Vegtams qväde (AAA)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Vegtams qväde
(Vegtams qvida)

öfversat af
Arvid August Afzelius




1. Samman voro Asar
alla å tinget,
och Asynjor
alla till samtal:
då rådslogo derom
de mägtige Gudar:
hvi voro Balder
svåra drömmar.

2. Mycket var Guden
blunden tunger;
lyckan tycktes
svunnen i sömnen;
Jättarne sporde
framtids spådom:
om det månde
ofärd båda?

3. Siare-svaren
sade att feg var
Ullers (Odins) ättling,
bland alla den täckaste;
Det gaf ångst
åt Frigg och Odin,
samt Gudar andra;
ett råd de fäste:

4. Ut skulle sändas
till alla naturer,
frid att bedja,
att Balder ej skada:
då gaf allting
ed att skona,
Frigg tog alla
löften och eder.

5. Valfader fruktar
något förgätet:
Huldrerne fruktar han
vara försvunna;
kallar Asarne,
fordrar beslut;
å rådstämman då
samtalas mycket.

6. Upp stod Odin,
folkens Herrskare
och å Slejpner
sadlen lade;
red så dädan
till Neflhel neder:
då mötte han hunden,
ur afgrunden kommen.

7. Den var blodig
om bröstet framan,
mordlystna svalget
och käften nedan:
skällde emot
Trollsångens fader
och gapade mycket,
lång olåt han förde.

8. Fram red Odin,
jordvägen dönade,
så kom han till Hels
höga boning:
då red han fram
för östan dörr,
der som han visste
Valas grafhög.

9. De dödas besvärjning
qvad han för spåqvinnan,
såg emot Norden,
och lade runor:
besvärjning sade,
fordrade svar,
tills nödigt hon uppstod
och död-ord qvad:

10. “Ho är, af män
mig okända, denne?
som mig orsakat
sorgset sinne:
jag var omsnöad af snöen
och slagen af regnet
och stänkt af daggen;
död var jag länge”.

11. Vegtam jag heter,
son är jag Valtams;
Säg du mig om Afgrund,
jag säger Dig om jorden;
För hvem äro bänkar
gullring-strödde;
bäddar fagerlig
gullbetäckte?

12. “Här ståndar af mjöd,
bryggadt för Balder,
klaran dryck,
lagd är sköld deröfver:
men Asa söner
äro utan hopp:
nödigt jag sad’et,
nu månd’ jag tiga”.

13. Tig icke, Vala!
dig vill jag fråga,
tills allt jag känner;
än vill jag veta:
hvem månd’ Balders
bane varda,
och lifvet råna
från Odins son?

14. “Hit bringar Höder
sin ryktbare Broder,
han månde Balders
bane varda,
och lifvet råna
från Odins son.
Nödigt jag sade’t
nu månd’ jag tiga”.

15. Tig icke, Vala!
dig vill jag fråga,
tills allt jag känner,
än vill jag veta;
Ho skall af Höder taga
grymma hämnden,
och Balders baneman
å bål bära?

16. “Rinda föder son
i vester-salar,
han skall Odins son
nattgammal fälla
hand han ej tvår,
hår han ej kammar,
förr’n å bål han bär
Balders fiende.
Nödigt jag sade’t,
nu månd’ jag tiga”.

17. Tig icke, Vala!
dig vill jag fråga,
tills allt jag känner,
än vill jag veta:
hvilka ä' de Möar,
som ha’ lust i tårar
och åt himlen kasta
sina slöjor?
säg mig detta enda,
förr skall du ej sofva.

18. “Du är icke Vegtam,
som förut jag trodde;
förr är du Odin,
folkens Höfding”.

19. Du är icke Vala,
ej vis en qvinna;
förr är du trefallt
en Thursa-moder.

20. “Hem rid du, Odin!
och storsint var:
så kommer af män mig
ingen mer att söka,
till dess att Loke
lossnar ur banden
och Guda-fördärfvande
mörkret kommer.”