Vis kilden til Om plötsligt framträdande ringar samt om kometers verkningar

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Om plötsligt framträdande ringar samt om kometers verkningar]] !!  
|-
|}

<center>

<br><br><big>'''Olaus Magnus'''</big>
<br><big><big>'''Om plötsligt framträdande ringar<br> samt om kometers verkningar'''</big></big> 

1555 / 2010


Utdrag ur <br>Olaus Magnus: <br>[[Olaus Magnus: Historia om de nordiska folken (uddrag)|'''Historia om de nordiska folken''']]<br>''Historia de gentibus septentrionalibus''<br>Första boken, kap. 15
</center>



----

'''Nyckelord:''' – Ringarnas beskaffenhet. – Förtänksamhet för framtiden. – Ringarna uppträda merendels mellan dagbräckningen och middagen. – Solringarnas verkningar. – Kometer. – De obetydli gaste saker väcka undran, blott de äro ovanliga. – Det ovanliga väcker nyfikenhet. – Cassiodorus, bok XII, Epist. ad filium. – Ingenting utan orsak. – Hemska järtecken. – Åtgärder för flottors behof. 

----



[[Fil:OM 1,15.jpg|thumb|600px]]RINGAR eller gårdar af samma utseende som de nyssnämnda pläga komma till synes vissa år vid vårtiden, i synnerhet när jordens yta täckes af djupa snömassor: företeelsen består däri, att en vid, helt och hållet ljus ring uppträder i skyarna utmed horisonten, och inuti denna visar sig en annan, som i följd af sin större täthet är mörk. Dessa bägge större ringar hafva på sin yta fyra linjer eller runda öppningar, utmärkta af en saffransgul färg. Emellan dessa, åt söder till, visa sig i hvita moln, som äro digra af snö, tvenne andra ringar af motsatt läge i förhållande till hvarandra, af hvilka den ena på yttre sidan är mörk till färgen, men på den inre ljus. Den andra, lägre belägna ringen däremot, i hvars centrum solskifvan ter sig (medan den öfre ringen, som har en annan medelpunkt, skär den förras centrum), har den yttre sidan hvit och den inre mörk, dock i samma mån ljusare som den kommer solen närmare. Därjämte visar sig i opposition till solen och i närheten af den största ringens centrum (hvilken ring, såsom ofvan nämnts, sträcker sig utmed horisonten) en båge, belägen tvärs öfver och utrustad med färger som en regnbåge i tjocka moln, nämligen yttre randen rödaktig, midten purpur eller saffransfärg, inre randen grön. Merendels uppträda alla dessa ringar mellan dagbräckningen och middagen vid molnhöljd himmel och vara ej längre än i 1½ till 2 timmar, beroende därpå att solen genast framlyser, då molnen skingras, hvarvid en ohygglig köld inträder, eller också, om molnen tätna, ej kan skina under flera dagar, i följd hvaraf en oerhörd massa snö genom naturens mäktiga tillskyndan faller ned öfver alla nedanför belägna ställen, detta på grund däraf att moln af ovanlig storlek och utseende uppstå, ibland hvita, ibland svarta och ibland spräckliga, alltefter beskaffenheten af den materia som beredes genom utdunstningar af vatten- och ångkällor. Inom kort finner man också, att det ej var obetydliga händelser som förebådats genom slika vidunderliga företeelser. I luften uppstår nämligen en egendomlig motsättning mellan dessa uppstigande dunster eller skyar, hvilka med ömsesidig våldsamhet bekämpa hvarandra, och på detta sätt uppkomma mot norr, där luften är tjockare, skräckinjagande kometer, hvilka enligt Isidorus förebåda hungersnöd, krig och rysliga orkaner, och som genom sitt hemska utseende försätta människor i lika stor häpnad som de solringar som förut skildrats. Och detta är ej heller underligt, då vi enligt Senecas ord (''Nat. quæst.'', bok IV) äro så beskaffade, att det som dagligen möter våra blickar går oss förbi, äfven om det vore förtjänt af undran, men däremot åskådandet af t. o. m. de största obetydligheter, om de endast sällan bjudas, slår an på oss. Därför kan ej heller denna samling af stjärnor, genom hvilken hela, världsalltet så härligt smyckas, samla folket till beskådande, men inträffar blott något som afviker från det alldagliga, så riktas genast allas blickar mot himlahvalfvet. Själfva solen får inga åskådare, med mindre en solförmörkelse äger rum, liksom ingen ställer sig och ser på månen, annat än då den förmörkas. Så naturligt faller det sig att mera beundra det som är ovanligt än det som är storslaget. Så är äfven fallet med kometer: om en ovanlig ljusföreteelse af sällsamt utseende visar sig, vill hvar och en veta hvad den betyder, och glömsk af allt annat söker man utforska nykomlingen, oviss om man bör ägna honom beundran eller fruktan. Ty alltid finnas sådana människor tillstädes som skrämma folk och förklara tecknen för hotande. Därför forskar man ifrigt, i afsikt att utröna om de [kometerna] förebåda stormbyar, blåsväder, våldsamma regn eller annat dylikt, och är så mycket oroligare, ju mera man befarar förestående förändringar, ty ofta förebådas sådant som befinnes vara mot vanligheten. Ty ingenting sker utan orsak, och världen är ingalunda någon kastboll för slumpens tillfälligheter. Mest bäfvar man för att nödgas under längre tid uthärda sådant som till och med vid ett plötsligt uppträdande plägar sätta skräck i folk. Hemska järtecken utgöra en vinter utan snöstormar, en vår utan blidväder, en sommar utan värme eller en höst utan regn. Hvad skall väl framkalla årsväxt, om jorden ej får vederbörlig värme under sommartiden, eller hvad skall öppna brodden, därest den ej får mottaga regn? När sådant och annat dylikt beaktas af dem som bekläda offentliga ämbeten, särskildt af dem som hafva till åliggande att sörja för flottans behof, kunna de i allo med större förtänksamhet bedrifva sin sak. Detsamma gäller äfven om kloka jordbrukare, de där med förutseende förstå att ställa med det tilländalupna årets sädesafkastning och hålla försäljarna vid ett skäligt pris, så att de omtänksamt bevara hvad som kan erfordras för kommande års behof och utsäden. Sålunda kunna de lindra en förhandenvarande dyrtid genom att använda tidigare års afkastning och med klok beräkning göra sig oberoende af hotande missväxt eller t. o. m. mildra en allmän hungersnöd.


----
<br><br>
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Olaus Magnus]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]