Lilla Rosa (Variant 1)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


21. Lilla Rosa
Variant 1


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Rosa lilla tjente på konungens gård —
Med ära och med dygd —
Och der tjente hon i åtta runda år.
I vinnen väl, I vinnen väl bäde rosor och liljor.


2. Hon tjente der inte så mycket för lön,
Som för den unga hertigen var henne så skön.


3. Och hertigen han reste till främmande land:
»Och Rosa, lilla Rosa, du tag ingen ann'!»


4. Och medan han var borta i främmande land,
De gåfvo lilla Rosa en grefve uti hand.


5. Och Rosa lilla gångar i sin kammare in,
Der skrifver hon ett bref med tårar uppå kind.


6. Och Rosa lilla talte till den skeppareman:
»Ni fören detta bref i unga hertigens hand!»


7. När skepparen kom i det främmande land;
Så gaf han det brefvet i hertigens hand.


8. Och hertigen han sadlade sin gångare god,
Så rider han väl fortare än foglen han flög.


9. Och när som han kom till mölnaredam,
Så såg han de ljus, på brudbordet brann.


10. Och när som han kom uppå sin faders gård,
Hans faders små söner för honom ute stå.


11. »Och hören I, mina svenner små,
Viljen I med buden för Rosa lilla gå?»


12. »Här sitter lilla Rosa och skänker mjöd och vin,
Och ute sitter hertigen med tårar uppå kind.»


13. »Här inne sitter Rosa med utslaget hår,
Och ute sitter hertigen, ja, ute på vår gård.»


14. Och Rosa lilla hastigt från bredan bord sprang,
Och mjödet och vinet det efter henne rann.


15. Och Rosa lilla sprang i hertigens famn;
De talte så mycket om kärlekens harm.


16. De talte så mycket om kärlekens harm,
Till dess de sutto döde i hvarandras famn,


17. De lade lilla Rosa på förgyldan en bår.
Men hertigen de lade på granstörar två.


18. De svepte lilla Rosa i nettelduk fin,
Men hertigen de svepte i valmar och skinn.


19. De lade lilla Rosa allt uti kyrkogård,
Men hertigen de lade långt söder derifrå.


20. Men han fick ingen ro hvarken natt eller dag,
Till dess de blefvo lagda i en och samma graf.


21. Det växte upp en lind på båda deras graf,
Och gröna hennes qvistar och bleka hennes blad.


22. Och det stod ock beskrifvet uppå de bleka blad
Med ära och med dygd —
»Min fader skall mig svara en gång på domedag.
I vinnen väl, I vinnen väl både rosor och liljor.


_____


Se varianter af denne vise:
Lilla Rosa
Variant 2