Vis kilden til Gunnars harpo-sång (AAA)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! [[Fil:Islandsk.gif|32px|link=Gunnars slagr (Gunnar Pálsson)]] !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gunnars harpo-sång (AAA)]] !! 
|-
|}


[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises<br><big>Edda]]'''</big><br><br><br><big><big>'''Gunnars harpo-sång'''</big></big>'''<sup>*)</sup><br><br>
öfversat af<br>'''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>




::1.
::Fordom hände att Gunnar 
::fördes att dö, 
::Gjukes son,
::i Gråbaks (ormarnes) salar: 
:: hans fötter lösa voro, 
::men hans händer bundna 
::med fjättrar hårda.


::2.
::Lemnad vardt en harpa 
::åt den djerfve, folkens höfding, 
::han visade sin idrott, 
::fotblads - qvistarne han rörde
::konsteliga trampade
::harpans strängar:
::ej sådan konst var öfvad
::af någon ann’ än konungssonen,


::3. 
::Söng då Gunnar,
::så ljudande:
::fick harpan röst,
::som menniska det varit,
::och icke mindre ljuf,
::än om det svanens varit;
::det klang i ormasalen
::utaf de gyllne strängar:


:: 4. 
::Min syster vet jag,
::osällast gift bland alla,
::och fästad vid
::Niflungarnes Niding.
::Attle hembjöd
::Högne och Gunnar,
::fränder sina
::och mördade båda.


::5. 
:: Strid fingo de
::för gästabud,
::och fiendskap
::får dryckes-glädje:
::det månd’ evigt spörjas,
::medan verlden står:
::så med fränder fordom
::ingen lekte.


::6. 
::Hvi rasar du så, Attle!
::uppbragt utaf vrede:
::Brynhild vållde
::sjelf sin död,
::och Sigurds
::svåra bane;
::Hvi vill du låta
::Gudrun gråta?


::7. 
::Söng fordom korpen
::å högan qvist,
::om vår ofärd;
::mig sade Brynhild,
::Budles dotter,
::hur' Attle skulle
::oss besvika:


::8. 
::Det sade äfven Glömvor.
::när vi samman sofvo
::sista gången
::i samma hvilostad:
::hade min maka
::starka drömmar;
::”Far nu icke, Gunnar!
::svekfull är dig Attle:


::9. 
::Spjut såg jag färgadt
::i ditt blod;
::en galge upprest,
::för Gjukes söner:
::Dig Disor tyckte jag
::hem till sig bjuda:
::eder månde, bröder!
::försåt beredde varda.” -


::10. 
::Qvad också Kostbera
::om villadt ristade runor
::och betydande drömmar:
::Friskt var hjertat
::i Furstliga brösten;
::ingen månde frukta
::döden hårda.


::11. 
::Oss hafva Nornor
::åldren utmätt,
::åt Gjukes söner
::efter Odins vilja:
::Mot sitt öde
::ingen kan sig vakta
::eller ryckt frän lyckan 
::på sitt hjerta trösta. 


::12. 
::Det mig gläder, Attle! 
::att du icke hafver
::de ringar röda, 
::som Hreidmar egde
::ensam vet jag, hvar det gull 
::förborgadt ligger, 
::sedan J från Högne 
::hjertat skurit. 


::13. Det mig gläder, Altle!
::att J, Huna-barn!
::at Högne leende 
:: skurit bort hans hjerta: 
::Ej gaf sig Niflungen, 
::vid såret djupa, 
::ej skiftade han färg, 
::vid döden svåra.


::14. 
::Det mig gläder, Altle! 
::att du har förlorat 
::män af dina, många 
::som de förnämste voro, 
::för svärden våra, 
::förr'n du går att dö: 
::Så har ock vår fagra syster 
::fällt din broder. 


::15. 
::Ej skall än Gunnar 
::med bäfvan tala, 
::Gjukes son 
::i Grafvitners boning:
::ej sorgsen komma
::till Här-fadren;
::förr har ock Fursten
::sig vant vid smärtan.


::16. 
::Förr skall mig Moin
::till hjertat grafva ,
::och Nidhögg
::njurarne suga,
::Linn-orm och Långbak
::lefren slita ,
::än jag skall lemna
::min hug-prydnad.


::17. 
::Det månde Gudrun
::gräsligt hämnas,
::att oss Attle
::svikit hafver;
::Hon skall dig, konung!
::dina söners
::varma hjertan gifva,
::till afton-vard:


::18.
::Och mjöd, blandadt
:: med deras blod,
::du dricka månde
::ur deras hufvudskålar:
::den sinnes oro 
::dig hårdast träffar,
::när dig Gudrun
::slik gärning säger.


::19.
::Kort blir din lefnad
::efter de framlidne Furstar,
::du får ett elakt slut,
::för brottet mot vår frändskap:
::så du väl förtjent,
::att det svek umgälla,
::på tillskyndan
::af vår syster,
::dertill bragt af sorgen.


::20. 
::Dig månde Gudrun
::med spjut stinga,
::och Niflungen
::sid der nära:
::Kringflammas skall din sal
::af rödan låge:
::Sedan skall å Na-strand,
::du åt Nidhögg gifvas.


::21. 
::Insöfd är nu Gråbak,
::Goin och Moin
::och Grafvöllud,
::Ofner och Svafner
::de etter-glänsande:
::Nad och Nidhögg,
::de huggormar alla,
::Hring och Höggvard,
::af harpo-slagen.


::22. 
::Ensamt uppe vakar
::Attles moder,
::hon mig genomgrafvit,
::till hjertats rötter,
::suger lefren
::och tungan sliter,
::längre unnas ej att lefva
::Konungs-sonen.


::23. 
::Nu stadna, Harpa!
::hädan skall jag lida,
::och i vida
::Wallhall bygga:
::och med Asar dricka
::mjödet dyra,
::af Särimner mättas
::uti Odins samqväm! –


::24. 
::Nu är Gunnars Harpo-sång
::till ända qväden:
::men’skor jag förnöjt
::sista gången:
::knappt någon konung skall härefter,
::med fota-bladets qvistar
::slå de väl-ljudande
::Harpans strängar.


----


'''Noter:'''
<br>*) En sång af detta namn omtalas sålunda i Olof Tryggv. Saga: Tog då Gesten harpan sin, och spelade väl och länge om qvällen; så att allom tycktes en glädje att höra derpä: och slog då Gunnars Slagr och till slut sången om Gudruns list, den fordnas, den hade man alldrig förr hört. — Men att nämnde Gunnars-Slagr icke finnes mer, i någon af de kände Eddiska samlingar; och att den som här införes efter de Handskrifter Herr G. Magnæus och Rask på Island funnit, blott är en lycklig härmning och fullkomligen i forntidens anda författad sång; derom äro de fleste Fornforskare öfverens. Se vidare i A. Magn. Commissionens anmärkningar till denna Sang, och Prof. Rasks, i Noten till Texten, meddelade omdöme.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Naturlyrikk og romantikk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]