Solsönernas Saga – Spådomens kraft och trummans ande
Hopp til navigering
Hopp til søk
Temaside: Samisk religion og mytologi
Valdemar Lindholm
Solsönernas Saga
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Valdemar Lindholm
Solsönernas Saga
Spådomens kraft och trummans ande
- DJUREN SPRINGA KRING i skogen
- lekande vid vårtid
- enhvar efter sin art.
- Hvarje djur ha sina läten,
- 5 ha sina egna seder,
- som godt det är att känna.
- Huo-huo låter vargen
- huo-huo när han mätt är
- Huo-huo — vuoa-vuoa
- 10 låter han när kött han äter
- och så snart han slutat äta
- så begynner han att tjuta,
- lunkar han igenom skogen
- och igenom sanka marker.
- 15 Se, då kommer lille räfven
- lunkande i vargens fotspår,
- äter upp det vargen lämnat,
- och när han har slutat äta,
- fyllt sin buk med goda maten
- 20 tackar han sin broder, vargen
- med att skälla: uvää-uvää.
- Falken är också en ovän
- äter ripor, äter fågel
- och han dräper och han äter
- 25 och han flyger och han låter
- pirr-pirr-pirr . . .
- Ugglan är också en ovän
- elak för den mindre afveln.
- Rundögd spejar hon i natten
- 30 under tufvor, under stenar
- efter lemlar, som sig gömma.
- Hon har ganska runda ögon
- och hon låter: — tjirr-tjirr-tjirr.
- Örnen är också en ovän,
- 35 dödar stundom renens kalfvar,
- dödar äfven fågelungar
- och den rädde, snabbe haren.
- Sedan flyger han och låter
- »harm-harm-harm».
- 40 Så har hvarje djur sitt läte
- äger sina egna vanor
- äger konster till att skada
- Sames söner, och hvarandra.
- Men den kloke Nischergurgje,
- 45 trumslagsmannen, teckentydarn
- tydde äfven djurens tecken,
- lärde deras onda konster,
- fann ett medel till att skydda
- Solens söner emot skadan.
- 50 Sådan kraft den spåkonst äger,
- som den store Nischergurgje
- burit har till Sames söner:
- Vargen stannar uti loppet
- för ett ganord utaf nåjden,
- 55 hörer snarligt upp att tjuta
- låter icke huo-huo . . .
- Räfven, smygande i fjäten
- efter vargen, stannar äfven.
- Falken, ugglan, starke örnen
- 60 böja sig för nåjdens spåkonst
- när de träffas af hans ganord.
- Så ha Sames tappre söner
- blifvit herrar öfver djuren,
- öfver vargen, öfver räfven,
- 65 falken, ugglan, starke örnen,
- genom Nischergurgjes visdom.
- *
- Ännu större kraft dock äger
- Nischergurgjes goda spåkonst:
- Gastar, vålnader, som resa
- 70 sig ur mörka undre världen
- för att mänskors sinnen dåra,
- fly tillbaka ned till mörkret
- för ett ganord utaf nåjden.
- Sjukdomsandar, hvilka smyga
- 75 lömskt omkring bland Sames söner,
- sända upp från Jabme-aimo
- till att Sames söner plåga,
- draga ned till Jabme-aimo;
- äfven dessa onda gastar
- 80 måste fly för nåjdens visdom
- gifva ro åt Sames söner.
- Äfven emot onda mänskor,
- Attjis-enes lifsfrösäde,
- räcker Nischergurgjes spåkonst:
- 85 till att skydda emot anslag,
- till att onda tankar straffa
- hämnas lidna oförrätter.
- *
- Så den vise Nischergurgjes
- spådomskonst för Sames söner
- 90 är ett kraftigt värn, ett medel
- till att hålla folket samman,
- till att vörda fädrens visdom,
- till att skydda sig mot faror,
- svåra tider öfvervinna.
- 95 Genom Nischergurgjes visdom,
- genom starka spådomskonsten
- Sames söner undfå kraften
- att bevaka Beijveskatten,
- att en gång i jordens sköte
- 100 finna Beijveskatten åter.
- Men att tolka framtidstecken
- skåda genom mörka töcken
- tyda undre världars gåtor
- Jubmel gifvit nåjden trumman
- 105 gifvit teckenprydda kåbdas.
- Nischergurgje fick af Jubmel
- trä, af Aijan-juoksa splittradt
- fick ett litet sämskadt renskinn
- ifrån Beijves egna hjordar,
- 110 ritar tecken uppå skinnet,
- underliga urtidstecken,
- spänner skinnet öfver träet
- låter hammarn slå och dundra.
- Ännu likväl trumman tiger,
- 115 dundrar utan någon mening:
- Se då sänder Jubmel Tonto
- trummans allmedvetne ande,
- till att kunnigt styra visarn
- när den vandrar öfver tecknen,
- 120 drifven utaf nåjdens trumning.
- Så har kåbdas blifvit skapad
- till ett ganska kraftigt verktyg
- Kan berätta, hvad som händer
- långt, långt bort i fjärran trakter,
- 125 vet också när fara hotar,
- vet hvad lyckosamt och farligt,
- känner vargens gång på fjället,
- känner björnens gång i skogen,
- känner renens vandringsvägar.
- 130 Sådan kraft den gode Tonto,
- trummans allmedvetne ande,
- fått af höge himlafadern
- fått af Jubmel, världsbehärskarn
- till att blifva Sames söner
- 135 till en hjälp och till ett vapen
- att de måtte finna skatten
- från den första goda tiden
- gömd af Jubmel djupt i jorden
- vid den lilla renkons hjärta.