Magnus Brostrup Landstad biografi

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Magnus Brostrup Landstad

Biografisk oversigt

Magnus Brostrup Landstad
(1802-1880)

Landstad, Magnus Brostrup, norsk skald, folklorist och präst, f. 7 okt. 1802 i Maasö prästgård (Västra Finnmarken), d. 8 okt. 1880 i Kristiania, blef student 1822, teol. kandidat 1827 och började året därpå prästerlig verksamhet. L. var 1834–39 kyrkoherde i Kvitseid, 1839–49 i Seljord (i Telemarken), 1849–59 i Fredrikshald och därefter i Sandeherred samt tog afsked 1877. Starkt gripen af romantiken, samlade han de rika traditioner af folkdiktning, som Iefde på allmogens läppar. Hans Norske folkeviser (1851-53) är en hufvudkälla för nordisk och norsk tradition. Harm öfver böndernas i Telemarken pietetslösa nedrifvande af den gamla kyrkan på Nesland (Vinje socken) inspirerade honom till det gripande kvädet "Neslands kirke" (1852), som ej litet bidrog att väcka det slumrande sinnet för de forntida minnena. Ännu betydelsefullare var L:s Kirkesalmebog, som han 1852 fick i uppdrag att utarbeta, 1861 framlade i utkast och 1869 lyckades få auktoriserad till kyrkligt bruk; den har efter hand aflöst de äldre psalmböckerna från ortodoxiens och rationalismens tid. 1879 utgaf han en samling Digte og sange och 1880 Gamle sagn om Hjartdölerne.
O. A. Ö.

Kilde: Nordisk familjebok, 1904-1926