Vis kilden til Om strid med skogsrån

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Om strid med skogsrån]] !!  
|-
|}

<center>

<br><br><big>'''Olaus Magnus'''</big>
<br><big><big>'''Om strid med skogsrån'''</big></big> 

1555 / 2010


Utdrag ur <br>Olaus Magnus: <br>[[Olaus Magnus: Historia om de nordiska folken (uddrag)|'''Historia om de nordiska folken''']]<br>''Historia de gentibus septentrionalibus''<br>Tredje boken, kap. 12
</center>


----

'''Nyckelord:''' – Öfvernaturliga företeelser. – Regner. – Thorilda. – Broder och Buke. – Farlig färd. – Oceanfärd. – Konung Gorm. – Hotherus. – Memming. – Armsmycken. – Lifvet kärare än allt.

----


[[Fil:OM 3,12.jpeg|thumb|600px]] 

DET ÄR BESTYRKT, att alltifrån hedenhös en mängd sällsamma företeelser och otaliga bedrägliga bländverk kommit till synes öfver nästan hela världen, såsom exempel hvarpå kunna tjäna gengångare, skogsandar, gastar, spöken, häxor och många andra slags andeväsen, af hvilka människorna antingen ömkligen gäckats med falskt smicker eller grymt plågats ända till döds genom outsäglig skräck och misshandel. På grund af dessa omständigheter har jag ansett det vara på sin plats att här nämna något om, med hvilket sinnelag och med hvilka vapen nordborna gått dylika spöken till mötes. Så förmäles det, att berömda götiska kämpar ej sällan ensamma stridt mot vidunder och oerhördt blodtörstiga vilddjur, antingen för att befria värnlösa varelser ur deras våld eller för att gifva prof på eget mannamod, hvarvid de iakttogo den regeln att ej ge sig i striden åtföljda af flera följeslagare, än som var förenligt med tappra mäns sedvana. Den svenske kämpen konung Regner, som tillbragt en hel natt med att strida mot skaror af de ohyggligaste nattliga spöken, hvilka skickats honom på halsen af hans styfmoder, den grymma Thorilda, fann vid dagens inbrott gastgestalter af olika slag och besynnerliga spökskepnader spridda öfver fälten, och bland dessa syntes äfven själfva Thorildas bild öfverhöljd af sår. Genom denna bragd både förvärfvade han rykte såsom en framstående kämpe och eröfrade sitt fädernerike från sina fiender. Vidare inläto sig en viss Broder och Buke i förening med konung Gorm på ett hittills okändt vågstycke, i det de, för att ytterligare uppöfva götarnas fäderneärfda tapperhet under utforskande af naturens hemligheter, begåfvo sig ut på en färd full af faror och så godt som omöjlig för dödliga att utföra. Sedan de nämligen seglat ut på den jorden omslutande oceanen och framträngt så långt, att de lämnat solen och stjärnorna bakom sig, irrande omkring i det öde kaos, samt omsider bortom Bjarmalands landamären nått fram till nejder, som voro beröfvade ljus (såsom här förut nämnts i bok I, kap. 1) och underkastade ständigt mörker, råkade de i strid med en oräknelig flock af vidunderliga varelser. Ty när dessa spökgestalter gjorde sitt anlopp mot dem, mottogo de dem med spjutkastning, bågskott och slungstenar och upprefvo hela den underliga skaran, såsom Saxo, den danske historieskrifvaren och samvetsgranne fornforskaren, berättar (bok VIII)i sin framställning om konung Gorm. Det finnes äfven anfördt i gamla krönikor, hurusom den svenske konungasonen Hotherus, då han en natt hölls vaken af bekymmerfulla tankar, riktade sin lans mot trollet Memming, hvars skugga föll på hans tält, och fällde honom till marken, hvarefter han, då denne ej var i stånd att fly undan, slog honom i bojor. Därpå tvang han honom till sist genom häftigt tilltal och hotelser att lämna ifrån sig sitt svärd och sina armsmycken, hvilka han kände till. Och trollet var ej sent att lämna den lösepenning som affordrades det. Så går lifvet framför allt, enär ingenting plägar vara kärare för dödliga varelser än att bevara detta.


----

<br><br>
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Olaus Magnus]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]
[[Kategori:Nordisk mytologi og religion]]