Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. V

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Samer forsamlede omkring en traditionel tørvehytte.

Källskrifter till Lapparnas mytologi

af
Edgar Reuterskiöld

V.
Prosten Henric Forbus’ skrifvelse
till K. M:t den 29 mars 1727 med berättelse om
den norska lappmissionen och lapparnas hedendom.

Stormächtigste, Allernådigste Konung.

Jn för Eders Maij:ttz Kongl. Thron medelst denne min underdånigste skrifft. at framträda, föranlåtes iag af det fasliga afguderiet, som i lappmarckerne ännu högst beklageligen öfwas skall, hwilcket alt til denne tiden warit så dolt och lönt hållit, at ingen annan, än lapparne sielfwe afwetat, men nu genom Gudz nåd börjar komma i liuset, således wara beskaffat, såsom hosfölliande beskrifning utvisar, den Eders Kongl. Maij:tt iag i diupaste underdånighet fördristar præsentera, med föregången kortt berättelse om sådant wederstyggeligit wäsendes afskaffande i Dannemarck på lappska orter, hwarest i 12 nästförflutna åhren, enkannerl. sedan 1722, en stor reformation skedd är, och lapparne ifrån sit afguderi til den sanna Gudens dyrckan förmådde. Skulle Eders Maij:tt af Kongl. Nåd och mildhet, de under Eders Maij:ttz Crono Sorterande lappar samma frihet förunna, som Hans Maij:tt af Dannemarck sine undersåtare gifvit, neml:n at de utan något påfölliande wärldzligit straff, måge få giöra sin bekännelse för wederbörande Prästerskap, eller andre der til förordnade, så förhoppas man igenom den alsmechtigas nådige bistånd i Swenska lappmarckerne äfwen samma nytta och frucht, at alt afguderi blir afskaffat och utrotat, och den sanna Gudzdyrckan deste lyckeligare inplantad och stadfästad. Och såsom detta til den stora Gudens H. Namns ähra, lof och pris, samt de eländige lappars, som uti en hednisk vilfarelse swäfva, ändock Gudz ord rikeligen uti en rund tid hos dem bodt, och rent och klart för dem predikat blifvit, sanna omwändelse och eviga wälfärd länder; Altså är man fast försäkrad, at Eders Maij:tt en Kongl. ömhet och sorgfällighet om ett så gudeligit wärckz befrämjande drager, såsom Eders Maij:tt allaredo i lapmarckerne Scholor allernådigst tilförordnat, men i Torneå lappmarck en allenast i Jukasjerf upbygd blifvit, medan ingen wisshet ankommit, om den andra i Koutokeino eller Utisjoki skall komma at stå, hwarom Högwälborne Hr Baron och Landzhöfdingen samt Venerandum Consistorium warit i skiljachtige tanckar, och fördenskull Eders Maij:ttz allernådigste godtfinnande uti underdånighet understält. Gud alla Konungars Konung hafwe Eders Maij:tt uti sin gudomeliga wård, wälsigne Eders Maij:tt med et långt lif, stadig helsa och ett lycksaligt Regemente, samt förläne Eders Maij:ttz Christeliga råd och författningar på nu warande Rikzdag och altid then lycko och framgång, som Eders Maij:tt, samt alla Eders Maij:ttz trogna undersåtare nu och i framtiden innerligen fägnan- och frögdandes warder: att fred och rolighet må wara och blifva innom Sweriges portar, och lycka i Konungens Palatz! Således önskar af hiertat den, som är och ouphörligen til dödedagen förblifwer

Stormechtigste, Allernådigste Konung,

Eders Kongl. Maij:ttz

Underdånigste undersåte

och trogne förebidiare

Henric Forbus.

Torneå d. 29 Martii 1727.

___________________

En kortt beskrifning om Kongl. Missions Coliegio i Dannemark,
om Missionen, LapScholarne, och Lapparnes fasliga afguderi,
författad in Martio 1727, Af Henric Forbus.

Missions Collegium består af 4 Personer, Hr GeheimRåd Holst, Hr GeheimRåd Monicken, eller en annan för tiden i des ställe, Profess: Theol: i Köpenhamn, Hr Stenbock och Secreteraren Maling. Lector i Trundheim Thomas von Vesten är Collegii Vicarius, men sjelfwa Collegium i Köpenhamn, som blifwit förordnat 1715, och 1716 äro Betjenterne komne i Norige til sin förrättning. Vicarius Collegii von Vesten har 1722 och 1723 uti 1½ åhrs tid warit i Lapmarken Continuerligen och farit omkring, at noga gjöra sig kunnig om Lapska tilståndet, hwilket ock honom gjenom den högstas bistånd wäl lyckats, at han 7 Follianter om det Lapska wäsendet författat och förmodel:n alla Secretesser inhemtat, samt gjordt Gudi en behagelig tjenst medelst de arme Lappars omwändelse ifrån alt afguderje, til den sanna lefwande Gudens dyrkan och tjenande.

Mission förrättas i 3:ne Ampter eller Landzhöfdinge dömen, den 1. är NordLandz Ampt, hwari Lector har sin fulmächtig eller Vicarium, som hafwer Inspection öfwer alle andre Missionarios och Scholæmestarer, Jöns Kildahl wed namn. 2. är Finmarks Ampt, hwari Lectoris Vicarius är Mårten Lund, som sammaledes har inspection öfwer andre Missionarios. Den 3:dje är Trundheims Ampt, derest Petter Johan Muus är Vicarius.

J NordLandz Ampt äro 7 Missionarii och 18 Scholar, samt så många Scholæmestare: i Finmarken 3 Missionarii. 6 Scholar och Scholæmestare: i Trundheims Ampt 1 Missionarius, 3 Scholar och Scholæmestare. Alla Missionarii warda effter 6 åhrs förlöp befordrade til goda Pastorater, och fördenskul antaga gode Män den swåra syslan willigt, at de innom en wiss tid äro försäkrade om promotion. Lectoris fulmächtig Kijldahl hafwer med sin hustru, som är färdig i det Lapska språket, 140 RD:r i lön, en Missionarius 80 RD:r, en Scholæmestare 20 RD:r, å 6 D:r K:mt en RD:r, och måste hwaren hålla sig alt, hwad han behöfwer, för den lönen. Scholasmestare äro mäst naturelle Lappar, doch någre andre dem ibland. Alle Missionarii äro examinerade til Sacros ordines, men ingen undergåt dem, at de ei måge hindras i sin sysla, som förnämligast i informerande och Lapska afguderjets afskaffande består. En Missionarii sysla är at examinera barnen i Scholorne, hwad framsteg de gjordt uti läsningen och Christendomens kundskap, item at fara hela sommaren igjenom ifrån ena Lapkåtan til den andra, och sökja afskaffa alt afguderje: undertiden samlar han månge kåtelag eller hushåld, som wistas när hwarandra, och underwisar dem i Christendomen ; skulle någon ei wilja godwilleligen infinna sig, så hemtas han och föres dit gjenom wissa dertil utskickade. Om winteren informeres de uti 2 weckor ungefär, men om sommaren i längre tid 7 och 8 weckor ibland.

Effter Mickelsmässan far en Scholæmestare eller Missionarius med 6 Lappar omkring och församlar alle barnen, gossar och flickor til Scholan, äfven mat för dem af de förmögnare ; men de fattigas barn underhållas af Missionen, som har sit underhåld af kyrkjogodz, neml:n en tertial af tjonden uti fisk, korn, smör och ost, den andra tertialen tilhörer Presterskapet, och den 3:dje Konungen. Bemälte kyrkjotertial arrenderes af wissa Personer, och betales i Contant, förutan det, som i mat til Scholæbarnens födo aflefwereres. Scholæmestaren har bekymmer om matdelningen, som utgifwes til hwar wecka för 3 och 4 i hopen, och kokes af barnen sjelfwa. Alle barnen informeras i 4, el:r halffjerde Månader, sä länge Maten tilräcker: en del kan ock förr Dimitteras at fara hem, der maten tryter. Jntet admitteres til H. H. Natward, som icke har bewis af Missionario, at det så wida kommit i sin Christendoms kundskap: icke eller gamle, som ei hafwa sammaledes bewis med sig. Af barnen i Scholarne får man mycket weta om afgudiskt wäsende. Gossarne ligga i särskilt rum och flickorne i annat.

En ångerful Lappe, som i sit samwete röres, tager Missionarius först i förhör om des afgudiska förde wandel, och sedan far fram til des han alla särskildt afhördt, lärdt och underwist hafwer, tå hwar och en åligger at bekjänna 1° sin egen synd, 2° alle andres, som han kan hafwa sig bekant. Wed afhörandet tilsäjes dem Kongl. Nåd, at ingen för sit begångna afguderje skal bli afstraffad, tå han alfwarligen blir åtwarnad ifrån slikt wederstyggeligit wäsende, med förkunnande af Gudz swåra straff, der han widare dermed continuerar. Skulle någon än sedermera förnimmas och beträdas med sådan synd, angifwes det dock icke til afstraffande, utan söker Missionen med godo och lämplighet alt öfwerwinna och icke gjöra sig förhatelig, eller afskräckja Lappen ifrån bekjännelsen. Granneliga effterspanas afgudarnas namn och den tjenst, som dem upoffres, at deste bätre kunna föreställa wederböranderne then synden.

Härhos följer en kort berättelse om Lapparnes afgudar och deras dyrkan :

1° Skal en del Gudar hafwa sit tilhåld högst wed Stjernhimmelen.

2° en del i Lufften.

3° en del på jordene.

4° en del nedre i jordene och

5° Mycket djupt ned i jordene.

1° Jbland de Gudar, som äro högst wed stjernhimmelen, är Radien den förnämsta, så kallad i Uhmeå Lapmark och Barsen, VeraldenRad i Jukasjerf, WeraldenOlmai i Arioplog och Pitheå Lapmark, betre söder Radien och KjewaRadien hwilken är ringare än Radien, af soml:a hållen för Radiens macht. Om samma Radien är på et ställe, eller allestädes, kan ei wetas; doch hafwa Lapparne under Radiens namn ei förståt den sanna Guden, som ses deraf, at en del a part hafft (grufweligit at nämna) den sanna Guden afmålad på sin laptrumma, näst in til och öfwer om Radien, hwilken bland annat skal också gifwa lycko til Renarnas förkofring och wälgång, besynnerligen när han hålles för KjewaRadien, hwarpå alle ei weta gjöra åtskildnad, utan i ställe at de skola offra til KyrwaRadien för Renarne, såsom gjemenl:n skjer, säja de offret wara til Radien, såsom de ei wiste af någon Kjewa-Radie.

Radiens förnämsta wärk skal wara, at nedsända själen uti menniskjan i Moderlifwet, hwilken själ Gudinnan Maderaca emottager och lefwererar til sin dotter Saraca, som skal låta wäxa kroppen til själen, at det blir et fulkomligit foster. Radien skal ock taga de dödas själar til sig, sedan de en tid warit uti Jamaimo eller dödeland, et stycke ned i jordene, de quo infra.

Men de Olydige emot Gudarna komma i Rotaland, mycket djupt ned i jordene, och ei i Jamaimo: komma ei eller til Radien, utan blifwa altid i pino, hos Rota, h: e: en pinoafgud.

Rananeid är en Gudinna, som äfwen skal bo högt up wed stjernhimmelen, doch ei så högt aldeles, såsom Radien. Skal wara för fjellen en gudinna, och gjöra fjellen bara, samt gifwa nyt gräs och mosa til Renarnas födo. Offret skjer fördenskul til henne.

Någre hålla före, at Rariet sammaledes skal wara en Gud, men af andre wil förstås dermed Radiens macht.

2° Bland Gudarna i Luflften är

1°

Solring

Beifwe, eller Solen, som med sit skjen och wärma förfriskar jorden och gifwer Renfödan. Offret til henne har warit et qwikt creatur, eller ock om Johannis affton en mjölgröt med mjölk och smör uti, henne til ära kokad, som är kallad Solgröt: item en ring gjord, som kallas Solring: äfwen är offrat til henne för åtskillige sjukdomar.

2° Horagalles, Thordön, wed Jukasjerf pajanolmai och ahkegas kallad: i Arioplog på begge sidor om fjelryggen Horagalles och Ahkegas; i Trundheims Ampt och Uhmeå Lapmark Horanorja. Denne slår i sin wrede både menniskjor och creatur ihjäl, äfwenledes stora stycken af bergen, hwilkens wrede at stilla och dämpa, är offret skjedt til honom, af en OxRen. Han förmenes wara blåkläd, af och an fara i skyn, och gifwa dunderslag och blixt, hwarföre ock honom til ära en hammar gjöres af 2 famnars längd, wäl utskurin och påritad, som med blod här och der bestänkes och smörjes. Somliga mena at Horagalles och Rariet skola wara et.

3° GissenOlmai, en Gud, som råder öfwer wäderleken, snjö och is Honom offras, at is ei skulle wara Renarne til skada, och at snjöwädret måtte ophöra.

4° Månen, hwilko Decembris Månaden offres, at tå et wist arbete afstås: item en ring, som hänges på wäggen, theri et hol är gjordt, at Månen skal skina gjenom det holet och ringen.

5° Bjexolmai, sommargud, rådande öfr wäder och wind, watn och haf. Honom offres en skyffel af trä.

6° Äro 3:ne Ailkes, eller Atlikes och Ailesolmai kallade. Dem skal fredagen, lögerdagen och Söndagen wara offrade och helgade; men mästaparten hålla före, at fredagen helgas Saracæ, eller Saredni, lögerdagen Radien och Söndagen de 3:ne Ailkes. Derföre, när på de dagarne är syndat medelst arbete eller annat, är bem:te afgudomen offrat til försoning.

3° Gudarne på jordene äro

1° Leiboimai, en Gud för skytterje, hwilko offres, sjunges, gjöres bön och knäfal.

2° Kasolmai, en gud för fiskerjen, hwilko äfwen offres, såsom til andre Gudar.

3° Qwinnan Mader[a]ca, som med 3:ne sina döttrar skal wara qwinnokjönet til hjelp, och skal inmängja sig i sina döttrars syslor.

Saraca el:r Saredni är den första Maderacas dotter, som skal gifwa barnet kroppen i Moderlifvet, hwilko Radien nedsändt själen. Saraca skal hafwa smärta wed barnafödandet, såsom qwinnan sjelf. Det afgudiska Sacramentet, som brukas ante Sacram Coenam, skjer denna Saraca til ära, effter hon gifwit krop och blod, ty ätes och drickes tå hennes lekamen och blod. Effter någras mening, skal tå Saracas blod drickas och Leiboimais lekamen ätas, men måste wara förståt om Radiens, som gifwit själen, medan någre skola äta Radiens lekamen och dricka Sarednis blod. Saraca åk[a]lles af hafwande qwinnor, och om Juul drickes hennes skål, sedan man slagit ned til henne, hwad hon hafwa skal, bre[n]dwin el:r annat, som wankas, och kallas det nedslagne Atseimes ‘. När et barn omdöpes, som offta skje kan, för des siukdom, så skjer det mäst i Sarednis namn, ibland ock i någon annan afgudz, och gifwes barnet et nyt namn, som i fjellen Lapparne emellan behålles. Drycken, som om Juuledag nedslås, kan ock offras til andre Gudar.

TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE

---