Tredje delen: Spådomslära (Læstadius)
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Fragmenter i Lappska Mythologien
1845
Tredje Delen innehållande
Spådomsläran
eller korta underättelser om Lapparnes beryktade Trollväsende
SIDEN ER UNDER OPBYGNING
§. 1.
Uti denna del af Lappska Mythologien torde Läsaren vänta vigtiga hemligheter afslöjade, häldst mången bland de mindre Uplysta icke ännu torde vara alldeles fri från den af fäderna ärfda fördomen, att Lapparne verkligen kunna trolla; en och annan spefogel, som gör narr af all tro på andeverldens verkningar, torde äfven vilja profitera af konsten, om han kunde lära sig trolla, för att dermed stärka sina materialistiska åsigter: men Författaren, som sjelf icke är någon Trollkarl, och skulle icke heller hafva mycken lust, att lära sig konsten, har dock efter noggrann pröfning måst anföra sådana facta, hvilka det icke är så lätt, att bortresonera. Uppenbarelsen nekar icke möjligheten af verklig spådomskonst, eller vissa individers förmåga att stå i Rapport med andeverlden, föranledd af naturliga eller ock förhvärfvade Sjukdomsanlag i Organismen, ehuru det var strängeligen förbudit i Mose Lag, att hafva något Umgänge med de döda. På denna Grund anser Förf. hvarje factum, som i vårt materialistiska tidehvarf bidrager att stärka de otrognas öfvertygelse om tillvaron af en verkligt existerande andeverld, vara värdt, att undersökas och framdragas i ljuset, ehuru den öfvertygelse som möjligen vinnes på denna väg om Själens fortfarande sjelfmedvetande efter döden, bidrager föga eller intet till menniskans moraliska förädling, hvartill fordras någonting helt annat, än blotta öfvertygelsen om ett fortfarande lifs tillstånd efter Döden. Likväl ser man af Historien, att den Allmänna Folktron om ett fortfarande efter Döden är nyttig i politiskt afseende, så vida den kan tjena till en hållhake för de villda passjonerna, hvilka utan tvifvel skulle bryta löst i det vildaste raseri, derest massan af folket kunde få den öfvertygelsen, att menniskan dör som ett kreatur. Derpå såg man nog tydliga exempel under den i Alla tider märkvärdiga Franska Revolutionen, då man Uppenbarligen dref den läran, att tron på Själens odödlighet hörde till menniskoslägtets dårskaper.
§. 2.
Då vi tala om Lapparnes Trollväsende, måste man Noga skilja emellan veritabla Trol karlar och Charlataner, af hvilka de förstnämde lära varit nog sällsynta, men af de sednare, som blott gåfvo sig ut för hexmästare, men kunde dock ingenting uträtta, fanns det visserligen en stor mängd. Leem anmärker, att Spåmännen, Nåideh, voro i stort anseende bland Lapparne, och Jessen säger (pag. 54), att de ansågos som profeter, de der förkunnade hemliga och tillkommande ting. De voro Lapparnes prester, som förrättade offren, och ansedde som Patriarcher, emedan de genom sina vidskepliga påfund styrde menigheten. Det är också redan förut anmärkt (§ 28, 2. del), att Spåmännen icke öfvade sin konst för intet; hvadan Spådomskonsten var så mycket mera eftersträvad, som den förskaffade sin innehafvare ära och anseende: man fruktade för en Trollkarl, som för Sjelfva döden. Men redan Högström på sin tid gjorde den anmärkningen, att veritabla Trollkarlar lära vara högst få. "Uti Gellevara Församling (säger han Cap. 11: § 24), hvarest man kan räkna af Lappar till hundrade matlag, dem jag allesamman väl känner, har jag ej öfver par personer fått namn på, som blivit ansedde för sådane, att de kunnat i detta målet något göra. Jag talar ej om dem, som brukat allehanda skrock och vidskeppelser, emedan sådant sker snart allmänt, utan blott om dem, som ibland Lapparne blifvit hållne för Trollkarlar, och som kunnat genom Trolldom göra sin nästa något godt eller ondt." Häraf finner man, att de veritabla Trollkarlarne varit högst få; men deraf följer dock icke, att sådane Alls icke funnits till. Samme Högström, som sedan blef Theologie Doctor och Contracts prost i Skellefteå, och var på sin tid en tänkare och filosof, hvilket kan synas af hans Förnuftiga tankar om Gud, yttrar sig i § 26 om Lapparnes Trollväsende: "Jag nekar ej, att Trolldom kan brukas så väl ibland Lapparne, som andra folkslag; och mäst hos dem, som minst veta etc. Men jag har den tron, att den högste ej någonsin tillstått eller tillstäder, att dessa konster blifva så Allmänt brukade, som man föregifvit. Ty det är för mig obegripeligt, huru någon Nation kunde blifva beståndandes, hos hvilken ett så grufligt Trolleri föröfves, som man för detta berättat om Lapparna". "Med Trolldom höras de sällan skada hvarandra, men väl - med hugg och slag. Om samma konster blifvit nu i Lappmarken mindre öfvade än förr, sedan man märkt, att de största Trollkarlar varit gemenligen de största stackare, är mycket troligt. Men det är vist, att de äro få, som lägga sig deruppå; och då desamma något besynnerligt uträtta, så är det ibland dem så sällsamt och underligt, som hos oss. Och emedan jag således har orsak att tro, det en stor del, som blifvit talt om Lapparnes Trolldom, varit blott grundat på gemene mans lösa rykten och berättelser, så håller jag det för injuriöst emot sjelfva Nationen, att tillvita dem en sådan last, för hvilken en och annan ibland dem kan vara häftad, och till hvilken de gemensamt draga en sådan leda, som någon af oss." Af detta Högströms yttrande kan man finna, att han icke nekar möjligheten af en verklig magi, ehuru han sanningsenligt visar, att det mästa af Lapparnes beryktade Trollkonster var bara Charlataneri; man har således icke skäl, att anse denne uplyste man för Skrockfull eller vidskeplig.
§. 3.
Något måste således vara sannt och hafva en positiv grund, af hvad som berättats om Lapparnes Siarförmåga. Vi kunna till en början framlägga några prof, för att fästa Läsarens Upmärksamhet på ämnet, som visserligen förtjenar Uppmärksamt begrundande af forskare i Psychologien. Prosten Torneus, hvilkens arbete jag ofta citerat, och som för sina mathematiska kunskaper samt öfriga utmärkta Lärdom icke gerna kan misstänkas för skrockfullhet, berättar en händelse, som det icke är så godt att på naturligt sätt förklara. Han säger i förenämde arbete sid. 21: "För några år sedan kom en medelålders Lapp, och bar till mig sin Spåtrumma, den jag länge påyrkat hade. Men sade han; Ändock jag denna nu bortgifver och gör mig ingen Annan Trumma, så ser jag likväl nimirum absentia (även frånvarande), och tog mig sjelf till exempel, sade allt, hvad på den resan mig händt hade, och det var allt så sannt. Hvad skall jag göra med mina ögon? sade han; jag ser, om jag vill eller icke. - - Men jag sade till samma Lapp, att han lög allt sammans, hvad han om min resa sedt hade. Ty jag ville intet, att Lappen skulle berömma sig af Satans Uppenbarelse, det han någon sanning berätta månde."
Ett annat Exempel anföres af samme Torneus, hvilket väl icke är mycket bevisande, men kan dock tjena som bevis på Författarens egen öfvertygelse om Lapparnes Spådoms förmåga. Sedan han talat om de stora Spåtrummor som Några Lappar i Kemi Lappmark lemnat ifrån sig, tillägger han: "Ibland dessa Troll-Lappar var en sina 80 år gammal, som sade sig hafva lärt den djefvulska konsten af sin fader på sitt 10de år. Densamme bekände sig hafva uti Kemi Socken förgjort en bonde, att han föll uti forsen, för ett par vantars skull, och blev borta. Han blef dömd från lifvet och fängslig nederförd; men då han skulle föras till Lands fängelset uti Pitheå, trollade han ihjäl sig sjelf, ty när han frisk och sund sattes i släden, blef han död in puncto, som han förr hade sagt, att jag kommer alldrig under skarprättarens hand."
§. 4.
Ännu ett exempel, som är litet närmare vår tid, kan förtjena anföras, ehuru det icke egentligen bevisar någon Trolldoms konst, utan snarare en kunskap om några hemliga medel, hvilka Spå Lapparne kände, fastän de blifvit fördålda för allmänheten.
Uti det fordna Enontekis, hvaraf Karesuando, efter freden med Ryssland 1809, utgör en del, bodde för ungefär 40 år sedan en Lapp, som var Allmänt beryktad bland andra Lappar, för sin Spådoms konst. Denne Lapp kom en afton in till Sockneskrifvar Grape i Maunu By, och satte sig, som vanligt framför Spis Elden med Benen i kors. Sockneskrifvar Grape, som bodde midt i Lapparnes flyttningsväg, och hade någon handel med Lapparne, kände denna Lapp ganska väl, och som han äfven hört berättas af andra Lappar, att denne Lapp var beryktad för sin Trolldom, så började Grape retas med honom, och sade: Nå! Anders. Jag har hört, att Du skall vara en stor Trollkarl: kan Du inte Trolla litet, så att jag också får se något af dina Trollkonster. Lappen, som icke var just hågad, att visa sina Trollkonster för intet, svarade helt trankilt: Kära herre! Hvarföre skall Du retas med mig? Det är ju nu ingen nöd å färde, hvarföre jag borde visa min Trollkonst. Grapen försökte väl Ännu, att öfvertala honom, men förgäfves. Lappen ville icke Alls på att Trolla. Medan nu denne Lapp, jämte Grapen och hans familj suto framför brasan, och språkade, kom en annan Lapp in, som också gaf sig ut, för att vara en Trollkarl, och satte sig midt emot den förra. Som denna senare Lapp lär Hafva sig litet i koppen, började äfven han, att retas med den först om talte Spågubben, och sade: Det går ett allmänt rykte, att Du skall vara en Trollkarl, men jag hade lust, att se om det är sannt. Vi ska försöka, att Trolla i kapp. Den Andre Lappen svarade då: Är du en Trollkarl, så är det bra; men nu är det ingen nöd å färde, som kunde påkalla vår åtgärd i den vägen. Derföre ber jag dig vackert, att Du låter mig vara i fred. Men den Andre gaf honom ingen frid, utan höll på, att retas med den rätta spå Gubben så länge, att han blef ond. Då stiger den rätta Spå Lappen opp, och sticker bara handen i brasan, makar undan de brinnande träden, och tar näfvan full med brinnande kol, hvilka han stoppar i mun, och tuggar, så att Eld och läge står ut genom truten. Då sätter han sig ner igen och säger till den andra Lappen: är Du en Trollkarl, så gör sammaledes! Men den andra Lappen blef förskräkt, och gick ut. Hela detta Uptåg, åskådades af Sockne Skrifvar Grape och familj, hvilkens Änka och Ännu lefvande Barn berättat händelsen för mig.
§. 5.
Att tugga glödande kol, var en mycket vanlig Manöver bland de gamle Spålapparne, hvarom framdeles skall berättas mera; och man kunde således fråga, om detta var bara en Taskspelarkonst, eller om de kände något hemligt medel, att förtaga Eldens verkan.
Samme Lapp begaf sig sedermera till Norrige. Der träffade han en gång några bekanta från hemorten, som hade begifvit sig dit på Fiskeri. Dessa hade fått ymnigt med Fisk på Fiskar platsen, och ärnade begifva sig hemåt med lastad båt; men innan afresan från Fiskar platsen köpte de några pejl brennvin, för att hålla afskeds calas. Som Lappen också var der Närvarande, gåfvo Fiskarena äfven åt honom en sup. Men Lappen ville ogärna taga emot denna sup af dem. När de frågade ordsaken, hvarföre han nu var så fin, då han annars icke plägade spotta i glaset, svarade Lappen: Er förestår en stor olycka pä hemresan. Ni är i fara att drunkna helt nära hemmet. Fiskarena smålogo och lade ingen vigt derpå, men seglade ändå mycket försigtigt, emedan det ofta händer olyckor i Norrska fjordarna, då man seglar öfverdådigt med lastad båt. Slutligen sade den ena af Fiskarena då de redan voro blott några stenkast från hemstranden: Det var strunt till Spåman den Lappen, som förespådde oss, att vi skulle komma i lifsfara på hemresan: Vi Äro nu så godt som hemma och ingen Olycka har händt oss. Men i det samma kom en Vindfläckt, och båten kantrade: Fiskarena kommo med möda på Båt kölen, och blefvo räddade; Men Spåman skulle hafva rätt. Uti detta exempel har man en förutsägelse, som icke lär vara så lätt att förklara. Uti en sådan förutsägelse, som denna, hjelper ingen vanlig logik.
Fodnoter
