Skáldskaparmál (AU) - Omskrifningar 3

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Anders Uppström
1806-1865
Skáldskaparmála-quædi
Snorra-Eddu


Öfversatta af
Anders Uppström


Skáldskaparmál
I. Omskrifningar


4. Huru Thor omskrifves


41. Brage Skald: Vidrers (Odens) sons (Thors) vad (ref) låg ingalunda slak å Eynefers (sjökonungens: Hymers) skid (båt), då Midgårdsormen sträckte sig längs sanden (hafvets botten).

41. vilgi af vil + gi: egentl. väl icke. — Angående denna myth, se Gylfaginning, cap. 48. I Hýmisqviða berättas utgången annorlunda.


42. Ölver Hnufa: Rasade alla länders gördel (Midgårdsormen) och Jordens son (Thor).


43. Eilif: Vred stod Rösqvas broder (Thjalfe). Seger vann Magnes fader (Thor). Skälfver ej Thors eller Thjalfes mods sten (hjerta) af fruktan.

43. Jfr 67, 10, samt Gylfaginning, cap. 44 о. f.


44. Eystein Valdason: Skådade å den branta vägens (jordens) ring (Midgårdsormen) med hvassa ögon Thruds fader (Thor). Brusade förut mot båten odjurets bod (hafvet).

44. áðr antea; jfr. skr. âdis primus. — búð habitaculum, af búa habitare.


45. Den mmme: Sina fiskredskap lagade Sifs man (Thor) jemte karlen (den gamle jätten: Hymer) skyndsamt i ordning. Hrimners (jättens: Suttungs) hornström (mjöd: sången) kunna vi sätta i rörelse (uppstämma).

45. Verbet veiða betyder ej blott jaga, utan äfven fiska och beta. Den ursprungliga betydelsen var genomborra; jfr skr. vjadh perforare.


46. Den samme: Sa stretade jordens fisk (Midgårdsormen) emot, att Ulls styffaders (Thors) näfvar skallade utefter båtkanten. De breda bordfogningarne (plankorna: båten) framsläpade han (Ormen).

46. síur läs sÝJur.


47. Brage: Hammaren fattade trollqvinnornas förskräckare (Thor) i högra handen, då när han varseblef alla länders yttersta gräns (Midgårdsormen).

47. eygir = œgir; jfr göt. ogjan förskräckas, ogan frukta. Öflugbarða: anomalisk gen. plur. fem., af öflugr stark och barða уха.


48. Gamle: Medan Bilskirners konung (Thor), han som tillställde sveken, snärtade (försökte träffa) jordens fisk (Midgardsormen) med hjertats skada (hammaren), tog han att spränga (sprängde, klöf han) hafsdjurets branter (vågorna: hafvet).

48. Bilskírnir Thors sal, se Gylfaginning, cap. 21. — nam rjúfa = rauf. Jfr Rask, Anvisn. t. Isländskan, 543.


49. Thorbjörn Disarskald: Thor har med Yggs (Odens) drabanter (Asarne) modigt försvarat Asgård.


50. Brage: Och den bordrodda båtens vägs (hafvets) vederstyggliga ring (Midgårdsormen) stirrade styfsint nedanifrån (från hafvet) å Hrungners hjessas sprängare (Thor).

50. Om Thors försök att fanga Midgårdsormen, samt om hans kamp med Hrungner, se Gylfaginning 48 och Skáldskaparmál 17.


51. Den samme: Väl har du (Thor) med dina ök (bockar) hållit efter Thrivalde, den namnkunniga dryckeskämpen, du sönderklyfvare af (hans) nio hufvuden!

51. Egentl. I. . . edra . . . — Läs Þrívalda.


52. Eilif: Hafstångens gödda nedtryckare (den tjocka (Midgårdsormen) gapade med munnen mot de qvällutsprungna (nattlöpande) qvinnornas (trollqvinnornas) berömda nedläggares (utrotares: Thors) tångs (kroks) tunga och röda bete (oxhufvudet).

52. I st. f. alin läs alinn. Jfr för öfrigt Gylfaginning, cap. 48, samt Hýmisqviða.


53. Brage: Den tjockvuxne (tjocke) jätten (Hymer) sade sig tycka en utomordentligt stor fara vara förenad med bockarnes begagnares (Thors) tunga kraftdrag (kraftiga försök att draga upp den tunga Midgårdsormen).

53. I st. f. qvað läs qvaðs eller qvaz = qvad sér: Af detta sèr beror genom en fornnordisk attraction dativen þiockvavxnum þikling i st. f. nominat. þiockvaxinn þiklingr.


54. Ulf: Fullstark lät fjällens Odens (Hymers) fällare (Thor) näfvarne häftigt skalla (dåna) mot örat på rörläggens (skogsbenets: bergets, berghålans) pröfvare (inbyggare: Hymer). Stor skada var det (neml. för Hymer).

54. œz adv. häftigt; egentl. = œst præt. part, pass af œsa incitare.


55. Den samme: Vimrarvadets Vidgymner (jätte: Thor) afslog den glänsande ormen öronens mark (hufvudet) mot vågorna. Han fick (neml. sin andel). I våra hjertan omtala vi det.

55. fránn glänsande; jfr fråna hafva ljusa skeden emellanåt.


56. Veturlide: Benen bröt du af Leikn, Thrivalde krossade du, du fällde Starkad, du stod på den döda Gjalp.

56. Leikn och Gjalp, 2:ne jättinnor, den sednare dotter till Geirröd, om hvilken se cap. 18. Thrivalde och Starkad, 2:ne jättar. Om den forre är taladt 51, och om den sednare se Hervarar Saga, cap. 1.


57. Thorbjörn Disarskald: Det small i Keilas hufvud, Kjallandi sönderbröt du hel och hållen, förut dräpte du Lit (en dverg) och Lode (en jätte), du tappade blod af Buseyra, du fängslade Hengjankjapta, Hyrrockin dog förut, dock blef tidigare den mörka Svivör beröfvad lifvet.

57. I. st. f. sama läs sáma af sámr mörk, smutsig, positivus till sœmri, sœmstr, hvaraf med något förändrad betydelse sämre, sämst. Jfr Hervarar Saga, Khmn 1847, pag. 41, samt Rask, Anv. t. Isländsk. pag. 115.