Forskjell mellom versjoner av «Skidbladner (Esaias Tegnér)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Naturlyrik och romantik
Esaias Tegnér
(1782-1846)
(Skidbladner (Esaias Tegnér)) |
|||
| Linje 14: | Linje 14: | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Det är kraftigt, men så kallt i Norden! | |
| − | + | ::Längre ner till den bebodda jorden | |
| − | + | ::Längtar du från snö och is, | |
| − | + | ::Dit där druvan och orangen blommar, | |
| − | + | ::Dit där grönklädd maj och mognad sommar | |
| − | + | ::Vila över paradis. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::O, hur skönt förflyga livets stunder, | |
| − | + | ::Suckar du, ibland dess lunder, | |
| − | + | ::Vid dess näktergalars sång! | |
| − | + | ::Drucke jag utav dess silverströmmar! | |
| − | + | ::Bleve min inbillnings drömmar | |
| − | + | ::Verkliga ändå en gång! | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Varför icke? Vad är verkligheten? | |
| − | + | ::Vad I kännen, vad I veten, | |
| − | + | ::Det är verkeligt, det leven I. | |
| − | + | ::Låt blott konsten lyfta er ur gruset! | |
| − | + | ::Vidsträckt är hon, såsom himlaljuset. | |
| − | + | ::Och som havets våg så fri. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Se, Skidbladner vinkar dig vid stranden. | |
| − | + | ::Över haven, över landen | |
| − | + | ::Diktens gyllne skepp går fram. | |
| − | + | ::Evig medvind i dess segel susar. | |
| − | + | ::Skönare dig jorden tjusar, | |
| − | + | ::Högre himlen, från dess stam. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Oden timrade det själv med världen, | |
| + | ::Egennyttan, avunden och flärden | ||
| + | ::Tas ej mot inom dess rena bord. | ||
| + | ::Skalden med den gyllne lyran | ||
| + | ::Står vid styret. Gudayran | ||
| + | ::Jagar köln kring hav och jord. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Väl, så stig med lust på spegeldäcket! | ||
| + | ::Som en morgondimma faller täcket | ||
| + | ::Ifrån andevärlden. Hon är din. | ||
| + | ::Huru vänligt skog och klippa nickar! | ||
| + | ::Huru vitt du från din mastkorg blickar | ||
| + | ::I de blåa landen in! | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Segla oförskräckt! Se, djupt i väster | ||
| + | ::Står bland gyllne moln en stad. Vad fester | ||
| + | ::Firas där, vad sång, vad dans! | ||
| + | ::Hur dess kolonnader skina! | ||
| + | ::Huru tornen bada sina | ||
| + | ::Tinningar i purpurglans! | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Lustigt är där, som på Idavallen. | ||
| + | ::Där är ännu icke Balder fallen, | ||
| + | ::Brages harpa klingar där ännu. | ||
| + | ::Forntids minnen, framtids öden, | ||
| + | ::Livets gåta, gåtan utav döden, | ||
| + | ::Allt förklarat skådar du. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Därför längta icke mer från Norden, | ||
| + | ::Skönheten är vansklig uppå jorden, | ||
| + | ::Endast dikten hör hon evigt till. | ||
| + | ::Var som helst du må av ödet ställas, | ||
| + | ::Finns Hesperien, finns Hellas | ||
| + | ::För din syn, så snart du vill. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::1812. | ||
[[Kategori:Alfabetisk indeks]] | [[Kategori:Alfabetisk indeks]] | ||
Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 16:02
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Esaias Tegnér
(1782-1846)
- Det är kraftigt, men så kallt i Norden!
- Längre ner till den bebodda jorden
- Längtar du från snö och is,
- Dit där druvan och orangen blommar,
- Dit där grönklädd maj och mognad sommar
- Vila över paradis.
- O, hur skönt förflyga livets stunder,
- Suckar du, ibland dess lunder,
- Vid dess näktergalars sång!
- Drucke jag utav dess silverströmmar!
- Bleve min inbillnings drömmar
- Verkliga ändå en gång!
- Varför icke? Vad är verkligheten?
- Vad I kännen, vad I veten,
- Det är verkeligt, det leven I.
- Låt blott konsten lyfta er ur gruset!
- Vidsträckt är hon, såsom himlaljuset.
- Och som havets våg så fri.
- Se, Skidbladner vinkar dig vid stranden.
- Över haven, över landen
- Diktens gyllne skepp går fram.
- Evig medvind i dess segel susar.
- Skönare dig jorden tjusar,
- Högre himlen, från dess stam.
- Oden timrade det själv med världen,
- Egennyttan, avunden och flärden
- Tas ej mot inom dess rena bord.
- Skalden med den gyllne lyran
- Står vid styret. Gudayran
- Jagar köln kring hav och jord.
- Väl, så stig med lust på spegeldäcket!
- Som en morgondimma faller täcket
- Ifrån andevärlden. Hon är din.
- Huru vänligt skog och klippa nickar!
- Huru vitt du från din mastkorg blickar
- I de blåa landen in!
- Segla oförskräckt! Se, djupt i väster
- Står bland gyllne moln en stad. Vad fester
- Firas där, vad sång, vad dans!
- Hur dess kolonnader skina!
- Huru tornen bada sina
- Tinningar i purpurglans!
- Lustigt är där, som på Idavallen.
- Där är ännu icke Balder fallen,
- Brages harpa klingar där ännu.
- Forntids minnen, framtids öden,
- Livets gåta, gåtan utav döden,
- Allt förklarat skådar du.
- Därför längta icke mer från Norden,
- Skönheten är vansklig uppå jorden,
- Endast dikten hör hon evigt till.
- Var som helst du må av ödet ställas,
- Finns Hesperien, finns Hellas
- För din syn, så snart du vill.
- 1812.
