Skáldskaparmál (AU) - Omskrifningar 11

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Anders Uppström
1806-1865
Skáldskaparmála-quædi
Snorra-Eddu


Öfversatta af
Anders Uppström


Skáldskaparmál
I. Omskrifningar


26. Huru solen omskrifves


100. Skule Thorstensson: Glens maka (solen) går gudablid med sina strålar (ned) i gudinnans (sin) boning. Sedan kommer ofvanifrån den gråklädda månens goda ljus (går månen upp).

100. Jfr Gylfaginning, 11.


101. Einar Skuleson: Hvar helst som verldens (luftens) kammares (verldsrymdens) höga, beständiga låga (solen) sväfvar öfver vår förträffliga vän. skeppens borgs (skeppslandets: hafvets) båls (elds: guldets) grymmaste fiende (frikostigaste utdelare) . . . .

101. grimmaztan . . . af läs grimmaztum . . . of.


27. Huru vinden omskrifves


102. Sven: Fornjots vanskapliga söner (de häftiga stormarne) började först att framkalla snö.

102. Enligt Fundinn Noregr voro Fornjots söner 3: Hler, Loge och Kare, den sista en representant af vinden, som i texten föreställes mångfaldigad.


29. Huru vintern omskrifves


103. Orm Stenthorsson: Jag råder den blinda mannen till förnöjsamhet denna Vindsvals son (denna vinter).

103. Se Gylfaginning, 19; Vafþrúðnismál, 27.


104. Asgrim: Den på guld frikostige segervinnaren var (vistades) sedan i Throndheim den ormssorgen (vintern). Folket vet (känner) dina sanna (verkliga) förehafvanden.

104. iþir l. iðir, sing. förehafvande, egentl. gående, itio, och således af den vidt utgrenade stammen I, som igenfinnes i skr., gr., lat., göt. o. s. v. — sannar af saðr i st. f. sandr, sannr, sann; Ursprungligen ett part. prœs.; jfr skr. sân, satî, sat, lat. sens i аb-sens och prœ-sens, samt det göt. sunjis verus. Det som är, är sannt, och det sanna är det varande.


30. Huru sommaren omskrifves


105. Egil Skallagrimsson: Upp skola vi glittra med (svänga) våra svärd, du ulfvens tandfärgare (underhållare)! Vi ega ett dåd (en bragd) att utföra i dalfiskarnes (ormarnes) glädjetid (i sommar).

105. Yttrande af skalden vid ett angrepp på staden Lund i Harald Gormssons tid. Egil intog och plundrade staden. Se Egils saga, cap. 47.