Adolf Noreen biografi
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Adolf Noreen
(1854-1925)
Noreen, Adolf Gotthard, språkforskare, universitetslärare, f. 13 mars 1854 i östra Emtervik i Värmland, blef student i Uppsala 1871, filos. doktor 1877, docent s. å. och i nordiska språk vid Uppsala universitet 1887 professor. Som författare har N. utöfvat en alsterrik, mångsidig och i flera afseenden vägbrytande verksamhet, och dock har kanske hans väckande och klargörande akademiska lärarverksamhet varit af icke mindre betydelse för det nordiska språkstudiets utveckling i vårt land. Af N:s skriftställarskap kunna blott hufvudriktningarna här anges. N. egnade sig i början åt studiet af svenska folkmål, hvilkas ljudlära han för första gången behandlade med tillgodogörande af den nyare språkvetenskapens historiska och fonetiska hjälpmedel: Fryksdalsmålets ljudlära (1877; gradualdisputation) med ordbok (1878), Dalbymålet (1879, 1881), Fårömålet (1879, 1881) samt begynnelse till en behandling af Dalmålen (1881-83). Fornspråkens ljudförhållanden har N. studerat i flera uppsatser, af hvilka särskildt Om behandlingen af lång vokal i förbindelse med lång konsonant i de östnordiska språken (1880, i Uppsala univrs årsskr.) och De nordiska språkens nasalerade vokaler (i "Arkiv for nordisk filologi", III, 1886) må nämnas, och framför allt belyst genom sina utmärkta läroböcker: Altisländische und altnorwegische grammatik (1884; 3:e uppl. 1903; förk. uppl. 1905), Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (1897), båda i W. Braunes "Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte", jämte Altschwedisches lesebuch (1892-94; 2:a uppl. 1904), Utkast till föreläsningar i urgermansk judlära med huvudsakligt avseende på de nordiska språken (1888-90, tysk bearb. 1894), hvartill ock Geschichte der nordischen sprachen (1891 i Pauls "Grundriss der germanischen philologie", ny tillökad uppl. 1897), Scandinavian languages (i 11 :e uppl. Af "Encyclopædia britannica", XXIV, sv. öfv.: De nordiska språken, 1887) och många artiklar i Nordisk familjebok ansluta sig. Kunskapen om gammalsvenskan har N. främjat genom att ge ut "Valda stycken af svenska författare 1526-1732" (jämte E. Meyer, 1893, 2:a uppl. 1907), "Sam. Columbus’ En svensk ordeskötsel" (1881, tills, med G. Stjernström; i inledningen behandlar N. 1600-talets språk), "1500-och 1600-talens visböcker" (I-IV, 1884-94, tills, med H. Schiick, V-VI, 1900-04, tills, med J. Lundell i "Svenska landsmålen", VII, 1889, 1894 i "Sv. litt.-sällsk:s skrifter") och Asteropherus’ "Tisbe" (1910). Den öfvervägande delen af N:s författarskap har emellertid nysvenskan till föremål och därmed förbundna utredningar i allmän språkvetenskap, såsom Något om ord och ordklasser (1879, i "Nord. tidskr."), Om språkriktighet (1885, ibid.), Svensk språklära (I, 1881, tills, med E. Schwartz), Om orddubletter i nysvenskan (1886, i "Språkvetensk. sällskapets i Uppsala förhandl."), Folketymologier (1888 i "Svenska landsmålen"), Om tavtologi (i "Nord. tidskr.", 1894), Om språkets musikaliska sida (ibid. 1896), Svenska etymologier (1897, i "Skrifter utg. af K. Humanistiska vet.-samf. i Upsala"), och N. har vid de af honom jämte H. Hjärne och J. A. Lundell först organiserade sommarkurserna i Uppsala föreläst öfver olika delar af modersmålets språklära och till dessa föreläsningar utgett grundlinjer. Åt nysvenskans studium är äfven det stort anlagda verket Vårt språk (1903 ff.) egnadt, som är ämnadt att omfatta 9 bd. Som ordf. i det af N. jämte J. A. Lundell 1885 stiftade Rättstavningssällskapet har N. genom sin polemik mot afvikande åsikter kraftigt främjat stafsättets förändring. Inkallad i den 1902 tillsatta k. ortnamnskommittén, har N. behandlat den språkliga sidan af dess publikation "Ortnamnen i Älvsborgs län" (från 1906), äfvensom i särskilda uppsatser lämnat till namnforskningen hörande öfversikter och materialsamlingar. Mera enstaka har N. behandlat andra delar af sitt ämne, t. ex. Fornnordisk religion, mytologi och teologi (1892 i "Svensk tidskr.") och Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal (1892, i "Uppsalastudier tillegnade S. Bugge"). Ett antal af sina uppsatser har N. utgett i bokform med titeln Spridda studier (I, 1895; 2:a uppl. 1912; II, 1903; 2:a uppl. 1911; III, 1913). N. stiftade jämte A. Erdmann 1882 Språkvetenskapliga sällskapet i Uppsala och jämte J. A. Lundell 1892 reformskolan Uppsala enskilda läroverk. 1883-85 redigerade N. "Nordisk revy", tidskrift för vetenskaplig kritikk och universitetsangelägenheter. Sedan 1911 utger N. "Meddelanden från nordiska seminariet". N. blef 1889 led. af Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, 1900 af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg och 1902 af Vitt. hist. o. ant. akad. samt är dessutom led. och hedersled. af flera utländska akademier och lärda samfund. På hans 50-årsdag 1904 tillegnades honom en vetenskaplig festskrift, "Nordiska studier", med bidrag af 47 förf.
B-e.
Kilde: Nordisk familjebok, 1904-1926