Sången om Alvis (KL)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger
Sången om Alvis
(Alvísmál)


1. Alvis kvad:

Tor og dværgen Alvis (W.G. Collingwood, 1908)
'Bruden nu skall
att bänkarna hölja[1]
med mig på hemvägen vandra.
Mången lär tycka,
jag brådskat med mågskap.
Hemma jag nog skall mig hvila.'


2. Tor kvad:
'Hvad för en bleknos
är väl den där?[2]
Var du i natt hos lik?
Rent af en jätte
likna du tycks.[3]
Ej är till brudgum du boren.'


3. Alvis kvad:
'Alvis jag heter,
bor ned i jorden,
mitt hem under stenar jag har.
Vagnars herre[4]
jag kommit att söka.
Ingen må bryta ett löfte.'[5]


4. Tor kvad:
'Jag skall det bryta,
ty, såsom brudens
fader, är jag den, som råder.
Jag var ej hemma,
när hon vardt dig lofvad.
Jag ensam är giftoman här.'


5. Alvis kvad:
'Hvad för en räkel
är du, som vill råda
öfver den fagra mön?
Luffare slika
som dig man ej känner.
Hvem har väl födt dig
till världen?'[6]


6. Tor kvad:
'Vingtor jag heter,
son till Sidgrane,[7]
vida i världen jag ströfvat.
Utan mitt samtycke
aldrig du skall
tärnan, den unga, dig fästa.'


7. Alvis kvad:
'Genast ditt samtycke
hafva jag vill,
tärnan, den unga, mig fästa.
Hellre jag vill
äga än sakna
henne, den mjällhvita mön.'


8. Tor kvad:
'Ej hennes kärlek
varda dig skall,
visaste främling, förvägrad,
om blott ur hvarje
värld du kan säga
allt hvad mig lyster att veta.'


9. Alvis kvad:
'Fresta då, Vingtor,
när du vill känna,
hvartill väl dvärgen kan duga!
Jag har i alla
världarna vandrat;
litet af hvart jag mig lärt.'


– – –


10. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes jorden,
som för mänskor breder
sig i hvarje värld?'


11. Alvis kvad:
'Jord den nämns af mänskor,
af vise vaner vägar,
af höge asar mull,
evig-grönt af jättar,
blomstergolf af alfvar,
af öfvergudar slam.'


12. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes himlen
erakendi,
uti hvarje värld?'


13. Alvis kvad:
'Himmel ibland mänskor,
vindväfvarn af vaner,
af gudar jordens hvalf,
af jättar öfvervärlden,
af alfvar fagra taket,
af dvärgar droppars sal.'


14. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes månen,
som af mänskor skönjes,
uti hvarje värld?'


15. Alvis kvad:
'Måne ibland mänskor,
skymningssol af gudar,
vandraren hos Hel,
skyndaren af jättar,
årtäljarn af alfvar,
glans i dvärgars värld.'


16. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes solen,
som af mänskor skådas,
uti hvarje värld?'


17. Alvis kvad:
'Sol hon nämns af mänskor,
af gudar dagens stjärna,[8]
hos Dvalen dvärgars skräck,[9]
evigglans af jättar,
af alfvar fagra hjulet,
alljus af asars ätt.'


18. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnas molnen,
som med skurar blandas,
uti hvarje värld?'


19. Alvis kvad:
'Nämnas moln af mänskor,
skurgifvare af gudar,
af vaner vindens skepp,
regnbådare af jättar,
vindmuskler ibland alfvar,
den höljdes hjälm hos Hel.'


20. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes vinden,
som så vida sväfvar,
uti hvarje värld?'


21. Alvis kvad:
'Mänskor vind den kalla,
fläktarn höge gudar,
frustarn makters råd,
tjutarn den af jättar,
nämns, af alfvar dånarn,
stormaren hos Hel.'


22. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes lugnet,
som sig sakta sänker,
uti hvarje värld?'


23. Alvis kvad:
'Lugn det nämns af mänskor,
stiltje ibland gudar,
af vaner vindens död,
jättar kvalm det kalla,
dvärgar dagens tillflykt,
alfvar dagens själ.'


24. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes hafvet,
hvarpå mänskor färdas,
uti hvarje värld?'


25. Alvis kvad:
'Haf det nämns af mänskor,
sjunkyta af gudar,
af vaner fjordars hem,
ålars bo bland jättar,
böljefält af alfvar,
af dvärgar djupan sjö.'


26. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes elden,
som för mänskor flammar,
uti hvarje värld?'


27. Alvis kvad:
'Eld den nämns af mänskor,
laga ibland asar,
af vaner härdens haf,
frossaren af jättar,
förbrännaren af alfvar,
snabbsmygaren hos Hel.'


28. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes skogen
som för mänskor växer,
uti hvarje värld?'


29. Alvis kvad:
'Skog den nämns af mänskor,
markens man af gudar’
backars tång hos Hel,
bränsle ibland jättar,
löfhvalf ibland alfvar,
af vaner vidjesnår.'


30. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes natten,
den af Norve födda,[10]
uti hvarje värld?'


31. Alvis kvad:
'Mänskor säga natt, men
mörker höge gudar,
höljarn makters råd;
oljus hon af jättar
nämns, af alfvar sömnfröjd,
af dvärgar drömmars sköt.'


32. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes säden,
som af mänskor skördas,
uti hvarje värld?'


33. Alvis kvad:
'Säd den nämns af mänskor,
brodd af höge gudar,
af vise vaner växt,
föda ibland jättar,
böljefält af alfvar,
hänghufvud hos Hel.'


34. Tor kvad:
'Säg du mig det, Alvis,
ty jag väntar, dvärg, att
allt om allt du vet:
huru nämnes ölet,
som af mänskor drickes,
uti hvarje värld?'


35. Alvis kvad:
'Öl det nämns af mänskor,
mungott ibland asar,[11]
af vise vaner dryck,
maltsaft ibland jättar,
mjöd i dödens rike,
af Suttungs söner must.'[12]


36. Tor kvad:
'Jag aldrig sett
i en mans bröst
fler visdomsstafvar stånda.
Med argan list
du har dock snärjts
och dröjt tills dagen randats.
Nu solsken är i salen!'




Noter:

  1. Det tillhörde husfrun att lägga bolstrar eller täcken på bänkarna.
  2. De i jorden lefvande dvärgarne hade blek ansiktsfärg.
  3. Naturligtvis ironiskt sagdt till dvärgen Alvis.
  4. Vagnars herre = Tor, emedan han vanligen åkte i en af hans bockar dragen vagn.
  5. Dvärgen vill lögnaktigt påstå, att han af Tors dotter (Trud?) fått 'ja', medan Tor varit borta
  6. Tors bondska utseende, när han nu kommer hem från Österväg, gör, att dvärgen tager honom för en luffare. Jämför skildringen af Tor i sången om Harbard.
  7. Sidgrane = binamn på Oden.
  8. Som vårt språk (förutom söndag) saknar det med sol synonyma ordet isl. sunna, ty. Sonne, eng. sun. har öfvers. här återgifvit originalets sunna med 'dagens stjärna'.
  9. Dvalen = en dvärg. Solen kallas så af dvärgarne, emedan de, om
    de fördröja sig på jordytan, tills solen gått upp, förvandlas till sten. Originalets Dvalens leiko betyder egentligen 'Dvalens lekkamrat’, 'den som leker med, drifver gäck med Dvalen.
  10. Norve eller Nor var nattens fader.
  11. Mungott = gammalt ord för öl.
  12. Suttung – en jätte, från hvilken Oden lyckades bortröfva skaldemjödet. Se ofvan Den Höges sång, stroferna 89—95.