Forskjell mellom versjoner av «Odins Korpa-sång (AAA)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
 
Linje 10: Linje 10:
 
|-
 
|-
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravne-Besværgelse (B.C.Sandvig)]] !!  !!  
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravne-Besværgelse (B.C.Sandvig)]] !!  !!  
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravnegalder (V.B.Hjort)]] !!  !!
 
|-
 
|-
 
|}
 
|}

Nåværende revisjon fra 9. jan. 2019 kl. 21:18

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Odins Korpa-sång
(Hrafnagaldur Odins)
Inlednings-Sång

öfversat af
Arvid August Afzelius



1. Mägtig är Allfader,
Elfvorne urskilja,
Vanerne veta,
Nornorne visa,
Jättqvinnor föda,
Menskorna lida,
Thursarne trängta
Valkyriorne åstunda:

2. Sorglig aning
hade Asarne;
svekfulla Troll
med runor villade;
Odrejrer skulle
Urd förvara
mägtig att värja den ,
för mängden största.

3. Thy hastar Hugin,
himlen söker;
Gudarne frukta
sorg, om han dröjer.
En olycksaning
är Thrains dröm,
och Dains anar
förborgade sorger.

4. Krafter bland Dvergarne
tvina; och verldarne
sjunka neder,
på Ginungs barn.
Ofta Allsvider
ofvan fäller: (daggen?)
ofta det fällda
hämtar han åter.

5. Ståndar aldrig
jord, eller solen:
Ej med sveken
luftströmen stannar.
I Mimers brunn,
den klara, döljes
menskornas vishet:
Förstån J än, eller hvad?

6. Nedsänkt från trädet
Yggdrasil
Gudinnan, förveten
dväljes i dalarne;
af Elfvors ätt
Idun de nämnde,
af Ivalds äldre
barn, den yngsta.

7. Svår hon tyckte
denna nedkomst,
under hårda
trädet hållen:
svårast hon tyckte
hos Nörves ättling,
van vid bättre
boningars hemvist.

8. Hjeltarne sågo
Nanna sörja
i Jordens gårdar;
gåfvo henne Varg-hamn,
hon lät sig den ikläda,
ändrade lynne,
lekte med svekfullhet,
skiftade färgor.

9. Vidrer (Odin) valde
Bifrösts väcktare
att af flod solens (Guldets).
stod (Tärna) spörja
hvad hon viste
från allt i verlden:
Brage och Lopter
voro vittnen.

10. De sjöngo beavärjning,
redo på Ulfvar,
Gudar och Magter
i Hejmers gårdar:
Odin lyssnar
i Hlidskjalf;
bjöd menskorna fjärran
ur vägen vara.

11. Sporde den vise
Mjöd-bjuderskan (Idun)
för Gudarnes ättmän
och deras samqväm:
om för Himmel,
Jord och Afgrund,
Hon ursprung visste,
åldren och slutet.

12. Hon talade icke,
ett ord hon ej kunde
de lystnande svara;
ej stamma ett ljud:
tårar fallo,
från hufvudets sköldar (ögonen)
och åter fukta
hennes kinder.

13. Liksom då östan
ur Elivåg kommer,
den rimkalla Jättens
törne (sömntorn?) med magt:
med hvilket hvarje
dufven midnatt
slår allt folk
å herrligan midgård.

14. Då dofna dåden,
händerna sjunka, ,
faller ett slummer
å Sverd-Guden hvita;
sömnyrsel afbryter
Jättqvinnors frögd,
sinnets begrundningar
och vaksamma hämnden.

15. Så tycktes Tärnan
Gudarne vara,
då uppsvälld af sorg
hon svar icke gaf:
De sporde thy mer,
att afslag mötte;
med talet dock mindre
sin önskan de vunno.

16. Då for Höfdingen
för bespejningen,
Gjallarhorns Väktarn
i Härfadrens salar;
Nalas son (Loke)
till följe-sven tog han;
Grimers Skald (Brage)
månd stället vårda.

17. I Vingolf landa
Vidars (Odins) män,
båda förde
af Fornjots barn (vind och vatten)
in de träda,
och helsa de Asar,
som suto i Odins
glada samqväm.

18. Budo Hangatyr (Odin)
helsad vara,
sällast bland Asar
i högsätet herrska:
och Diarne sälla sitta
i dryckes samqväm;
evigt med Odin
fröjd njuta!

19. På Odins bud
sig bänksatte
Guda samlingen,
af Särimner åto:
Skogul höfviskt
ur Hnikars (Odins) kar
skänkte mjöd
i Minneshorrnen.

20. Mycket öfver bord
af Heimdall sporde
de höga Gudar;
af Loke Asynjorna:
om Tärnan dem sade
spådom och vishet;
så aftonen framled,
tills mörkret inföll.

21. Ärendet illa
aflupit hafva
de berättade ,
till liten upplysning:
svårt varda månde
råd att finna,
att svar af Mön
man ernå kunde.

22. Svarade Omi,
alla lystnade,
”tagom natten
till nya rådslag,
grunde till morgon,
hvem det förmår,
råd att gifva
de blida Asar.

23. Långs Rindas stigar
lopp jordens mor (natten)
öfver Ulfva-
fadrens nejder: (bergen)
Odin och Frigg
från gillet gingo
och helsade Gudarne,
då Hrimfaxe körde.

24. Fram körde sin häst
Dellings frände (Dag)
omgifven med dyra
ädla stenar:
af hästens mahn
sken öfver Manhem:
Dragarn i vagnen
drog Dvalins lek (Solen)

25. Vid nord-randen
af jorden, under
Verldsträdets
yttersta rot,
gingo till hvila
Jättqvinnor, Thursar,
dödmän, dvergar ,
och svartelfvor.

26. Gudarne vaknade;
upp rann Elfrodnan; (Solen)
nordan till Nifl-hem
Natten flydde:
upp öfver Bifröst
gick Ulfruns son (Heimdall)
Hornets Väktare
i Himinborg.