Vis kilden til Oddruns klagan (NFS)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Oddrúnarkviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Oddrungråten]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link= Oddrúnargrátr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Oddrunsgraad (Oddrúnargrátr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klagesang (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns klagan (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddrunes Klage (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Oddruns gråt (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns Klage (V.B.Hjort)]] !!  !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Oddruns klage]] !!  !! 
|-
|}


<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning:<br>'''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Oddruns klagan </big></big>'''</center>



[[Bilde:Gunnar i ormegården.jpg|thumb|400px|<center><br>'''Gunnar i ormegården''' ''(Fra Hylestad kirke, ca. 1175)''</center>]] <br>Heidrek hette en konung, hans dotter hette Borgny. Vilmund hette han, som var hennes älskare. Hon kunde Icke föda barn, förrän Oddrun kom tillstädes, Atles syster, hon, som varit Gunnars, Gjukes sons, käresta. Om denna sägen är här kvädet: 


<blockquote>
1. 
<br>Så hörde jag sägas 
<br>i sagor forna, 
<br>hur mön sig ämnade 
<br>till morna-land; 
<br>ingen på jorden, 
<br>ingen kunde 
<br>Heidreks dotter 
<br>hjälp bereda. 
<br>
<br>2.
<br>Det sporde Oddrun, 
<br>Atles syster, 
<br>att mön var stadd 
<br>i mycken vånda; 
<br>tog så en af stallets 
<br>väl tyglade fålar 
<br>och å svarta hästen 
<br>sadel lade. 
<br>
<br>3.
<br>Springarn lät hun jaga 
<br>å jämnan mullväg, 
<br>att snart till högresta 
<br>hallen hon kom; 
<br>sadeln strök hon 
<br>af svånga hästen 
<br>och trädde in 
<br>i ändlånga salen; 
<br>hvad först hon kvad 
<br>var följande ord: 
<br>
<br>4. 
<br>”Hvad nytt i världen 
<br>är nu att spörja 
<br>eller hvad hugnesamt 
<br>från Hunaland?” 
<br>
<br>''En trälinna kvad:''
<br>”Här ligger Borgny 
<br>i barnsnöd fallen, 
<br>din väninna, Oddrun! 
<br>Äger du hjälp att lämna?” 
<br>
<br>5.
<br>''Oddrun kvad:'' 
<br>”Hvem är fursten, 
<br>som felet vållat? 
<br>Hvi är Borgny i nöd 
<br>så brådt kommen?” 
<br>
<br>''Trälinnan kvad:'' 
<br>”Vilmand heter 
<br>härmännens vän, 
<br>som var hos jungfrun 
<br>i varma bädden 
<br>fem fulla vintrar, — 
<br>för sin fader hon dolde det.” 
<br>
<br>6. 
<br>Ej mälte de, tror jag, 
<br>mera i saken; 
<br>vid ungmöns knän 
<br>kärlig hon satte sig. 
<br>Rikt kvad Oddrun, 
<br>raskt kvad Oddrun 
<br>bitande galdrar 
<br>öfver Borgny. 
<br>
<br>7. 
<br>Kunde så mö och pilt 
<br>å mullvägen gånga: 
<br>de huldlingar små 
<br>hos Högnes bane! 
<br>Då först mälte 
<br>mön, den dödssjuka, 
<br>ej längre som förut 
<br>med lastande ord. 
<br>
<br>8. 
<br>”Så hjälpe dig, Oddrun, 
<br>de hulda vättar, 
<br>Frigg och Freya 
<br>och flera gudar, 
<br>som du afsvärjer nu 
<br>det onda från mig!” 
<br>
<br>9.
<br>''Oddrun kvad:'' 
<br>”Ej hugad var jag 
<br>till hjälp blott därför, 
<br>att någonsin du var 
<br>värdig sådan; 
<br>jag lofvat och hållit 
<br>det löfte, jag gjorde, 
<br>att hjälpa i allt 
<br>af hvad art som helst, 
<br>när ödlingar 
<br>arf skiftade.” 
<br>
<br>10 
<br>''Borgny kvad:'' 
<br>”Du är upprörd, Oddrun, 
<br>och utan besinning. 
<br>när af agg det mesta 
<br>du ordar om mig; 
<br>dock följde jag dig 
<br>fordom på jorden, 
<br>som om af bröder tvenne 
<br>vi borna varit.” 
<br>
<br>11. 
<br>''Oddrun kvad:'' 
<br>”Jag minnes, hvad du 
<br>mälte den afton, 
<br>när ett dryckesgille 
<br>åt Gunnar jag redde: 
<br>slikt föredöme — du sade — 
<br>ej sedermera månde 
<br>någon ungmö gifvas 
<br>utom mig allena.” 
<br>
<br>12. 
<br>Därpå satte sig ned 
<br>den sorgsna kvinnan 
<br>att tolka smärtan 
<br>af sitt tunga kval: 
<br>
<br>13. 
<br>”Jag fostrades opp 
<br>i furstesal, 
<br>de flesta till glädje. 
<br>efter folkets råd. 
<br>Min barndoms fröjder 
<br>och fäderne välstånd 
<br>blott vintrar fem jag njöt 
<br>i min faders lifstid. 
<br>
<br>14. 
<br>För sista gången 
<br>gick då att orda 
<br>lefnadströtte kungen, 
<br>innan kallad han vardt. 
<br>Mig bjöd han att rustad 
<br>med röda guldet 
<br>gifvas i söder 
<br>åt Grimhilds son. 
<br>
<br>15. 
<br>Men Brynhild bjöd han 
<br>att bära hjälm 
<br>och till valkyrja 
<br>korad varda: 
<br>han kvad, att aldrig 
<br>en ädlare mö än hon 
<br>i världen skulle aflas 
<br>före Yggdrasils fall. 
<br>
<br>16. 
<br>Brynhild i buren 
<br>bonad väfde, 
<br>hon hade lydfolk 
<br>och länder omkring sig; 
<br>jord och himmel lågo 
<br>i lugn hvila, 
<br>när Fafners bane 
<br>å borgen fäste sin blick. 
<br>
<br>17. 
<br>Vardt då striden afgjord 
<br>med välska svärdet 
<br>och borgen bruten, 
<br>som Brynhild ägde; 
<br>men länge dröjde det ej. 
<br>blott en liten tid, 
<br>innan hon kände 
<br>de konstgrepp alla. 
<br>
<br>18. 
<br>Ty vardt ock hård 
<br>den hämnd hon tog, 
<br>såsom vi alla rönt 
<br>blott alltför bittert; 
<br>ryktet därom skall fara 
<br>till folkland alla, 
<br>hur sig själf hon lät 
<br>med Sigurd dö. 
<br>
<br>19
<br>Men jag för Gunnar, 
<br>guldutdelaren, 
<br>brann af den kärlek, 
<br>som Brynhild skolat gifva; 
<br>ren tidigt röda 
<br>ringar de bjödo 
<br>och åt bröderna mina 
<br>böter, ej små. 
<br>
<br>20. 
<br>Femton gårdar 
<br>och Granes börda 
<br>bjöd ock Gunnar för mig, 
<br>om min broder så ville; 
<br>men Atle sade sig 
<br>aldrig vilja 
<br>sin syster till brud sälja 
<br>åt sonen af Gjuke. 
<br>
<br>21. 
<br>Ej mäktade vi två 
<br>att motstå vår kärlek, 
<br>till ringbrytarens bröst 
<br>min böjelse drog mitt hufvud; 
<br>det mälte ock många 
<br>af mina fränder 
<br>och sade, att vi båda 
<br>samman varit. 
<br>
<br>22. 
<br>Atle dock mente, 
<br>att icke de månde 
<br>det lytet mig påbörda 
<br>eller lösligt döma; 
<br>men i slik sak ingen 
<br>för en annan må 
<br>åldern förneka, 
<br>där älskog har sin del. 
<br>
<br>23. 
<br>Atle sände 
<br>sina svenner ut 
<br>å mörkan skog 
<br>mig att fresta; 
<br>och de kommo dit, 
<br>där de ej komma borde, 
<br>när vi samma täcke 
<br>för oss två bredt ut. 
<br>
<br>24. 
<br>Männen vi röda 
<br>ringar bjödo, 
<br>att icke de skulle 
<br>till Atle det säga; 
<br>de dock hasteligen 
<br>hemåt lupo 
<br>och snarligen 
<br>det sade för Atle. 
<br>
<br>25. 
<br>Men saken de höllo 
<br>hemlig för Gudrun, 
<br>fastän dubbelt mer 
<br>hon detta bort veta. 
<br>
<br>26. 
<br>Gny vardt att höra 
<br>af gullskodda hofvar, 
<br>när Gjukes söner 
<br>i gården redo. 
<br>Ur Högnes bröst 
<br>de hjärtat skuro 
<br>och i ormagård 
<br>Gunnar lade. 
<br>
<br>27. 
<br>En enda gång 
<br>var än jag borta 
<br>att hos Geirmund 
<br>gille tillreda, 
<br>när den vise härskarn 
<br>började harpan slå; 
<br>ty hopp han närde, 
<br>att honom till hjälp, 
<br>den snillrike kungen, 
<br>jag komma skulle. 
<br>
<br>28. 
<br>Först från Läsö 
<br>fann jag förnimbart, 
<br>hur smärtfullt 
<br>strängarna ljödo. 
<br>Jag bad mina tärnor 
<br>brådt sig rusta, 
<br>ty furstens lif 
<br>jag frälsa ville. 
<br>
<br>29. 
<br>Vårt skepp vi läto 
<br>löpa öfver hafvet, 
<br>tills åter jag såg 
<br>Atles alla gårdar. 
<br>
<br>30. 
<br>Då kom Atles 
<br>ömkliga moder 
<br>ut krälande 
<br>— må hon krympa till stoft! —
<br>och grof sig in 
<br>till Gunnars hjärta, 
<br>att icke jag kunde 
<br>kungen frälsa. 
<br>
<br>31. 
<br>Ofta jag undrat, 
<br>hur efter slikt, 
<br>du ormbäddens mö, 
<br>jag mäktar lefva, 
<br>då jag tyckt mig älska 
<br>den tappre kämpen, 
<br>svärdutdelaren, 
<br>så som mig själf. 
<br>
<br>32.
<br>Du suttit och lyssnat, 
<br>medan jag sagt dig 
<br>mång oblid skepnad, 
<br>andras och min egen; 
<br>för våra önskemål 
<br>vi alla lefva — 
<br>Oddruns klagan 
<br>är ändad nu.”
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]