Vis kilden til Linden

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Linden]] !! 
|-
|}


[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''71. Linden'''</big></big>


'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>




::1. Och jungfrun hon gångar i rosende lund, 
::Der fick hon se ståndande så fager en lind. 
:::Den allri’n’gen sorg fördrifva kunde. 


::2. »Här ståndar du, lind, så fager som du är, 
::Med förgyllande blader, som du också bär.» 


::3. »Det är väl inte åt att du så rosar mig, 
::För lyckan är bättre för dig än för mig.» 


::4. »I morgon komma friare, som fria till dig, 
::Och då komma timmermän, som skåda uppå mig.» 


::5. »Så hugga de mig till en altarespång, 
::Der mången grofver syndare skall hafva sin gång.» 


::6. »Så hugga de mig till ett altareträ, 
::Der mången grofver syndare skall falla på knä.» 


::7. »Och kära du lind, emedan du kan tala: 
::Är ingen i verlden till, som dig kan hugsvala?» 


::8. »Och ingen är i verlden, som mig kan hugsvala, 
::Förutan kung Magnus, den jag aldrig med får tala.» 


::9. Och jungfrun hon satte sig neder att skrifva: 
::»Ack, hade jag någon, som det brefvet kunde föra!» 


::10. Strax kom det der fram en falk så grå: 
::»Jag för väl det bref till kung Magnus' gård.» 


::11. Och falken tog brefvet allt i sina klor, 
::Så lätt flyger han dit kung Magnus han bor. 


::12. Kung Magnus tog brefvet ur falkens klor; 
::Så hastelig läste han hvart endaste ord. 


::13. Kung Magnus han talte till tjenarena så: 
::»I sadlen mig strax upp gängaren grå!» 


::14. »I sadlen mig strax upp rinnaren röd, 
::För jag skall rid' och frälsa min stackars fastemö!» 


::15. Kung Magnus han satte sig på rinnaren röd, 
::Så red han litet fortare än falken han flög. 


::16. Kung Magnus föll ned allt uppä sina knä', 
::Så kysste han den jungfrun i lindeträd. 


::17. Kung Magnus föll ned för jungfruns fot, 
::Så kysste han henne på linderot. 


::18. Kung Magnus tog linden allt uti sin famn; 
::Så fager en jungfru af henne upprann. 


::19. Kung Magnus lyfte jungfrun på gångaren grå; 
::Så red han med henne allt uppå sin gård. 


::20. Kung Magnus han satte den jungfrun på sitt knä, 
::Och gaf’na gullkronan och fästningen med. 
::Den allri’n’gen sorg fördrifva kunde.   
 


::_____


::Se '''[[Linden (Variant)|''Variant'']]''' af denne vise	



[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]