Sagan om Didrik af Bern - Attilius dødh
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Fornsvensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ![]() |
![]() |
![]() |
Innhold
Kap. 365.
Om Adrian Hagensson och konung Aktilius.
Konungh Atilius j Himelandh war j then tima en gamal man. Han fỏddhe op Aldrian, Hagens son aff Trỏuia som han afflade meth then quinna som nær honom lagh ena nath fỏr en han dỏdhe. Konungh Atilius hade ok en son, han war 12 ara gamal saa war ok Aldrian Hagensson, hans modher modher fỏdde them badha op.
Theth war en qwæl konungh Atilius sath with bordh, fỏr honum stodh Aldrian Hagensson ok hỏlth bloss fỏr honum. Tha fiỏl en brandh aff blosit ok oppa Aldrians foth ok bran gynom skon ok nidh j fotin. Ther kænde Aldrian inte til. Tha talade konunghen til honum: «Hwadh tænker tu Aldrian, kenner tu ey ath eldhen brænner tik?» Aldrian swarede: «Jach saa theth ath fỏr tik liggher goth hwethebrỏd ok kræsliga rætther ok tu drykker goth win. Tha tæncthe jach ath then dagh skulde koma ath thw æther bywgbrỏdh ok driker vatn æpther om thu kan theth faa.» Konungh Atilius swaredhe: «Hwi tænker thw theth, ath jach skulle æta byugh æller dryka vaten? Theth skedde mik offtha j hær færdh j myn wngdom, tha jach bade hungrade ok tỏrsthe. Æn nw ær jach saa gamol ath aldrigh komber jach ỏptare j tolka nỏdh.» Ther taledis inte mera om, ok tæncthe Aldrian ther stadeliga oppa hwru han skulde sin fadher hempnas ok flere hans frændher.
Kap. 366.
Aldrian Hagensson lofvar visa konung Aktilius Nyfflinga-skatten.
Theth war en dagh ath konungh Atilius redh j skoghen ath fỏr lỏstha sik ok bethe dywr. Alle hans men wiltis fraa honum wtan Aldrian Hagensson. Aldrian sagde til Atilius: «Hwro mykit gull ok silff atte Sigordh Swen?» Atilius swarede: «Theth som kallas Nyfflingha skath, theth ær theth mestha gull som jach weth wara en stadh.» Aldrian spordhe: «Haa gỏmær theth gul?» Atilius swarede: «Jach weth ey haa theth gỏmær. Jach wenther theth gỏmer enghen man, thy theth ær græuith nidh j jordena.» Aldrian swarede: «Hwadh wil tu giffua then man thik wisser Nyfflingha skath?» Konunghen swaradhe: «Jach wil gỏra honum rikare æn nogan man j mith rike.»
Tha sagde Aldrian: «Wil tu holla tin ordh, taa wil jach wissa tik Nyfflingha skath.» Konunghen bad visa sik han. «Tha wiliom wi rida twa ena saa ath os skal enghen fỏlia.» Konungen swarede: «Theth maa wel wara.» Adrian sagde: «Wi wilia ridha heem j qwæl. Nær j wilien tha wil ok jach fỏllia idher.» Ok saa giordhe the.
Kap. 367.
Aldrian Hagensson hämnas sin fader och Nyfflingarne på konung Aktilius.
Ffaa dagha ther epther ridha the borth j skoghen, konungh Atilius ok Aldrian. Thỏm mỏtthe inghen ok enghen matthe them fỏlia. The koma til eth bergh, ther togh Aldrian nygcla ok læste op tre dỏra ok gik in meth Atilius konung ok sagde: «See hær nw Nyfflingha skath! Her ær theth gul som Sigordh Swen atthe, ok Gunnar konungh, ok Hagen aff Trỏya.» Atilius konungh stodh længe ok saa a theth Nyfflingha gull, ok war ganzca gladh, ok mente ath han war tha then rikasthe konungh som til war.
Tha lop Aldrian wt aff dỏrena ok læsthe alla tre dỏrena ighen. Konungh Atilius sagde: «Myn godhe wen Aldrian, kom in til mik, theth gul ok silff ær alth thith.» Aldrian swaredhe: «Tw math nw haffua gull ok silff til dỏdradax. Æn jach haffuer lenghe leffuat meth fatikdom, nw wil jach ridha j skoghen ok fỏr lỏstha mik.» Sidhon læsthe han alla tre dỏrena j ghen ok welthe stor bergh ok stena oppa. Tho kom Atilius j hugh ath swennen wildhe hæmpnas sin fadher ok flere Nyfflinga.
Tre dagha ther epther tho kom Aldrian j ghen, tha hadhe konunghen slagith ena dỏr syndher ok ropadhe til Aldrian: «Lath mik wth! Jach wil giffua tik gul ok silff ok gỏra tik til konungh ỏffuer Hymelandh. Ther meth wil jach bỏtha tik tin fadhers dỏdh, thy skal tw ok haffua alth theth gul her j bergith ær, ok en mera meth ok aldrigh wil jach hempnas a tik theth thw nw haffuer giorth mik.» Aldrian swaredhe: «Thu girnadis altit Nyfflingha skat tha myn fadher liffde, nw haffuer thu then nadhe aff gudh ath thu haffuer nw theth gul ok silff som monge konungha ok herra samon lagdho. Jach wenther then dagh ær nw komyn ath thu athe gerna bywgh ok drokke vatn.» Atilius swaredhe: «Theth weth gudh, theth were nw en fỏỏth math ath ætha bywgh ok drykka watn.» Aldrian swaredhe: «Thu wasth altith gerogher, dryk ok æth gul ok silff, her haffuer tik længe epther hwnghrat.» Sydhan bar han sten ok tỏrff fỏr dỏrena ath konunghen skulle ther aldrigh wth komo liffuondis.
Kap. 368.
Aldrian Hagensson vinner Nyfflinga-land. Konung Aktilii död.
Sydhon stegh han oppa sin hesth ok redh j Nyfflingha landh til drotningh Brynilla, konungh Gunnars æffther liffwa, ok sagde henne aff sine færdh, huro han hade hempnat Haghen sin fadher ok konungh Kwnnar ok flere Nyfflingha. Hon takkade honum hỏgligha ok kalledhe somon sith folk ok sagde them tesse tidhendhe, hwro theth gongeth haffdhe. Sydhon fik hon Aldrian mongha riddare ok tiænisthe mæn. Sydhan redh han wth meth mykit folk ok her ok wan mykit off Nyfflingha landh ok wart ther konungher ỏffuer saa lenghe han leffde. Konungh Atilius dỏdhe j bergit. Sydhon wart Nyfflinga skat aldrigh fwnnyn thy ath Aldrian kom aldrig j theth bergh sydhan epther konung Atilius.
Kap. 369.
Didrik af Bern blir konung i Huna-land.
Tha anamadhe Didrik konungh aff Berna Hymelandh ok warth ther konungh ỏffuer, thy ath landz folkit wildhe honum gerna haffua. Han war och tho saa fultagha en man ath hwar han redh meth sin wapen, tho torde enghen konungh ath stridha moth honum. Hans manheth spordis ỏffuer all landh.
Hyltén-Cavallius' 1854-utgave
er gjengitt som ꜹ,
er gjengitt som ʒ.
Kap. 365.
Om Adrian Hagensson och konung Aktilius.
KOnungꜧ Atilius j ꜧimelandꜧ war j tꜧeŋ tima eŋ gamal maŋ/ ꜧaŋ fỏddꜧe op aldriaŋ ꜧagens ſoŋ aff trỏuia ſoɱ ꜧaŋ afflade mʒ tꜧeŋ quinna ſoɱ nꜹr ꜧonoɱ lagꜧ ena natꜧ fỏr eŋ ꜧaŋ dỏdꜧe/ konungꜧ atilius ꜧade ok eŋ ſoŋ ꜧaŋ war xii ara gamal ſaa war ok Aldriaŋ ꜧagenſſoŋ ꜧans modꜧer modꜧer fỏdde tꜧeɱ badꜧa op Tꜧʒ war eŋ qwꜹl konungꜧ atilius ſatꜧ witꜧ bordꜧ fỏr ꜧonuɱ ſtodꜧ aldriaŋ ꜧagenſſoŋ ok ꜧỏltꜧ bloſſ fỏr ꜧonuɱ Tꜧa fiỏl eŋ brandꜧ aff bloſit ok oppa aldrians fotꜧ ok braŋ gynoɱ ſkoŋ ok nidꜧ j fotiŋ tꜧer kꜹnde aldriaŋ inte til Tꜧa talade konungꜧ[eŋ] til ꜧonuɱ ꜧwadꜧ tꜹnker tu aldriaŋ kenner tu ey atꜧ eldꜧeŋ brꜹnner tik/ Aldriaŋ ſwarede jacꜧ ſaa tꜧʒ atꜧ fỏr tik liggꜧer gotꜧ ꜧwetꜧebrỏd ok krꜹſliga rꜹttꜧer ok tu drykker gotꜧ wiŋ Tꜧa tꜹnctꜧe jacꜧ atꜧ tꜧeŋ dagꜧ ſkulde koma atꜧ tꜧw ꜹtꜧer bywgbrỏdꜧ ok driker vatŋ ꜹptꜧer oɱ tꜧu kaŋ tꜧʒ faa/ konungꜧ atilius ſwaredꜧe ꜧwi tꜹnker tꜧw tꜧʒ atꜧ jacꜧ ſkulle ꜹta byugꜧ ꜹller dryka vateŋ tꜧʒ ſkedde mik offtꜧa j ꜧꜹr fꜹrdꜧ j myŋ wngdoɱ/ tꜧa jacꜧ bade ꜧungrade ok tỏrſtꜧe ꜹŋ nw ꜹr jacꜧ ſaa gamol atꜧ aldrigꜧ komber jacꜧ ỏptare j tolka nỏdꜧ/ tꜧer taledis inte mera oɱ/ ok tꜹnctꜧe aldriaŋ tꜧer ſtadeliga oppa ꜧwru ꜧaŋ ſkulde ſiŋ fadꜧer ꜧempnas ok flere ꜧans frꜹndꜧer
Kap. 366.
Aldrian Hagensson lofvar visa konung Aktilius Nyfflinga-skatten.
Tꜧʒ war eŋ dagꜧ atꜧ konungꜧ atilius redꜧ j ſkogꜧeŋ atꜧ fỏr lỏſtꜧa ſik ok betꜧe dywr alle ꜧans meŋ wiltis fraa ꜧonuɱ wtaŋ Aldriaŋ ꜧagenſſoŋ . Aldriaŋ ſagde til atilius ꜧwro mykit gull ok ſilff atte |[1] ſigordꜧ ſweŋ/ [atilius swarede] tꜧʒ ſoɱ kallas nyfflingꜧa ſkatꜧ tꜧʒ ꜹr tꜧʒ meſtꜧa gull ſoɱ jacꜧ wetꜧ wara eŋ ſtadꜧ/ Aldriaŋ ſpordꜧe ꜧaa gỏmꜹr tꜧʒ gul atilius ſwarede jacꜧ wetꜧ ey ꜧaa tꜧʒ gỏmꜹr/ jacꜧ wentꜧer tꜧʒ gỏmer engꜧeŋ maŋ/ tꜧy tꜧʒ ꜹr grꜹuitꜧ nidꜧ j jordena Aldriaŋ ſwarede ꜧwadꜧ wil tu giffua tꜧeŋ maŋ tꜧik wiſſer nyfflingꜧa ſkatꜧ konungꜧ[eŋ] ſwaradꜧe jacꜧ wil gỏra ꜧonuɱ rikare ꜹŋ nogaŋ maŋ j mitꜧ Rike Tꜧa ſagde aldriaŋ wil tu ꜧolla tiŋ ordꜧ taa wil jacꜧ wiſſa tik nyfflingꜧa ſkatꜧ/ konungꜧ[eŋ] bad viſa ſik ꜧaŋ/ tꜧa wilioɱ wi rida twa ena ſaa atꜧ os ſkal engꜧeŋ fỏlia konungꜧ[eŋ] ſwarede tꜧʒ maa wel wara Adriaŋ ſagde wi wilia ridꜧa ꜧeeɱ j qwꜹl/ nꜹr j wilieŋ tꜧa wil ok jacꜧ fỏllia idꜧer ok ſaa giordꜧe tꜧe/
Kap. 367.
Aldrian Hagensson hämnas sin fader och Nyfflingarne på konung Aktilius.
ffaa dagꜧa tꜧer eptꜧer ridꜧa tꜧe bortꜧ j ſkogꜧeŋ konungꜧ atilius ok aldriaŋ tꜧỏɱ mỏttꜧe ingꜧeŋ ok engꜧeŋ mattꜧe tꜧeɱ fỏlia tꜧe koma til etꜧ bergꜧ tꜧer togꜧ aldriaŋ nygcla ok lꜹſte op tre dỏra ok gik iŋ mʒ atilius konung . ok ſagde ſee ꜧꜹr nw nyfflingꜧa ſkatꜧ ꜧer ꜹr tꜧʒ gul ſoɱ ſigordꜧ ſweŋ attꜧe/ ok gunnar konungꜧ/ ok ꜧageŋ aff trỏya/ atilius konungꜧ ſtodꜧ lꜹnge ok ſaa a tꜧʒ nyfflingꜧa gull/ ok war ganʒca gladꜧ/ ok mente atꜧ ꜧaŋ war tꜧa tꜧeŋ rikaſtꜧe konungꜧ ſoɱ til war Tꜧa lop aldriaŋ wt aff dỏrena ok lꜹſtꜧe alla tre dỏrena igꜧeŋ/ konungꜧ atilius ſagde myŋ godꜧe weŋ aldriaŋ koɱ iŋ til mik tꜧʒ gul ok ſilff ꜹr altꜧ tꜧitꜧ Aldriaŋ ſwaredꜧe tw matꜧ nw ꜧaffua gull ok ſilff til dỏdradax ꜹŋ jacꜧ ꜧaffuer lengꜧe leffuat mʒ fatikdoɱ/ nw wil jacꜧ ridꜧa j ſkogꜧeŋ ok fỏr lỏſtꜧa mik ſidꜧoŋ lꜹſtꜧe ꜧaŋ alla tre dỏrena j gꜧeŋ ok weltꜧe ſtor bergꜧ ok ſtena oppa Tꜧo koɱ atilius j ꜧugꜧ atꜧ ſwenneŋ wildꜧe ꜧꜹmpnas ſiŋ fadꜧer |[2] ok flere nyfflinga/ tre dagꜧa tꜧer eptꜧer tꜧo koɱ aldriaŋ j gꜧeŋ tꜧa ꜧadꜧe konungꜧ[eŋ] ſlagitꜧ ena dỏr ſyndꜧer ok ropadꜧe til aldriaŋ latꜧ mik wtꜧ jacꜧ wil giffua tik gul ok ſilff ok gỏra tik til konungꜧ ỏffuer ꜧymelandꜧ tꜧer mʒ wil jacꜧ bỏtꜧa tik tiŋ fadꜧers dỏdꜧ/ tꜧy ſkal tw ok ꜧaffua altꜧ tꜧʒ gul ꜧer j bergitꜧ ꜹr/ ok eŋ mera mʒ ok aldrigꜧ wil jacꜧ ꜧempnas a tik tꜧʒ tꜧw nw ꜧaffuer giortꜧ mik . Aldrian- ſwaredꜧe tꜧu giruadis [?girnadis] altit nyfflingꜧa ſkat tꜧa myŋ fadꜧer liffde nw ꜧaffuer tꜧu tꜧeŋ nadꜧe aff gudꜧ atꜧ tꜧu ꜧaffuer nw tꜧʒ gul ok ſilff ſoɱ monge konungꜧa ok ꜧerra ſamoŋ lagdꜧo/ jacꜧ wentꜧer tꜧeŋ dagꜧ ꜹr nw komyŋ atꜧ tꜧu atꜧe gerna bywgꜧ ok drokke vatŋ/ Atilius ſwaredꜧe tꜧʒ wetꜧ gudꜧ tꜧʒ were nw eŋ fỏỏtꜧ matꜧ atꜧ ꜹtꜧa bywgꜧ ok drykka watŋ Aldriaŋ ſwaredꜧe tꜧu waſtꜧ altitꜧ gerogꜧer dryk ok ꜹtꜧ gul ok ſilff ꜧer ꜧaffuer tik lꜹnge eptꜧer ꜧwngꜧrat Sydꜧaŋ bar ꜧaŋ ſteŋ ok tỏrff fỏr dỏrena atꜧ konungꜧ[eŋ] ſkulle tꜧer aldrigꜧ wtꜧ komo liffuondis
Kap. 368.
Aldrian Hagensson vinner Nyfflinga-land. Konung Aktilii död.
Sydꜧoŋ ſtegꜧ [ꜧaŋ] oppa ſiŋ ꜧeſtꜧ ok redꜧ j nyfflingꜧa landꜧ til drotningꜧ brynilla konungꜧ gunnars ꜹfftꜧer liffwa ok ſagde ꜧenne aff ſine fꜹrdꜧ ꜧuro ꜧaŋ ꜧade ꜧempn[at] ꜧagꜧeŋ ſiŋ fadꜧer ok konungꜧ kwnnar ok flere nyfflingꜧ[a]/ ꜧoŋ takkade ꜧonuɱ ꜧỏgligꜧa ok kalledꜧe ſomoŋ ſitꜧ folk ok ſagde tꜧeɱ teſſe tidꜧendꜧe ꜧwro tꜧʒ gongʒ ꜧaffdꜧe Sydꜧoŋ fik ꜧoŋ aldriaŋ mongꜧa riddare ok tiꜹniſtꜧe mꜹŋ Sydꜧaŋ redꜧ ꜧaŋ wtꜧ mʒ mykit folk ok ꜧer ok waŋ mykit off nyfflingꜧa landꜧ ok wart tꜧer konungꜧer ỏffuer ſaa lengꜧe ꜧaŋ leffde/ konungꜧ atilius dỏdꜧe j bergit ſydꜧoŋ wart nyfflinga ſkat aldrigꜧ fwnnyŋ tꜧy atꜧ aldriaŋ koɱ aldrig j tꜧʒ bergꜧ Sydꜧaŋ eptꜧer konung atilius
Kap. 369.
Didrik af Bern blir konung i Huna-land.
Tꜧa |[3] anamadꜧe didrik konungꜧ aff berna ꜧymelandꜧ ok wartꜧ tꜧer konungꜧ ỏffuer tꜧy atꜧ landʒ folkit wildꜧe ꜧonuɱ gerna ꜧaffua/ ꜧaŋ [war] ocꜧ tꜧo ſaa fultagꜧa eŋ maŋ atꜧ ꜧwar ꜧaŋ redꜧ mʒ ſiŋ wapeŋ tꜧo torde engꜧeŋ konungꜧ atꜧ ſtridꜧa motꜧ ꜧonuɱ ꜧans manꜧetꜧ ſpordis ỏffuer all landꜧ
Afvikande läs-arter: