Sagan om Didrik af Bern - Didrik ok Wideke Welandson

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Fornsvensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Islandsk.gif Original.gif
Original.gif


Sagan om Didrik af Bern


Didrik ok Wideke Welandson



Kap. 383.

Om Widike Welandsson, huru han kom upp ur sjön vid Grans-port, for till ön Fimber, och bygde sig en gård.

Som j fỏr haffuer horth huru Wideke Welanson flydde fỏr Didrik aff Bern ok sanch j syon wid Granzport, tho kom til honum en haffru, hans fadher fadher modher, ok togh honum ok fỏrde honum til Sælandh ok war ther longa stundh. Tho han sporde ath Didrik aff Bern war wordhin kefare j Rom ok mectogher ỏffuer konunx rike, tho for han oppa ena ỏỏ som Fimber hether ok bygde sik ther en gordh ok bygdhe et lithith torn widh sundhit ok satte ther widh en færie karl ok loth gỏra eth liknilse saa skapth som Didrik aff Berna war ok fỏrbỏdh færia karren ath fỏra naghan then man ỏuer som saa war skapther.


Kap. 384.

Huru konung Didrik for öfver sundet till ön, och hämnades sin broder Thetmar. Widike Welandssons död.

Didrik aff Bern for ok lette epther Wideke ok lỏnlegha ok vilde gerna hempnas sin brodher ok hade ey meth sik, wtan twa suæna. Tho kom han til theth sama sund ok wart strax ỏffuer fỏrdher, tho saa færie mannen ath the woro bodhe ens skapthe liknilsith, ok han ok sagde til honum: «Jach wardher thik fỏra hædhon j ghen, thegh ær fỏr bwdith ath komo j tesse ỏỏ.» Sidhon fỏrde han honom ather til Rygia, tho fỏr stodh Didrik wel hwadh theth betydde ok wilde han heldher dỏỏ en ey hempnas sin brodher. Sydhon gik han til en kỏp stad ok loth brytha sik eth ỏga wth nær en lækiæræ. Tho theth war læcth, tho for han ather til sundith j ghen ok warth strax ỏffuer fỏrdher oppa ỏna ok færia mannen loth honum gonga hwarth han wilde.

Tha gik han oppa hoff gordhen ok kom j Wedekis herberge lỏnligha. Ok han stodh fỏr sina sængh ok clædde sik ok ther war enghen inne, wtan han ena. Tho Didrik kom j gynom dỏren, tho sa han hwar Widekis suærdh Mimingh loo pa ena kisto. Han togh suærdeth ok drogh otaff slidhena ok skỏtat op j takith saa theth bleff stondhondhe.

Tho Wideka saa hær Didrik ok kende honum. Han fagnadhe honum wel ok fiỏl aa knæ fỏr honom, ok bỏdh sik ok alth sith goz j waldh. Her Didrik suarede: «Sisth wi skildoms fran Grans porth, tho thu hade slagit myn brodher ok the wngha herra konungh atilius sỏner, tho tæncthe jach sa stadeliga theth in j mith hiærta, ath thu skulde aldrik haffua fridh aff mik, hwar jach tegh finner. Thy wapna thegh snarth ok lægh tith harnisk oppa ok wær thegh theth besthe thu kanth!» Wideke suarede: «Faa mik mith egith swærdh Mymingh.» Her Didrik sagde ath: «Ther staar enghen radh til, thagh eth annat godh suærdh theth besthe thw haffuer.» Tha wapnade Widheke sik, ok saa gingo the samon ok slogas saa lenge ath Wideka stỏrthe ok lagh dỏdh fỏr sin eghin sængh.


Kap. 385.

Konung Didriks död.

Her Didrik hade mangh sar ok stora, tha togh han nidher suærdhit Mimyngh ok gik saa gynom hỏlsthen ok gynom sassen. Hans saar, the sulnade ok rotnadhe fasth. Tho han kom j Suawen, tho kende han ath han ey kwnne længher liffua. Tho gik han fram meth en aa eller en syỏ, tho drogh han suærdeth aff slidhe, Mymmingh, ok kastadhe wth j syon som han længsth kwnne, saa ath theth kom aldrik j nagars mansz handh.

Sydhon gik han j en stadh som hether Hofferdh ok lagh ther om nattena. Tha han kende ath fasth ledh ath dỏdhin meth honom, tha fỏr bỏdh han the twa swæna honom foldho, ath sægia nogan man haa han war. Lithit ther epther tha bleff han dỏdh aff the sar Wideke Welanson hade honum giffuith, ok warth jordath j then sama stadh fỏr en kỏpman.

Hans swæna foro hem til Rom ok tordho ey mykit sægia aff thera færdh, wtan fỏr mæctogha herra. En theth wisto alle j Danmark ath Wideke wart slagin j sith egith herbærge ok enghen wisthe hans bana man. Theth wisthe ok tyske mæn ath konungh Didrik kom aldrigh j sith rike j ghen, sydhan han redh fran theth badh som en kallas Didriks badh. Thy halla alla romara theth fỏr santh ath Didrik bleff dỏdh som fỏr scrifuith stor.


Kap. 386.

Kejsar Henriks förtäljning om konung Didrik.

En kesare war j Rom som Hænrik heth, hans fadher heth Fyppoldhi, hærtogh aff Borgwndia. Han sadhe saa ath her Didrik loth fỏdha op en hæsth j eth mỏrcth hus nidh j jordena thil thess han war 7 ara gamal. Ok too han war j badhit loth han slæppa honom ok en anan hesth som Alabrandh gaff honum, loth han bindha harth nær ok en annan hesth meth sama leth satte han j sith egith stal. Ther redh swænona oppa æpthe honom, ok war theth giorth lỏnligha epthe her Didriks radh ath han kom saa borth fran sith rike. Thy ath haffde han farit oppenbarligha, thaa haffde ther mer rỏkthe aff gongit ok hade han ey tha fwnnith Widheke Welanson deo gratias.


Hær Didriks bok haffuer nw ændha
gudh maa honum sina nade sændha
them som hona a swænska wendhe.


Hyltén-Cavallius' 1854-utgave


Fornsvensk(æ).jpg er gjengitt som ꜹ, -eth.jpg er gjengitt som ʒ.



Kap. 383.

Om Widike Welandsson, huru han kom upp ur sjön vid Grans-port, for till ön Fimber, och bygde sig en gård.

Soɱ ꜧii [?j] fỏr ꜧaffuer ꜧortꜧ ꜧuru wideke welanſ flydde fỏr didrik aff berŋ ok ſancꜧ j ſyoŋ wid granʒport/ tꜧo koɱ til ꜧonuɱ eŋ ꜧaffru ꜧans fadꜧer fadꜧer modꜧer ok togꜧ ꜧonuɱ ok fỏrde ꜧonuɱ til ſꜹlandꜧ ok war tꜧer longa ſtundꜧ/ tꜧo ꜧaŋ ſporde atꜧ didrik aff berŋ war wordꜧiŋ kefare j roɱ ok mectogꜧer ỏffuer konunx rike tꜧo for ꜧaŋ oppa ena ỏỏ ſoɱ fimber ꜧetꜧer ok bygde ſik tꜧer eŋ gordꜧ ok bygdꜧe et litꜧitꜧ torŋ widꜧ ſundꜧit ok ſatte tꜧer widꜧ eŋ fꜹrie karl ok lotꜧ gỏra etꜧ liknilſe ſaa ſkaptꜧ ſoɱ didrik aff berna war ok fỏrbỏdꜧ fꜹria karreŋ atꜧ fỏra nagꜧaŋ tꜧeŋ maŋ ỏuer ſoɱ ſaa war ſkaptꜧer/


Kap. 384.

Huru konung Didrik for öfver sundet till ön, och hämnades sin broder Thetmar. Widike Welandssons död.

Didrik aff berŋ for ok lette eptꜧer wideke ok lỏnlegꜧa ok vilde gerna ꜧempnas ſiŋ brodꜧer ok ꜧade ey mʒ ſik wtaŋ twa ſuꜹna tꜧo koɱ ꜧaŋ til tꜧʒ ſama ſund ok wart ſtrax ỏffuer fỏrdꜧer/ tꜧo ſaa fꜹrie manneŋ atꜧ tꜧe woro bodꜧe ens ſkaptꜧe liknilſitꜧ ok ꜧaŋ/ ok ſagde til ꜧonuɱ jacꜧ wardꜧer tꜧik fỏra ꜧꜹdꜧoŋ j gꜧeŋ tꜧegꜧ ꜹr fỏr bwditꜧ atꜧ komo j teſſe ỏỏ/ ſidꜧoŋ fỏrde ꜧaŋ ꜧonoɱ atꜧer til rygia/ tꜧo fỏr ſtodꜧ didrik wel ꜧwadꜧ tꜧʒ betydde ok wilde ꜧaŋ ꜧeldꜧer dỏỏ eŋ ey ꜧempnas ſiŋ brodꜧer/ ſydꜧoŋ gik ꜧaŋ til eŋ kỏp ſtad ok lotꜧ brytꜧa ſik etꜧ ỏga wtꜧ nꜹr eŋ lꜹkiꜹrꜹ/ tꜧo tꜧʒ war lꜹctꜧ tꜧo for ꜧaŋ atꜧer til ſunditꜧ j gꜧeŋ ok wartꜧ ſtrax ỏffuer fỏrdꜧer oppa |[1] ỏna ok fꜹria manneŋ lotꜧ ꜧonuɱ gonga ꜧwartꜧ ꜧaŋ wilde/ tꜧa gik ꜧaŋ oppa ꜧoff gordꜧeŋ ok koɱ j wedekis ꜧerberge lỏnligꜧa ok [ꜧan] ſtodꜧ fỏr ſina ſꜹngꜧ ok clꜹdde ſik ok tꜧer war engꜧeŋ inne wtaŋ ꜧaŋ ena tꜧo didrik koɱ j gynoɱ dỏreŋ tꜧo ſa ꜧaŋ ꜧwar widekis ſuꜹrdꜧ mimingꜧ loo pa ena kiſto ꜧaŋ togꜧ ſuꜹrdʒ ok drogꜧ otaff ſlidꜧena ok ſkỏtat op j takitꜧ ſaa tꜧʒ bleff ſtondꜧondꜧe Tꜧo wideka ſaa ꜧꜹr didrik ok kende ꜧonuɱ ꜧaŋ fagnadꜧe ꜧonuɱ wel ok fiỏl aa knꜹ fỏr ꜧonoɱ/ ok bỏdꜧ ſik ok altꜧ ſitꜧ goʒ j waldꜧ/ ꜧer didrik ſuarede ſiſtꜧ wi ſkildoms fraŋ grans portꜧ tꜧo tꜧu ꜧade ſlagit myŋ brodꜧer ok tꜧe wngꜧa ꜧerra konungꜧ atilius ſỏner/ tꜧo tꜹnctꜧe jacꜧ ſa ſtadeliga tꜧʒ iŋ j mitꜧ ꜧiꜹrta atꜧ tꜧu ſkulde aldrik ꜧaffua fridꜧ aff mik ꜧwar jacꜧ tegꜧ finner/ tꜧy wapna tꜧegꜧ ſnartꜧ ok lꜹgꜧ titꜧ ꜧarniſk oppa ok wꜹr tꜧegꜧ tꜧʒ beſtꜧe tꜧu kantꜧ/ wideke ſuarede faa mik mitꜧ egitꜧ ſwꜹrdꜧ mymingꜧ/ ꜧer didrik ſagde atꜧ tꜧer ſtaar engꜧeŋ radꜧ til/ tꜧagꜧ etꜧ annat godꜧ ſuꜹrdꜧ tꜧʒ beſtꜧe tꜧw ꜧaffuer Tꜧa wapnade widꜧeke ſik/ ok ſaa gingo tꜧe ſamoŋ ok ſlogas ſaa lenge atꜧ wideka ſtỏrtꜧe ok lagꜧ dỏdꜧ fỏr ſiŋ egꜧiŋ ſꜹngꜧ


Kap. 385.

Konung Didriks död.

er didrik ꜧade ma[n]gꜧ ſar ok ſtora tꜧa togꜧ ꜧaŋ nidꜧer ſuꜹrdꜧit mimẏngꜧ ok gik ſaa gynoɱ ꜧỏlſtꜧeŋ ok gynoɱ ſaſſeŋ ꜧans ſaar tꜧe ſulnade ok rotnadꜧe faſtꜧ/ tꜧo ꜧaŋ koɱ j ſuaweŋ tꜧo kende ꜧaŋ atꜧ ꜧaŋ ey kwnne lꜹngꜧer liffua/ tꜧo gik ꜧaŋ fraɱ mʒ eŋ aa eller eŋ ſyỏ/ tꜧo drogꜧ ꜧaŋ ſuꜹrdʒ aff ſlidꜧe |[2] mymmingꜧ ok kaſtadꜧe wtꜧ j ſyoŋ ſoɱ ꜧaŋ lꜹngſtꜧ kwnne/ ſaa atꜧ tꜧʒ koɱ aldrik j nagars manſʒ ꜧandꜧ Sydꜧoŋ gik ꜧaŋ j eŋ ſtadꜧ ſoɱ ꜧetꜧer ꜧofferdꜧ ok lagꜧ tꜧer oɱ nattena/ tꜧa ꜧaŋ kende atꜧ faſtꜧ ledꜧ atꜧ dỏdꜧiŋ mʒ ꜧonoɱ tꜧa fỏr bỏdꜧ ꜧaŋ tꜧe twa ſwꜹna ꜧonoɱ foldꜧo atꜧ ſꜹgia nogaŋ maŋ [ꜧaa] ꜧaŋ war/ litꜧit tꜧer eptꜧer tꜧa bleff ꜧaŋ dỏdꜧ aff tꜧe ſar wideke welanſoŋ ꜧade ꜧonuɱ giffuitꜧ/ ok wartꜧ jordatꜧ j tꜧeŋ ſama ſtadꜧ fỏr eŋ kỏpmaŋ/ ꜧans ſwꜹna foro ꜧeɱ til roɱ ok tordꜧo ey mykit ſꜹgia aff tꜧera fꜹrdꜧ/ wtaŋ fỏr mꜹctogꜧa ꜧerra/ eŋ tꜧʒ wiſto alle j danmark atꜧ wideke wart ſlagiŋ j ſitꜧ egitꜧ ꜧerbꜹrge ok engꜧeŋ wiſtꜧe ꜧans bana maŋ/ tꜧʒ wiſtꜧe ok tyſke mꜹŋ atꜧ konungꜧ didrik koɱ aldrigꜧ j ſitꜧ rike j gꜧeŋ ſydꜧaŋ ꜧaŋ redꜧ fraŋ tꜧʒ badꜧ ſoɱ eŋ kallas didriks badꜧ/ tꜧy ꜧalla alla romara tꜧʒ fỏr ſantꜧ atꜧ didrik bleff dỏdꜧ ſoɱ fỏr ſcrifuitꜧ ſtor


Kap. 386.

Kejsar Henriks förtäljning om konung Didrik.

Eŋ keſare war j roɱ ſoɱ ꜧꜹnrik ꜧetꜧ ꜧans fadꜧer ꜧetꜧ fyppoldꜧi/ ꜧꜹrtogꜧ aff borgwndia ꜧaŋ ſadꜧe ſaa atꜧ ꜧer didrik lotꜧ fỏdꜧa op eŋ ꜧꜹſtꜧ j etꜧ mỏrctꜧ ꜧus nidꜧ j jordena tꜧil tꜧeſſ ꜧaŋ war wii [?vii] ara gamal/ ok too ꜧaŋ war j badꜧit lotꜧ ꜧaŋ ſlꜹppa ꜧonoɱ ok eŋ anaŋ ꜧeſtꜧ ſoɱ alabrandꜧ gaff ꜧonuɱ lotꜧ ꜧaŋ bindꜧa ꜧartꜧ nꜹr ok eŋ annaŋ ꜧeſtꜧ mʒ ſama letꜧ ſatte ꜧaŋ j ſitꜧ egitꜧ ſtal tꜧer redꜧ ſwꜹnona oppa ꜹptꜧe ꜧonoɱ/ ok war tꜧʒ giortꜧ lỏnligꜧa eptꜧe ꜧer didrik[s] radꜧ atꜧ ꜧaŋ koɱ ſaa bortꜧ fraŋ ſitꜧ rike/ tꜧy atꜧ ꜧaffde ꜧaŋ farit oppenbarligꜧa tꜧaa ꜧaffde |[3] tꜧer mer rỏktꜧe aff gongit ok ꜧade ꜧaŋ ey tꜧa fwnnitꜧ widꜧeke welanſ deo gratias


ꜧꜹr didriks bok ꜧaffuer nw ꜹndꜧa
gudꜧ maa ꜧonuɱ ſina nade ſꜹndꜧa
tꜧeɱ ſoɱ ꜧona a ſwꜹnſka wendꜧe




Afvikande läs-arter:

  1. Bl. 158.
  2. Bl. 158. Verso.
  3. Bl. 159.