe godh vapen ok mærcar Tetmar the motto likouel dỏỏ.»

Konung Atilius sagde: «Hwar ær nw myn godhe ven Didrik konung?» Tho swaredhe en aff konungens mæn: «Han sither bortho j eth stegare huss ok mesther Hyllebrandh, ther lægia the sin vapen aff. The gitto ekke komo fỏr idher ỏgon soo mikit sỏrgia the idra sỏner.» Tha visthe konungen twa riddare æfther them, the bodhe her Didrik ingonga til konung Atilius. Didrik swaredhe: «Jach gither ey fỏr sorgh æn til honum komith.» The sagde konungenom Didriks swar.


289. Thaa gik drotninghen gratande meth sina jompfrur tith som Didrik sath, ok sagde: «Myn gode ven Didrik, huro vardhe the sik myna sỏner eller hwro godhe drængia vore the fỏr en the fiỏlla?» Didrik swarede aff myken harm: «The varde sik manneligha, ok vildhe inghen fran andhrom flyy, saa godha drængia vare the.» Drotninghen togh honum j fampn ok sagde: «Myn godhe ven Didrik, gach meth mik fỏr konungen ok var gladh. Tu skalth vara os velkommen, theth haffuer fỏrra sketh æn nw ath the fiỏllo j stridh som the var beskerth ok the som epther liffua kuno sik fỏr thy ey ỏffuer giffua ekke dogher ath sỏrgia dỏda men. War koth ok gladh ok gak nu meth mik til Atilius konung.» Tha gik han meth henne. Atilius konung stodh op ok badh honum vara velkommen, ok bad honum sitia nær sik j hỏgsætith tho soom fỏr. Theth tekkis Didrik vel ok bleff længhe sydhon nær Atilius konung ok bliffua saa godha vener som fỏr.


290. J tw ar ther epther ath stridhen haffde stondith fỏr Gransporth tha varth drotninghen sywk. Hon sændhe bodh effther Didrik konung, han gik til henne. Hon badh honum vara vel komen. Didrik sagde: «Thethta ær en mykin harm ath tw skal vara saa illa sywch ok mykit fỏrdæruas Nymelandh om tu dỏr aff thenne soth, saa ærlighen qwinna som tw æsth ok tha misther jach myn bæsthe ven.» Drotninghen swaredhe: «Tu haffuer varith vor godhe ven ok mykit haffuer tw stỏrcth varth rike. Thenna soth vil nw skilia var venskap ath. Her giffuer jach thek eth stop aff gul ok 15 march gul vti ok ther meth kỏsteligha clædher aff purpura, ok ther meth giffuer jach tegh myna fræncha jompfru Hæredh ok see henne vel fỏre.»

Didrik swaredhe: «Mykin venskap haffuer tu mik giorth gudh bỏthe tegh tin venskap ok sywcdom. Mykin skadha for tw Atilias konung om han misther tegh.» Tha græth her Didrik som eth barn ok kundhe eycthe tala ok gik sidhan borth. Drotninghen sagdhe: «Hwar ær Hillebrandh myn godhe ven?» «Jach ær hær,» sagde han. Hon togh then bæsthe gulringh aff sine handh ok gaff honum ok sagde: «Vi vilia skilias godhe vener, ath saa skolo vi ok finnas nær gudh vil.» Hillebrandh takkadhe henne mykith fỏr sina fagra gaffuor, sidhan gik han gratandhe borth.

Tha badh Drotninghen kalla sik Atilius konung. Konungen gik til henne ok sporde hwadh hon vildhe. Hon sagdhe: «Hin rike konung, vi vardha nw skilias. Ath togh kan tu ey længhe vara vtan hustrv, ty fa tik ena erligha quinna. Tu æsth theth vel værdher, ok bidher jach tek ath tw far tik enghen quinna aff Nyfflingha landh ok ey aff konungh Adreans slæcth. Gỏr thu theth tha komber ther mykith onth aff bodhe tik ok tin barn.»

Sydhan vendis hon fra honum ok bleff dỏdh. Tha theth spordis ath drotninghen var dỏdh tha græth hwarth theth barn j Hymalandh var ok vidha annars stasz. Ok sagdhe ath aldre far Atilius konung saa godh en drotnyngh mer, ok enghen kono var mera grathen j Hymelandh. Konunghen loth jorde henne lik kỏfteligha ok lagdhe henne jnnan fỏr mwren harth vidh mwren. Ther stodh nær her Didrik aff Bern ok Hyllebrandh ok mangha andra raska drængia.


Sigordh Swen faar bana saar

291. J then tima var en konungh j Nyfflinhgha landh som Gunnar heth ok hans brỏdher meth honum som heth Haghen, Goroholth ok Gyntar ok thera swagher Sigordh Swen, som var then besthe kempe som nogan visthe aff ath sægia j then tima. Han atte Krimilla theras systher. Thesse haffde alle eth rike ok vare mektoghe kemper ok enghen tordhe stridha moth them. Sigordh war mykith starkere en nogor thera, hans skin var harth som eth orma skywl ok eyncthe vapen bedh aa honum wtan en stadz mellan hans hærdher.


292. En dagh gik drotninghen Brynilla, konung Kwnnars hustru, jn j en sal. Ther sath fỏre henne Crimilla ok vildhe ey op staa fỏr henne. Brynilla swaradhe: «Estu saa dol ath thu math ey opsto mot mik som drotninghen ær ỏffuer tik?» Crimilla swaradhe: «Jach vil sægia tek hwi jach theth gỏr. Tu sither j myns faders hỏgsæthe som mik bordhe ath sitia.» Drotninghen swaradhe: «Theth ær santh ath tin fader ok modher atthe tethta sloth ok landh, theth hỏrer nw mik til, ekke tek. Tu kanth bæther lỏpa j skoghen epther Sigordh Swen ok fỏlia honum æn vara drotningh j Nyffliungha landh.»

Crimilla swaredhe: «Tu kasther mik nw fỏre meth skam, ther jach menthe hedher aff hafua aff myn bondha Sigordh Swen, ok nw bỏriar tu en ondhan lek. Jach vardher tek nw annat ath spỏria. Sik myk, haa tin mỏdom fik.»

Brynilla swaredhe: «Theth vil jach thek sægia, mik hoppas ath theth ær mik enghen skam, theth var hin rike Gunnar konung tin brodher. Han kom til myn borgh, honum fỏlde Didrik aff Bærn ok monge andhra godhe men ok hỏffdinghe ok giordhe bryllop meth mik meth mikin prissz. Han fik myn mỏddom ok enghen annar.» Crimilla swarade: «Theth lỏgh tu, tin mỏddom fik Sigordh Swen!» Brynilla swaredhe: «Aldreg warth jach Sigordhs kona ok aldregh han myn man.» Crimilla swaredhe: «Her ær then gulringh som han togh aff tina handh thaa han fik tin mỏddom.


293. Tha Brynilla hỏrde thethta ok sagh ringhen, tho tæncthe hon vel hwro ther om var skapth, ok angradhe sara ath theth var henne fỏre kastadh. Hon rodnadhe som en blodh ok gik borth ok taledhe ey eth ordh ok gik wtaff slottit. Ther mỏtthe henne Gunnar konung, Haghen ok Geroholth. Hon gik gratande moth them ok reff sin clædher syndher. Konung Gunnar ok hans brỏdher hadhe varith j skoghen ok betha dywr, the sporde hwadh drotningen skadde ok hwi hon saa sara græth.

Drotninghen sagde til Gunnar konung: «Tek ær vel vetherligit hwro jach ỏffuergaff myn eghen landh ok sloth ok myna vener ok frændher, ty bỏr thek hæmpnas hwadh homodh mik sker. Vil tw ekke hempnas mith homodh, tha hemps theth tek er siæluer sketh. Sigordh Swen haffuer swikit tik j godha tro, thy han haffuer sacth sina hustru the lỏnligha tingh som mellan os var. Hon kastade mik theth fỏre j dagh ath tu fik ekke myn mỏddom ok haffuer jach nw saa stora sorgh then jach aldregh ỏffuer giffuer.»

Haghen swaredhe: «Grath ekke drotningh, lath som eynchte vardher ok tala her inthe mera om.» «Tha Sigordh Swen kom til os,» sagde hon, «ta var han som en pelegrim ok visthe hwaske aff fadher eller modher. Nw ær han sa doll ath han wil vara ỏffuer os alla.» Tha swaredhe Gunnar konung: «Grath ekke drotningh, Sigordh Swen skal ekke længe vara var herre ok ey myn systher Crinilla tin drotningh.»


294. Konung Gunnar ok hans brỏdher rido jn oppa slottit ok taledh her enthe om. Sygordh Swen var tha bortho ath weyda dywr. Æn annan dagh ath qwælle tha kom Sigordh Swen hem, konungh Kwnnar okk hans brỏdher fagnade honum vel. The drokko fasth om affthonen ok varo kathe, drotninghen Brynilla sỏrgde fasth.

En dagh taledhe Haghen til Gwnnar konung ok sagde: «Vil tw ridha j skog ath weyda dywr?» Konungen sagdhe: «Ja.» Tha gik Haghen til stekaren: «J morgon arla gỏr var math redha ok saltha theth, theth mestha tw kanth. Theth som saltasth ær, theth sæth fỏr Sigordh Swen.» Sydhon gik han til skænken ok sagde: «J morgon tha wi æthe, tha læth os senth faa drikka.» Ther taledis eyncthe mera om.


Arthur Rackham:
Tho stodh Haghen op ok togh sith spywth j badha hendher ok stak Sigordh mellan hærdena saa ath wth gik gynom hiærtith

295. Om morgonen arla badh Gunnar konung them gonga til bordeth, Hagen ok hans brodher. Tho kom ther gongende Sigordh Swen ok spordhe: «Hwi æthe J saa arla? hwarth vilie J rida?» Konungen swaredhe: «Vi vilie ridha ok fỏr lỏstha os ok vedha dywr. Vil tu fara meth os?» Sigordh swaredhe: «Jach vil gerna fỏlia tek.» Konungen sadhe: «Tha gak til bordz ok faa thegh math,» ok stekeren ok skæncken hadhe giorth som the woro bidne.

Tho the voro mætthe rido the wth po skoghen ok slogha sina hundha lỏse. Tha Sygordh wth redh aff borgena tha gik Crimilla ok lagdhe sik soffua j hans sængh, thy hon vildhe ey om gaa Brynilla. Brynilla badh ok Haghen fỏr en han wtredh ath flydde saa ath Sigordh kome ey mer tith jghen wtan han vordhe slaghen. Then dagh ther vildhe hon gyiffua honum gul ok siluer theth mesththe hon fỏr magh. Haghen swarede: «Sigordh ær saa stark en kæmpe. Jach veth ey om jach kan honum dræpa, thogh vil jach theth fỏrsỏkia.»

Sidhon rida the oppo skoghen, ok funna dywr ok æ war Sigordh Swen then raskasthe som han altiidh van var fỏr. Haghen skiỏt eth spywth gynom en villan galth, sydon skora the swinith op ok goffua hundana ok goffua them væydith. Tha vora the saa hethe ok tỏrstoghe ath the monde nær beswima. Tha var ther eth rynnandhe vatn, konung Gunnar ok Haghen ladhe sik nidher ath drikka. Saa kom Sigordh ok giorde samaledis. Tho stodh Haghen op ok togh sith spywth j badha hendher ok stak Sigordh mellan hærdena saa ath wth gik gynom hiærtith.

Vidh Sigordh kændhe stingeth, tha sadhe han: «Tolgith venthe jach mik ey aff myn mogh som tu nw mik giorde. Hadhe jach stondith oppo myna fỏther tha hade fỏrre myn skiỏll brynia ok hiælm skule varet kloffne ok myn brynia riffuen ok mith swærdh skordocth ok skolen j alla 4 ligith fỏr myna fỏther fỏr en nogor edher hade giffuith mykh bana saar.» Saa doo Sigordh. Tha sadhe Haghen: «Allen dagh haffua wi vedeth en galth ok kwnnom honum napth alla 4 fanga, en nw haffuer jach ensamber væydat bodhe biỏrn ok diæfell som værsthe æro aff alla dyvr.» Tha swarede konung Gunnar: «Visth haffuer tu vel væydat ok vilie vi fỏra vara systher Crimilla thenna biỏrnen hem.»


296. Saa fỏrdhe the likith meth sik til fæstit. Tha stodh Brynilla ther oppo ok sagh henne bondhe ok hans brỏdher komo ok fỏrdhe Sigordh dỏdhan meth sik. Tho gik hon wth moth them ok badh them haffua jægit alle mannelighæsth ok læggeren j Crimilla fampn, «hon ligher ok soffuer j sina sængh, theth haffua the nw som the haffua fỏr tiænth.» Tho the komo fỏr Crimilla dỏr tha var dỏren læsth. Tha slogho the dỏrena syndher ok kasthadhe liket j henne fampn. Vidh theth vacnade hon, ok sagh Sigordh nær sik dỏdhan.

Tha sagde Crimilla: «Jlla tykker mik tin sar. Hwro fik tw them medhan tin fỏrgylthe skiỏldh star her obrwtin, thin hælm oclyffuin? thy mon thu vara mỏrdher? visthe jach hoo theth haffde giorth, jach skulle theth enthith hæmpna!» Tha swaredhe Hagen: «Ey ær han mỏrdher en vi jægædom en vil galth. Han hỏgh honum theth bana saar.» Crimilla swaredhe Hagen: «Tw vasth thenna samma vil galth, ok enghen annar,» ok brasth sara til ath gratha. The gingo fra henne ok j salen ok giorde sik gladhan ok kothe, ok Brynilla var ok mykith gladh. Sidhan kallede Crimilla sine men ok loth begrafua likith hans theth besthe hon kwnne.

Alle the som spordhe ath Sigordh Swen var dræpin sagdhe ath aldregh fỏddis Sigords Swens like medhan værldhen stor, bodhe til starcketh, manheth, dægliheth ok til alla hỏfwisheth och mildheth som han hafde fỏr alla men. Hans nampn tappas aldregh medhan værldhen star.


Herding konung oc Ostancia

297. Erdhink konungh j Vilkinia landh, som nw kallas Swerige, han var en riker man ok mæctogh kæmpe. Han haffdhe ena hustru som Ostancia heth, henne fadher war Wnne konung aff Ỏstherik. Henne stywff modher war saa ful meth drwldom ok kastadhe trwldom sin til henne, saa ath hon var mykit trwlskare en henne styuffh modher. Hon var togh bodhe fagher ok vys, ty vnthe konungen henne got.


298. J then tima radde Ysungh konung ỏffuer Britania meth sina 11 sỏner. Han hafde mykit ỏrlỏgh meth Herdind konung, ty Herdind konung vildhe hæmpna sin fadher brodher Osanttrix konung bodhe a Atilius konung ok Didrik konung ok Ysungh konung, ty han var mesth hỏuisman ther fỏre ath slaa hans fadher brodher. Tha samla Hærdindh konung en storan hær ok drogh j konungh Ysynghs landh, brænde ok skinnade alth theth han fram drogh ok drap mangan man. Jswngh ok hans sỏner wara j Bratinga borgh ok visthe ey aff fỏr en the haffde ænth sith ærendhe ok drogha wth aff landith.

Sydhan sambladhe the en storan her ỏffuer alth sith rike ok rido epther Herdindh ok vilde hæmpna thera skadha. Danzleff danske ok Fasholth hin stolthe foldhe Yswngh konungh. Tho the komo j Vilchinia landh the brændhe ok skinnade alth theth the fram drogo ok dræpa ther mangan man. Hwar the framforo, tha flydde alla fỏr them ok enghen man war sa dyerff ath han tordhe stingha eth spywth moth them. Alth flyr fỏr them, sompth j stora skoga ok ỏdhemark, ok sompth til skips. Ok somme til Herdindh konung ok siga honum ath Ysungh konung var komen j hans landh meth sina sỏner, ok meth honum Danzleff danskæ ok Fasholth stolthe, ther til 5000 vapnade men. Tha vreddis Herdingh konung, ok samler folk ỏffuer alth sith land, togh vara the fasth reddhe, ath the skulle stridha moth Ysundh konung. Thy ath han var en godh kempe ok alle hans sỏner meth honum.


299. Da Herdingh hade sambladh sin hær tha gik hans hustrv borth j en storan skog ok brukadhe sin truldom. Hon kom samon leon, panther ok hwita biỏrna, ok the voro henne saa lydoghe, ok stora flogh draka. Saa hade hon them tampth meth sin trwldom ath hon motte them visa hwarth hon vildhe. Hon skapthe sik siælff j en flogh draka ok for saa moth Ysungh konung. Hennes hær var likare dyæfflom æn men. Jsungh konung ok hans sỏner gangha hardeligha fram ok dræpa mongen man ok hæsth, ok fỏr them fiỏl alth theth fỏr them var. Danzleff Danske giorde theslikis, han hỏgh oppo bodha hendher oc gaff mangan man bana sor. Fasholth hin stolte giorde thesligkis, ok skilldhe mangan man fra sin hæsth saa ath the aldregh op stodho.


300. Thaa fiỏl saa mykit Herdindz folk fỏr Ysungs men som kornith faller fỏr en mæyare. Tha kom Ostancia drotningh meth sin hær som hon hadhe saman dragith meth trwldom. Drakana flogho vtỏffuer hæren ok dræpa mongan man meth mwn ok clỏr ok leon ok biỏrna bitho ok slitho folkit. Ostancia flygher som en draka ỏffuer hæren ok skyndher al dywren til ath stridha. Jsungh konung sagh huro storan skadhe thenne dywr giordho a hans folk, han slogh sin hæsth meth sporona ok stak til then storsta draka som ỏffuer honum flygh. Draken slogh sik vndan ok han rakede honum jnthe, thogh slogh draken sik nidher pa konungen ok fik honum meth clỏrna ok swalgh honum nidh.

Theth sogh hans ælsthe son, han stak draken gynom benith. Sidhan fik draken honum meth clỏrna gynom brynia ok buk, ok ther fik han sin dỏdh. Togh hadhe han dræpith eth leon ok en biỏrn fỏr en han doo. Hin yngste konungs son som heth Norantin drap eth leon ok sloo en draka j hæll, sidhan varth en draka hans dỏdh. Jsundx sỏner hadhe tha nær dræpit alla dragor ok leon. Sidhon vardha alla Ysuungz sỏner dræpne ok han siælffuer, ok enghen man finge the for vtan aff leon ok draka ok biorna vordho tera dỏỏdh.


301. Fasholth hin stolthe ridher fasteligha fram ok loth bæra baner fỏr sik mith j Vilcinia her. Fasholth var tha illa sor, thogh hadhe han dræpit mangh hwndrat fỏr om daghen. Herdind konung stak til honom meth sith spywth ok twarth vtgynom hans brysth, sidon fiỏl han aff sin hæsth ok bleff dỏỏdh. Theth sagh Danzleff danske, han hadhe tha dræpit saa mykit aff Vilcinia men ath the logha dỏdhe hwar oppa annan stora hopa saa ath theth stod . . . . . . vidh hans sadelboghe. Han var tha siælffuer mykith sor ok misth hadhe han alth sith folk. Danzleff slogh til Herdindh konung, han vildhe hæmpnas sin stalbrodher Fasholt, gynom skiol ok twæfalla brỏnia och mellan hærdenar. Konungen stỏrthe strax aff sin hæsth. Sidhan konunghen var fallen drap Danzleff mongan man ok mangha flydde.

Tho flỏgh en then værste drake ỏffuer Danzleff meth gapandhe mwn ok vildhe dræpa honum. Danzleff stak honum meth sith spiuth wp vth ginom mwnnen ok halsen. Draken fiỏl paa honum meth sina clỏr ok slogh saa harth meth sina vingha ath Danzleff bleff dỏỏd ok hesthen vndan honum. Tha alle kæmpa vara dỏdhe aff Britania landh, tha slogha swenske men som kallas Vilcini men hwart barn som ather var. Ok swenske men funno sin herra mykit saran ok fỏrde honum hem meth sik ok lotho han lækia.

Tha Herdind kom hem j sina borgh tha varth hans hustrv Ostancia siwk. Tha fik konungen vetha hwadon the dywr ok draka varo kompne honum til hiælph komo, ok hwro trwlsk hans kono var. Tredia daghen bleff hon dỏdh aff samo trwldom. Herdindh konung fik both ok helso aff sin sor ok styrde længe sith rike ther epther.


Nyfflingha

302. Tha Atilius konung aff Hunelandh hadhe sitith længe enkil, ok spordhe Sigordh Swen dỏdhan ok ath epther liffde Crimilla alla quinna visasth ok fagirsth, tha sændhe han bodh epther sinom frændha Osidh hertoghe, ok badh honum koma til sik. Tha han theth spordhe foor han strax til honum meth 20 riddare. Atilius fagnadhe honum vel ok bad honum fara sith ærendhe til Crimilla, konung Gunnars systher som Sygordh Swen atthe, ath bedia henne sigh til hustru.

Hertoghen sade vilie gerne fara hwarth konungen vildhe honum sende ok for tith meth 30 riddare ok swæna, som Crimilla var ok funno Gunnar konung. Them varth ther vel fagnat, ther dwaldis the nogra daga. En dagh talede han til Gunnar konung ok hans brỏdher ok sagde them hwro Atilius konung aff Hymeland loth bedia om thera syster Crimilla. Och hwad the vildhe meth henne giffua och ath the goffua honum ther pa swar strax hwat the ther til gỏra vilde. The raddis vidher ath the theth gerna gỏra vilde, ty ath Atilius konung var taa rikasth ok mektogesthe konung som tho visthe nogher aff ath sægia.

Tha sagde Hagen: «Theth vore os stor hedher ath hin rike Atilius konung finghe vara systher, togh ær hon saa stor hogath ath os dogher ey giffua henne vtan meth hennes godh vilie.» Geroholth swarede: «Myn vilie ær ther goth til.» Sidhan gik Gunnar konung til Crimilla ok sporde henne om hon haffwe vildhe Atilia konung. Hon swaredhe: «Jach tỏr ey sægia ney moth Atilia konung, thy han ær en riker konung ok mannelighen. Vilia j myna brỏdher, tha ær theth myn godhe vilie.» The swarede: «Medhan theth ær tin vilie, tha ær theth vor vilie.» Tha giordis ther en ændhe paa thæth skuldhe vara som konung Atilius vildhe. Gunnar konung haffde hiælm ok skiỏl som Sigord aththe. Theth gaff han sendebodhen, sidhan ridha the hempn ighen ok sagde konungen hwad swar the hade fath.


303. Konunghen takkadhe them ok giorde sik sidhan redhe theth bestha han kwndhe ok for j Nyfflingha landh meth 400 riddare ok manga swæna. Didrik konung foldhe honum. Tha konung Gunnar theth spordhe, tha redh han vth moth them ok fagnadhe them vel. Didrik konungh ok Haghen kystis tha the funnos, thy the vara godhe vener. Sidhan ridha the alle j borgena. Tha gaff Gunnar konung ok hans brỏdher sina systher Atilius konung och drokka sidhan eth kỏstelighit brỏlỏp. Sidhan skildis the ath. Gunnar konung gaff Didrik Grane, Sigordh Swens hesth, ok swærdith Gram gaff han margreffue Rỏdger. Konung Atilius gaff Crimilla saa mykit silff henne sỏmdhe, saa skildis the ath. Atilius konung ok Didrik ridha hem j sith rike æn Crimilla græth altit sins bonde Sigordh Swens dỏdh.


304. Thaa Crimilla haffde haffth Atilius konung j 7 ar tha sadhe hon ena nath til Atilius: «Herre, theth ær mykin harm ath j thenna 7 aar haffuer jach ey seth myna brỏdher. Nær vil tw them hith biwdha? Jach vil sægia thek theth thw haffuer ey fỏrra hỏrth, ath myn bondhe Sigordh var then rikasthe herre paa gul ok hauer ther nagor konung, kan nw theth haffua myna brỏdher alth samon ok giffuo mik inthe aff. Finge jac theth, tha matthe tw haffua ther aff hwadh tw vill.»

Taa Atilius konung theth hỏrdhe visthe han theth santh vara ok var alla manne gerusth. Honum tycthe illa vara ath skuldhe ey faa Nyfflinga skath ok sagde: «Jach veth ath Sigord Swen atthe mykit gul, ffỏrsth theth han togh wndhan then stora draken som han drap ok sidhan theth han van meth ỏrlỏgh och ther til theth hans fadher Symwnder konung atthe ok nw ær theth ræth ath tw biwdher tina brỏdher om tw wilth. Hwad jach haffuer goth skal wara them ospart.»


305. Litheth ther æpther sændhe Crimilla twa sina men meth Atilie konungs breff saa lydandhe ath: «Atilius konung giordis fasth gamoll, ok hans son Aldrian var fỏr vngher. Nw aff thy ath inghen vare nemmer til ath styra fỏr them landhom æn the som vara Aldrians moder brỏdher, ty bodhe the them ath komo tith til sigh, ok hiælpa ath radha fỏr landits bæsta.»

Tha konung Gunnar ok hans brodher Hagen ok the flere hade hỏrth theth breff, tha swaredhe Haghen: «Brodher, far tw j Hymalandh taa komber tw aldhrich hem jghen ok enghen then tik fỏlghe. Ty Kremilla ær wis ok falsk ok ræs jach ath hon vil swika os.» Gunnar konung swarede: «Myn mogher Atilius konung haffuer bidit mik venligha til sik æn theth ær tith radh, Haghen, ath jach skal ey tith koma? Theth radher tw mik nw som tin modher radde myn fadher, hwart henne sidermer rodh war werre æn theth fỏrre. Æn nw skỏther jach ey tith rodh. Wthan vil jac fara j Hymalandh och hoppas vel koma hem j ghen epther mynom vilia, ok fỏr en jach far aff Hymelandh komber theth alth j mith waldh. Æn tw Haghen, fỏlgh mik om tw wilth. Tỏr tw ey fỏlia mik, tha sith hemma.»

Hagen swaredhe: «Ey sagde jach theth. Ty jach rædis ey mer om mith liiff æn tw om thith, mæn fỏr sanna sægher jach thegh theth, ath tw komber aldregh wtu Hymmelandh ok far tit meth mangan eller ffaa, aller komber enghen ather til Nyffliunga landh. Vil tw nw fara, tha wil jach hema vara. Mynnes tw ekke huro wi skildoms widh Sigordh Swen? Jach veth tha then j Hymaland som theth nogh mines, theth ær Crimilla var syster. Hon minner thegh ther appa visseliga tha tw komber j Susa.»

Konung Gunnar swaredhe: «Men tw esth saa rædder fỏr tin systher ath tw tỏr ey fara, tha vil jach fara.» Tha warth Hagen harm ath hans modhers radh warth honom saa offta fỏre kastat, ok gik j salen til sin frændha Folkordh speleman ok sagde til honom: «Vil tw fara meth os j Hymelandh som konung Gunnar haffuer tænct æffther Crimilla bodh? Meth os skolo fara alla vara men som driftoghe æra ath slass.»


306. Tha gik drotningh Oda, konung Gunnars ok Gyntars modher, til konungen ok sagde: «Mygh drỏmbde ath jach saa j Hymelandh saa mangen dỏdan fogill ath alth wart landh var ỏth aff fogla. Nw vil tw fara j Hymelandh ok veth jach wtaff edre færdh sker mykit onth bodhe Nyfflingom ok hymlyngom. Ok gæller theth mangs mans lyff, ty far ey tith ther komber mykit aff.»

Tha sagde Hagæn: «Gunnar konung mener ændeligha ffara ferdh. Hwad spỏria wi epther tin kærlinghæ drỏm?» Tha swaredhe drỏtninghen: «Gunnar konung ok tw magæn fara j Hymelandh æn j vilen. Æn myn vnghe son Gyntar, han skal bliffua hema.» Gyntar swaradhe: «Ffara myna brỏdher tha skal jach meth,» ok lop strax ok vapnadhe sik.


307. Gunnar konung sendhe bodh om alth sith landh ath alle hans starkasthe ok raskaste mæn skullo redha ok vapna sik theth besthe the kunde. Tha warth Gunnar konung redha meth 1000 raska men meth goth harnisk ok ferdogha hæstha. Tha togh Haghen Gunnar konungs baner, theth var fræmisth fỏr gylth mith j hwith ok en ỏrn vti aff rỏth silke meth ena krono, ok ytthersth var theth grỏnth. Saa ridha the til Rin, ther Dwna ok Rin koma til hopa. Theth var breth ỏffuer ok war ther inthe skeph, ty dwaldis the ther the nath j thera tiæl.


308. Om affthonen the voro mætthe, badh konung Gunnar Haghen skikka til ath halla væcth the honum besth synis. Hagen swaredhe: «Skikken ỏffuan hæren hwem edher tykker, nidhan fỏre vth meth aana. Vil jach siælffuer halla ok see om jach far nagat skip.» Gunnar konung likadhe theth vel.

Tha folkit var sopfua gongith togh Hagen sik hærnisk ok gik vth meth aana j liwsth manasken ok kom til eth vaptn som Mỏre heth ok saa nagasth folk j vaptnith ok saa thera klædher ligia vid vatnith. Han togh the clædhen ok gỏmdhe. Theth var ey annath folk han saa, vtan twa haffrur. The foro aff Rin ok then siỏn ath skemta sik. Haffrwn sagde til Haghen: «Ffaa os vare klædher ighen!» Han swaredhe: «Sik myk fỏrsth theth jach spỏr tik, ath skolw vi alla koma leffuandis ỏffuer Rin ighen?» Haffrwn swaredhe: «J kome alle hele borth offuer Rin, æn aldregh en komber ighen aff idher ok tek star mykin mỏdha ffỏre.» Tha drogh Haghen sith swærdh ok drap siỏkonona, han hygh them syndher j medio badhe modhren ok dotren.


309. Sidhan gik han nidh meth aan. Taa fik han see hwar en man rodhe mith j aana. Haghen ropadhe til honum ok sagde: «Roo hith til mik, jach hỏrer til Ælsungh jærl.» Ty sagde han saa, han var tha j Ælsunghz rike. Færia mannen swaredhe: «Jach vordher ey huem tu til hỏrer. Then mik pæningha giffuer, then vil jach ỏffuer fỏra.» Tha hỏlt Hagen op sin gulringh ok sagdhe: «See hwath jach vil tegh geffua.» Taa færiamannen saa gulringhen thoo rodhe han ath landeth ther Hagen stodh. Thaa stegh Haghen j færiana och skỏt fran landeth. Færiakarren ville roo nidh ath aana. Haghen sagde: «Thw skalth roo op ath aana.» Tha motthe han roo som Hagen badh saa længhe the koma thith som hæren laa.


310. Tha stodh konung Gunnar op, ok clædhe sik ok loth fỏra folkith ỏffuer meth eth litheth skep. Ok the hade nær fỏrgisseth en del aff hans folk, thaa kom Haghen meth eth stỏrre skep. Ther stek konung Gunnar jn ok meth honum eth hwndrat men. Tha the komo mith j aen tha rodhe Hagen saa fasth ath syndher brasth bodhe aarene. Han sprangh op ok bannadhe then som arene giordhe ok drogh sith swærdh ok hỏgh hwudith aff færia karren.

Thaa sagde Gunnar konung: «Hwi giordhe tu theth Haghen? Hwadh sak gaff tu honom?» Haghen swaredhe: «Han skal ekke sægia aff wara færdh hwar wi farom.» Tha sagde Gunnar konung: «Meth mykin vredhe thu æsth aldregh gladh wtan thw gỏr nogath onth.» Haghen swaredhe: «Hwad skal jach sparo ath gỏræ onth medhan jach fram far, thy jach veth ath enghen aff os komber ighen.»

Konungen styrdhe. Tha brasth styreth syndher, sydhan dreff færian twarth fỏre strỏmyn. Tha sprongh Haghen fram ok halp stỏret ok bỏth hwadh han kwndhe. Tha the komo moth landz tha fylthis færian ok stalp om kringh fỏr them ok the komo vathe ok meth stora nỏdh til landz. Sydhan bỏtthe the styrit ighen ok sænde færian offuer aan jghen moth thera folk. sidhon rida the thera vægh.


(Här saknas två blad)


(Hagen träffar margrefven Rodgerds vakt-hållare. Nyfflingarne gästa margrefven Rodgerd. Margrefven gifver Nyfflingarne skänker. Gynter får margrefvens dotter. Nyfflingarne och margrefven Rodgerd komma till konung Aktilius i Susa. Crimilla välkomnar sina bröder. Crimillas samtal med sina bröder.)


Cod. Pal. germ. 359:
Crimilla ok margreffue Rỏdgher

316. . . . . . . . . . . . . tha brynia vndher thera cwrtla. Tha Haghen sa sina systher Crimilla, bundha ok beladhe the thera hiælma oppa ok Folqwardh speleman. Tha sadhe Crimilla til Haghen: «Haffuer tu nw fỏrth mik Nyfflinga skath som Sigordh Swen atte?» Haghen swarede: «Jach fỏrer tik en mykin owen. Honum fỏlger myn skiol ok myn hiælm och myn brynia læggher jach ey aff.» Tha sadhe konung Gunnar: «Systher, gak hith ok sith nær os.»

Tha gik hon til sin ynsthe brodher Gyntar ok kysthe honum ok satthe sik mellan konung Gunnar ok honum ok græth sarliga. Tha spordhe Gyntar: «Hwi grather tu saa systher?» Hon swaredhe: «Jach grather nw theth som altidh, the stora saar jach saagh mellan Sygors herdar, ok eyncthe kardh var j hans skiỏl.» Tha swaredhe Hagen: «Tænch ekke mer oppo Sigordh Sven eller hans saar, vtan haff Atilius konung kærere. Thy han ær halffua rikare ok mektoghere æn Sigord var. Ey ffar tu Sigordh nw læcth, Sigords saar theth vardher nw bliffua som theth gyorth ær.»


317. Tha gik Crimilla borth ok Didrik aff Bærna kom epther Nyfflingha, ok badh them gaa til bordh, ok honum folde Aldyan, konung Atilius son. Tho togh konung Gunnar Aldrian j sin fampn ok bar honum wth. Æn Didrik konung ok Hagen ladha sin ærm hwar om annars halssz j kærlighet ok fỏldis saa wth badhe til tess the komo j konungens sal. Tho stodho all torn ok vigskardh ful aff frw ok jompfrur, ok alle vildhe see Haghen fỏr then stora frædgh skuldh som han hade ỏffuer all landh fỏr sin mandom skuldh.


318. Konung Atilius sath j sine hỏxsæthe mith fỏr bordith ok loth sætia vid sina hỏgra handh konung Gunnar, sa Gyntar, saa Geroholth, sa Hagen ok saa Folkwardh speleman thera frænde. A sina venstra handh loth han sætia Didrik aff Bern, saa margreffue Rỏgher ok saa Hillebrandh. Siden sættis alle the andre godemen hwar epther annan ok drokko then quæl goth vin ok vordho alstingis vel vntfange meth math ok vin och giordhe sik ganska glade. Tha war hwarth huss j borgena fulth meth folk. Then nathen soffuo the j godhan fridh.

Om morgonen tho the op stodho kom Didrik aff Bern, Hyllebrandh ok monga flere riddare thil them ok spordo huro the haffuadhe soffuadh then nath. Haghen swaredhe: «Wi haffuom soffuadh alle vel, æn mith sinne ær saa ath gither ey varith fỏr mykith gladher.» Tha sadhe Didrik aff Bern: «Godhe ven Haghen, gỏr thegh gladh, togh vara tegh theth besta thu kan. Tu tỏrff tha alth vidh om tw skalth hædhan komo, thy Crimilla grather hwar dagh Sigord svens dỏdh.»

Theth var then fỏrstha warielse Nyfflingha fingo. Tha the vore clædde fỏldis the wth j gordhen. Konung Didrik ok Gunnar konung foldis ath, Hillebrandh ok Hagen ginga annan vægh samon ok Folkwardh meth them. Tha wore alla Nyfflingha op stondne, gingo ok fỏr sagha segh j borgena. Tha gik Atilius konung vti salen ok monge mæn meth honum ath se Nyfflingha stoltheth. Tha spordhe alle hwar Haghen war fỏr hans manheth skuldh saa war han prisadher. Tha sag Atilius konung hwilken han skuldhe ware ok kendhe honum ey, thy ath Haghen ok folkwardh speleman ware saa dwrligha clæddhe som Gunnar konung ok hadhe Haghen ok Folqwardh altith thera hiælma oppo. Tha sadhe Atilius konung: «Ekke kenner jach nw Haghen, æn togh jach ok myn drotningh Ercha slogom honum til riddare, tha kendhe jach honum vel ok var han too myn ven godher.»

Tho gingo Haghen, Folqwardh ok ledde hwar annan kringom borgena ok sago manga stalssa quinnor som æpther them sogha. Thy togha the aff sina hiælma ok lotho see sik. Haghen wardh kændher ther pa han hade smalth liff, breth brysth, lancht anlethe ok blekth som aska ok ey wthan eth ỏgha ok theth war alth swarth ok war han manneligesth aff alle them.


319. Atilius fegh see ath folkit war mykit ok finge ey alle rwm j en sal. Tha war fagerth sollsken, thy loth han redha gestabodith j en thræ gord. Tha gik Crimilla til Didrik aff Bærn. Han wnfik henne vel ok sporde hwadh hon wildhe. Hon swarede gratande: «Godhewen Didrik, jach ær komen ath sỏkia hiælp ok radh aff thegh ath hempna myn mesthe harm ath Sigordh Swen warth mik saa aff mỏrdher. Theth vil jach hempna a Haghen, Gunnar ok alla the brỏdher. Godhe herre, hiælp mik theth hæmpna, jach wil giffuo tegh gul ok silff sa mykit som tw wilth ok ther til vil jach hiælpa tik ath thu skal wel vinna alth thith egith landh ighen.» Didrik swaredhe: «Frw, jach maa theth enghelundh gỏra, ok haa theth gỏr, theth ær vtan mith radh ok vilia, thy the æro myna besthe vener. Mik bỏr hæller wetha thera gaghn æn skadhe.»

Crimilla swaredhe inte ok gik sin vægh borth gratande ok gik til hærtogh Blodhelin ok sagde: «Vil thu hiælpa ath hempna min harm? Mik græmer huro Nyfflingha dropa Sigordh Swen. Theth vil jach nw hæmpna a them. Vil thu hiælpa mik ther til? Jach vil giffua tek mykyn landh hwar thu them bedhis.» Blodelindh swarede: «Gỏr jach theth tha haffuer jach Atilia konungs ovenskap, thy han ær thera godhe ven.»

Tha gik drotninghen til Atilia konung ok sagde som fỏr: «Herre, hwar ær theth gul ok silff som myna brỏdher haffuer tek fỏrth?» Atilius swarede: «The fỏrde mik hwaske gul eller silff, gerna vil jach fagna them vel æ hwadh hæller her j mith hem.» Drotninghen swaredhe: «Ho skal nw hempna myn vidherwilia, ey vil thu jach glỏmer aldregh them hwro Sigordh Swen war mỏrdher. Thy gỏr mik ilth j mith hiærta, gỏr wel herre och hæmpdh theth. Tha far tw Nyfflingha landh, ok alth Nyfflinga skath.» Konungen swaredhe: «Tygh ok tala ey eth ordh! Jach vil ey swika myna mogha, the ære hith kompne j tro. Theth skal ey tu gỏre ok enghen man.» Tha gik Crimilla borth mychith oblidare æn fỏr.


320. Konungen gik j appel gordhen ok loth komo alla gestherne tith. Taa sade drotninghen til Nyfflingha: «J seen ath alla hiner haffua lacth borth thera vaphen, thy vil jach ath i Nyfflingha fan mik edhen vapen ath gỏma.» Hagen swaredhe: «Tw esth en drotningh, ekke bỏr tek gỏma manna vapen. Myn fadher lærdhe mik tha jach var vngher ath aldreg læggia myna vapen a nogra kono tro, ok medhan jach ær j Himalandh lægger jach aldregh myna vapen aff mik.» Tha banth han sin hiælm aller fastasth, tha sagha alla ath Haghen war ille vredher, ok viste togh ey hwadh theth tydhe. Tho sadhe Geroholth: «Hagen var aldregh gladher sydhan han kom j thenne færdh, ok for man see hans manheth j dagh ok visheth.» Tha synthis Geroholth vare swek aa færdom och ath Haghen visthe theth fỏr och lỏnthe theth fỏr honum ok bantth sin hiælm, ok gik saa in j thræ gordhen.


321. Tha sagh Atilius konung ath Hagen war wredher ok spenthe fasth sin hiælm ok sporde Didrik: «Haa ære the som saa vredeliga bindha sina hiælma oppa?» Didrik swarede: «Theth ær Haghen ok Geroholt, the ære bodhe vrede.» Konungen swaredhe: «Theth gỏre the aff storan harm.» Didrik swaredhe: «The ære fulworne drængie, ok gỏr theth som jach mener thu far en see j dagh.»


322. Atilius konung stod op ok gik mot Gunnar konung ok Gyntar, ok fik Gunnar konung j sina hỏgra handh, ok Gynter j sina venstra handh ok kalledhe Hagen ok Geroholth, ok satthe them til bordh som fỏr ær sacth. Togh wore monga elda j gordhen ok bordh kringom eldhen. Tha vare alle Nyfflinga j gordhen meth hwithom bryniom ok hwassom swærdom, ok hardhom hiælmom, skiỏlla ok spiuth gỏmdhe thera swæna vtan fỏr gordhen ok hadhe skikkat epther Hagens radh 15 thera tiænare til som skuldhe bespeya blandh hiner om swik vore affærdhom. Tha sath konungens sons tykthemestere nær Folqwardh speleman ok loth drotninghen sætia sin stol ræth framan fỏr konungen. Hærtogh Blodhelin sath nær henne.

Tha gik drotningen thil en riddare som heth Irwng, han war hỏuisman fỏr henne folk, ok sadhe til honom: «Godhe wen Jrwngh, wil tw hempna myn harm medhan Atilius konung ok ey Didrik aff Bærn ok enghen aff myna wener wil theth hæmpna?» Jrwngh swaredhe: «Hwi grother thu eller hwadh wil tu hæmpna?» Hon swaredhe: «Jach fỏr gæther alderegh hwro Sigordh Swen var mỏrdher, ok honum vil jach hæmpna om nogor wil mik ther til hiælpa.» Hon togh hans fỏrgyltha skiỏl ok sade til honum: «Wil tw hæmpna myn harm? Jach wil giffua thegh saa mykith rỏth gull, æ meden tw kanth then roka paa ok ther til ewinneliga myn venskap.»

Jrwngh swaredhe: «Theth ær mykit gull, æn ær tin venskap bæther,» ok stodh strax op ok vapnadhe sik meth et hwndrat riddare som honum lỏdde, ok slogh strax wth sith baner. Tha sadhe Crimilla: «Slaa fỏrsth alth thera folk j hæl som wthan gordhen ære, ath ingen thera komber in, ok lath inghen wth komma som inne ære.»


323. Drotninghen gik snarth ok satthe sik j sin stol ighen. Tha lop til henne hennes son Aldriam ok kysthe hona. Tha sadhe drotningen: «Kære son, æstu liker tina frændher ok haffuer tu hiærtha ther til, tha gaa til Hagen ok slaa honum strax vidh sith kinben meth tin næffua eth stort hwgh. Tỏr tu theth, tha wardher thu en godher drængh.»

Pilthin lop strax tilh Haghen ok som han lutade sik ỏffuer bordith slao han honum vidh kinbenith meth sin nepffua, eth stỏrre hugh æn nagor trodhe ok ey eldhre æn han war. Tha togh Hagen pilthen j harith meth sina wenstra hand ok sadhe: «Thethta haffuer tw ey giorth aff thins fadhers radh eller tith egith, vthan tin modher haffuer ekkiath thegh hær til. Och theth geller tu nw,» ok drogh swærdeth meth hỏgra handhena ok hỏgh hwuudith aff pilthin. Och slogh Crimilla fỏr brystith meth ok sadhe: «Frw, ther hafuer tu eth surth æplle. Vi drykkom goth win j thenna gardh ok theth wardha wi nw dyrth kỏpa.»

Æn sa hogh Haghen wtỏffuer Folkwardh speleman ok hwudit aff pilthens tycta mestera ok sade til Crimilla: «Thagh nw tættha wærdh fỏr wineth tith ok tw tyctamestare haffuer nw fongith tin rætha lỏn ath thu ey tycta barnith bethræ.»

Tha sprangh op Atilius konung ok sadhe: «Op alla myna men ok dræper Nyfflingha!» Tha sprongh opp alla Atilia men til thera wæria ok Nyfflingha drogha thera swærdh. Tha hadhe Crimilla lætith lægia rakor huder oppa ærther. Tha Nyfflingha skulde lỏppa ỏffuer them tho fiỏlla the ok Jrwngh stodh ther fỏre meth sina men ok dropo ther mongan man. Tha drapo Nyfflinga mongan man j gordhen aff hinom saa ath mongh hwndrath logha dỏde aff them j gordhen.


324. Tha fwnno Nyfflinga ath alla thera men waro dræpne som wtan gordhen ware. Tha wændhe the ather ok slogos hardeliga meth them j gordhen. Wore saa ath the slogha hwar barn j hæl aff them som ey kwndhe vndhon ryma. Atilius stodh paa eth torn ok badh alle sine mæn manneliga trædha til ok dræpa Nyfflinga.

Didrik konung gik hem j sith herberghe meth alle sine men, ok tycthe ille ware ath saa monga hans wener drapa hwar annan pa bodhe sydher. Æn drotninghen gyk allen daghen ok fik Atilius folk hiælma, brynia ok skiolla ok swærdh, ok loffuadhe them mykith gull ok ægiade them fram ath dræpa Nyfflingar. Tha warth hardh stridh, hiner trædde manneliga til gordhen ok Nyfflinga wæria gordhen. Then gordher hæther Horn gordhen ok nw hether han Nyfflinga gordh. Tha fiỏl monghe aff hynom ok Nyfflingom ok togh halfua flere aff hyner æn aff Nyfflingom.


325. Tha sỏcthe alla hymingha bodhe aff landh ok stædher saa ath the wordho halffue flere æn tha the begynthe fỏrsth ath sloghz. Tha sadhe Hagen til sina brỏdher: «Wi haffuom mangha slagit aff hymingom, æn alth theth wi slams, tha ær theth saa som wi giordhen encthe wthan saa mykit ỏkis thera folk aff landh ok stædher ok them wi slams widh ther ær encthe annath en thera træla. Hỏffdinga stondha alth wtỏffuer ena sydha ok see ther paa. Theth ær myn meste harm ath wi ærom ekke wt oppa marchena. Ware wi ther, tha motthe wi siælffue kesa hwem oss lysthe ath slass meth. Skal theth saa stoo, tha moga wi gỏrligha see ath Nyfflinga mago falla, thy the gỏra os mesta skadha meth theras spywth. Fingo wi brwcha war swærd meth manheth, skuldhe the os ey winna, thy sỏkiom manneliga hwar vi komom vth.»

Gordhen war aller muredher om kringh som eth fæsthe, tha sagh Hagen venstersth j gordhen hwar muren var litith riffnadher. Thith lopo the alle manneliga ok brutho sik ther wth. Tha sprangh Hagen vth ok hans brỏdher ok flere Nyfflingha meth them. Tha the komo vth mellan husen j en trangh gatho, ther mỏtthe them Blodelin meth sith baner ok warth mellan them en hardh stridh. Tha blæsthe niner j sina ludra ok lotho ropa ath Nyfflinga wore kompne vtu gordhen. Tho sỏcthe the alle tith meth saa mykith folk ath Nyfflinga flyddhe ather j gordhen j ghen.


326. Ther stod en murat sall, ther kom Haghen ath dỏren ok war lỏcth. Han wendhe sin rygh til dỏrena ok hỏg hwar ỏffuer annan, some myste hærderna ok some fỏtherna ok some liffuit, ok the sỏcthe soo fasth til honum och han warde sik manneliga. Ath gonga motte ỏffuer dỏdha men wel en fampn fra jordena. Tha haffde Haghen en encte saar.

Her Didrik stodh ther hart nær oppo en hogmeydh ok alle hans men wel wapnade. Ther kom Geroholt ok vende ryghen til ena vægh ok vardho sik manneligha, ok dræpa manghen man. Hymær sỏkia saa fasth thil them. Geroholth sadhe til Didrik konung: «Wel mathe thu hith gonga meth tina mæn ok hiælpa os, ok læth ekke faa men slass meth saa monga men.» Hær Didrik swaredhe: «Myn godhewen Goroholth, thethta ær mik en stor harm. Jach mysther mongan godhan wen, jach magh ther inthe thil gỏre. Jach wil ey slas meth konung Atilius folk, jnthe onth vil jach ok idher gỏra theth jac en aff veth.»


327. Konungh Gunnar war j gorden, han hỏrdhe ath hans brỏdher tỏrffthe hiælp vidher, thy kom han vth meth sina men gynom theth gap som the hadhe brwtith a mwren. Ther fỏr wtan stodh hærtogh Blodhelin ok monga hymær meth honum. Konung Gunnar gik manneligha til them saa ath enghen hans man var saa starker ath honum fỏlia. Tha mỏtte honum Osith jærl, Atilius frændhe, meth mykith folk. Konung Gunnar varde sik manneligha al then dagh vth. Han hadhe enghen hiælp, vtan stodh ena mith j hima her ok var tha saa trỏtther ath han motthe sik fonghen giffua. The thogo honum, ok bundo honum, ok fỏrdin til Atilius konung. Tha loth konungen kastha konung Gunnare j sith orma torn, ok ther loth konung Gunnar sith liff. Theth sama torn stonder en mit j Sussa.


328. Theth hỏrde Hagen ok Geroholth ath thera bbrodher konung Gunnar war gripen. Tha sprangh Hagen fran dỏrena ok wth oppa gathona, ok hỏgh om kull hwan then man han fan, ok tho tordhe enghen bidha honum. Geroholth giordhe tess likis ok hỏgh meth bade hendher. Hans swærdh nam aldher stedh æ oppa hwadh hiælm han hỏgh fỏr en j jordena, ok honum fỏlgher hær Gyntar manligha ok dræpær mangen man meth sith swærdh Gram.

Tha trædhe Nyfflinga vth i gordhen saa manneliga ath hyminga stỏrthe fỏr thera ffỏther ok j stora hoppa begynthe hyminga flyy hwar j sith holl. Atilius konung gik oppa tornith ok loth lykia dỏrernar j ghen ok warde ath Nyfflinga komo ey til hans. Tho ropa Nyfflinga storth herrop ath hyminga skuldhe flyy ok sadhe vilia hempna sin skadha. Hyminga flydde thogh, ok saa mỏrctis fasth aff nattena, æn Nyfflinga sỏkthe nidher om alth fæstith, ok sloga j hæl alle the ther funno.


329. Margreffuen Rỏdgher gik j Didrikz hærbærge ok bleff ther om nattena, ok hertogh Blodelin ok Jrwngh jærl ginga hwar j sith herbærghe. Tha warth natten saa mỏrch ath enghen kwnde see. Tha sampnadis saa mykith in aff hymingon ok drogha til hoppa. Tha loth Haghen blæsa j sinom ludom ok kallede samon alth sith folk, ok stodh oppo en mwr. Tha alle Nyfflinga wore nær honum tha spordhe Hagen Geroholt: «Tel hwro mykith folk haffuo wi myst meth Gunnar konung eller hwro mykit folk haffuo wi j ghen?» The skikkadhe thera folk aff ny ok slogo thera baner wth ok raknadhe ath, the hadhe 700 ighen ok 300 hadhe the misth.

Tha sadhe Hagen: «Wi haffua en folk nog ighen ok skolo hymær lætha mongan man ffỏr en vi falla alle til jorda.» Theth jachadhe alle Nyfflinga. Tha the hadhe hwilth en lithen stundh ok bundo thera ssar, tha sadhe Haghen: «Wi konnom ekke komo hadhen ok bidha wi thenna nath wth, tha sampnas hær saa mykit folk aff landeth. Tho haffuom wi mere owæffle, thy wilia wi ffaa os eldh ath wi mottom se slaa the j hæl. The fỏrsth her ære tha ær war friheth saa mykith storre.»

J theth lop Haghen ok sỏcth op eldh ok bỏtte oppa eth stekahus aff thræ som ther j borgena stodh, saa ath eldhen lywste offuer alle borgena. Tha lotho Nyfflinga blæsa j thera ludra ok fỏrtaledhe ok manede hymerna ath slas meth them. Æn hymerna stodho upp j wikskardhen ok skutho hwar ath annan ok kastedhe ath Nyfflingar saa giordhe ok Nyfflingha ath them ighen. Æn ey wildhe hymerna gonga nidh ath strida meth Nyfflinga, togh sloga Nyfflinga monga j hel then nath.


330. Om morgonen arla, tha gingo hymerna nidher ok mongæ vore in kompne om natthana. The skikkadhe thera spes aff ny, ok tess likis giordhe Nyflinga, ok gingo samon ok stridde. Crimilla bad hymerna gonga hardeliga, ok bỏdh them ther til gul ok silffuer. Konungh Atilius war ther inthe nær, tho kom samon hertogh Blodhelin, ok Geroholth ok kampade længhe sik j mellan. Geroholth gik manneligesth til honum ok hugh oppa hans hals theth hwudith flỏgh wtaff. Tho hærtoghen war dỏỏdh glæddis mychith Nyfflinga, ok ganga hardheligha fram. Geroholth hỏgh oppa badhe hændher, tha fingo hymær storan skadha.


331. Tha margreffue Rỏdgher fik theth spỏria ath hærdtogh Blodelin war slagher, tha warth han ganska wredh ok badh bæra sith baner mith j Nyfflinga her ok folde siælff manneligha ok giordhe Nyfflingam storan skadha. Tha gik Haghen fram mith j hæren ok hỏgh oppa badhe hændher, ok giorde en wægh twarth ok ændelancth j gynom thera hær, ok enghen torde komo saa nær honom ad hans swærdh ræcthe til honum. Hagens hændher ok alth hans harnisk war blodogth, han kom saa lancth fram jn j thera hær ath inghen hans man torde honum fỏlia eller hiælpa. Thy wændhen han sik til en mwrath sall ok sloo dỏrena syndher ok gik ther in ok hwilthe sik ena stwndh. Margreff Rỏgher stridde manneligha ok giordhe Nyfflinga storan skadha.


332. Tha sỏcthe hymer fasth ath dỏrena ther Haghen war inne. Han wardhe dỏrena fỏr them ok sloo ther mangan man. Tha saa Crimilla hwar Haghen stodh, ok drap mongan man. Tha badh hon stikka eldh oppa salen thy takit war alth aff tree. Theth stodh en nær som Jron heth, han war drotningens gode wen, thy sadhe hon til honum: «Gak j salen til honum, ok bær mik hans hwud uth ighen! Tha wil jach fulla tin skiỏl ful meth gull.»

Tha sprangh Jrwngh j gynom dỏrena ok hỏgh Haghen oppa larith saa ath brỏnian gik syndher ok eth stykke borth aff larith. Sydon sprangh Jron wtaff salen. Tha sade Crimilla til honum: «Thu esth en fultaga man. Jach ser nw ath Haghen blỏdher, gak nw til honum. Tha wardher tu snarth hans dỏdh.» Tha togh hon twa gulringa, ok banth om hans hiælm ok sadhe: «Hugh nw Hagens hwudh aff, tha vil jach giffua tegh gul ok silff medhan thw vilth haffua.» Tha sprangh jron jærl j salen, tha fik Haghen eth spyuth stangh ok stak til honum vndher skiỏllen ok gynom brỏnio ok brysth saa ath wth stodh om hærdhanar ok han stỏrthe dỏdh op til mwren ok kallas theth æn j dagh Jrons vægh. Haghen sadhe: «Hadhe jach saa gældhith Crimilla sin jlska som jach galth Jron mith sar, tha hade mith swærdh manneligha stridh j Himalandh.»


333. Margreffue Rỏdgher gangher manneliga fram ok gỏr stor skadha a Nyfflingom. Honom mỏtthe hin wnghe Gyntar, the kampadhe badhe længe ok manneliga. Gyntars swærdh bæth saa wel oppa staal som oppa clæde, badhe hælma ok skiỏlla saa ath inthe hæcthadhe fỏr honom. Thy fik margreffuen mangh saar ther til han stỏrthe ok bleff strax dỏdh fỏr theth sama swærdh som han gaff Gyntar.


334. Gyntar ok Geroholth gingo manneliga fram ok komo til salen ther Haghen war inne ok gingo in til honum. Theth saagh Folqwardh speleman, han trædde manneliga epther thỏm ok hỏgh hwar man oppa annan ok gik ath salen saa alt ekke stegh han oppa bara jordh wtan oppo dỏda kroppa. Haghen spordhe: «Haa estu, ther saa manneliga fram gangher ok hith til mik?» Folqwardh swaredhe: «Jach hether Folqwardh speleman, tin godhe wen. See hwilkin wægh jach haffuer giorth hith til tegh.» Haghen swaredhe: «Haff godh tak ther fỏrra, thith skal wel sỏrgias j Hymelandh.»


335. Theth sagh konung Didrik aff Bærna ath margreffuen war dỏdher. Han sadhe til sina men: «Wi mogha ekke længher standha, wi skolo hæmpnas margreff Rỏdgers dỏdh ok slas meth Nyfflingha!»

Sidhan sprangh han mith oppo gathona blodha, mæn war ey goth ad standha mellan Nyfflinga ok honum ok theth sægia tyske men ath tho motthe hỏra Ægiasax sangh a Nyfflingom a thera hiælma thy ath her Dydrik war ganska wredh. Nyfflinga wardho sik trỏsteliga ther stỏrthe monghe her Didriks mæn ok Nyfflinga meth. Tha gik hær Didrik hardeligisth fram saa ath Haghen ok Geroholth ok Gyntar ok Folqwardh speleman motthe ryma in j salen.

Didrik trædhe epther them ok mesther Hillebrandh. Her Didrik kom til dỏrena, tho stodh Folqwardh ok wærdhe dỏrena fỏr honom. Hær Didrik hwgh oppa Folqwarss hals saa ath Folqwardhz hwudh foldhe swærdeth. Tha sprangh Haghen moth hær Didrik ok Geroholth moth Hyllebrandh, ok Hillebrandh hỏgh til Geroholth meth sith starcha swærd Lagwlff saa ath Geroholth fik bana saar ok fiỏl strax dỏdher fỏr hans fỏther. Tha wore en flere jghen aff kæmpana Didrik ok Hyllebrandh, Haghen ok Gynther.


336. Tha gik Atilius konung tith the sloghos. Tha sadhe Haghen til Atilius konung: «Gỏr theth som en godh man ok giff thenne swen sith liff som ær Gyntar ok magh han en wardha godher drængher, thy han ær saklỏss aff Sigordh Swens dỏdh. Jach en samber drap honum, læther ey theth Gyntar gældha ok maa han liffua tha ma han wara en godher man.»

Tha sade Gyntar: «Jach war ey wtan ars gamal tha Sigorth Swen war flaghen ok ær jach sak lỏss fỏr hans dỏdh, theth veth myn systher Crimilla. Ey segher jach theth fỏr rædogha skuldh, jach wil wæria mik saa længher jach gither, ok vil ey ỏnska mik ath lifua epther myna brỏdher.» Saa sỏcthe han ath Hillebrandh ok hwar thera hỏgh ath androm, ok gik som wanth var ath han hỏgh honum saa ath han fiỏl strax nidher ok bleff dỏdh.


337. Tha sadhe Haghæn til konung Didrik: «Nw ser jach ath wor wenskap skal ath skilias som wi haffuum hertil hafft ok wil jach nw wara oppa tith wærstha, saa ath antighe skal tw dỏ eller jach, ok winnes thenna kamp manneligha, ok enghen bedher sik hiælp.» Tho swaredhe Didrik: «Jach bedher enghen man hiælpa mik j thenna kamp, ok wil jach en meth listh ok manheth thegh winna.»

The slogos længhe ok hardeliga, ok enken kunde skỏn hwilken thera ther skuldhe winna, thil tes the wera bodhe trỏtthe ok illa sore. Tha warth Didrik swa vredher ok stor hogadher ok harmadis ath en man skuldhe saa lenge sta fỏr honum. Tha sade Didrik: «Thethta ær mykin skam ath en elff son skal saa længhe staa fỏr myna hendher.» Tha swaredhe Haghen: «Theth er ey werre ware elffson en dyæffuelsens son.» Tha warth Didrik swa wredh ath eldhen gik gynom hans ok Hagens brỏnia skiol ok hialm wart saa heth ath hon maxan brænth honum op.

Tha sadhe Hagen: «Nw ær jac soo blodhogher ok brændher aff myna brỏnia ringha. Wore jach saa fisk som jach ær man, tho wore jach longo stegther ok ær en stor dell aff myn chrop saa stekther ath man matthe ætha mik. Thy giffuer jach mik nw.» Tha togh Didrik hans swærdh ok hans hiælm ok brynia aff honum.


338. Tha tok Crimilla en brinnandhe brandh ok stak j sins brodhers mwn Geroholth ok too war han dỏdh. Sydhon stak hon brandhen j Gynters mwn, ok war too en liffuandis æn aff then lỏgho ok rỏgh bleff han dỏdh. Tha sadhe her Didrik til Atilius konung: «Nw maa thu see hwilkin dyæffuel tin hustrv ær ok hwro hon qwæl sina brỏdher j hæl, the raska drængia och hwro mongan man sith liff haffuer lætith fỏr henne skuldh, badhe Nyfflinga ok hymiglingha ok saghe hon gerna ath badhe thw ok jach wore slagne.» Tha sadhe Atilius konung: «Kære Didrik, dræp henne! Hon ær wisth en dyæfful. Hadhe thu theth giỏrt fỏr 7 daga, tha hadhe mangen rasker man warit liffuandis som nw ær dỏdh.» Tha sprang Didrik konung til Crimilla ok hỏgh henne syndher j tw stykke.


339. Sidhan gik han til Haghen ok spordhe om han trỏsthe sik liffua om han finghe en godh læchiare. Haghen swaredhe: «Æn liffuer jach j nogra daga, theth warer togh ekke længe fỏr myn stora sar skuldh.» Sydhan loth her Didrik bæra Haghen borth j sith hærberghe ok loth binda hans saar. Hær Didrik hadhe ena frænka som heth jompfru Mæreth, hon banth Hagens sar.

Hagen sadhe enliga til her Didrik: «Skippa mik en qwinna j nath, ther lysther myk mykith ath.» Her Didrik giorde som han badh, hon logh hooss Haghen om nattena. Om morgonen arla sadhe Haghen til henne: «Thu skalt fỏdha en son, læth honum kalla Aldrian, ok haffuer tw hær the nyccla som gar ath sigis frỏdha kællere. Ther liger theth gul som kallas Nyfflinga skath, the nygla skal thw giffua myn son tha han ær komyn til mans.»

Ther epther dỏdhe Haghen. Tho war ok mestedelen dỏdhe aff Atilius folk wel 4000 ok hær Didriks, Nyfflinga fiỏllo meth 1000. Theth sægia tyske men ath ekke haffuer stỏrre stridh warit j gamblom saghom æn then war. Epther thenne strid warth saa mykyn rikedoma j Hymalandh, thy folkit warth mesth j hæl slaagit. Tha war theth santh som Ærcha drotninga sadhe Atilius konunghe tha hon dỏdhe, ath Hymalandh mane fa skadhe om konunghen finghe nogher giffthe aff Nyfflinga landh. Theth maa en tesse se som til Susa komber, the widwndher som tha skedhe, badhe gordhen som kallas Nyfflinga gordh ok orma tornet ok wægen som en kallas Jrwngx vægh, ok mongh ander vndelighen tingh som tha skedhe. Her æro flere bỏker aff scripne ok holla alth theth sama.


Didrik konungh oc Hillebrandh

340. Hær Didrik aff Bærna hadhe thoo mist mongan man. Han sadhe til mesther Hillebrandh: «Jach haffuer nw misth alle myna men, ok længhe ombwrit mith rike ok nw ær dỏdher myn gode wen margreff Rỏdgher ok Gunnar konung aff Nyfflinga landh, ok Hagen aff Trỏya som ware vora godhe wener, ok monga andra godha men. Hwadh gỏra wi nw længher hær j Hymelandh, hæller wil jach fara j mith landh ok dỏỏ ther manneliga eller vinna mith godha sloth jghen Bærna. Ok wil jach ekke længher ligia ok ælthas j Hymelandh, ok ey længher tiæna Atilius konung.»

Hillebrandh swaredhe: «Wi haffua længhe warith fra warth rike ok mykit misth, togh haffua wi litin macth ath stridha meth konung Ærmentrik. Æn hæller wil jach dỏỏ meth ære æn liffua meth skam.» Tha sadhe hær Didrik: «Hafuer tu ey sporth haa mith godha sloth hafuer j waldh?» Hyllebrandh swerede: «Mik ær sact ath theth haffuer en hertoghe som hether Alabrandh. Han ær en mæcthogh kæmpe ok jach venther ath han ær myn son, thy ath myn hustrv var meth barn tha jach heman for.» Hær Didrik swaredhe: «Vare tin son hærtogh ỏffuer Bærna, theth vordhe thes bæther fỏr os. Honom warda vi velkompne om han wil ware saa tro som thw haffuer varit.»

Hillebrandh swaredhe: «Hwro skolom wi hædhon koma medhan alth warth folk ær j hæl slagith ok ey epther vthan wi faa hiælp aff Atilius konung, thy hans folk ær mest j hæl slagith?» Hær Didrik swaredhe: «Vi kwnnom meth enghen hær kommo ok enghen hiælp faa vi aff Atilius konungh. Vilia vi fara lỏnliga, tu ok jach ok myn hustrv Ereth ok komber jach helbrygdhe j mith landh, aldregh skall jach hith komo mer, fỏr skal theth gældha mith liff.» Hillebrandh sagde: «Wil tu fara lỏnliga eller vil tu sæya Atilius konung ther nogath aff?» Didrik swaredhe: «Jach skal fara j mith rike hwadh heller theth ær Atilius meth eller moth.»

Didrik spordhe fru Æreth om hon vildhe fỏlia. Hon swarede: «Jach wil gerna fỏlia tegh hem j thit landh.» Sidon giỏrdhe the sik reda, mester Hillebrandh giỏrdhe thera hæstha redha. The hadhe 3 hæstha ok then fiærdhe bar thera gull ok silff ok clædher.


341. Tha the wore redha tha sadhe Hillebrandh til hær Didrik: «Tala til Atilius konung fỏr en tw borth far.» Didrik swarede: «Ridher fỏr i wæghen, fru Æreth ok tu, jach vil gaa op ok tala vidh Atilius konung.» Sydhan gik han op til Atilius. Honum fỏrmenthe inghen gaa hwarth han wildhe, æn ty han hadhe sith harnisk oppa the wisthe wel ath han war konung Atilius godhe ven. Her Didrik kom til Atilius konung. Han fagnadhe honum wel ok sporde hwi han saa dax hade sith harnisk oppa al ena. Hær Didrik swaredhe: «Jach vil tala vith tek. Tw vesth vel hwro længhe jach haffuer mith rike omborith ok myna godha borgh Berna. Ther aff haffuer jach mykin harm ath myna owener skolo haffua mith rike, theth skal ekke længher saa wara. Jach skal vagha mith liff ther om theth mæstha jach kan.»

Konung Atilius sagde: «Hwar ær theth folk tik fỏlia skal eller hwar meth vil thu vinna thith landh j ghen?» Didrik swaredhe: «Jach vil fara lỏnliga, jach haffuer ey annars macth.» Konungh Atilius swarede: «Far ey hædhon saa hædeliga, dwælz hær nogan stwndh, tha wil jach faa thegh Hyma hær ath winna tith rike j ghen meth.» Didrik swaredhe: «Thu biwdher manneliga som tu fỏr giỏrth haffuer, lỏne tik theth gwdh. Ekke wil jach ỏffthare fỏrdarffua tina goda drængia.»

Konung Atilius folde honum til sin hesth ok skildis gratandis widh honum. Honum angrade fasth ad han skulde saa hædeliga fran honum fara. Her Didrik takkedhe honum mykith, sidhan stegh han aa sin hesth Falka ok redh sin vegh. Hyllebrandh redh fỏre meth clæffuia hesthen, Didrik ok drotninghen epther.


342. Taa the ridho om Pæclar tha sadhe her Didrik: «O tu godhe sloth Pæclær, mykit sỏrgher jach tin godha herre margreff Rỏdgher. Tho jach kom aff mith rike ok jach kom hith, tha redh han wth moth mik meth sina hustrv ok gaff mik en grỏn fana oppa mith spywth. Ware han j liffue, tha fore jach ey saa ynkeligha hær fram.» Hyllebrand swaredhe: «Theth ær santh tu sigher, margreffuen war en godher drængh ok fultagha kempe. Theth fan jach j Ryszelandh. Tha jach war stunghen fran myn hæsth, hadhe han ey warith, tha hadhe jach nw warit dỏdh.» Sidhan ridhe the ỏffuer en skogh som kallas Lyrowal. The ridho alth om nattena, om daghen soffuo the.


343. Thær bodhe en jærl som Alswngh heth, han war faren wtỏffuer Riin meth 30 men. Honum varth sacth ath her Didrik redh oppo skoghen Lyrowal. Han myntis ok vel ath hin gamble Samson, her Didriks fadherfadher, hadhe slagit hans frændha j hæl, Alsungh jærl som Bærn atte. Thy redh han epther Didrik hwad han kunde. Hær Hillebrandh saa til baka ok sagde til Didrik konung: «Jach ser mongen man meth hwita brynia ok fagra skiỏlla ok rida fasth epther os.» Tha græth drotninghen ok gaff sic illa ok sadhe: «Flyr ath skoghen fỏr them, the ære alth fỏr mongæ.»

Tha wændhe hær Didrik sin hæsth ok saa til baka ok sagdhe til Hyllebrandh: «Alth koma ther vapnadhe men ok ridha fast epther os. Jach kan ey witha haa tha the ære eller hwadh sigher tw Hillebrandh?» Hillebrandh swaredhe: «Hær ær inghen hỏffdingher nær om kringh wtan theth kan ware Ælsungh jærl, ath han haffuer farit ỏffuer Rin. Ok haffuer han sporth nogath aff wara færdh, tha wenther jach ath han vil hempnas hin gamble Ælsungh jærl.»

Her Didrik sadhe: «Thenne men rida hordeliga æpther os, hwadh heller wille wi flyy ath skoghen eller gỏra os redha ath slas meth them.» Hillebrandh swaredhe: «Vi vilia ey fly, sitiom aff wara hestha ok redhom os vel til. Theth skal spỏrias ỏffuer Hymelandh alt the skolo falla fỏr war wapen eller skamligha vndon flyy.» The stigo aff hesthana ok lyffthe drotninghen aff hesten. Sidhan bundhe the thera hiælma oppa ok drogha thera swærdh. Didrik sadhe: «Hyllebrandh, tu ær en godh drængh. Haa tigh haffuer vidh sin rygh, han er ey ensamber.» Hær Didrik sadhe: «Grath ekke fỏr en tw see os badhe ligia dỏdhe, theth kan en bæther wara om gud wil.»


344. Tha kom jærlen thil them ok en aff hans men som Allungh heth. Han sadhe til them: «Vilie j giffuo os thenna fagra quinno, tha skola j beholla edhert liff.» Hillebrand swaredhe: «Hon for ey aff Susa fỏr tina skuld ok ey skal hon tik fỏlia.» Tha swaredhe en aff jærlsens men: «Aldrik hỏrdhe jach en man sa gamblan swara sa diærffueligha ok aff mera homodh.» Her Didrik swaredhe: «Thu ær mykit mera berycthedher, badhe j wisdom ok hỏffuisheth. Han haffuer liffuath allan sin aldher meth priis ok manheth thil thenne dagh. War aldregh inghen saa diærff ath fỏrtala honum fỏr sin aldherdom.» Tha sadhe Allungh, han war jærlsens systher son: «Giffuer op edher vapen fulsnart eller skal jach taga myna handh j thith hwitha skægh saa ath mesthe delin skal fỏlia handhena borth!»

Hillebrandh swaredhe: «Komber tin handh j mith skægh, theth angrar tik snart. Ty antighe skal myn arm syndher bristha æller tw skal snart mystha tina handh eller hwadh hether edher hỏffuissman?» Tha swaredhe en aff them: «Æn theth tu haffuer eth lancth skægh, tha estu owiss j tith tal. Kænner tu ey hær Ælsungh jærl? Hwi estu saa dyærffuer ath thu tỏr spỏria epther war hỏffuifsman, ok ær os thethta skam ath twa men skolo giffuo os lika ordh.»

Sidhan drogh han sith swærdh, ok hỏgh oppa Hillebransz hiælm Hillegrim som Didrik hade lænt honom, ther beth inthe swærdh oppa. Konung Didrik hadhe then hiælm som Sigordh Swen hadhe atth, han war mykit hardher ok mera fỏrgylther. Hillebrandh drogh sith swærd Gram som han togh aff Gyntar tha han wart slaghen ok hỏgh oppa Nigrams hiælm ok klỏff hiælmyn ok hwudit ok brystith ok buken saa ath swærdeth stodh j sadelin. Hær Didrik hỏg meth Ægia sax til en annan riddare oppa hans axil saa ath armen gik aff ok han stỏrthe ok bleff dỏdh. Sidhan hỏgh han til jærlin siælff upp wndher hans wenstra arm ok clỏff honom brystith saa ath swærdeth stodh op j halsen. Ther fiỏl jærlin strax dỏdh. Jærlsens men grỏywadhe sik fasth ok hadhe tha heller hema warit j Babilonia. The warde sik trỏsteligha, tho sloo hær Didrik 7 riddare ok Hillebrandh 9.


345. Tha hỏgh Hillebrandh oppa Allungx skiỏll ok hiælm saa ath han fiỏl til jordena. Hillebrandh fiỏll oppo honom ok sagdhe: «Tw skal tik antighe gyffua eller theth skal gælla tith liff.» Allungh swaredhe: «Jach frycther ath jac wardher fỏrtaladher ath jach gyffuer mik fỏr saa gamblan man, æn togh wil jach nỏdocth dỏỏ.»

Sidhan gaf han op sin wapen. Tha loth Hillebrandh honum op, ok spordhe: «Hwi wilie j sloo os eller hwadh war waar broth?» Allungh swarede: «Ælsungh jærl wildhe hæmpnas theth hin gamblæ Sampson sloo hans frændha.» Her Didrik sadhe: «Allungh, thu ær en godher drængh, sik mik godh tidendhe aff mith landh, tho wil jach giffua tik tith liff.» Allungh swaredhe: «Myn godhe her Didrik, jach kan sægia thik stor tidhendhe. Konung Ærmentrik, tin frændhe, war illa sywch. Hans tarma wara losnadhe j honom ok syndher slitne, ok epther Sewechins radh tha loth han skæra op sin buk, ok windha ther istrith wth, ok warth theth sidhan halffua wærre, thy ær han saa got som dỏdh.» Hær Didrik ok Hillebrandh takkadhe honum ffỏr godh tidhendhe, ok ther meth goffua the honum lỏss. Sidhan ridha the sin væg.


346. The som flyth hadhe fra jærlin komo hem til Babilonia, ok sadhe ath jærlin war slaghen ok 16 aff hans men. Jærlsins men spordhe hoo theth hadhe giorth. The sagdhe: «Theth haffua giorth twa men, then ena war saa gamal theth wndher war, wissth war han en fædhinth, han haffue honum, ok fædint hadhe han j sina hændher fỏr thy ther hæktadhe enghen hiælm fỏre. Han hadhe grath skæg saa ath theth ræcthe oppo bælthith.»

Tha swaredhe en aff jærlsins radh: «Theth haffuer warith konung Didrik aff Bærna ok hin gamble mæsther Hillebrandh. The ære ey godhe ath leka wedh, the gỏra en mera skadha fỏr en the koma aff warth landh.» Tha kom Allwngh hem siælff tolffthe ok hadhe meth sik jærlsins harnisk. The spordhe honum haa waro the ther jærlin slogho eller haa war then gamble skægiotthe man som hỏgh the stora hugh. Allung swaredhe: «Then samme gamble man war en godher drængher. Han gaff mik mith liff, han hade mik wel dræpit om han hadhe wilith. Theth var mesther Hillebrandh, then yngre war her Didrik aff Bærna. Them trængde nỏdh til ath wæria sik manneliga, thy ath the wara twa ok wi varo 32 ok misthom wi 16 mæn ther fỏre ath the waro raske mæn.»


347. Konungh Didrik ok Hillebrandh foro nw sin wægh. The komo j en storan skogh j Hwmlungha landh, ther laa eth sloth nær. Theth hade en jærl som Lodowik heth. Hær Didrik bleff j skoghen ok frw Erath, Hillebrandh gik fram moth fæstith. Ther stodh en man ok hỏgh widh. Hillebrondh spordhe honum haa theth festith atte. Han swarede: «Han hether hertogh Lodowik ok hans son Konrath.» Hillebrandh spordhe: «Haa radher nw fỏr Berna?» Mannen swaredhe: «Han hether hertogh Allabrandh, hin gamble Hillebrans son.» Hillebrandh spordhe: «Ær han nogath fultagha man?» Mannen swaredhe: «Han ær then raskasthe kæmpe ther wara kan, ok ther til badhe hỏffuisk ok mildh. Togh ær han dool grym widh sina owener ok lather enghen wara sin lika.» Hillibrandh spordhe epther flere tidende. Mannen swaredhe: «Her ær tidendhe ath konungh Ærmentrik aff Rom ær nw dỏdh.» Tha glæddis mykith Hillebrandh, togh sadhe han adh theth war ondh tidhendhe.


348. Sidon foldhe mannen honum fram til borghena. Hillebrand sagdhe: «Gak oppa festith ok beth Konradh hertoggenson gaa hiith thil myn, thy han ær læthere oppa fỏther æn fadheren.» Mannen gik oppa fæstit ok sadhe til Conrath: «Hær stor en man fỏr porthen meth eth hwith skægh, han badh ath tw skulle ganga til honom. Han gaff myk en gulringh fỏr myna mỏdha.» Konrath gik til honum ok spordhe hwadh han wildhe. Hillebrandh swarede: «Jach wil ok tala with tin fadher, jach hether Hillebrand, her Didriks man aff Bærna.»

Tha gik Konrath til honum ok sagdhe: «Kom tw alle manna helsther mesther Hillebrandh. Jach ær tin frændhe, gak op til myn fadher. Thu skalth wara os velkommen.» Hillebrand swarede: «Theth kan ey nw wara oppa thenna thith, sigh mik nogan godh tidhendhe.» Konrath swaredhe: «Her ær the tidhendhe ath konungh Ærmentrik aff Rom ær dỏdh.»

Hillebrand sporde: «Ha skal tha konungh wardha?» Konrat swaredhe: «Theth skal hin ondhe swikare Sewekin.» Tha sadhe Hillebrandh: «Haff tak fỏr godh tidende.» Tha sadhe Konrat til Hillebrand: «Sik nw mik nagher tidende. Hwadhan ær tu komyn?» Hillebrand swaredhe: «The tidendhe kan jach sægia ath Ælsung jærl aff Babilonia ær nw dỏdh, ok saa ath konungh Didrik aff Berna ær her j landh komyn.» Konrat swarede: «Gudh haffui loff ath saa ær. Tin son hertogh Allabrandh, han haller Berna ok alth Hwmlunga landh, saa ath Sæwekin far ther inthe aff ok sænde bodh til Himaland æpther konungh Didrik, ath han skulle koma hem til sith rike. Thy ath alle hwmlwnga wilie gerna haffua honum, the vilie heller dỏ æn warda Sewekins wndana.»


349. Konrat badh Hillebrand gaa upp a husit meth sik. Hillebrandh swaredhe: «Jach wardher ridha j skoghen, ther liggher her Didrik, ok bidha mik.» Tha sadhe Konradh: «Bidha mik her saa lenge, jach sægher myn fadher til.» Tha gik Konradh oppa husit ok sagde til sin fadher: «Jach kan sægia tik godh tidende, konung Didrik ær komin j Hwmlwnga landh ok mesther Hillebrandh, war frændhe, han stor hær wtan fỏr porthen.» Tha gik jærlen wth til honum ok togos j fampn ok kystos. Jærlin spordhe: «Hwar ær Didrik konung?» Hillebrand swaredhe: «Han ær j then skog her nær liggher.»

Tha giordhe hertoghen sæx vampna riddare redhe meth spisningh ok viin ok red siælff meth ok hans son Konradh tidh som her Didrik war. Tha the tiith komo, tha hadhe han giorth en storan elldh. The stigo aff sina hesta ok fiỏllo oppa sin chnæ ok kysthe her Didriks handh ok fagnadhe thera herra vel ok meth stor verdogheth ok bwdho honum til hiælp, sik ok sith folk, hwart han them haffua vildhe.

Tho stodh her Didrik op ok togh j theras handh ok satthe them badha nær sik. Hertoghen bỏỏd her Didrik hem meth sik. Her Didrik sagde: «Vilie bliffua j skoghen ena stundh?» Hillebrandh sagdhe: «Hærtoghen ok hans son maa bliffua hær nær tegh, jach wil ridha ok tala vidh myn son Allabrandh.» Her Didrik hadhe theth loffuath ath han skuldhe ey koma a inthe theth festhe j Hwmlwnga landh war fỏr en han kome oppa Bærna.


350. Tha redh Hillebrandh sin vægh. Konrat foldhe honum noget oppa veghen ok sagde til honum: «Tha tw findher thin son Allabrandh, tala hỏffuisligha til honum ok sik honom ath tu esth hans fadher eller frwcther jach ath han wardher tin dỏd, thy han ær en mykit kæmpe.» Hillebrand sagdhe: «Hwar oppa skal jach kænna myn son Alabrand?» Konrath swaredhe: «Han ridher altith a en hwitan hesth ok han er belagdh meth goth gull, hans skiỏl ok baner ær hwith som snỏ, ok scripuith oppa en borgh skapt som Bærn. Han ær saa rask en kæmpe ath enghen ær hans like j alth Hwmlunga landh, ok thu ær nw en gamal man, thy radher jac thegh ath kampa enchte meth honum.» Tha loo Hillebrandh: «Æn togh han tykkis wara ganska mykin kæmpe ok lather inghen wara sin like, æ huro gamal jach ær, han skal saa snart sægia mik sith nampn som jach honum mith.» Ther meth skildis the ath.


351. Hillebrandh redh til Bærna, tha mỏtthe honum Alabrandh meth en hwitan hesth, ok alth som fỏr war sacth. Han hadhe badhe hỏgh ok hundh meth sik. Hillebrand saa ath han kwnne vel ridha, thy redh han strax moth honum. Ok Alabrandh mỏtthe honum manneligha, hwar thera stak hin andra j skiỏllen sa ath glauenen ginga sindher. Sydhon sprango the aff thera hæsta ok drogho thera swærdh, ok kampadhe manneligha ther til the woro bodhe trỏtte, ok satthe sik nidher och hwiltis sigh. Allebrandh sagde: «Sik mik tith nampn eller haa er thenne gamble man ther saa længhe haffuer slagis meth mik? Sik mych snart tith nampn eller theth geldher tith liff.» Hillebrand swarede: «Tu skalth fỏrsth sægia mik tith nampn eller tu skalth warda myn fonge ful snarth æn theth tw gỏr theth nỏdocth.»

Tha bar Allabrandh sith swærdh op meth badhe hendher ok hỏg ath Hyllebrandh ok han moth honum j ghen ok enghen spardhe then andra. The sloghos saa lenghe ath the wordo badhe trỏtthe ok hwiltis ather i ghen. Tha sadhe Allabrandh: «Sigh mik tith nampn snarth eller tu skalt dỏỏ. Men tu vilth theth ey gỏra meth godha, tw skalth theth nw gỏra wtan tina tach.» Ta hỏgh Allabrandh badhe tiith ok harth ok varth saa vredh ok menthæ ath dræpa hin gambla, togh warde han sik manneliga. Hillebrand sagdhe: «Ær tw nogoth aff Ylwinga slæcth, tha sik mik snart tith nampn eller tw skalt dỏỏ.» Alabrandh swaredhe: «Wil tu beholla tith liff, tha sik mik snarth tith nampn. Ekke ær jach aff Ylwinga slæcthe, ok visth estu vndherlighen æn theth tu ær gamol, ath thu tỏr saa danth spỏria mik.»

Sydhan hoggas the fasth. Tha hỏgh Hillebrand eth storth hugh a Alabrandz lar, saa ath syndher gik brỏnian ok fik han togh eth storth saar, ath benith vildhe ekke bæra honum. Tha sagde Alebrand til Hillebrandh: «Tw haffuer dyæffuolin j tina handh, thy vil jach gyffuo op myn vapen. Jach haffuer ey macth ad stridha moth tik, tagh her mith swærdh.» Som Hillebrandh togh epther swærdeth tho hỏgh hin vnghe til ok vilde hwgga handena aff hin gambla. Hillebrand skỏth skiỏllin fỏre ok sagde: «Theth slageth lærdhe tik en kono ok ey tin fadher.»

Sydhan gik Hillebrand ath honum saa hart ath han fiỏl om kul, hin gamble fiỏl oppa honum ok sloo meth clotiht fỏr hans brysth ok sagde: «Sik mik snart tith namnpn, ælla theth skal gella tith liiff.» Hin vnghe swaredhe: «Mik ær ey mykit om mith liff hær epther, medhan saa gamal en man skal myk ỏffuer vinna.» Hin gamble sagdhe: «Wil tu beholla tith liff, tha sik mik snart om tu esth myn son Alabrandh, tha ær jach tin fadher Hillebrandh.» Alabrandh swaredhe: «Ær tu myn fadher Hillebrandh, tha ær jach tin son Alabrandh.» Sydhan stodho the badhe op ok togos j fampn ok kystos, ok wara tha bodhe gladhe, ok stigo a sina hesta ok rida til Bærna. Alabrandh spordhe: «Hwar skildis j widh Didrik aff Bærna?» Hillebrand swaredhe ok sagde honum alth hwro ther om war.


Cod. Pal. germ. 324:
Hillebrandh ok hans hustrv

352. Tha gik wth mot them Hillebrands hustrv, Allabrans modher. Hon soo sin son blỏdha fasth, thy græth hon ok gaff sik illa ok sagde: «Myn kere son Alabrand, hwi ær tu sar eller hwadh man fỏlgher tik?» Alabrand swarede: «Aff thethta sar haffuer enghen skam. Theth gaff myk myn fadher mesther Hillebrandh ok han komber hær nw ridende.» Tho warth moderen gladh ok fagnadhe wel mesther Hillebrand ok var ther mykin glædhi oppa badha sidher ok dwaldis j Berna om natthena. Hon banth Alabrandz saar theth besthe hon kwndhe


353. Tha Hillebrandh reedh in oppa slotthit Berna tha lop en porthollerre wt moth honum ok hog til honum meth sith suærdh, thy ath han kendhe honum ey. Alabrandh drogh sith swærdh ok hỏgh honum strax huwdit aff. Hillebrand sagdhe: «Nw giorde tw en ondh gerningh, ty tw drap en saklỏsan man. Hans hugh skadde mik enthe ok ey visthe han hoo jach var.» Alabrandh swarede: «Theth tik enthe skadde aff hans hugh, ther maa tw takka tina brỏnia fỏre. Hadhe hon ey warit saa hardh taa hade jach nw hæmpt myn fadher ok thy war han ey saclỏs.»

Sydhan sampnede Alabrandh alth theth folk j stadhen war ok alle the visasthe ok rikasthe j stadhen wara ok sagde til them: «Konung Didrik ær komin j Hwmlunga landh, ok wil haffua sith rike j ghen. Giffuer mik swar, hwadh heller j vilien haffua honum fỏr konungh ok herra eller Seuekin baleraadh?»

The swaredhe alle j sendher: «Her Didrik ær war rætthe herre. Meth honum viliom wij liffua ok dỏỏ ther oppa ath han ma winna sith landh ighen ok takkade alla gudh ath han war j ghen komin.» Alebrand swaredhe: «Hoo theth wil ey tro ath her Didrik ær ighen komyn, tha sither her myn fadher mesther Hillebrand som fro honum kom, ok længe meth honum bortha warith.» Tha ropade alle ok bodhe honum wara wel komyn ok prisade honum mykit fỏr sina troheth ok manheth. Alabrand sagde alle hina rikasthe men ok the som godh wapen haffua gỏre sik snarth redhe: «Wi wilie rida moth konung Didrik.» The giorde som han badh.


354. Sydhan redh Hillebrandh ok Alabrandh wt aff Berna meth 600 riddare ok j skoghen her Didrik war. The stigha off sina hestha ok hellsede honum. Her Didrik stodh op moth them ok wnfik them wel, han togh Alabrandh j sin fampn ok kysthe honum. Tha war ther mikyn lỏsth ok glædi oppa alla sydher. Sydhan stegh konungh Didrik a sin hest Falka ok mesther Hillebrand, Alabrandh ok hertogh Lodowik giordhe tess likis ok ridha til Berna. Alabrans menoghheth gingo wth moth honum, mesther Hillebrand fỏrdhe hans baner.

Tha redh Allabrandh til hær Didrik ok sagde: «Tha tw warth wth driffuin aff Bærna ok sidhan jach varth til man, tha antuardadhe konung Ærmentrik mik thethta sloth ok landh. Theth haffuer jach wart fỏr Seuekin sidhan konunghen dỏdhe.» Tha togh Alabrandh en gulringh aff sin handh, ok gaff her Didrik ok sagdhe: «Hær meth antwardher jach tik Berna ok alth Hwmlunga landh ok mik siælff til tiænisth ok mina mæn saa lenghe jach liffuer.» Her Didrik swaredhe: «Haff tak, jach skal theg theth lỏna saa lenge tw liffuer.»

Sydhan ridho the j stadhen ok wordha ther vel fagnade. Tha warth her Didrik kỏstheliga begaffuader, somo gaffua honum gooz ok gardha, some fagra hestha, some hwafs swærdh, some hardha hiælma, ok goth harnisk. Mesther Hillebrandh ok Alabrandh leddo her Didrik in oppa Berna ok satthe honum j sith hỏgsæthe. Sidhan warth han hyllat ỏffuer alth Hwmlungha landh, mæctogh badhe ỏffuer sloth ok stædher.


355. Otaa dagha ther æpther redh her Didrik til en stadh som Room hether. Ther warth honum sact adh Seuekin sampnadhe en storan her ok vildhe stridha meth honum. Han spordhe borgarana om the vildhe haffuo honum fỏr konung ok herra ok sagde: «Jach wil stridha meth Sỏwekin, theth han hadhe 20 sinom mera folk æn jach ok vil jach annat tigge dỏỏ eller vinna mith landh ok rike j ghen.» Borgara swaredhe: «Wij wiliom mykit heller dỏỏ meth tik en tiæna Sewekin.» Her Didrik sagde: «Ha mik vil fỏlia, the wampne sik snart ok fỏlie mik. Jach skal synna Sỏwekin æn huro theth ganga kan.»

Tha redh han wth aff stadhen meth 8000 riddare ok annat folk. Tho han kom fỏre en stadh som hether Græchenborg, ther mỏtthe honum jonkar Sewekin meth 13000. Tha redh fram her Hillebrandh meth konungh Didriks baner, ther bỏriadis en stor stridh. Tha kom en aff Sewekins mæn bak oppa her Didriks hær meth 7000 riddare, the woro alle aff Rom. Tha her Didrik theth fỏrnam tha vendhe han sik moth thỏm ok Hillebrandh meth honum, ok Allabrandh striddhe moth Sewekin meth sina men.

Her Didrik ok Hillebrandh striddhe manneligha allan then dagh wth, the hoggo j hel bade mæn ok hæstha ok rido j ginom hærin æ hwar them tæctis. Hertogh Allabrandh redh hordeliga fram moth Sewekin alth til han kom wndher hans baner ok hỏgh syndher baner stongen ok handhen aff then baner stonghen fỏrde. Theth saa Sỏweken, han redh strax moth Allabrandh. The goffua hwar annan stor hogh. Thera kamp waredhe længhe. Tha wredis Allabrand ok hỏgh oppa Sewekins axil ok clỏff honum nid j sadelin. Tha room wæriara theth sagha ath thera konungh war fallen tho gaffua the sik ok gaffuo ỏffuer ath stridha, ok fiỏlla til fotha konung Didrik ok gaffua sik j hans woldh. Hær Didrik sadhe til Alabrandh: «Thu haffuer giorth som en rasker drængh ath thu drap then fỏrrædare. Hadhe theth warith giorth fỏr 20 aar tho stodhe bæther j Hwmlungha landh.»


356. Tha drogh her Didrik then genesthe vegh thil Rom ok all thenne heren foldhe honum ok hwar dagh kom folk til honum ok enghen tordhe stridha moth honum. Han redh in j Rom ok stegh aff sin hesth ok gik ok satte sik j then sama stoll som konungha plæga sitia ok krỏnas. Her Hillebrandh ok Alabrandh satte krono oppa hans hwudh ok gaffua honum konunga nampm ỏffuer alth theth rike konungh Ærmentrik hade fỏr hafth.

Sydhan gingo riddara ok swæna fram ok al menoghethen ok sworo honum edher som bordhe, hær Didrik war too en mæcthogh konungh. Han loth stỏpa et liknilse aff kopor æpther sik ok sin hefth Falka, theth stodh længe j Rom epther hans dỏỏdh. Han antwardadhe hertogh Alabrandh theth sloth som Raam heth, ther bleff han lenghe hertogh ỏffuer. Æn mesther Hillebrand vildhe aldrigh fro honum skilias, han bleff nær Didrik saa lenge han bleff dỏỏdh. Enghen tordhe stridha moth her Didrik, hwaske konung eller hærtoghe, saa mykit rycthe gik aff hans stora manhet.


357. Taa her Didrik war en gamal man, tha wændis mange til cristin dom. Tha loth her Didrik ok Hillebrandh crisna sik ok alth theth rike som til Rom laa, ok Lombardy ok mangh annar landh. Lithit ther epther warth mesther Hillebrandh sywch. Konung Didrik sath nær honum badhe nath ok dagh. Tha sade Hillebrandh: «Thenna soth wardher myn dỏdh, læth myn son nywtha mik ath, ok honum giffuer jach al myn wapen. Them skal han bæra fỏr tik hwar tu honum widher tỏrff.»

Sydhon dỏdhe Hillebrand. Hær Didrik græt ok sỏrgde sara fin godha wen. Her Didrik loth jordha honum meth stora wærdoheth, theth sægia tyske mæn ath han war then troasthe man ther wara motthe. Ther til bodhe stark ok mannelighen ok wiis ok mildh ok hỏffuifker. Han war 9 sinnom 20 ar tha han dỏdhe ok somme sægia ath han var 200 ar. Alabrandh ærffuadhe sin fadher ok tiænthe her Didrik saa lenge han liffuedhe. Lithith ther epther dỏdhe drotningh Æreth, henne sỏrgde manghen man ty hon ladhe goth til hwart moll, sa giordhe ok henne frænka Ærka drotningh ok Gudelin, margreffue rỏdges hustru. Thesse 3 quinnor haffua prisade warith fỏr alla the quinnor j tyska twngor waro badhe til hỏuisheth mildheth ok wisheth.


358. Hær Didrik aff Berna redh nw altiidh meth hỏk ok hwndh. Theth war hans mestha lỏsth, ath han war diærff ok starker ath inte wordhe han hwart han redh j stora skogha ok ỏkn. Optha redh han ensamber, han hade ok saa godhan hesth ok raskan som Blange heth, then gaff Alabrandh honum. Hær Didrik ræddis hwaske mæn eller diwr han redh.


359. En konungh war j eth landh som Brugara hether, han heth Ortnidh. Han war en mactha kæmpe, hans hustru heth Issæl. Han plæghadhe ok gerna rida ensamber j jæcth, enghen wilde han haffua meth sik. Han war en fulthagha man. Honum war sacth aff en skogh ther loo en stor drake wti. Thiith wildhe han ridha ok fỏrsỏkia sik. Honum tycthe ok saa ath enghen man war hans like. Han redh j then skog som draken loo, ther kom draken moth honum, han war badhe tiok ok langh. Han hadhe stort hwudh ok starka fỏther.

Konungh Ortnidh rende til draken mer aff daar heth æn wisheth, ty ath draken var saa stark ath han togh honum strax meth sina clỏr ok flỏgh meth honum j en dywpan dal ok in j eth bærgh. Ther laga 3 hans wngha fỏre, han kasthedhe konunghen dỏdhan fỏr wngana. Sidhan warth han snart op æthin. Sydhan kastadhe draken hans harnisk ok ben wthan fỏr bodh. Thethta spordis widha ỏffuer all landh ath konunghen war bortha ok enghen wisthe hwar han war bliffuin. Tha slo sik saman en hỏp meth tiwffua ok skalcha saa ath the vora 3000 ok bestalladhe konung Ortnidhs sloth, thy ath the wisthe ath rikit war hỏffdinga lỏsth.


360. Her Didrik aff Berna redh ath wedha diwr, han for længe wil j then sama skogh. Han kom a then samma wægh som thesse skalka ok tiwffua hadhe fram dragit, han redh epther ok wildhe finna them ok menthe ath winna noghen priis. Tha han kom hart epther them, tho hỏrdhe han bortho j skoghen mykit buller ok brask. Han sloo sin hesth Blanka meth sporona ok reth thiith som bulrith war, hans hesth skydhe fỏr enghen tingh, saa storth hiærtha hadhe han. Tha fik han see hwar en drake bardis with en leon. Tha kom her Didrik j hugh hwadh vapen han fỏrdhe j sin skiỏl, thy wille han hiælpa leoneth ok stegh wtaff sin hesth ok drogh sith swærdh ok hỏgh oppa draken ok theth beth ey oppa, thy ath Ekkia sax, hans godha swærdh, laa hemma j ghen. Theth wngalt han thy ath swærdit brasth syndher j hiæltana.

Tha ropadhe her Didrik: «Thu en hælghe gudh, hiælp mik nw! Myk kan enghen annar hiælpa, thethta ær then fỏrstha bỏn jach badh tik, sydhan jach togh ath troo oppa tik. Myn gudh, hiælp mik wtan thw lỏser mik, nw tha wardher jach aldrægh lỏs.»

Sydhan togh han op eth storth træ meth rỏther. Tha warth draken saa wredh ath han fik leonith j sin mwn ok stiærthen sloo han om kringh hær Didrik ok hylth saa badhe hær Didrik ok leonet ok flỏgh j bergit til sina vngha. Han kastadhe leonet fỏr vngana. Theth warth snart op æthith. Tha draken war mæt tha ræcth han vt sin stiærth. Tha wart her Didrik lỏỏs ok krop fraa draken. Ther war saa morcth han kwnne inthe see, han fan badhe clædhe ok harnisk. Om sidher fan han eth swærdh, han togh swærdith op ok hỏgh j stenen. Tha warth saa liwst ath han saa hwar draken laa ok hans wngha ok soffua. Han trodde ok wel oppa swærdeth, sydhan theth hỏlth theth fỏrstha hugh. Han wille tha antighe winna priis eller dỏỏ. Sydhen gik han til draken ok hỏgh honum halsen ok ryghen syndher, thy ath swærdeth beth ganska wel. Tha rỏnthe bondhen hwadh gesth han hadhe fangith. Tha draken war dỏỏdh tha saa han hwar hans vngha logha ok tæncthe saa ath the mandhe ey bætre wardha æn thera fadher, æn the matthe liffua. Thy sloo han them alla j hel.


361. Sydhan hỏgh han j bergit, tha soo han hwar harnisk loo, ganskegha wel giorth som herra plægha haffua. Han togh harniskith ok fan oppa dỏrena ok gik ther wth ok op aff dalen. Tha saa han oppa hiælmen som han fan j bergith, ther stodh oppa fæm karbunchula stena, ok skiỏllin war fỏr gylth. Han ladhe theth sama harnisk oppa sik ok banth hiælmyn oppa sit huwdh ok sagde: «Herre gudh, nadhe tin siæl, konungh Ortnidh. Mik tykker ath thethta war tith harnisk.»

Sidhan gik han ok sỏcthe epther sin hæsth. Han fan oppa en annan hæst, han war swarth ok hade sadelin wndher buken. Hæsthen war stor ok wel skapther. Her Didrik lop længhe epther honum ok kwnne ey faa honum. Tha cleff han upp j eth træ ok hængde ther sin skiỏl ok sin hiælm ok lop sydhan epther hesthen theth mestha han kwndhe. Om sydher fik han hæsthen meth stora mỏdha, saa ath hesthen sloo fỏrsth til honom meth bodhen benen. Her Didrik togh om badhen benen ok slo honom saa til jordena ok fik sydhan om hans hals meth badha sina hendher ok hỏlth honom wtan hans tak. Theth skwlle næpligha 12 men haffua giorth. Han wendhe op sadelin a hesthen, han war al fỏr gylth. Sydhan stegh han oppa hesthen ok redh tith hans harnisk hængdhe ok wapnadhe sik meth konung Ortnidhs harnisk. Sith egith hængde han j eth thre, thy han westhe ath enghen torde koma j then skogh medhan then drake han liffde.


362. Sydhan redh han til festith manneligha som konungh Ortnidh atte. Tha laa ther fỏre 3000 folk som fỏr war sacth. Han redh til festith, drotninghen stodh j eth torn ok saa honom komo. Hon kendhe strax harniskit ok menthe ath the hadhe warit henne herre konungh Ortnid. Hon wart ganzska gladh ok gik snart nidh til sina men ok badh thỏm wapna sik, ok sagde: «Jach sa myn herra koma. Ridher wth ok hiælper honum, thy han kan ey koma ath borghen wtan han ridher gynom heræn.»

Sidhan toghe the sin wapen ok ridha wth moth honum ok fỏrdhe konungh Ortnidhz baner meth sik. The som borghen hadhe bestallat, rida strax moth thỏ ok striddo meth them. Tha kom her Didrik ok kændhe konungh Ortnidz baner, sidhan drogh han sith swærdh, ok stridhe manneligha ok halp them aff slottith wara. Tho the theth sagho, tho menthe the wisth ath theth war theras herræ ok wardho sidhan halffua gladhera ok diærffuare, thy ath the wisthe ath bætre war thỏm konungh Ortnidz hialp æn 100 wapnade men.

Hær Didrik hỏgh oppa bade hendher som han war wan ath gỏra saa ath inthe harnisk hæctadhe fỏr honum. Han sloo saa manghen man j hell, theth wndher war, the aff slottith waro, holpa honom trỏsteligh. Tho motthe the fiande fly ok hade thaa misth 1500 folk, the ther flyddo fingho stor sar.


363. Konung Didrik wendhe jghen meth thỏm aff slottit wore. The menthe theth hade warit theras herre saa lenge han bant aff sin hiælm. Tha sagho the ath theth war en manligh man meth eth grymth anlethe, ey thera eghen herre. Tha drotninghen fik theth see, tha gik hon til her Didrik ok spordhe: «Godhe herre, hwat ær tith nampn eller hwar fik tu myns herra vapen?»

Her Didrik swaredhe: «Mith nampn haffue j wel fỏrra hỏrth, theth wil jach ey dỏla fỏr edher. Jach hether Didrik aff Berna ok nw ær jac konungh ỏffuer Rỏm ok flere stædher æn Berna. Thenna vapen tok jach j thenna skogh, lanct nidher j jordena, ok ther war en stor drake, han hadhe dræpit idhen herre. Ther ligia en all hans been, ther togh jach thethta harnisk, ok hesthen togh jach lancth j skoghen.» Tho gik drotninghen til honum ok togh honum j sin fampn ok kyste honum ok badh honum wara gudhi wel komin. Hon ledde honum j en sal meth sik, loth honum tiænare til handh, ok skæncthe honum myỏdh ok win. Theth behagedhe hær Didrik wel. Thy dwaldis han ther ena stundh.


364. Drotninghen war ganzca fagher. Her Didrik beddis til henne meth hedher ok æro. Meth allas henne godha men radh hon giorde hans vilie ok giorde strax stort brỏlỏp meth mykin wærdhogheth. Tha theth war ỏffuer standith, tha satthe han ther en jærl son som Artws heth til hỏffuisman ỏffuer theth landh. Her Didrik ok drotninghen ridha til Berna meth 5000 riddare. Han hadhe saa lenge bortho warit ath inghen hans man wisthe hwar han war. Tha the spordho hans komo ok hwadh pris han hadhe wynnith, tha ridho the wt aff Rom moth honum meth 5000 friburna men. Tho redh Didrik jn i Rom meth stor werdogheth ok haffde han nw mykit ỏkt sith rike. Ỏffuer alla werldena stodh hans rycthe, loff, hedher, priis ok æra.


Attilius dødh

365. Konungh Atilius j Himelandh war j then tima en gamal man. Han fỏddhe op Aldrian, Hagens son aff Trỏuia som han afflade meth then quinna som nær honom lagh ena nath fỏr en han dỏdhe. Konungh Atilius hade ok en son, han war 12 ara gamal saa war ok Aldrian Hagensson, hans modher modher fỏdde them badha op.

Theth war en qwæl konungh Atilius sath with bordh, fỏr honum stodh Aldrian Hagensson ok hỏlth bloss fỏr honum. Tha fiỏl en brandh aff blosit ok oppa Aldrians foth ok bran gynom skon ok nidh j fotin. Ther kænde Aldrian inte til. Tha talade konunghen til honum: «Hwadh tænker tu Aldrian, kenner tu ey ath eldhen brænner tik?» Aldrian swarede: «Jach saa theth ath fỏr tik liggher goth hwethebrỏd ok kræsliga rætther ok tu drykker goth win. Tha tæncthe jach ath then dagh skulde koma ath thw æther bywgbrỏdh ok driker vatn æpther om thu kan theth faa.» Konungh Atilius swaredhe: «Hwi tænker thw theth, ath jach skulle æta byugh æller dryka vaten? Theth skedde mik offtha j hær færdh j myn wngdom, tha jach bade hungrade ok tỏrsthe. Æn nw ær jach saa gamol ath aldrigh komber jach ỏptare j tolka nỏdh.» Ther taledis inte mera om, ok tæncthe Aldrian ther stadeliga oppa hwru han skulde sin fadher hempnas ok flere hans frændher.


366. Theth war en dagh ath konungh Atilius redh j skoghen ath fỏr lỏstha sik ok bethe dywr. Alle hans men wiltis fraa honum wtan Aldrian Hagensson. Aldrian sagde til Atilius: «Hwro mykit gull ok silff atte Sigordh Swen?» Atilius swarede: «Theth som kallas Nyfflingha skath, theth ær theth mestha gull som jach weth wara en stadh.» Aldrian spordhe: «Haa gỏmær theth gul?» Atilius swarede: «Jach weth ey haa theth gỏmær. Jach wenther theth gỏmer enghen man, thy theth ær græuith nidh j jordena.» Aldrian swarede: «Hwadh wil tu giffua then man thik wisser Nyfflingha skath?» Konunghen swaradhe: «Jach wil gỏra honum rikare æn nogan man j mith rike.»

Tha sagde Aldrian: «Wil tu holla tin ordh, taa wil jach wissa tik Nyfflingha skath.» Konunghen bad visa sik han. «Tha wiliom wi rida twa ena saa ath os skal enghen fỏlia.» Konungen swarede: «Theth maa wel wara.» Adrian sagde: «Wi wilia ridha heem j qwæl. Nær j wilien tha wil ok jach fỏllia idher.» Ok saa giordhe the.


367. Ffaa dagha ther epther ridha the borth j skoghen, konungh Atilius ok Aldrian. Thỏm mỏtthe inghen ok enghen matthe them fỏlia. The koma til eth bergh, ther togh Aldrian nygcla ok læste op tre dỏra ok gik in meth Atilius konung ok sagde: «See hær nw Nyfflingha skath! Her ær theth gul som Sigordh Swen atthe, ok Gunnar konungh, ok Hagen aff Trỏya.» Atilius konungh stodh længe ok saa a theth Nyfflingha gull, ok war ganzca gladh, ok mente ath han war tha then rikasthe konungh som til war.

Tha lop Aldrian wt aff dỏrena ok læsthe alla tre dỏrena ighen. Konungh Atilius sagde: «Myn godhe wen Aldrian, kom in til mik, theth gul ok silff ær alth thith.» Aldrian swaredhe: «Tw math nw haffua gull ok silff til dỏdradax. Æn jach haffuer lenghe leffuat meth fatikdom, nw wil jach ridha j skoghen ok fỏr lỏstha mik.» Sidhon læsthe han alla tre dỏrena j ghen ok welthe stor bergh ok stena oppa. Tho kom Atilius j hugh ath swennen wildhe hæmpnas sin fadher ok flere Nyfflinga.

Tre dagha ther epther tho kom Aldrian j ghen, tha hadhe konunghen slagith ena dỏr syndher ok ropadhe til Aldrian: «Lath mik wth! Jach wil giffua tik gul ok silff ok gỏra tik til konungh ỏffuer Hymelandh. Ther meth wil jach bỏtha tik tin fadhers dỏdh, thy skal tw ok haffua alth theth gul her j bergith ær, ok en mera meth ok aldrigh wil jach hempnas a tik theth thw nw haffuer giorth mik.» Aldrian swaredhe: «Thu girnadis altit Nyfflingha skat tha myn fadher liffde, nw haffuer thu then nadhe aff gudh ath thu haffuer nw theth gul ok silff som monge konungha ok herra samon lagdho. Jach wenther then dagh ær nw komyn ath thu athe gerna bywgh ok drokke vatn.» Atilius swaredhe: «Theth weth gudh, theth were nw en fỏỏth math ath ætha bywgh ok drykka watn.» Aldrian swaredhe: «Thu wasth altith gerogher, dryk ok æth gul ok silff, her haffuer tik længe epther hwnghrat.» Sydhan bar han sten ok tỏrff fỏr dỏrena ath konunghen skulle ther aldrigh wth komo liffuondis.


368. Sydhon stegh han oppa sin hesth ok redh j Nyfflingha landh til drotningh Brynilla, konungh Gunnars æffther liffwa, ok sagde henne aff sine færdh, huro han hade hempnat Haghen sin fadher ok konungh Kwnnar ok flere Nyfflingha. Hon takkade honum hỏgligha ok kalledhe somon sith folk ok sagde them tesse tidhendhe, hwro theth gongeth haffdhe. Sydhon fik hon Aldrian mongha riddare ok tiænisthe mæn. Sydhan redh han wth meth mykit folk ok her ok wan mykit off Nyfflingha landh ok wart ther konungher ỏffuer saa lenghe han leffde. Konungh Atilius dỏdhe j bergit. Sydhon wart Nyfflinga skat aldrigh fwnnyn thy ath Aldrian kom aldrig j theth bergh sydhan epther konung Atilius.


369. Tha anamadhe Didrik konungh aff Berna Hymelandh ok warth ther konungh ỏffuer, thy ath landz folkit wildhe honum gerna haffua. Han war och tho saa fultagha en man ath hwar han redh meth sin wapen, tho torde enghen konungh ath stridha moth honum. Hans manheth spordis ỏffuer all landh.


Didrik oc Hemme

370. Hæme hin klene hadhe langhe ligghith widh skogin fỏr en Didrik fik sith landh j ghen, ok brændhe badhe torp ok stædher j konungh Ærmentriks landh medhan han liffde ok sydhon giordhe han Sỏwekin storan skadha medhan konungh Didrik bortho war. Tho han spordhe ad konungh Didrik hade sit landh jghen och Sỏuekin war dỏdh, tha loth han krisna sik ok kom j hugh horo mykit onth han hadhe giorth j sina dagha, ok wilde theth gerna bỏthe meth gud om han kwnde.

Tho redh han til eth klosther meth all sin wapn. Brỏderne sporde hwadh man han war eller hwadh ærende han hadhe. Han badh kalla sik abothen. Mwnkana gingo til abothen ok sagde honum: «Her holler en man fỏr warth klosther meth en fỏr gylthan hiælm ok hwita brynio ok fagran skiỏl ok ær en lithen man. Os tykker han ær en kæmpe.» Abothen gik wt til honum ok spordhe hwadhan han war. Heme swerede: «Jach hether Lodwik ok ær fỏddher j Hwmlungha landh. Jach haffuer længhe tiænth hỏffdingom, jach wil nw gerna bỏtha myna syndher.»

Sydhan kastadhe han off sik skiỏl ok hiælm ok sith swærd Nadelringh ok sydhan for han off sine brỏnia ok lagde all sin wapen fỏr abotens fỏther ok lagde sik siælff nidh oppa brystith, ok ræcte fra sik hendher ok fỏther ok sagde til appothen: «Myn hesth, harnisk ok wærio ok 10 pundh gul ok silff ok migh siælff giffuer jach tegh ok til thethta klosther ok wil jach ordon meth idher ok bỏtha myna syndher.» Mwnkane sagde: «Thethta haffuer gudh skothith teg j hugh,» ok bodha abothen tagho tenna man op, «han maa warth klosther mikit stỏrkia ok ma thet see a hans wapen ok gul ok silff ath han ær en mæcthogh man.»

Abothen stodh ok tigde ok torde ey tagha widh honom, thy ath han frwctadhe fỏr honom ok tæncthe wel ath han war bætre man en han sagde. Mwnkana bodho anama honom til thethta klosther och abothen wilgde gerna haffua gullith, thy togh han honum ok ledde han in j klostrit meth sik. Tha kastadhe han aff sik silke clædher ok purpura, ok togh kappa ok mwnkaclædher ok gaff sik j ordhon meth them. Abothen anamade hans gul ok silff ok harnisk ok wærio ok hwadh han hade. Hade mwnkana wisth ath theth war Humme hin clene, tha hade the ey tagith widh honum. Han dwaldis j theth klosther longha stwndh.


371. Aspilion rese, som fỏr ær næmpndh, bodhe j theth samma land Lwmbardi som klostrit war. Han hadhe ther badhe gooz ok gorda. Han welledhe fra clostrit en mæctogh gordh, thy ath alle reddis fỏr honom. Abothen sænde bodh til honum ok sporde hwi han welladhe them thera goz wtaff. Resen swaredhe: «Theth ær mith rette ærwe ok ey theras.» Mwnkana sagdhe ath theth war giffuit til klostrit fỏr gudz skul. Resen swaredhe: «Jach wil gỏra som laghen wtwisa, for mik en man som kampar meth mik. Slar han mik j hel tho lather gudh see ath jach haffuer oreth. Windher jach, tho wil ok jach beholla thenna gardh. J withen siælffue ath theth ær landz lagh, hwar twa kifua om en . . . . . .


(Här saknas ett blad.)


(Heym tilbjuder sig att strida med Asplian rese. Heym får igen sina vapen. Heym får igen sin häst, Rispa.)


374. . . . . . . . . the honum j stal ok goffua honom hwethe ætha j 6 wikor. Tha war han sa fether ok kather theth lỏsth war ath see oppa.


375. Abothen sende bwdh til Aspilion rese ath en mwnch skulle kampa meth honum. Tha Aspilion theth hỏrde tha wapnade han sik ok satte sik a en fill ok redh j then sama stadh som kampen skulle stha. Hemme war ther fỏre honum meth all sin wapen ok sath oppa sin hesth Rispa ok hade Nadilringh widh sina sidha. Tho mwnkana sagho ath han sprangh oppa sin hesth wtan ystædh tha sagde the: «Theth ær ey lygn, aff Hemme ær sacth han ær wisth en rask man.» Abothen sagdhe til Hemme: «Far nw bodh hel ok sæl. Alzmectogh gudh hiælpe tik,» ok sa boda alle mwnkane.

Sydhan redh han til resen ther han hỏlth ganzska grwmligha. Tha sagde resen: «Mik tykker skam wara ath slas meth tegh, thy thw ær sa litin. Ridh tin wægh heem j ghen!» Hemme swarede: «Wredeligha, tw ondhe hundh, æ hwro lithen jach ær, weth theth fỏr santh fỏr en wi skilias ath, tha wardher jach thegh stor nogh. Hade jach waldh ỏffuer alla the kemper j wærldena æro, tho wilde jach likowel al ena kampa meth tegh.» Sydhon slo han hesthen meth sporona ok stak resen fỏr hans brysth, saa ath glawenit brasth j tw stykken syndher. Resen skỏth til honum meth en jærn stangh ok rakede honom ey, stanghen kom saa lancth nidh j jordena ath hon fanz aldrik sidhon.

Tha sprangh Hemme aff sin hesth ok drogh sith swærdh, resen drogh ok sith swærd. Sydhan gingo the samon ok slogos. Resen bar op sit swærdh. Tho wek Hemme wndon, resen hỏg j jordena, theth stoth op til hiæltit. Tha hygh Hemme til resen saa ath aff gik hans hỏgra handh ok swærdeth fiỏl nidher til jordena. Hæmes swærdh beth saa wel som fỏr. Tho hogh han oppa resens laar ok hỏgh ther aff eth storth stykke. Theth sægia tyske men ath hesth skulle ey mera draga. Tho resen fornam ath han war ỏfuer wunnyn ok illa saar, tho loth han sik falla och menthe ath Hæmme skulde komma wndher honom. Hæmme togh sik wel til wara, ok lop j mællan benen oppa resen, saa ath eth ben kom oppa hwario sidha widh honum. Resen stỏrthe theth jorden skalff widh, sidhan hỏgh Hæme oppa resen ok skilde lim wid lim, ther til han war dỏdh.


376. Tha mwnkana sogo ath resen war fallin, tho syngo the kirieleyson ok loffuade gudh. Sydhen folde the Hemme til klostrit. Abothen gik wth moth thỏm ok flere brỏdher in prosessione ok boro wt skrin ok helgedoma ok takkadhe alle gudh. Hemme stek aff sin hesth. Abothen ledde honum in j kirkiona ok togh hans wapen ok gỏmde. Ok Hemne bleff widh ordonen lenge sydhan. Thenne tidende spordos wida ỏfuer landh, ath en mwncth hade dræpit resen Aspilian som sa stor war ok starker.


377. Tha sporde theth her Didrik aff Berna. Honom vndradhe storlika hoo theth skulle wara, som al ena hadhe dræpit Aspilian resa meth wæriande handh. Han wisthe ath alle kempa wara tha dỏde. Tha war ny dỏỏdh Alabrandh ok fik en godhan dỏỏdh som hans fadher ok giorde. Her Didrik wisthe wel hwar alle hans kemper wara wtan aff Hemme hin klene. Aff honum hade han inthe hỏrth, hwadh heller han war liffuondis eller dỏdh. Tho redh han til theth klosther som han j war, theth heth Wadhinkusan. Abothen gik wth moth honum ok fagnade honum wel ok sporde hwadh han wilde. Hær Didrik sporde: «Ær her ey en mwnch som hether Hemme Stwderson?» Abothen swarede: «Hær ær enghen man som saa hether.» Her Didrik swarede: «Læth mik gaa j klostridh ok sỏkia.»


378. Tho gik en mwnch aff klostrith, han war herdabredher och lagher ok hade breth skegh ok grath som en dwffwa. Her Dydrik tyctis ath kenna honom ok sagde: «Brodher, wi hafuom sigilth mongan storan siỏ ok warit j monga ondha leka tw ok jach, ok tu ær Hemme myn godhe wen.» Mwnkin swarede: «Aldrigh kende jach then man som Hemme hether ok aldrigh wasth tw myn herre.» Her Didrik swarede: «Minnes tu æn brodher, horo wara hesta drokko widh Frisia saa ath watnidh sanck en twær foth?» Hemme swarede: «Aldrigh watnadhe jach hestha meth tik ok aldrik saa jach tegh fỏr æn her.»

Didrik sagde: «Mynnes tw ey horo jach war driffuin aff mith rike ok tu folde mik? Tho redh tw hem til Ermentrik konung ok han dreff tik fra sik.» Hemme swarede: «Ther weth iak alz inthe aff, wel haffuer jach hỏrth Ærtmentrik konung nempnas ok Didrik konung.» Didrik sagde: «Mangen snỏy ær fallen sydhan wi sogoms. Mynnes tw ey brodher, huro wi redho til Rom ok fwnno Jrwngh jærl aff Brandhaborgh dỏỏd oppa wæghen fỏr os meth stor saar ok hỏgh ok hwndh satha nær honum ok hans hesth stodh nær honum ok enghen thera wilde fra honum skilias, saa kere ware the ath sin herre?» Mwnken swarede: «Ey weth jach nær Jrungh jærl war slaghen ok aldregh hỏrde jach fỏr aff honum sacth.» Her Didrik sagde: «Myns brodher bæncth, huro wi ridho in j Rom til Ærmentrik konungh. Frwr ok mỏr stodho ok sogho oppa os, wi hadom tho golth har ok krusath ok nw ær theth grath som en dwua badhe tith ok mith, war klædher wara bode ens skoren. Myns ther nw oppa ok lath mik ey længher stondha fỏr tik.»

Hemme swarede ok loo ath: «Myn godhe her Didrik, nw mynnes jach all theth thw haffuer sacth ok nw wil jach fỏlia tik.» Sydhan gik han j klostrit ok kastadhe kappana ok togh sith hærnisk ok wapnade sik. Sidhan fỏlde han her Didrik til Rom. Didrik giorde han til en jærl ok hỏffuisman fỏr hans egith folk ok fik honum stor landh.


379. Tho sagde Hemme til Didrik: «Nw ær tu en rik man ok konungh ok far skat aff all landh ok wardher ther mongen fatik man aff, bætre ware ath tagha gul ok silff ther nogh ær til. J theth samo klosther som jach war, ther ær gul ok silff nogh.» Didrik swaredhe: «Jach fik en aldrigh skath aff the mwnka. Thy skal tu nw tith rida ok kræffuia skath aff them.» Hemne wapnade sik ok giorde som konunghen badh, ok redh til klostrith. Tho mwnchana sago hans færdh tho ræddis the fỏr honum. Thogh wnfingo the honum wel then fỏrsta nath.

Om morgonen arla kallede han alla mwnkana samon ok sagde til tỏm: «Her Didrik aff Berna wil haffua skath aff idher, thy ath j haffua mera gull ok silff en j behỏffuer til klostris nyttho. Thy for mik skatten som han skall haffua.» Abothen swarede: «Wi gỏma her gul ok pæninga theth hỏrer jompfru Maria til ok klostrit. Ther giffuom wi enghen skath aff.» Hemme swarede: «Wilie j ey skatta her Didrik, tho foo j hans wredhe ok ær theth stor oskæl ath j draga saa monga pæningha somon ok theth for enghen gangn aff.» Abothen sagde til Hemme: «Tw ær een ondher man ok illa skildis thu widh wart klosther wtan warth loff eller mynne, ok nw ær tu j ghen komyn ok wil rỏffua clostrit. Far nw hem til Didrik j ghen som diæffuolin haffuer tygh wisth ok bliff ther en diæffuwl som han ær!»

Tha wreddis Hemme, han drogh sit swærdh ok hỏgh hwuwdit aff abothen ok sydhan drap han alla mwnkana, ok togh ther gull ok silff ok hesta. Sidhon satte han eldh j klostrith ok brende op all samon. Sydhon redh han til her Didrik ok fỏrde honum gul ok pæninga nogh ok dwaldis ther om nogra dagho.


380. Tha sade Hemme til Didrik konung: «Jach weth en resa j eth bergh, han haffuer gul ok silff nogh ok han ær nw fasth gamol. Thith wil jach ridha ok kræfuia skath aff honum.» Didrik badh han gỏra som han wilde. Hemme wapnade sik ok satte sik a sin hesth. Han wilde enghen meth sik haffua, wtan redh ensamen til bergit som resen war. Han stegh aff sin hesth ok gik j bergith som resen war. Tho saa han hwar resen lag ok soff ok aldregh tycte honum haffua seth en stỏrre rese, han hade grath har ok sith.

Hemme gik til honum ok sagde: «Stath op ok wær tegh!» Resen wacnade ok swarede: «Tu ær en diærffuer man ok ey wil jach rækkia myn longa been ath stonda op ok dræpa tik. Mik tycker theth lithen priis wara.» Hemme swarede: «Wil tu ey op stoo, tho dragher jach mith swærdh ok dræper tik ther tw ligher.» Resen stodh op ok riste sik ok fik sin jærn stangh ok slo Hemme fỏr brystit theth han flỏgh fỏr stangena som en kolff for eth arborsth ok war han dỏdh fỏr en han kom til jordena. Tho gik mykit rycthe aff ath tolkin kempe var slaghen.


Cod. Pal. germ. 324:
Didrik ok resen

381. Tha hær Didrik theth sporde, tha sagde han: «Jach skal antige hempnas honum eller theth skal gella mith liff, thy han war myn gode wen.» Hær Didrik wapnade sik ok satte sik a sin hesth Blanka ok redh til bergith som resen laa ok gik in til honum. Han bad honum op stonda ok wæria sik. Resen swaredhe: «Hwadh man ær tu?» «Jach hether Didrik aff Berna,» sagde han, «kennis tw ath thw drap myn gode wen Hemme then klene?» Resen swaredhe: «Ey weth jach om han war thin wen, togh ær theth santh ath jach drap honum. Hade jach ey honom dræpit, tha hade han dræpit mik.» Her Didrik sagde: «Stath op ok slos meth mik al ena.» Resen swarede: «Jach mente ath en man skulle ey tỏrra bywda mik kamp, men tw wil saa gerna, tha wardher jach op stoo.»

Sydhan sprangh han op ok fik sin jarnstangh ok sloo ath her Didrik. Her Didrik lop til honom ok tho slo resen ỏffuer honum, saa ath endhen aa jarnstanghen togh j berghit. Her Didrik hỏgh til resen meth sit hwassa swærdh Ækhgia sax ok hỏgh honom badha henderna aff ok sidhan hỏgh han hwart hugh epther anat, ther til resen stỏrte ok bleff dỏdh. Sidhan sattis her Didrik a sin hesth ok hade tha wynnit then sista kamp, ther man weth aff ath sægia, ok warth han ther aff mykit prisadh ath han hempdis Hemmes dỏdh, sin godhe wen.

Tha redh her Didrik hem j ghen ok rægerede sith rike lenge sidon. Ther epther war hwaske kempe eller reser til, the som moth honum torde strida. Theth war hans mesta lỏsth ath ridha j skogh ok strida meth grym dywr som enghen annar torde strida meth, all landh frwctade fỏr honum.


382. Tha her Didrik war fasth gamal, tha redh han til eth badh som en kallas Didrics badh. Tha han war j badeth, tha sade en swen til honum: «Her lỏper then skỏnisthe hyorth som jach saa j alla myna dagha.» Her Didrik sprangh wt aff badith ok fik sin bada kopa om kringh sik ok badh hemta sin hesth ok sina hwnda. Hans swæno gingo epther hans hest. Konunghen tykte lancth wara ath bidha, thy han saa hwar dywrit lop. Tha saa han hwar en suart hesth stodh meth sadel ok bezil, han sprangh snart oppa honum ok rendhe epther dywrit ok swænona slogho hwndana lỏsa. Hwndana wyllo ey fỏlia then hesth.

Hesthen lop sa fasth meth honum ath enghen fogil kwnne raskare flyga, en hans tiænara folde epther honum oppa hans hest Blanka ok honom folde alla hwndana. Her Didrik fan too ath theth war enghen hesth han oppo sath, ok wille gerna skilia sik fra honum. Tha satha laren saa fasth widh sadelin ath han motte bliffua ther han war komyn. Tha ropadhe swænana: «Herre, tw ridher alth fỏr fasth. Mik tykker radh ath tw wendher j ghen.» Her Didrik swarede: «Mik tykker ath jach ridher illa ok ey wel. Thethta ær fænyn jach sither aa, togh maa jach j ghen koma nær gudh wil ok jompfru Maria.»

Sydhen kom han snart fran swænnyn, sa ath han ey viste hwar han bleff. Sydhan kwnne inghen meth sanningh ath sægia hwart wth han komyn war, æn theth haffuer komith j drỏma fỏr tyske men ath Didrik monde theth nywta æth han kallede a gudh ok iompfru Maria.


Didrik ok Wideke Welandson

383. Som j fỏr haffuer horth huru Wideke Welanson flydde fỏr Didrik aff Bern ok sanch j syon wid Granzport, tho kom til honum en haffru, hans fadher fadher modher, ok togh honum ok fỏrde honum til Sælandh ok war ther longa stundh. Tho han sporde ath Didrik aff Bern war wordhin kefare j Rom ok mectogher ỏffuer konunx rike, tho for han oppa ena ỏỏ som Fimber hether ok bygde sik ther en gordh ok bygdhe et lithith torn widh sundhit ok satte ther widh en færie karl ok loth gỏra eth liknilse saa skapth som Didrik aff Berna war ok fỏrbỏdh færia karren ath fỏra naghan then man ỏuer som saa war skapther.


384. Didrik aff Bern for ok lette epther Wideke ok lỏnlegha ok vilde gerna hempnas sin brodher ok hade ey meth sik, wtan twa suæna. Tho kom han til theth sama sund ok wart strax ỏffuer fỏrdher, tho saa færie mannen ath the woro bodhe ens skapthe liknilsith, ok han ok sagde til honum: «Jach wardher thik fỏra hædhon j ghen, thegh ær fỏr bwdith ath komo j tesse ỏỏ.» Sidhon fỏrde han honom ather til Rygia, tho fỏr stodh Didrik wel hwadh theth betydde ok wilde han heldher dỏỏ en ey hempnas sin brodher. Sydhon gik han til en kỏp stad ok loth brytha sik eth ỏga wth nær en lækiæræ. Tho theth war læcth, tho for han ather til sundith j ghen ok warth strax ỏffuer fỏrdher oppa ỏna ok færia mannen loth honum gonga hwarth han wilde.

Tha gik han oppa hoff gordhen ok kom j Wedekis herberge lỏnligha. Ok han stodh fỏr sina sængh ok clædde sik ok ther war enghen inne, wtan han ena. Tho Didrik kom j gynom dỏren, tho sa han hwar Widekis suærdh Mimingh loo pa ena kisto. Han togh suærdeth ok drogh otaff slidhena ok skỏtat op j takith saa theth bleff stondhondhe.

Tho Wideka saa hær Didrik ok kende honum. Han fagnadhe honum wel ok fiỏl aa knæ fỏr honom, ok bỏdh sik ok alth sith goz j waldh. Her Didrik suarede: «Sisth wi skildoms fran Grans porth, tho thu hade slagit myn brodher ok the wngha herra konungh atilius sỏner, tho tæncthe jach sa stadeliga theth in j mith hiærta, ath thu skulde aldrik haffua fridh aff mik, hwar jach tegh finner. Thy wapna thegh snarth ok lægh tith harnisk oppa ok wær thegh theth besthe thu kanth!» Wideke suarede: «Faa mik mith egith swærdh Mymingh.» Her Didrik sagde ath: «Ther staar enghen radh til, thagh eth annat godh suærdh theth besthe thw haffuer.» Tha wapnade Widheke sik, ok saa gingo the samon ok slogas saa lenge ath Wideka stỏrthe ok lagh dỏdh fỏr sin eghin sængh.


385. Her Didrik hade mangh sar ok stora, tha togh han nidher suærdhit Mimyngh ok gik saa gynom hỏlsthen ok gynom sassen. Hans saar, the sulnade ok rotnadhe fasth. Tho han kom j Suawen, tho kende han ath han ey kwnne længher liffua. Tho gik han fram meth en aa eller en syỏ, tho drogh han suærdeth aff slidhe, Mymmingh, ok kastadhe wth j syon som han længsth kwnne, saa ath theth kom aldrik j nagars mansz handh.

Sydhon gik han j en stadh som hether Hofferdh ok lagh ther om nattena. Tha han kende ath fasth ledh ath dỏdhin meth honom, tha fỏr bỏdh han the twa swæna honom foldho, ath sægia nogan man haa han war. Lithit ther epther tha bleff han dỏdh aff the sar Wideke Welanson hade honum giffuith, ok warth jordath j then sama stadh fỏr en kỏpman.

Hans swæna foro hem til Rom ok tordho ey mykit sægia aff thera færdh, wtan fỏr mæctogha herra. En theth wisto alle j Danmark ath Wideke wart slagin j sith egith herbærge ok enghen wisthe hans bana man. Theth wisthe ok tyske mæn ath konungh Didrik kom aldrigh j sith rike j ghen, sydhan han redh fran theth badh som en kallas Didriks badh. Thy halla alla romara theth fỏr santh ath Didrik bleff dỏdh som fỏr scrifuith stor.


386. En kesare war j Rom som Hænrik heth, hans fadher heth Fyppoldhi, hærtogh aff Borgwndia. Han sadhe saa ath her Didrik loth fỏdha op en hæsth j eth mỏrcth hus nidh j jordena thil thess han war 7 ara gamal. Ok too han war j badhit loth han slæppa honom ok en anan hesth som Alabrandh gaff honum, loth han bindha harth nær ok en annan hesth meth sama leth satte han j sith egith stal. Ther redh swænona oppa æpthe honom, ok war theth giorth lỏnligha epthe her Didriks radh ath han kom saa borth fran sith rike. Thy ath haffde han farit oppenbarligha, thaa haffde ther mer rỏkthe aff gongit ok hade han ey tha fwnnith Widheke Welanson deo gratias.


Hær Didriks bok haffuer nw ændha
gudh maa honum sina nade sændha
them som hona a swænska wendhe.




Afvikande läs-arter:

  1. [Her bỏgynnass ath siga B.
  2. [rådde en ierle B.
  3. [saknas. Bladet sönderrifvet. B.
  4. [Såsom språk-prof.. theth gierna gỏre taa the våre mætta taa tog iomffrun sin klæder gull och selffuer och giorde seg rede och talade till sina iomffrur Sampson reddare vill taga meg borth meth seg vtan min velge iag tỏr ecke siga næy ffor hånum vaare her en tusande væpnade men han toge meg ligevel borth om han ville och varder iag ath ffỏlgia honum en thy iag haffuer ther åff skam ath iag skall saa ffara allene vtan min ffaderss velie och badh hon ssjnna quiner ath the skulle ecke seya henas ffader theth hon var borte hon ffrucktade ath han skulle ffaa storan skade åff Sampson iag veth ffỏr vessa fforen Sampson mester meg ther varder månnger skjoll bruten och hiælm kluffuen och brỏnia rimpnadh och mångth eth suærdh blodugth giorth thi han er then raskaste reddare ther hesth må rijda. B.
  5. [redh så vth sin væg B.
  6. beltug B.
  7. redh B.
  8. ierlenss B.
  9. [Radgierdh ierll B.
  10. [stak then honum ffỏrsth mỏtte gỏnnum skiolden och brỏnia B.
  11. [utelemnadt B.
  12. komber B.
  13. [Tå redh konungen dith som Sampson var i skogen B.
  14. [Partana våre læsta och vacterna somnade B.
  15. [tå bỏgynte slottedh ath brjnna B.
  16. [vtan ffor slotz porterna B.
  17. quinna B.
  18. [I aptanss åff 100 reddare haffuer iag ecke mer en sex B.
  19. Tacmar B.
  20. makth B.
  21. [troskap och manskap B.
  22. [store manheth B.
  23. [haffuer vnder meg B.
  24. Salarna B.
  25. [mỏkedh ffolk meth mỏken pipan och bassunan B.
  26. Tæckmar B.
  27. hỏgsta sæte B.
  28. [och loth bedze ffor honum och kredensa B.
  29. intedh B.
  30. [en ierle som Hælsung heth B.
  31. [Veth Alsung ierll B.
  32. Odeliam B.
  33. togring B.
  34. slacktugeth B.
  35. huaske B.
  36. sampnade B.
  37. [altz 20 000 B.
  38. [ierlandh B.
  39. [aaff Vngarne, Suaven och Bæijern och Torchen B.
  40. [Sampson hug paa baada sider och hender B.
  41. Här saknas ett helt blad i B, utan att sådant blifvit anmärkt af afskrifvaren.
  42. Her fortsätter B.
  43. [hoffvesman ffor sseth hoff synne B.
  44. Bærn B.
  45. Ffenedie B.
  46. Ragbaldh B.
  47. ffultagæn B.
  48. Boliram B.
  49. Sitram B.
  50. [Didrek Tæckmarson B.
  51. [utelemnadt B.
  52. [en hustru B.
  53. [Och theth er mỏkedh huasth B.
  54. [en laangan brandh B.
  55. Hanss hustru B.
  56. [utelemnadt B.
  57. [och sagde seg komma aldrig i stỏre nỏdh och saa dana ffỏr B.
  58. quinæna B.
  59. lỏterna B.
  60. [som en ædle reddare B.
  61. sỏlff B.
  62. [Grym haffde giffueth hielmen helfftona aff seth nampn och helfftona aff quinona nampn B.
  63. [och her aff varda the mỏckedh prisade offuer all landh B.
  64. Ner B.
  65. [ther haffde han B.
  66. [Skembling och Ffalken B.
  67. anlete B.
  68. uteglömdt B.
  69. [breda herder B.
  70. [Han haffde laanga arma oc 4 alboga oc tiuckka hender B.
  71. [och ffyreskuten B.
  72. arbosth B.
  73. [omgotz B.
  74. vende B.
  75. Heeyn B.
  76. [utelemnadt B.
  77. Respa B.
  78. antiga B.
  79. [hin anarss B.
  80. istædeth B.
  81. [till saman B.
  82. vicka B.
  83. hieltedh B.
  84. skaffa B.
  85. [Han van meth stridh Vilcinalandh Gỏthe landh som nu kallass Suærige och Skaane Siælandh och Ffindlandh B.
  86. [Theth kalladess taa Velcina landh B.
  87. Rysselandh B.
  88. Herdnedh B.
  89. Velkinus B.
  90. omỏken B.
  91. [Paalernelandh B.
  92. Herdvidh B.
  93. [baade Grecken och Vngarn B.
  94. Herdher B.
  95. Nogaardh B.
  96. ryss B.
  97. [Velkinus rider offuer alth Rislandeth och lagde skatten epter som honum tæcktess B.
  98. [hafs ffru B.
  99. [konungen giorde henne meth eth barn och kom aater till fin skep ffeck bỏr och seglade B.
  100. skep stapn B.
  101. vååde B.
  102. [Herdvedh konung sporde Velcinum vara dỏdan B.
  103. [the som væpnæ våre B.
  104. sampnade B.
  105. [både karger och aath snicken B.
  106. [utelemnadt B.
  107. [ath tuægga haanda er aff fferdum B.
  108. [meth meth rike och meg B.
  109. tro B.
  110. [Suærikess rike B.
  111. Osantrex B.
  112. Vaaldemar B.
  113. [och han heth Ylias B.
  114. [Greckalandh B.
  115. [Paalarnelandh B.
  116. [en heth Alimrỏdh anner heth Edgierdh then tredie heth Asplian then ffierde heth Vidulff B.
  117. [han stempde dom strax till seg B.
  118. [ledde honum meth seg och aldrig lỏsan vtan taa han ville strida B.
  119. [Iran konung aaff Britania och Ængelandh och Skotlandh B.
  120. Brita B.
  121. [Een konung heth Meliass han raade ffor Hunaland B.
  122. offredh B.
  123. [Miliass konung B.
  124. [loth sidan lægga mennena i tornedh B.
  125. Herdvedh B.
  126. Osvidh B.
  127. [Vi velium B.
  128. [Tå the kommo till Miliass konung B.
  129. [uteglömdt B.
  130. [eth kosteligth paulun B.
  131. [Ædgierdh och Alninroth B.
  132. [Vidolff i ena iernkædia B.
  133. [och loth seg kalla Ffrædrek B.
  134. [ath han loffuade them in ath kompa B.
  135. [in i vaan stadh B.
  136. [Melliass konung kom vtn gynum een lỏnporth B.
  137. [som nu haffuer tu B.
  138. [som heth Erca B.
  139. [dandis och ffager B.
  140. [J Ffrislandh var en konung som Osedh heth, han haffde 2 sỏner, then ene heth Herdvedh then andra heth Aktiliuss B.
  141. Osedh B.
  142. Backalar B.
  143. [kunde lytha B.
  144. [utelemnadt B.
  145. sampnade B.
  146. stor B.
  147. [och samblade snarth B.
  148. [och loth slaa lỏss then starke ressen Vidollf meth sina staang B.
  149. Sigordh B.
  150. 700 B.
  151. Segurdh B.
  152. [och giorde meg biltug B.
  153. Suaffuell B.
  154. [huadh vi gỏrum B.
  155. suekedh B.
  156. quinner B.
  157. mỏkedh B.
  158. [osegeligeth vellde B.
  159. [och veth B.
  160. [Sidan kallade Osantrex konung Siordh till seg och sagde B.
  161. [i teth landh B.
  162. Allabrandh B.
  163. [ffængnar dom vell B.
  164. [mædh alth theth gull och sỏlffuer the haffde B.
  165. [och vaare ttha allstingess rede B.
  166. [The varde seg vell och raskeliga greffuen sporde sina men B.
  167. [ther vara maa B.
  168. [samblade en mỏken her B.
  169. [Oosantrex sloges meth margreffuen B.
  170. mỏkedh rike tillagdt B.
  171. [Och bỏgynas nu eth anath cappittell aff Vaade rese och hans slækth B.
  172. [Waade rese bodde i Siælandh, han var then samme som Velkinus konung giorde meth ena haffru B.
  173. Mynner B.
  174. [Siordh Suen B.
  175. Kallælffua B.
  176. Vaade B.
  177. Vellandh B.
  178. [læra honum B.
  179. [Vy veliom ffaa teg then mark gull igen B.
  180. [er theth vell B.
  181. [stempne dagen B.
  182. [utelemnadt B.
  183. Wisare B.
  184. taa han haffde seg inne lykth taa valth han i aana tillagdt B.
  185. [19 daga B.
  186. Iutalandh B.
  187. lenge B.
  188. Ryccher B.
  189. [bissare kniffua B.
  190. [sedan slog han en meth stor klochz B.
  191. [Han suarade then som alth annath haffuer smidith aath eder B.
  192. [ey Amilias smide B.
  193. [och ffaangeth konungens vrede B.
  194. [lecknelse ssaa skapth B.
  195. Rygger B.
  196. [smedie reskap B.
  197. [ffilade theth sỏnder theth smersta han kunde B.
  198. ransakade B.
  199. bæliarne B.
  200. meth seg B.
  201. naglan B.
  202. [Konungen aangrade och kallade B.
  203. Skỏmbling B.
  204. [ffaangeth aff Granna stodh aff Studder Heines ffader B.
  205. drosse B.
  206. honum B.
  207. [Sidan drog drossen vth setth suerdh B.
  208. drotsætens B.
  209. eller B.
  210. gantzska B.
  211. steger huseth B.
  212. sener B.
  213. [utelemnadt B.
  214. [gingo till Vellans smedja B.
  215. han sagde tillagdt B.
  216. diur eller tillagdt B.
  217. ffiæth B.
  218. [och giorde ther aaff 2 dreckes kar B.
  219. ffru B.
  220. Egill B.
  221. Egell B.
  222. [och han loffuade ingen quinna vela haffua B.
  223. baade stora och ssmaa tillagdt B.
  224. alla haanda tillagdt B.
  225. [tillagdt B.
  226. [utelemnadt B.
  227. skottedh B.
  228. [och hans sson Aattung B.
  229. Vidke B.
  230. [Vellandes sson Videka B.
  231. [en åff the 3 ssmeder B.
  232. Videka B.
  233. [Himlingelandh B.
  234. [Didreck Tæckmar kongsson B.
  235. besta B.
  236. Ssuærike B.
  237. [Iag vill nu ffara ssỏder B.
  238. Skymbling B.
  239. hans ffader aath tillagt B.
  240. [ỏdh och mark B.
  241. [en heth Hijllebrandh annar Hein tredie Hornbuge ierll B.
  242. [Alffredh duerg B.
  243. [9 ffiæth i eth spring B.
  244. Vidka B.
  245. [ther seg tỏr lỏffta B.
  246. [Didreck ffan Bern B.
  247. hommoth B.
  248. [ierlenson aaff Ffenedie B.
  249. [Ther maagum vi tolla B.
  250. seiger B.
  251. meth ffredh tillagt B.
  252. Lira B.
  253. Staffred B; i det följande heter han alltid Studffus
  254. Seyielstap B.
  255. Annath B.
  256. hỏffuesman B.
  257. talz B.
  258. hwar B.
  259. raada B.
  260. [ssaa ath suerdeth stodh i beltedh B.
  261. sagde Hillebrandh tillagt B.
  262. [dỏlia meth napn B.
  263. [Then som slottedh vanth meth sin egen haandh B.
  264. [en elff som Viisar heth B.
  265. [thi han hette ecke vtỏffuer B.
  266. snarth B.
  267. [i meth ffædernes landh B.
  268. och sagde till honum tillagt B.
  269. [Didreck, herre B.
  270. kareth B.
  271. verg B.
  272. Didreck van Bern B.
  273. vreder B.
  274. [en sulten ffalke slaar epter braadh B.
  275. glaffueneth B.
  276. stank B.
  277. haalla B.
  278. hieltedh B.
  279. [baade snarth och haarth B.
  280. uteglömdt B.
  281. Didreck B.
  282. tagas B.
  283. vndrager B.
  284. vỏrdh B.
  285. [then ene var Hillebrandh, annar Vidka Vellanson, tredie Hhornboge ierll ffierde Heyne de klæyne B.
  286. [han redh offuer stora skoga ỏkner B.
  287. Ossnem B.
  288. Drakasus B.
  289. [som Drosias heth B.
  290. [som Æcke heth, han haffde j broder som kallath var Ffasholth hin stolte. The brỏder vaare raska riddare, och the vaare baade the deyligaste kempar som vare motte B.
  291. [beta diurr B.
  292. [meth en annan godh kempe B.
  293. kosteliga B.
  294. [Heyne Stutersson B.
  295. [j meth ffædernes landh B.
  296. [utelemnadt B.
  297. [ffor enom danskan mane B.
  298. [skulum vi nu bỏrias B.
  299. [Taag vill iag ecke vare mỏkedh rædder B.
  300. skyll B.
  301. gullagdh B.
  302. [Theth var illa iag loth B.
  303. giorde B.
  304. [Allfredh duerg som tith suerdh Nagelring giorde. Theth laag lenge i iordena B.
  305. Reyia B.
  306. [utelemnadt B.
  307. [neder oppaa golffuedh B.
  308. [ssaa huasth ath inteth staall hæckter, ther ffore B.
  309. [ath inteth ssaadanth suerdh var boreth aaff ell B.
  310. [Allffredh duerg B.
  311. [utelemnadt B.
  312. [ath tu talar ssaa stor bram och hỏgfferdig ordh B.
  313. utelemnadt B.
  314. [en then eldh aaff stenen gæk B.
  315. ffruger B.
  316. hulth B.
  317. [paa en gantzska ffager hesth B.
  318. [Taa drỏtningen ssaag her Eekkx vapn B.
  319. [Haffde han vakadh B.
  320. ssaa ath theth tỏth i hans ỏren tillagdt B.
  321. aldrig B.
  322. ffor B.
  323. [tin broders dỏdh B.
  324. Ooch tuekade her Ffasholth om seth liff B.
  325. Jempnunge B.
  326. [som Aldinselle heth B.
  327. Rumslo B.
  328. [Her Ffasholth swarede B.
  329. [vedh eth olyua træ B.
  330. intedh B.
  331. maaxsan B.
  332. [fflugdrake B.
  333. [harth meth B.
  334. aarth B.
  335. [utelemnadt B.
  336. [till neder keptena B.
  337. [hielper meg vtur thethta diur, theth diur sualg meg op. Taa iag B.
  338. [utelemnadt B.
  339. [theth skær honum sỏnder allfamman B.
  340. [aaff mỏkla starkheth B.
  341. Rennebaldh B.
  342. [ierll i Ffenedi B.
  343. [eth berg som Aldiushus heter B.
  344. [tu esth en kosteligen man och dierffuer en j ock B.
  345. [Iag er Didrek aaff Beren, bliff nu hell och ssæll B.
  346. [till Sintram igen taa ffulles the aath alla tre B.
  347. [Heyne de kleyne B.
  348. Ingram B.
  349. mellan B.
  350. [skỏne hesta B.
  351. Detleff B.
  352. Bitterollf B.
  353. Skaane B.
  354. [Vlff Sỏtason i Vellans hærade B.
  355. [Tu haffuer legath eth aar i askograffuen B.
  356. [utelemnadt B.
  357. [stegerhuseth B.
  358. [theth bar baade Øresundh och alth Belth vtỏffuer B.
  359. gantzska vel B.
  360. [alla Bitterolffs ffolk ffolde henne B.
  361. [utelemnadt B.
  362. [Iag rædes ecke thesse tolff och vaare the en fflere B.
  363. [han ffull paa knæen vedh B.
  364. [utelemnadt B.
  365. [bætre B.
  366. [som kolff i skoth B.
  367. [och var sidan ner Djdrek B.
  368. sempde B.
  369. spakfferdeliga B.
  370. Hyllegrỏm B.
  371. [utelemnadt B.
  372. utelemnadt B.
  373. [utelemnadt B.
  374. Vildenrik B.
  375. [utelemnadt B.
  376. [theres kerlek lop ssaa till hopa B.
  377. Sigvordh B.
  378. [Taa the haffde ffaangeth seg math B.
  379. [till slottedh igen B.
  380. tỏcktis B.
  381. [Sigvordh sagde B.
  382. Segvordh B.
  383. [Detleff redh then genaste væg och gaff mannen en gulring B.
  384. hem tillagdt B.
  385. Ffritalia B.
  386. Tækmars B.
  387. [Han sagde seg heta Vildenrik Sỏtesson aaff Vellandheth hærade B.
  388. han B.
  389. hỏffuetzmansens B.
  390. [verior och hæsta, B.
  391. [och kỏpte ther mat B.
  392. rutade B.
  393. [utelemnadt B.
  394. Isung B.
  395. Velien i B.
  396. [knapar och stegare och ville slaa meg B.
  397. [the alla B.
  398. [ath kenna honum, Heyne sagde B.
  399. [utelemnadt B.
  400. [utelemnadt B.
  401. [Volter aff Vode Vasekensten B.
  402. [inte anath gỏre vtan æta och mỏkedh ffortære B.
  403. [om bæggas vaare huffuodh B.
  404. [gỏre naagen ffỏrste tolken neese och skam ssaa ssom tu haffuer giorth B.
  405. [utelemnadt B.
  406. [theth sagde alla men vell vare kastadh och manneliga skutheth B.
  407. [och giff meg B.
  408. [min herres vapn och hans tiænares vapn och hæsta B.
  409. [Her Didrek tog honum till stalbroder och kallade honum sin iempnunge B.
  410. [Taa B.
  411. [Humblinge landh B.
  412. [en naagen annan aaff kongens mæn B.
  413. [som kallade honum Vidffærdung thi ath han var en laang ffærdung B.
  414. [Tuaa reser ffulde honum, en heth Vidolf och anner Auntro. Then tridie resen sænde han til Isung konung, han heth Edgior B.
  415. [Taa haffde han sambleth en hær B.
  416. [huge aff mỏkin huffuodh B.
  417. [hin starke reisen Vidolff meth en iernstaang B.
  418. oppa hans hiælm tillagdt B.
  419. och besuimade tillagdt B.
  420. [Osantrix konung och hans ffolk B.
  421. [och badh tỏm hugge aff huffuodh, och mykle hogmodh B.
  422. Hærduidh B.
  423. och vapn tillagdt B.
  424. [Om maargenin B.
  425. [ffor konung Actilius i skogen ath bete diur B.
  426. [slog hundana ffraa honum B.
  427. [Taa kom Isung hin gode lekarin af Bærn och Actilius konung vilde gierne vete B.
  428. landith B.
  429. [wedhunde B.
  430. [torn dỏren B.
  431. [hans suærdh Myming B.
  432. [Taa ref vildefær snarth biỏrnskinith af seg. Taa Osantrix mæn ffinge theth athsee B.
  433. i hæl flagin och tillagdt framför B.
  434. [hæmps theres hæris dỏdh B.
  435. [Han ffægnade B.
  436. [gladh aath Videkis komma B.
  437. [alth hur varith haffde, B.
  438. smælig B.
  439. [Han var glad aath Videkes komme B.
  440. varith B.
  441. Ærmentrig B.
  442. som kalles Greminsten B.
  443. stulitz B.
  444. [seth sith raam B.
  445. [utelemnadt B.
  446. Videke rænde och moth honum tillagdt framför B.
  447. [han var alene. Videka hug mannelige B.
  448. utelemnadt B.
  449. [rende hem B.
  450. dolelige B.
  451. [væl slagit i hæl B.
  452. slitidh B.
  453. bak B.
  454. ffende B.
  455. [paa en annan tidh, B.
  456. [ath theth var hans snak och icke hans alffuare som han till videke talade B.
  457. Vlte B.
  458. Taa B.
  459. [han mỏtte meg B.
  460. ffỏrstaa B.
  461. [Vollter van Vaskinsten B.
  462. [raadde ffor eth landh som Tarlunga heth B.
  463. [vtffaa B.
  464. Ispanian B.
  465. [til Ispaniam B.
  466. [sin son Ortuanger B.
  467. 3 B.
  468. [som Drosolff heth B.
  469. [som kalles Tulingelandh B.
  470. haffue varith B.
  471. [then ene heth Herman, then andre heth Harduen B.
  472. [Sidan redh han till Drosloff. Drosloff hafde taa 3000 riddare B.
  473. [The ỏrlỏgede i Pupilla B.
  474. otack B.
  475. ffulkompna B.
  476. Hærduin B.
  477. suarade B.
  478. bỏgynte B.
  479. [ffik han suar iu ver och vær B.
  480. [Segmundh konung och Drotsolf konungs suæne B.
  481. [Vj vardom finne her annan rod vti B.
  482. [badh tu B.
  483. suorlige B.
  484. [Taa sagde B.
  485. [och lagdeth nær seg B.
  486. Hardman B.
  487. hertugens B.
  488. [meth annor ffiske B.
  489. skælaktige B.
  490. utelemnadt B.
  491. hertugin B.
  492. daarheth B.
  493. uteglömdt B.
  494. Myner B.
  495. utelemnadt B.
  496. [Han drap huar then man han sigher B.
  497. Segordh B.
  498. [en stor oxe B.
  499. [ath æte B.
  500. [Sidan tog han sin oxe och hug hufuodet aff honum B.
  501. suarade B.
  502. vemuapn B.
  503. [sige meg B.
  504. henne B.
  505. Nỏfflinge landh B.
  506. Ỏryan B.
  507. græsgaardh B.
  508. [y alla thi maatten var mannin borth huorfuen. Naagith varth drotningen tung. I theth kom en annan till henne B.
  509. [och iag er en vlf B.
  510. [som han tỏrf ey vedh B.
  511. [I theth varth han borthuaruen som en skuge B.
  512. [och kallade Hagen Aldriansson konung B.
  513. [Ath han var likare trol en man B.
  514. [Ælste son heth Guner, aner Geruholth, tridie heter Gynter, tera sỏster heth Hrimilda B.
  515. mane B.
  516. ỏperste B.
  517. [alle j en pæll B.
  518. Hanalung B.
  519. Venedie B.
  520. Vitferling B.
  521. [Hiem hin grymme B.
  522. Vidrek B.
  523. [media miỏ B.
  524. sammeledis B.
  525. stæmne B.
  526. [kaall aff eter B.
  527. [Han var kalles en middilman B.
  528. [Skildis han meth oære sfraa sin hesth. Han hafde eth raskoth sinne B.
  529. [en forgylt huk och tuaa ffugla flyge ffor honum B.
  530. efter B.
  531. aauis B.
  532. Ffenedie B.
  533. [utelemnadt B.
  534. [samalundh och kampsamer och laanguræken och gerug B.
  535. [ther stodh vti en forgylth ffogel B.
  536. [til then samme som Detleff kampade meth B.
  537. [siger fal B.
  538. the B.
  539. [en liung B.
  540. [och vis B.
  541. [han hafde snar ỏgen B.
  542. sammaloger B.
  543. laangurækin B.
  544. brỏder B.
  545. [deglige drænger B.
  546. [Heth er herre tala icke saa B.
  547. [ter i landheth ære B.
  548. [utelemnadt B.
  549. vune B.
  550. Rispis, B.
  551. hender B.
  552. Hillebrandh B.
  553. [som Ædger heter, Vidolsz broder och Aspkans B.
  554. ok B.
  555. [Mællan hans ỏgen i aln B.
  556. suignade B.
  557. [utelemnadt B.
  558. uteglömdt B.
  559. [Siden resnade resen B.
  560. [gaf resen maang hug saar B.
  561. hænderne B.
  562. sagde B.
  563. skude B.
  564. [Sigordh Suen stodh vigskaaren och saag then tigende B.
  565. [uteglömdt B.
  566. Iag B.
  567. uteglömdt B.
  568. utelemnadt B.
  569. [Helit Hagen B.
  570. syll B.
  571. [tilskæl B.
  572. [en stalldreng B.
  573. vider B.
  574. maagen B.
  575. [Ffỏr visth vill iu konungen skath aff eder haffua B.
  576. [i haffuen theth giorth theth ingen haffuer ffỏre ath giorth B.
  577. [Ey vaarder han B.
  578. tærningen B.
  579. Amblung B.
  580. glaffuenith B.
  581. rædde B.
  582. lydit B.
  583. suarade B.
  584. [Taa vasth tu saa daall B.
  585. [Om tu vill haffue tin hesth igen taa skall tu nu siga meg B.
  586. [ingen hesth B.
  587. [och min parth meth teg B.
  588. uteglömdt B.
  589. [Videke suarade B.
  590. [uteglömdt B.
  591. trædth B.
  592. uteglömdt B.
  593. [tuile B.
  594. [utelemnadt B.
  595. tuiffle B.
  596. uteglömdt B.
  597. utelemnadt B.
  598. hans B.
  599. brỏtz B.
  600. uteglömdt B.
  601. gik B.
  602. [Sintramss suerdh beth saa væll aaff staall som aaklæde B.
  603. [han varth bundin B.
  604. utelemnadt B.
  605. henisk B.
  606. [Stath op och værteg B.
  607. [utelemnadt B.
  608. [uteglömdt B.
  609. [Thaa gick ffram Hellte van Haghen B.
  610. [uteglömdt B.
  611. ey B.
  612. [skeliass B.
  613. varffuedh B.
  614. uteglömdt B.
  615. [konung Gunnar aff Nafflinge landh B.
  616. [taaff en B.
  617. [uteglömdt B.
  618. [Han tog Miming meth baade hender oppaa konungens sonens hielm eth storth stycke borth aff hielmen. Ther ffỏlde en dell aff haarith och ffik B.
  619. [och Didrik baadh B.
  620. uteglömdt B.
  621. hug B.
  622. [uteglömdt B.
  623. uteglömdt B.
  624. [om maargenin arle B.
  625. Meth B.
  626. satte B.
  627. Valborg B.
  628. Han B.
  629. laaff B.
  630. mik B.
  631. Venedie B.
  632. Sigordh B.
  633. [Sidan redde the seg till meth sina hester B.
  634. brudgudmin B.
  635. affuundh B.
  636. [the rede alla till Nyfflingelandh B.
  637. [Then ene heth Herbraath, then andre heth Hertagin, then tridie heth Thistram B.
  638. Vigboll B.
  639. [theress suerdh B.
  640. Yram B.
  641. Britania B.
  642. skude B.
  643. [Iomffrun badh honum staa bak berkedỏrena B.
  644. [utelemnadt B.
  645. [utelemnadt B.
  646. [vtan teg B.
  647. Iram B.
  648. [och bleff hoss konungen laangestun och giorde mỏketh manheth sidan B.
  649. [som Valter heth aaff Valdsken B.
  650. gelss B.
  651. helskỏns B.
  652. [bette diur B.
  653. Ffritalia B.
  654. teslikesth B.
  655. [ffruger och mỏr B.
  656. [theth haffde varith B.
  657. [L itith ther affter taa dỏdde hertug Aake. Han haffde tuaa sỏner effter seg, ten ene heth Eggerdh och annan Aake. Tere moder heth Bolfferiana. Theth sporde Videke Vellandson, han badh her Didrik vare hans budh till konung Ermentrik ath han maatte ffaa then samme hustru som hertug Aake haffde aath. Konung Ermentrik suarade: «Vill Videke sige meg sin tiænisth ok vare meg saa tro som han haffuer varith teg, taa vill iag gỏre huadh honum liuffth er.» Videke sagde «Ia», ath han ville theth gỏre och sagde konung Ermentrik sina tiænisth. Sidan gaff han honum hertuginan Bolferiana B (slutter her).
  658. Her begynner andre skriver i A.