Forskjell mellom versjoner av «Gunnars harpo-sång (AAA)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
 
Linje 16: Linje 16:
  
  
<blockquote><blockquote>
+
::1.
1.
+
::Fordom hände att Gunnar  
<br>Fordom hände att Gunnar  
+
::fördes att dö,  
<br>fördes att dö,  
+
::Gjukes son,
<br>Gjukes son,
+
::i Gråbaks (ormarnes) salar:  
<br>i Gråbaks (ormarnes) salar:  
+
:: hans fötter lösa voro,  
<br> hans fötter lösa voro,  
+
::men hans händer bundna  
<br>men hans händer bundna  
+
::med fjättrar hårda.
<br>med fjättrar hårda.
+
 
<br>
+
 
<br>2.
+
::2.
<br>Lemnad vardt en harpa  
+
::Lemnad vardt en harpa  
<br>åt den djerfve, folkens höfding,  
+
::åt den djerfve, folkens höfding,  
<br>han visade sin idrott,  
+
::han visade sin idrott,  
<br>fotblads - qvistarne han rörde
+
::fotblads - qvistarne han rörde
<br>konsteliga trampade
+
::konsteliga trampade
<br>harpans strängar:
+
::harpans strängar:
<br>ej sådan konst var öfvad
+
::ej sådan konst var öfvad
<br>af någon ann’ än konungssonen,
+
::af någon ann’ än konungssonen,
<br>
+
 
<br>3.  
+
 
<br>Söng då Gunnar,
+
::3.  
<br>så ljudande:
+
::Söng då Gunnar,
<br>fick harpan röst,
+
::så ljudande:
<br>som menniska det varit,
+
::fick harpan röst,
<br>och icke mindre ljuf,
+
::som menniska det varit,
<br>än om det svanens varit;
+
::och icke mindre ljuf,
<br>det klang i ormasalen
+
::än om det svanens varit;
<br>utaf de gyllne strängar:
+
::det klang i ormasalen
<br>
+
::utaf de gyllne strängar:
<br> 4.  
+
 
<br>Min syster vet jag,
+
 
<br>osällast gift bland alla,
+
:: 4.  
<br>och fästad vid
+
::Min syster vet jag,
<br>Niflungarnes Niding.
+
::osällast gift bland alla,
<br>Attle hembjöd
+
::och fästad vid
<br>Högne och Gunnar,
+
::Niflungarnes Niding.
<br>fränder sina
+
::Attle hembjöd
<br>och mördade båda.
+
::Högne och Gunnar,
<br>
+
::fränder sina
<br>5.  
+
::och mördade båda.
<br> Strid fingo de
+
 
<br>för gästabud,
+
 
<br>och fiendskap
+
::5.  
<br>får dryckes-glädje:
+
:: Strid fingo de
<br>det månd’ evigt spörjas,
+
::för gästabud,
<br>medan verlden står:
+
::och fiendskap
<br>så med fränder fordom
+
::får dryckes-glädje:
<br>ingen lekte.
+
::det månd’ evigt spörjas,
<br>
+
::medan verlden står:
<br>6.  
+
::så med fränder fordom
<br>Hvi rasar du så, Attle!
+
::ingen lekte.
<br>uppbragt utaf vrede:
+
 
<br>Brynhild vållde
+
 
<br>sjelf sin död,
+
::6.  
<br>och Sigurds
+
::Hvi rasar du så, Attle!
<br>svåra bane;
+
::uppbragt utaf vrede:
<br>Hvi vill du låta
+
::Brynhild vållde
<br>Gudrun gråta?
+
::sjelf sin död,
<br>
+
::och Sigurds
<br>7.  
+
::svåra bane;
<br>Söng fordom korpen
+
::Hvi vill du låta
<br>å högan qvist,
+
::Gudrun gråta?
<br>om vår ofärd;
+
 
<br>mig sade Brynhild,
+
 
<br>Budles dotter,
+
::7.  
<br>hur' Attle skulle
+
::Söng fordom korpen
<br>oss besvika:
+
::å högan qvist,
<br>
+
::om vår ofärd;
<br>8.  
+
::mig sade Brynhild,
<br>Det sade äfven Glömvor.
+
::Budles dotter,
<br>när vi samman sofvo
+
::hur' Attle skulle
<br>sista gången
+
::oss besvika:
<br>i samma hvilostad:
+
 
<br>hade min maka
+
 
<br>starka drömmar;
+
::8.  
<br>”Far nu icke, Gunnar!
+
::Det sade äfven Glömvor.
<br>svekfull är dig Attle:
+
::när vi samman sofvo
<br>
+
::sista gången
<br>9.  
+
::i samma hvilostad:
<br>Spjut såg jag färgadt
+
::hade min maka
<br>i ditt blod;
+
::starka drömmar;
<br>en galge upprest,
+
::”Far nu icke, Gunnar!
<br>för Gjukes söner:
+
::svekfull är dig Attle:
<br>Dig Disor tyckte jag
+
 
<br>hem till sig bjuda:
+
 
<br>eder månde, bröder!
+
::9.  
<br>försåt beredde varda.” -
+
::Spjut såg jag färgadt
<br>
+
::i ditt blod;
<br>10.  
+
::en galge upprest,
<br>Qvad också Kostbera
+
::för Gjukes söner:
<br>om villadt ristade runor
+
::Dig Disor tyckte jag
<br>och betydande drömmar:
+
::hem till sig bjuda:
<br>Friskt var hjertat
+
::eder månde, bröder!
<br>i Furstliga brösten;
+
::försåt beredde varda.” -
<br>ingen månde frukta
+
 
<br>döden hårda.
+
 
<br>
+
::10.  
<br>11.  
+
::Qvad också Kostbera
<br>Oss hafva Nornor
+
::om villadt ristade runor
<br>åldren utmätt,
+
::och betydande drömmar:
<br>åt Gjukes söner
+
::Friskt var hjertat
<br>efter Odins vilja:
+
::i Furstliga brösten;
<br>Mot sitt öde
+
::ingen månde frukta
<br>ingen kan sig vakta
+
::döden hårda.
<br>eller ryckt frän lyckan  
+
 
<br>på sitt hjerta trösta.  
+
 
<br>
+
::11.  
<br>12.  
+
::Oss hafva Nornor
<br>Det mig gläder, Attle!  
+
::åldren utmätt,
<br>att du icke hafver
+
::åt Gjukes söner
<br>de ringar röda,  
+
::efter Odins vilja:
<br>som Hreidmar egde
+
::Mot sitt öde
<br>ensam vet jag, hvar det gull  
+
::ingen kan sig vakta
<br>förborgadt ligger,  
+
::eller ryckt frän lyckan  
<br>sedan J från Högne  
+
::på sitt hjerta trösta.  
<br>hjertat skurit.  
+
 
<br>
+
 
<br>13. Det mig gläder, Altle!
+
::12.  
<br>att J, Huna-barn!
+
::Det mig gläder, Attle!  
<br>at Högne leende  
+
::att du icke hafver
<br> skurit bort hans hjerta:  
+
::de ringar röda,  
<br>Ej gaf sig Niflungen,  
+
::som Hreidmar egde
<br>vid såret djupa,  
+
::ensam vet jag, hvar det gull  
<br>ej skiftade han färg,  
+
::förborgadt ligger,  
<br>vid döden svåra.
+
::sedan J från Högne  
<br>
+
::hjertat skurit.  
<br>14.  
+
 
<br>Det mig gläder, Altle!  
+
 
<br>att du har förlorat  
+
::13. Det mig gläder, Altle!
<br>män af dina, många  
+
::att J, Huna-barn!
<br>som de förnämste voro,  
+
::at Högne leende  
<br>för svärden våra,  
+
:: skurit bort hans hjerta:  
<br>förr'n du går att dö:  
+
::Ej gaf sig Niflungen,  
<br>Så har ock vår fagra syster  
+
::vid såret djupa,  
<br>fällt din broder.  
+
::ej skiftade han färg,  
<br>
+
::vid döden svåra.
<br>15.  
+
 
<br>Ej skall än Gunnar  
+
 
<br>med bäfvan tala,  
+
::14.  
<br>Gjukes son  
+
::Det mig gläder, Altle!  
<br>i Grafvitners boning:
+
::att du har förlorat  
<br>ej sorgsen komma
+
::män af dina, många  
<br>till Här-fadren;
+
::som de förnämste voro,  
<br>förr har ock Fursten
+
::för svärden våra,  
<br>sig vant vid smärtan.
+
::förr'n du går att dö:  
<br>
+
::Så har ock vår fagra syster  
<br>16.  
+
::fällt din broder.  
<br>Förr skall mig Moin
+
 
<br>till hjertat grafva ,
+
 
<br>och Nidhögg
+
::15.  
<br>njurarne suga,
+
::Ej skall än Gunnar  
<br>Linn-orm och Långbak
+
::med bäfvan tala,  
<br>lefren slita ,
+
::Gjukes son  
<br>än jag skall lemna
+
::i Grafvitners boning:
<br>min hug-prydnad.
+
::ej sorgsen komma
<br>
+
::till Här-fadren;
<br>17.  
+
::förr har ock Fursten
<br>Det månde Gudrun
+
::sig vant vid smärtan.
<br>gräsligt hämnas,
+
 
<br>att oss Attle
+
 
<br>svikit hafver;
+
::16.  
<br>Hon skall dig, konung!
+
::Förr skall mig Moin
<br>dina söners
+
::till hjertat grafva ,
<br>varma hjertan gifva,
+
::och Nidhögg
<br>till afton-vard:
+
::njurarne suga,
<br>
+
::Linn-orm och Långbak
<br>18.
+
::lefren slita ,
<br>Och mjöd, blandadt
+
::än jag skall lemna
<br> med deras blod,
+
::min hug-prydnad.
<br>du dricka månde
+
 
<br>ur deras hufvudskålar:
+
 
<br>den sinnes oro  
+
::17.  
<br>dig hårdast träffar,
+
::Det månde Gudrun
<br>när dig Gudrun
+
::gräsligt hämnas,
<br>slik gärning säger.
+
::att oss Attle
<br>
+
::svikit hafver;
<br>19.
+
::Hon skall dig, konung!
<br>Kort blir din lefnad
+
::dina söners
<br>efter de framlidne Furstar,
+
::varma hjertan gifva,
<br>du får ett elakt slut,
+
::till afton-vard:
<br>för brottet mot vår frändskap:
+
 
<br>så du väl förtjent,
+
 
<br>att det svek umgälla,
+
::18.
<br>på tillskyndan
+
::Och mjöd, blandadt
<br>af vår syster,
+
:: med deras blod,
<br>dertill bragt af sorgen.
+
::du dricka månde
<br>
+
::ur deras hufvudskålar:
<br>20.  
+
::den sinnes oro  
<br>Dig månde Gudrun
+
::dig hårdast träffar,
<br>med spjut stinga,
+
::när dig Gudrun
<br>och Niflungen
+
::slik gärning säger.
<br>sid der nära:
+
 
<br>Kringflammas skall din sal
+
 
<br>af rödan låge:
+
::19.
<br>Sedan skall å Na-strand,
+
::Kort blir din lefnad
<br>du åt Nidhögg gifvas.
+
::efter de framlidne Furstar,
<br>
+
::du får ett elakt slut,
<br>21.  
+
::för brottet mot vår frändskap:
<br>Insöfd är nu Gråbak,
+
::så du väl förtjent,
<br>Goin och Moin
+
::att det svek umgälla,
<br>och Grafvöllud,
+
::på tillskyndan
<br>Ofner och Svafner
+
::af vår syster,
<br>de etter-glänsande:
+
::dertill bragt af sorgen.
<br>Nad och Nidhögg,
+
 
<br>de huggormar alla,
+
 
<br>Hring och Höggvard,
+
::20.  
<br>af harpo-slagen.
+
::Dig månde Gudrun
<br>
+
::med spjut stinga,
<br>22.  
+
::och Niflungen
<br>Ensamt uppe vakar
+
::sid der nära:
<br>Attles moder,
+
::Kringflammas skall din sal
<br>hon mig genomgrafvit,
+
::af rödan låge:
<br>till hjertats rötter,
+
::Sedan skall å Na-strand,
<br>suger lefren
+
::du åt Nidhögg gifvas.
<br>och tungan sliter,
+
 
<br>längre unnas ej att lefva
+
 
<br>Konungs-sonen.
+
::21.  
<br>
+
::Insöfd är nu Gråbak,
<br>23.  
+
::Goin och Moin
<br>Nu stadna, Harpa!
+
::och Grafvöllud,
<br>hädan skall jag lida,
+
::Ofner och Svafner
<br>och i vida
+
::de etter-glänsande:
<br>Wallhall bygga:
+
::Nad och Nidhögg,
<br>och med Asar dricka
+
::de huggormar alla,
<br>mjödet dyra,
+
::Hring och Höggvard,
<br>af Särimner mättas
+
::af harpo-slagen.
<br>uti Odins samqväm! –
+
 
<br>
+
 
<br>24.  
+
::22.  
<br>Nu är Gunnars Harpo-sång
+
::Ensamt uppe vakar
<br>till ända qväden:
+
::Attles moder,
<br>men’skor jag förnöjt
+
::hon mig genomgrafvit,
<br>sista gången:
+
::till hjertats rötter,
<br>knappt någon konung skall härefter,
+
::suger lefren
<br>med fota-bladets qvistar
+
::och tungan sliter,
<br>slå de väl-ljudande
+
::längre unnas ej att lefva
<br>Harpans strängar.
+
::Konungs-sonen.
</blockquote></blockquote>
+
 
<br>
+
 
<blockquote>'''Noter:'''
+
::23.  
<br>*) En sång af detta namn omtalas sålunda i Olof Tryggv. Saga: Tog då Gesten harpan sin, och spelade väl och länge om qvällen; så att allom tycktes en glädje att höra derpä: och slog då Gunnars Slagr och till slut sången om Gudruns list, den fordnas, den hade man alldrig förr hört. — Men att nämnde Gunnars-Slagr icke finnes mer, i någon af de kände Eddiska samlingar; och att den som här införes efter de Handskrifter Herr G. Magnæus och Rask på Island funnit, blott är en lycklig härmning och fullkomligen i forntidens anda författad sång; derom äro de fleste Fornforskare öfverens. Se vidare i A. Magn. Commissionens anmärkningar till denna Sang, och Prof. Rasks, i Noten till Texten, meddelade omdöme.</blockquote>
+
::Nu stadna, Harpa!
<br>
+
::hädan skall jag lida,
 +
::och i vida
 +
::Wallhall bygga:
 +
::och med Asar dricka
 +
::mjödet dyra,
 +
::af Särimner mättas
 +
::uti Odins samqväm! –
 +
 
 +
 
 +
::24.  
 +
::Nu är Gunnars Harpo-sång
 +
::till ända qväden:
 +
::men’skor jag förnöjt
 +
::sista gången:
 +
::knappt någon konung skall härefter,
 +
::med fota-bladets qvistar
 +
::slå de väl-ljudande
 +
::Harpans strängar.
 +
 
 +
 
 +
----
 +
 
 +
 
 +
'''Noter:'''
 +
<br>*) En sång af detta namn omtalas sålunda i Olof Tryggv. Saga: Tog då Gesten harpan sin, och spelade väl och länge om qvällen; så att allom tycktes en glädje att höra derpä: och slog då Gunnars Slagr och till slut sången om Gudruns list, den fordnas, den hade man alldrig förr hört. — Men att nämnde Gunnars-Slagr icke finnes mer, i någon af de kände Eddiska samlingar; och att den som här införes efter de Handskrifter Herr G. Magnæus och Rask på Island funnit, blott är en lycklig härmning och fullkomligen i forntidens anda författad sång; derom äro de fleste Fornforskare öfverens. Se vidare i A. Magn. Commissionens anmärkningar till denna Sang, och Prof. Rasks, i Noten till Texten, meddelade omdöme.
  
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 16:10

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Islandsk.gif Svensk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Gunnars harpo-sång*)

öfversat af
Arvid August Afzelius



1.
Fordom hände att Gunnar
fördes att dö,
Gjukes son,
i Gråbaks (ormarnes) salar:
hans fötter lösa voro,
men hans händer bundna
med fjättrar hårda.


2.
Lemnad vardt en harpa
åt den djerfve, folkens höfding,
han visade sin idrott,
fotblads - qvistarne han rörde
konsteliga trampade
harpans strängar:
ej sådan konst var öfvad
af någon ann’ än konungssonen,


3.
Söng då Gunnar,
så ljudande:
fick harpan röst,
som menniska det varit,
och icke mindre ljuf,
än om det svanens varit;
det klang i ormasalen
utaf de gyllne strängar:


4.
Min syster vet jag,
osällast gift bland alla,
och fästad vid
Niflungarnes Niding.
Attle hembjöd
Högne och Gunnar,
fränder sina
och mördade båda.


5.
Strid fingo de
för gästabud,
och fiendskap
får dryckes-glädje:
det månd’ evigt spörjas,
medan verlden står:
så med fränder fordom
ingen lekte.


6.
Hvi rasar du så, Attle!
uppbragt utaf vrede:
Brynhild vållde
sjelf sin död,
och Sigurds
svåra bane;
Hvi vill du låta
Gudrun gråta?


7.
Söng fordom korpen
å högan qvist,
om vår ofärd;
mig sade Brynhild,
Budles dotter,
hur' Attle skulle
oss besvika:


8.
Det sade äfven Glömvor.
när vi samman sofvo
sista gången
i samma hvilostad:
hade min maka
starka drömmar;
”Far nu icke, Gunnar!
svekfull är dig Attle:


9.
Spjut såg jag färgadt
i ditt blod;
en galge upprest,
för Gjukes söner:
Dig Disor tyckte jag
hem till sig bjuda:
eder månde, bröder!
försåt beredde varda.” -


10.
Qvad också Kostbera
om villadt ristade runor
och betydande drömmar:
Friskt var hjertat
i Furstliga brösten;
ingen månde frukta
döden hårda.


11.
Oss hafva Nornor
åldren utmätt,
åt Gjukes söner
efter Odins vilja:
Mot sitt öde
ingen kan sig vakta
eller ryckt frän lyckan
på sitt hjerta trösta.


12.
Det mig gläder, Attle!
att du icke hafver
de ringar röda,
som Hreidmar egde
ensam vet jag, hvar det gull
förborgadt ligger,
sedan J från Högne
hjertat skurit.


13. Det mig gläder, Altle!
att J, Huna-barn!
at Högne leende
skurit bort hans hjerta:
Ej gaf sig Niflungen,
vid såret djupa,
ej skiftade han färg,
vid döden svåra.


14.
Det mig gläder, Altle!
att du har förlorat
män af dina, många
som de förnämste voro,
för svärden våra,
förr'n du går att dö:
Så har ock vår fagra syster
fällt din broder.


15.
Ej skall än Gunnar
med bäfvan tala,
Gjukes son
i Grafvitners boning:
ej sorgsen komma
till Här-fadren;
förr har ock Fursten
sig vant vid smärtan.


16.
Förr skall mig Moin
till hjertat grafva ,
och Nidhögg
njurarne suga,
Linn-orm och Långbak
lefren slita ,
än jag skall lemna
min hug-prydnad.


17.
Det månde Gudrun
gräsligt hämnas,
att oss Attle
svikit hafver;
Hon skall dig, konung!
dina söners
varma hjertan gifva,
till afton-vard:


18.
Och mjöd, blandadt
med deras blod,
du dricka månde
ur deras hufvudskålar:
den sinnes oro
dig hårdast träffar,
när dig Gudrun
slik gärning säger.


19.
Kort blir din lefnad
efter de framlidne Furstar,
du får ett elakt slut,
för brottet mot vår frändskap:
så du väl förtjent,
att det svek umgälla,
på tillskyndan
af vår syster,
dertill bragt af sorgen.


20.
Dig månde Gudrun
med spjut stinga,
och Niflungen
sid der nära:
Kringflammas skall din sal
af rödan låge:
Sedan skall å Na-strand,
du åt Nidhögg gifvas.


21.
Insöfd är nu Gråbak,
Goin och Moin
och Grafvöllud,
Ofner och Svafner
de etter-glänsande:
Nad och Nidhögg,
de huggormar alla,
Hring och Höggvard,
af harpo-slagen.


22.
Ensamt uppe vakar
Attles moder,
hon mig genomgrafvit,
till hjertats rötter,
suger lefren
och tungan sliter,
längre unnas ej att lefva
Konungs-sonen.


23.
Nu stadna, Harpa!
hädan skall jag lida,
och i vida
Wallhall bygga:
och med Asar dricka
mjödet dyra,
af Särimner mättas
uti Odins samqväm! –


24.
Nu är Gunnars Harpo-sång
till ända qväden:
men’skor jag förnöjt
sista gången:
knappt någon konung skall härefter,
med fota-bladets qvistar
slå de väl-ljudande
Harpans strängar.




Noter:
*) En sång af detta namn omtalas sålunda i Olof Tryggv. Saga: Tog då Gesten harpan sin, och spelade väl och länge om qvällen; så att allom tycktes en glädje att höra derpä: och slog då Gunnars Slagr och till slut sången om Gudruns list, den fordnas, den hade man alldrig förr hört. — Men att nämnde Gunnars-Slagr icke finnes mer, i någon af de kände Eddiska samlingar; och att den som här införes efter de Handskrifter Herr G. Magnæus och Rask på Island funnit, blott är en lycklig härmning och fullkomligen i forntidens anda författad sång; derom äro de fleste Fornforskare öfverens. Se vidare i A. Magn. Commissionens anmärkningar till denna Sang, och Prof. Rasks, i Noten till Texten, meddelade omdöme.