Ingeborgs klagan (Frithiofs saga)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
af Esaias Tegnér
(1782-1846)
- Nu är det höst,
- stormande häfver sig hafvets bröst.
- Ack, men hur gerna jag sute
- ändå der ute!
- Länge jag såg
- seglet i vester, det flög på sin våg.
- Ack! det är lyckligt, får följa
- Frithiof på bölja.
- Bölja, du blå,
- sväll ej så högt! det går fort nog ändå.
- Lysen, I stjernor, och sägen
- seglaren vägen!
- När det blir vår,
- kommer han hem, men den älskade går
- ej till hans möte i salen,
- icke i dalen;
- ligger i mull,
- bleknad och kall för sin kärleks skull,
- eller hon klagar och blöder,
- offrad af bröder. -
- Falk, som han glömt!
- du skall bli min; jag vill älska dig ömt.
- Sjelf vill jag mata för egarn
- vingade jägarn.
- Här på hans hand
- virkar jag in dig i dukens rand,
- vingar af silfver och rika
- guldklor tillika.
- Falkvingar tog
- Freja en gång och kring rymderna drog,
- sökte i norr och i söder
- älskade Öder.
- Länte du ock
- vingarna ut, de ej bure mig dock.
- Döden allena mig bringar
- gudarnas vingar.
- Jägare skön,
- sitt på min skullra och blicka åt sjön!
- Ack! hur vi längte och blicke,
- kommer han icke.
- När jag är död,
- kommer han säkert, mins då hvad jag bjöd:
- helsa och helsa du åter
- Frithiof, som gråter!