Kvädet om Helge Hjorvardsson (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Kvädet om Helge Hiorvardsson
(Helgakviða Hiorvarðssonar)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Kvädet om Helge Hiorvardsson
(Helgakviða Hiorvarðssonar)
- I. Om Hiorvard och Sigrlinn.[1]
- Hiorvard hette en konung, och han hade fyra hustrur: den första hette Alfhild, och med henne hade han sonen Heden; den andra hette Særeid, och med henne hade han sonen Humlung; den tredje hette Sinriod, och med henne hade han sonen Hymling. Konung Hiorvard hade gjort det löftet att äkta den vänaste kvinna, han visste. Han fick veta, att konung Svafner ägde en den allra fagraste dotter, som hette Sigrlinn.
- Idmund hette hans jarl. Atle var hans son, och denne for att fria till Sigrlinn å konungens vägnar. Han uppehöll sig vintern öfver hos konung Svafner. Franmar hette en jarl där, Sigrlinns fosterfader. Hans dotter hette Alof. På jarlens råd fick Atle nej och for hem.
- Atle, jarlens son, stod en dag i en lund. Då satt i grenarna öfver honom en fågel, som hade hört, att hans män kallade de hustrur, som konung Hiorvard hade haft, för de vänaste bland kvinnor. Fågeln kvittrade, och Atle lyssnade på hvad han sade. Fågeln kvad:
- 2. Atle kvad:
- 'Vill till Atle,
- Idmunds son,
- du visa fågel
- mera säga?'
- Fågeln kvad:
- Om af fursten
- blot mig gifs och
- ur hans borg jag
- fritt får välja.'
- 3. Atle kvad:
- 'Välj ej Hiorvard,
- ej hans söner,
- eller furstens
- fagra brudar,
- [ej de brudar,
- fursten äger.][4]
- Vi på vänners
- vis må köpslå.'
- 4. Fågeln kvad:
- 'Tempel, många
- offerställen,
- kor med gyllne
- horn jag väljer,
- om hos honom
- Sigrlinn hvilar
- och godvilligt
- fursten följer.'
- Detta hände, innan Atle for. När han kom hem, sporde konungen honom om tidender. Han kvad:
- 5.
- 'Färden har ej
- mödan lönat.
- Hästarna på
- fjället dignat.
- Svafners dotter,
- den med ringar
- prydda ungmön,
- var dt oss vägrad.'
- Konungen bad, att de skulle fara ännu en gång, och då for han själf med. När de kommo upp på ett fjäll och sågo ut öfver Svavaland, sågo de lågor öfver landet och stora dammoln som af hästar.
- Konungen red från fjället fram i landet och tog nattläger vid en å. Atle höll vakt och for öfver ån samt fann ett hus. En stor fågel satt å huset och vaktade, men hade nu insomnat.
- Atle sköt fägeln till döds med sitt spjut och fann sedan i huset Sigrlinn, konungens dotter, och Alof, jarlens dotter, och förde dem båda bort med sig.
- Det var Franmar jarl, som hade ifört sig en örnhamn och med trolldom hade värjt dem för hären. Hrodmar hette nämligen en konung, som hade friat till Sigrlinn. Han hade dräpt Svavakonungen och därpå rånat och bränt i landet.
- Konung Hiorvard fick nu Sigrlinn och Atle Alof.
- II.
- Hiorvard och Sigrlinn fingo en stor och vän son. Han var tystlåten, och intet namn ville fästa sig vid honom. En gång satt han på en hög och såg nio valkyrjor rida förbi. En af dem var den yppersta,
- och hon kvad:
- 6.
- 'Sent skall du, Helge,
- mäktige kämpe,
- ringar och Rodols-
- vallen få äga,
- om städse du tiger
- — örnen ren skriat — [5]
- fastän ett hugfullt
- sinne du visar.'
- 7. Helge kvad:
- 'Säg, hvad med namnet,
- som du gifver,
- bländande tärna,
- du låter följa?[6]
- Tänk dig väl före,
- hur du skall svara.
- Vill det ej ha, om
- min du ej varder.'
- 8. Valkyrjan kvad:
- 'Svärd jag på Sigars-
- holmen vet ligga;
- fyra blott fattas i
- femtio stycken.
- Ett ibland dem är
- ypperst af alla,
- sköldar det klyfver,
- guldprydt det är.'
- 9.
- 'Ring är i hjaltet,[7]
- djärfhet i klingan,
- fruktan för ägarn
- bor uti spetsen,
- blodbestänkt orm sig
- kröker längs eggen,
- stjärten han ringlar
- rundt omkring ryggen.'
- Öylime hette en konung. Hans dotter var Svava. Hon var en valkyrja och red öfver vind och våg. Hon hade gifvit Helge detta namn och skyddade honom ofta sedan i drabbningar. Helge kvad:
- 10.
- 'Ej är du, Hiorvard,
- lycklig i rådslut,
- fastän du, furste,
- vida är frejdad;
- bränna du låtit
- härskares bygder,
- hvilka ej någon
- skada dig vållat.'
- 11.
- 'Hrodmar skall råda
- öfver de skatter,
- som våra fränder
- fordomdags ägde;
- föga han för sitt
- lif synes frukta,
- tycker sig ren vår
- arfvinge vara.'
- Hiorvard svarar, att han skulle skaffa Helge en här, om denne ville hämnas sin morfader. Då uppsökte Helge svärdet, som Svava hade visat honom på. Därpå drogo han och Helge ut och fällde Hrodmar samt utförde många hjältedåd.
- III. Sången om Hrimgerd (Hrímgerðarmál)
- Helge dräpte jätten Hate, som satt på ett berg. Helge och Atle lågo med sina skepp i Hatafjorden. Atle höll vakt förra delen af natten. Då kvad Hates dotter Hrimgerd:
- 12.
- 'Hvad är det för hjältar,
- som skeppen behängt
- med sköldar i Hatafjorden?[8]
- Orädda kämpar
- tycks det mig vara.
- Säg mig, hvad konungen heter!'
- 13. Atle kvad:
- 'Helge han heter.
- Oss du ej kan
- ofärd på något sätt vålla.
- Järnplåtar fästats
- på konungens skepp.[9]
- Häxor ej kunna oss skada.'
- 14. Hrimgerd kvad:
- 'Hvad heter då du,
- mäktige hjälte,
- säg, hur du kallas af kämpar?
- Konungen visst
- kan lita på dig,
- då han ställt dig där
- framme i stäfven.'
- 15. Atle kvad:
- 'Atle jag heter,
- och grym kan jag vara,[10]
- mot gygjor jag värst är af alla;
- i fuktiga stäfven
- ofta jag stått
- och plågat trollkunniga kvinnor.'
- 16.
- 'Hvad heter du själf,
- liklystna häxa?
- Säg mig din faders namn!
- Milsdjupt i jorden
- borde du bäddas,
- gräs på din barm borde växa.'
- 17. Hrimgerd kvad:
- 'Hrimgerd jag heter,
- Hate min fader.
- Väldigast var han bland jättar.
- Brudar i mängd
- röfvat han hade,
- förrn honom Helge slog.'
- 18. Atle kvad:
- 'Häxa, du legat
- för höfdingens skepp,
- summit du har här i fjorden;
- kämparne skulle du
- fångat åt Ran,[11]
- om rorstången icke dig hindrat.'
- . . . . . . . . . . . . . [14]
- 20. Hrimgerd kvad:
- 'Gnägga du skulle,
- om gälld du ej vore:
- Hrimgerd nu reser sin svans.
- Hjärtat tycks sitta
- i baken på dig,
- fast rösten röjer en hingst.'
- 21. Atle kvad:
- 'En hingst skall du nog
- få se, att jag är,
- så snart jag fått stiga i land.
- Lamslå dig skall jag,
- om det mig lyster,
- och då får du sänka din svans.'
- 22. Hrimgerd kvad:
- 'Stig då i land,
- om du det törs!
- Vi träffas i Varens vik.
- Refbenen dina
- räta jag skall,
- som jag dig fått i min famn.'
- 23. Atle kvad:
- 'Ej kan jag gå,
- förrn hjältarne vaknat
- och hålla kring konungen vakt.
- Vänta man kunde,
- att du vid skeppet
- snart dykte upp, ditt skarn!'
- 24. Hrimgerd kvad:
- 'Vakna nu, Helge!
- Böter gif Hrimgerd,
- för att du Hate har dödat!
- Får hon en natt blott
- hvila hos fursten,
- böter hon fått för all sorg.'
- 25. Helge kvad:
- 'Loden skall ha dig
- — manfolk dig sky —
- tursen där borta på Tollöy,[15]
- visaste jätten,
- bland bergtursar värst.
- Han är en man just för dig.'
- 26. Hrimgerd kvad:
- 'Henne du hellre
- vill äga, som hamnar
- valt åt ditt folk förra natten.
- Hon blott det vållar,
- att icke jag kan
- kämparne sända till Hel.'
- 27. Helge kvad:
- 'Hör mig nu, Hrimgerd!
- Dig böta jag skall,
- om härskaren allt du nu säger.
- Var det blott en,
- som bärgade skeppen,
- eller foro de flera tillsammans?'
- 28. Hrimgerd kvad:
- 'Tre gånger nio
- sköldmör det var,
- men främst red en bländhvit ibland dem.
- Hästarna stampade,
- från deras manar
- droppade dagg uti dalar.'
- 29. Atle kvad:
- 'Se nu åt öster!
- Helge har ren
- med dödande runor dig träffat.
- På land och på vatten
- bärgade äro
- härskarens skepp och hans kämpar.'
- 30. Helge kvad:
- 'Dagen har randats:
- Atle har grymt
- Hrimgerd till döds nu försinkat.
- Såsom ett löjligt
- sjömärke du
- städse förstenad skall stånda.'[16]
- IV.
- Konung Helge var en väldig krigare. En gång kom han till konung Öylime och friade till hans dotter Svava. Helge och Svava svuro hvarandra trohetslöfte och älskade hvarandra mycket. Svava var sedan hemma hos sin fader, när Helge drog i härnad. Men valkyrja var Svava fortfarande som förut.
- Heden var hemma hos sin fader, konung Hiorvard, i Norge. En julafton for Heden ensam hem från en skog och mötte en trollkvinna. Hon red på en varg och hade ormar till tömmar. Hon erbjöd sig att följa honom, men han sade nej därtill. Då sade hon: »Detta skall du få umgälla vid bragebägaren.»
- På kvällen aflades heliga löften. Offergalten vardt framförd, männen lade sina händer på den och afgåfvo då högtidliga eder vid bragebägaren. Då svor Heden det löftet, att han ville vinna Svava, konung Öylimes dotter, hans broder Helges älskade. Han ångrade detta sedan så bittert, att han drog bort på villande vägar söderut. Där mötte han sin broder Helge. Helge kvad:
- 31.
- 'Hell dig, Heden!
- Säg, hvad nytt du
- ifrån Norge
- har att tälja!
- Hvi har du det
- landet lämnat,
- ensam kommit
- att oss träffa?'
- 32. Heden kvad:
- 'Till ett stort brott
- är jag skyldig.
- . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . .
- jag din brud, den
- kungaborna,
- korat mig vid
- bragebägarn.'
- 33. Helge kvad:
- 'Döm dig själf ej!
- Bådas våra
- löften varda
- nog uppfyllda:
- mig en furste
- stämt till holmgång.
- Ej jag tror, jag
- kommer åter.'
- 34. Heden kvad:
- ['Du har sagt, att
- Heden vore
- värdig gods af
- dig och gåfvor.
- Mer dig anstår
- svärdet bloda
- än att frid en
- ovän gifva.'][17]
- Detta sade Helge, emedan han anade, att hans död var nära förestående och att det varit hans skyddsandar, som uppsökt Heden, då denne såg kvinnan rida på vargen.
- Alf hette en konung, son af Hrodmar. Han hade hasslat[18] åt Helge ett fält på Sigarsvallarna med tre nätters frist.
- 35. [Då kvad Helge:
- På en varg red,
- sen det mörknat,
- kvinnan, bad få
- honom följa;
- visste nog, att
- falla skulle
- Sigrlinns son på
- Sigarsvallen.][19]
- Där stod en stor drabbning, och Helge fick banesår.
- – – –
- 36.
- Helge Sigar
- bad att rida
- till Öylimes
- enda dotter:
- 'Henne bed, att
- brådt hon kommer,
- om hon mig vid
- lif vill träffa.'
- 37. Sigar kvad:
- 'Mig har Helge
- till dig skickat
- för att med dig
- själf få tala;
- ädelborne
- härskarn ville
- se dig, förrn han
- gaf upp andan.'
- 38. Svava kvad:
- 'Hvad har Hiorvards
- son väl drabbat?
- Bitter sorg mig
- nu hemsöker.
- Om för dolk han[20]
- eller svärd föll,
- jag hans bane
- men skall bringa.'
- 39. Sigar kvad:
- 'Föll i dag vid
- Frekastein den
- bäste härskarn
- under solen.
- Alf må yfvas
- öfver segern,
- fast han ej det
- har förtjänat.'
- 40. Helge kvad:
- 'Hell dig, Svava!
- Göm din smärta!
- Detta är vårt
- sista möte.
- Blod ur härskarns
- sår nu forsar.
- Svärdet bitit
- har mitt hjärta.'
- 41.
- 'Ber dig, Svava,
- – gråt, min brud, ej! –
- om du till mitt
- ord vill lyssna,
- att en bädd du
- Heden reder
- och din kärlek
- honom skänker.'
- 43. Heden kvad:
- 'Kyss mig, Svava!
- Ej jag åter
- komma skall till
- Rodolsfjällen,
- förrän Hiorvards
- son jag hämnat,
- bäste härskarn
- under solen!'
- Det säges, att Helge och Svava blefvo återfödda efter döden.
Noter:
- ↑ Händelserna i denna prosaiska inledning framställas delvis i oriktig ordning, förmodligen på grund af samlarens bristande minne. Någon ändring häri har öfvers. ej vågat företaga.
- ↑ Om Munarheim bör fattas såsom ett nomen proprium eller såsom ett appellativ (Gering öfversätter: 'die holdeste Maid ihres Heimatlandes'), synes öfvers. ovisst.
- ↑ Glaser. Samma namn har lunden framför Valhall.
- ↑ Dessa två innehållslösa rader torde af samlaren ha insatts i stället för två andra, som han glömt.
- ↑ Örnen skriar af glädje, när en hjälte födes, ty han hoppas, att denne skall mätta honom med liken af svärdfallna kämpar.
- ↑ Då man gaf ett barn namn eller en vuxen ett tillnamn, brukade man äfven på samma gång gifva en gåfva.
- ↑ Hjalt = handtaget på svärdet.
- ↑ Man brukade behänga skeppsborden på yttre sidan med sköldar för att, såsom det synes, skydda roddarne för fiendens kastspjut och pilar.
- ↑ De fornnordiska skeppen voro stundom både i fören och aktern beslagna med järn.
- ↑ Originalets ordlek:
- »Atle ek heite,
- atall skalk þér vera»
- ↑ Ran = hafsguden Ägers maka, som med ett nät drog de drunknande ned i djupet.
- ↑ Nämligen till tecken af vrede.
- ↑ Dessa — troligen Helges bundsförvanter — äro för öfrigt okända.
- ↑ Här är tydligen en strof bortfallen, i hvilken Atle att döma af Hrimgerds svar liknat henne vid ett sto. Gälla = kastrera.
- ↑ Jätten Loden och hans boningsplats Tollöy äro för öfrigt okända.
- ↑ Jättar och jättekvinnor förstenas likasom dvärgarne af solen.
- ↑ Stroferna 34 och 35 äro troligen inkomna från ett annat, eljest förloradt kväde i denna diktcykel.
- ↑ Hassla = att med hasselkäppar utstaka platsen för en strid.
- ↑ Se ofvan noten 17.
- ↑ Öfvers. har här upptagit Bugges förslag att läsa sax (= dolk) i stället för sær (= sjö).
- ↑ Se rörande Munarheim ofvan strof 1.
- ↑ Svavas svar är ej ovillkorligen afböjande. Hon säger blott, att hon ej skall kunna älska någon oberömd man, d. v. s. först då kunna älska Heden, när han vunnit hjälterykte genom att ha hämnats sin broder Helges död.