Om Götarnas tre hufvudgudar
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om Götarnas tre hufvudgudar
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Tredje boken, kap. 3
Nyckelord: – Tre gudar. – Tor. – Oden. – Frigg. – Venus. – Fredag. – Människooffer. – Båda könen beväpnade. – Tolf stjärnor. – Torsdag. – Torsmånad. – Odens dag. – Mars krigets gud.
HOS DE GAMLA hedniska götarna höllos, såsom min kärälskelige broder och företrädare, ärkebiskopen i Upsala Johannes Magnus klarligen visar i början af sin historia, tre gudar i högsta ära och vördnad. Den förste af dessa var den mäktige guden Tor, hvilken dyrkades sittande i högsätet med ett hyende under sig. På hans bägge sidor befunno sig två andra gudaväsen, nämligen Oden och Frigg. Tor, heter det, tronar i luften och råder öfver tordön och blixt, behärskar vindar, moln och klart väder, bär omsorg om årsväxten jämte alla slags frukter och afstyr farsoter. Den andre, Oden, d. v. s. den starke, råder för krig, i det han bringar människorna hjälp mot fiender. Han har sin plats vid själfve Tors högra sida och är så lysande till sitt rykte, att alla folk hyllade honom så, som vore i honom ett ljus skänkt världen, och ingen plats fanns till på hela vida jorden (enligt Saxos uppgift) som ej stod i hans väldighets lydno. Den tredje gudomen, Frigg, rådde för fred och vällust, och hennes bild blottade utan blygsel könet; i detta hänseende åtnjöt hon hos götarna samma vördnad som Venus hos romarna, och fredagen (frigedag) är ännu i våra dagar alltjämt helgad åt henne. I bild plägade hon framställas med svärd och båge samt försvarsvapen, alldenstund i dessa landsändar bägge könen städse voro flinka i vapnens bruk. Tor åter afbildades med krona och spira samt tolf stjärnor, och med hans storhet ansågs ingenting till närmelsevis jämbördigt. Också han har fått sig tillagd en dag i veckan, ja äfven första månaden i hela året [torsmånad], hvilken vi kalla januari. I bildliga framställningar återgifves Oden beväpnad, liksom Mars enligt en liknande hednisk villfarelse hos romarna, och till evärdlig åminnelse har äfven han fått en dag sig ägnad, nämligen onsdagen. Men enär han redan i lifvet öfver hela Europa ernått gudatitel, därför att han i krigiska bedrifter ej hade sin öfverman, så tror man sig häri hafva funnit anledningen till, att goterna (såsom Dio Græcus, Ablabius och Jordanes betyga) påstått, det Mars, hvilken i forntiden betraktades såsom krigets gud, blifvit född hos dem, såsom äfven en skald säger:
- »Fader Gradivus själf, som leder de getiska vapnen.»
Denne gud hafva goterna städse blidkat med de gräsligaste offer, nämligen genom att döda sina fångar, förmenande att han i egenskap af krigsledare lämpligen bör försonas med människoblod, denne gud af hvilken de i sin tur inhämtat en så grundlig förfarenhet i krigets mångsidiga konst, att de, efter att ha besegrat Europas och Asiens mäktigaste riken, vunnit det högsta rykte för mannamod.
