Om snöns växlande former
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om snöns växlande former
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Första boken, kap. 22
Nyckelord: – Huru vindar och hvirflar uppstå. – Orsaker till luftens fenomen. – Augustinus i skriften Super Genesim. – Luften. – Företeelsernas orsaker äro himlakropparnas rörelser. – Rimfrost. – Snö. – Hagel. – Hagelby. – Inverkande omständigheter: orten, tiden, stjärnorna. – Skiftande snöformer i Norden. – Snarare att beundra än utgrunda. – 20 olika former under ett dygn. – Silfverskålar. – Ylle- och linneväfnader. – Snö skadar ögonen, ättika tänderna och törnen fötterna.
FÖR ATT kunna förklara vidstående afbildningar af snö, särskildt på fönstrens rutor, bör man lägga märke till det faktum, att i luften finnas vissa luftartade ämnen, som utgöra orsaken till vindar och hvirfvelstormar, vissa vätskeämnen, som ge upphof åt moln, regn, snö, hagel, sol, och månringar, regnbågar o. s. v., samt vissa eldämnen, som alstra blixt, ljungeld, flammande sken, åska och åtskilliga andra eldfenomen äfvensom kometer. För att man ännu bättre måtte förstå detta, må anföras hvad Augustinus säger (i skriften Super Genesim): Denna lägre, töckniga luft blir genom fuktiga utdunstningar tjock. När den kommer i rörelse, alstrar den vindar och, häftigare upprörd, eld och tordön; när den koncentreras, åstadkommer den moln och, ytterligare förtätad, regn; afkyld ger den snö, bragt i uppror hagel, fördelad klart väder, allt på grund af Guds outrannsakliga allmakt, hvilken styr allt hvad Han skapat, från det högsta till det lägsta. Sålunda intränga i själfva den atmosfär, som närmast omgifver jorden och därför räknas såsom lägst, lätta dunster, hvilka blanda sig med luften, som, ytterligare förtyngd af den kyla som tillhör natten, afsöndrar den klara daggen. Men om kölden tilltager och frosten blir hvitare, hvitna ock dessa dunster. Yttermera säger Aristoteles (Meteor. I): Den ursprungliga orsaken till utvecklandet af jordens och vattnets ångor, hvilka vid sitt uppstigande åstadkomma företeelser i luften, är himlakropparnas, d. v. s. solens och de öfrigas, rörelser. Ty i samma mån som solen närmar sig till eller fjärmar sig ifrån dessa materier, är hon orsaken till alltings födelse eller tillintetgörelse som inträffar inom dem, d. v. s. till allt som alstras i dem. Ty då hennes värme intränger i jorden, framkallas af henne en fuktig eller torr ånga, och denna fördelar sig i åtskilda arter o. s. v. Men när den uppstigande ångan kommer i beröring med stark köld, uppstår rimfrost, som ej är annat än ånga som stelnat i molndigra och kalla regioner, från hvilka snö, isbark och hagel falla. Ty snö kommer ur moln i hvilka köld och ånga sammanfrusit; hagel åter ur moln långt äflägsna från jorden. Det alstras af fruset regn snarare om dagen än om natten och upplöses i vatten mycket hastigare än snö; när det är af värsta slaget, kan det godt kallas storm [»hagelby»]. Enär alltså alla de ofvannämnda företeelserna inträffa på grund af speciella, från hvarandra skilda orsaker, beroende på olikheten i lokala förhållanden, tidsomständigheter och stjärnornas växlande inflytelser, ligger det för öppen dag, att man öfverallt och särskildt i de nordiska samt de dem närliggande länderna skall äga tillfälle att taga i ögnasyn en mångfald af underbara former och bilder af snö; ja, ju mera man närmar sig nordpolen, desto mera synes snön växla i mängd och beskaffenhet, så att man snarare kan beundra detta förhållande än utgrunda orsaken, hvarför och på hvad sätt så många former och bilder, hvilka ligga utom konstnärernas skapargåfva, så hastigt gestalta sig i så mjuka och obetydliga ting. Det är nämligen ej sällsynt, att man under ett enda dygn kan få se 15 eller 20 eller understundom ännu flera olika former, och samma växling uppträder på de glasrutor som för att utestänga kölden anbringas öfver fönsteröppningarna i uppvärmda stugor. Då man nämligen oupphörligt eldar i dessa för den starka köldens skull, har man tillfälle att se huruledes genom den yttre köldens inverkan och naturens underbara konst glaset blir så smyckadt med växlande bilder, att en konstnär hvilken som helst vid åsynen däraf snarare kan beundra naturens härlighet än efterlikna den. Dock lyckas konstfliten att med snillets hjälp utforska och framställa många af dessa figurer till hemmens prydande och förskönande och åstadkommer sålunda konstverk, sådana som af andra nationer knappast kunna förvärfvas vare sig med böner eller för penningar. Till följd däraf har man i det omskrifna landet kunnat få se åtskilliga silfverskålar förträffligt arbetade förmedelst detta slags konstskicklighet, liksom man äfven finner många dyrbara väfnader, både af ylle och linne, med inväfda undersköna mönster; hvarom vi skola orda längre fram på tal om målning och väfnadsslöjd. Man finner alltså, att de nordiska folken äro begåfvade med ej oansenligt snille, och att de taga lärdom af naturens sköna föremål i ej mindre grad, än annorstädes i världen konstnärer låta leda sig af snillrika mästare. Hvad nu beträffar haglet, när det företer en vidunderlig storlek, nämligen af ett människo eller kalfhufvud, så pläga invånarna lägga märke till, att det bebådar stor dödlighet. Och detta motsäges ej af erfarenheten, alldenstund köld och snö skada ögonen, liksom ättika är menlig för tänderna och törnen för fötterna.
