Forskjell mellom versjoner av «Tomten (Viktor Rydberg)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Naturlyrik och romantik
Viktor Rydberg
(1828-1895)
(Tomten (Viktor Rydberg)) |
|||
| Linje 14: | Linje 14: | ||
| + | <div class="thumb tright"> | ||
| + | {{#ev:youtube|3BVzYcuVg-c|400|left|Tomten - en vintersaga. En odödlig klassiker som sänds på SVT i jultider varje år. Av Viktor Rydberg.}} | ||
| + | </div> | ||
Ursprungligen publicerad i ''Ny Illustrerad Tidning'' 1881. | Ursprungligen publicerad i ''Ny Illustrerad Tidning'' 1881. | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Midvinternattens köld är hård, | |
| − | + | ::stjärnorna gnistra och glimma. | |
| − | + | ::Alla sova i enslig gård | |
| − | + | ::djupt under midnattstimma. | |
| − | + | ::Månen vandrar sin tysta ban, | |
| − | + | ::snön lyser vit på fur och gran, | |
| − | + | ::snön lyser vit på taken. | |
| − | + | ::Endast tomten är vaken. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Står där så grå vid ladgårdsdörr, | |
| − | + | ::grå mot den vita driva, | |
| − | + | ::tittar, som många vintrar förr, | |
| − | + | ::upp emot månens skiva, | |
| − | + | ::tittar mot skogen, där gran och fur | |
| − | + | ::drar kring gården sin dunkla mur, | |
| − | + | ::grubblar, fast ej det lär båta, | |
| − | + | ::över en underlig gåta. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::För sin hand genom skägg och hår, | |
| − | + | ::skakar huvud och hätta --- | |
| − | + | ::"nej, den gåtan är alltför svår, | |
| − | + | ::nej, jag gissar ej detta" --- | |
| − | + | ::slår, som han plägar, inom kort | |
| − | + | ::slika spörjande tankar bort, | |
| − | + | ::går att ordna och pyssla, | |
| − | + | ::går att sköta sin syssla. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Går till visthus och redskapshus, | |
| − | + | ::känner på alla låsen --- | |
| − | + | ::korna drömma vid månens ljus | |
| − | + | ::sommardrömmar i båsen; | |
| − | + | ::glömsk av sele och pisk och töm | |
| − | + | ::Pålle i stallet har ock en dröm: | |
| − | + | ::krubban han lutar över | |
| − | + | ::fylls av doftande klöver; --- | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Går till stängslet för lamm och får, | |
| − | + | ::ser, hur de sova där inne; | |
| − | + | ::går till hönsen, där tuppen står | |
| − | + | ::stolt på sin högsta pinne; | |
| − | + | ::Karo i hundbots halm mår gott, | |
| − | + | ::vaknar och viftar svansen smått, | |
| − | + | ::Karo sin tomte känner, | |
| − | + | ::de äro gode vänner. | |
| − | + | ||
| − | + | ::Tomten smyger sig sist att se | |
| − | + | ::husbondfolket det kära, | |
| − | + | ::länge och väl han märkt, att de | |
| − | + | ::hålla hans flit i ära; | |
| − | + | ::barnens kammar han sen på tå | |
| − | + | ::nalkas att se de söta små, | |
| − | + | ::ingen må det förtycka: | |
| + | ::det är hans största lycka. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Så har han sett dem, far och son, | ||
| + | ::ren genom många leder | ||
| + | ::slumra som barn; men varifrån | ||
| + | ::kommo de väl hit neder? | ||
| + | ::Släkte följde på släkte snart, | ||
| + | ::blomstrade, åldrades, gick --- men vart? | ||
| + | ::Gåtan, som icke låter | ||
| + | ::gissa sig, kom så åter! | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Tomten vandrar till ladans loft: | ||
| + | ::där har han bo och fäste | ||
| + | ::högt på skullen i höets doft, | ||
| + | ::nära vid svalans näste; | ||
| + | ::nu är väl svalans boning tom, | ||
| + | ::men till våren med blad och blom | ||
| + | ::kommer hon nog tillbaka, | ||
| + | ::följd av sin näpna maka. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Då har hon alltid att kvittra om | ||
| + | ::månget ett färdeminne, | ||
| + | ::intet likväl om gåtan, som | ||
| + | ::rör sig i tomtens sinne. | ||
| + | ::Genom en springa i ladans vägg | ||
| + | ::lyser månen på gubbens skägg, | ||
| + | ::strimman på skägget blänker, | ||
| + | ::tomten grubblar och tänker. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Tyst är skogen och nejden all, | ||
| + | ::livet där ute är fruset, | ||
| + | ::blott från fjärran av forsens fall | ||
| + | ::höres helt sakta bruset. | ||
| + | ::Tomten lyssnar och, halvt i dröm, | ||
| + | ::tycker sig höra tidens ström, | ||
| + | ::undrar, varthän den skall fara, | ||
| + | ::undrar, var källan må vara. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Midvinternattens köld är hård, | ||
| + | ::stjärnorna gnistra och glimma. | ||
| + | ::Alla sova i enslig gård | ||
| + | ::gott intill morgontimma. | ||
| + | ::Månen sänker sin tysta ban, | ||
| + | ::snön lyser vit på fur och gran, | ||
| + | ::snön lyser vit på taken. | ||
| + | ::Endast tomten är vaken. | ||
[[Kategori:Alfabetisk indeks]] | [[Kategori:Alfabetisk indeks]] | ||
Revisjonen fra 23. des. 2013 kl. 15:15
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Viktor Rydberg
(1828-1895)
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
- Midvinternattens köld är hård,
- stjärnorna gnistra och glimma.
- Alla sova i enslig gård
- djupt under midnattstimma.
- Månen vandrar sin tysta ban,
- snön lyser vit på fur och gran,
- snön lyser vit på taken.
- Endast tomten är vaken.
- Står där så grå vid ladgårdsdörr,
- grå mot den vita driva,
- tittar, som många vintrar förr,
- upp emot månens skiva,
- tittar mot skogen, där gran och fur
- drar kring gården sin dunkla mur,
- grubblar, fast ej det lär båta,
- över en underlig gåta.
- För sin hand genom skägg och hår,
- skakar huvud och hätta ---
- "nej, den gåtan är alltför svår,
- nej, jag gissar ej detta" ---
- slår, som han plägar, inom kort
- slika spörjande tankar bort,
- går att ordna och pyssla,
- går att sköta sin syssla.
- Går till visthus och redskapshus,
- känner på alla låsen ---
- korna drömma vid månens ljus
- sommardrömmar i båsen;
- glömsk av sele och pisk och töm
- Pålle i stallet har ock en dröm:
- krubban han lutar över
- fylls av doftande klöver; ---
- Går till stängslet för lamm och får,
- ser, hur de sova där inne;
- går till hönsen, där tuppen står
- stolt på sin högsta pinne;
- Karo i hundbots halm mår gott,
- vaknar och viftar svansen smått,
- Karo sin tomte känner,
- de äro gode vänner.
- Tomten smyger sig sist att se
- husbondfolket det kära,
- länge och väl han märkt, att de
- hålla hans flit i ära;
- barnens kammar han sen på tå
- nalkas att se de söta små,
- ingen må det förtycka:
- det är hans största lycka.
- Så har han sett dem, far och son,
- ren genom många leder
- slumra som barn; men varifrån
- kommo de väl hit neder?
- Släkte följde på släkte snart,
- blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
- Gåtan, som icke låter
- gissa sig, kom så åter!
- Tomten vandrar till ladans loft:
- där har han bo och fäste
- högt på skullen i höets doft,
- nära vid svalans näste;
- nu är väl svalans boning tom,
- men till våren med blad och blom
- kommer hon nog tillbaka,
- följd av sin näpna maka.
- Då har hon alltid att kvittra om
- månget ett färdeminne,
- intet likväl om gåtan, som
- rör sig i tomtens sinne.
- Genom en springa i ladans vägg
- lyser månen på gubbens skägg,
- strimman på skägget blänker,
- tomten grubblar och tänker.
- Tyst är skogen och nejden all,
- livet där ute är fruset,
- blott från fjärran av forsens fall
- höres helt sakta bruset.
- Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
- tycker sig höra tidens ström,
- undrar, varthän den skall fara,
- undrar, var källan må vara.
- Midvinternattens köld är hård,
- stjärnorna gnistra och glimma.
- Alla sova i enslig gård
- gott intill morgontimma.
- Månen sänker sin tysta ban,
- snön lyser vit på fur och gran,
- snön lyser vit på taken.
- Endast tomten är vaken.
