Jätten (Esaias Tegnér)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Naturlyrik och romantik

Jätten
Esaias Tegnér
(1782-1846)

Jag bor i bergets salar,

Djupt under jorden,

Dit aldrig Odens öga

Trängt med sin stråle.

Jag hatar vita Asar

Och Askurs söner,

Som böja knä för gudar,

Dem jag föraktar.

Min glädje är att åka

På midnattsstormen.

Jag trampar fältens gröda,

Jag bräcker kölar.

Jag leder vandrarn vilse

Från sökta hyddan

Och fröjdas att han ryser,

När jätten skrattar.

Dock tål jag även dagen,

Hur klart han skiner,

När blott valkyrior vifta

Blodröda vingar.

Hur skönt, när bågens svalor

Kringflyga hären

Och breda svärdet kyler

Ett mänskohjärta!

"Vad vill du med din oskuld,

Du Emblas dotter?"

Se, uti trollets armar

Har blomman vissnat.

"Vad strider du för landet,

Du Nordens yngling?"

Han sålde fädrens gravar

För lumpna guldet.

Där satt en vis i dalen,

Han talte sanning,

Så djup som Oden talar

Med Mimers huvud.

Jag slog en handfull dunster

För gubbens öga.

Hur skönt! Den narrn förnekar

Allfaders välde.

Jag hatar skaldens drömmar.

De Valhallsburna,

Om fosterland och ära,

Om dygd och gudar.

Jag kan ej dåren locka

Från blåa molnen;

Dock är jag alltid nöjd: På jorden

Är han föraktad.

Tor kommer med sin hammar,

Jag ler åt honom;

Jag sätter på fjällens hjälmhatt

Uppå min hjässa.

Låt hjältekraften kämpa,

Låt solen stråla.

Det onda är odödligt,

Liksom det goda.

1817.