Forskjell mellom versjoner av «Samisk religion – Solen»
| (19 mellomliggende revisjoner av 2 brukere er ikke vist) | |||
| Linje 3: | Linje 3: | ||
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk | !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk | ||
|- | |- | ||
| − | ! Denne teksten finnes på følgende språk ►!! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Samisk | + | ! Denne teksten finnes på følgende språk ►!! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Samisk religion – Solen]] !! !! |
|- | |- | ||
|} | |} | ||
| Linje 10: | Linje 10: | ||
[[Fil:Samisk solsymbol-2.jpeg|thumb|300px|<center>'''Samisk solsymbol'''<br>''Ill.: clm.''</center>]]<center>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''</center><br> | [[Fil:Samisk solsymbol-2.jpeg|thumb|300px|<center>'''Samisk solsymbol'''<br>''Ill.: clm.''</center>]]<center>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''</center><br> | ||
<center><big>[[Samisk religion – en tematisk kildesamling|'''Samisk religion</big><br> – en tematisk kildesamling''']]<br><br>[[Bruker:Carsten|'''Carsten Lyngdrup Madsen''']]<br>© 2026 | <center><big>[[Samisk religion – en tematisk kildesamling|'''Samisk religion</big><br> – en tematisk kildesamling''']]<br><br>[[Bruker:Carsten|'''Carsten Lyngdrup Madsen''']]<br>© 2026 | ||
| − | <br><br><big><big><big><big>'''Solen'''</big></big></big></big | + | <br><br><big><big><big><big>'''Solen'''</big></big></big></big></center> |
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Samuel Rheen'''</big><br><br>Den tredie Afgudh lapparna offra ähr Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman at the wäll må trijfwas, hwarföre the och offra henne Vnge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet. och dhet således. | ||
| + | |||
| + | Thee slachta den Reen som trumban uthwijser, och sy een hwijt trådh igenom Reenens högra öra, till een betäcknelse dett offret skall Sohlen tillhöra, sedan när Reen ähr slachtadt, taga the ett lijtet Stycke kiött af alla des ledamötter, thet the sättia på een owredin wijdia, som är sa wijdh som ett half tunne band, huilket the Opphängia på een högh lafwa baak om kottan, ther the och offra Thoren, alle the förnämste been läggia the i Cirkel wijss på lafwan, och Skall så detta offret Sohlen tillhöra.<br><br>''Kilde: Samuel Rheen, 1671: En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfarellsser. Gengivet i Wiklund, 1897., s. 42f.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Nicolai Lundius'''</big><br><br>Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur.<br><br>''Kilde: Nicolai Lundius, 1675: Descriptio Lapponiæ. Gengivet i Wiklund, 1905, s. 15''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Thomas von Westen'''</big><br><br>Man må förfäras öfwer de grufweliga willfarelser, som hafwa gådt i swang ibland Lapparna här tils, dess like hafwer icke warit ibland många Hedningar. | ||
| + | |||
| + | Det förnämsta af de omwände Lappars bekännelse är: | ||
| + | |||
| + | (a) de månge afgudar de haft hafwa. Radien, Alskin, Radien Gudde, s. Weralden Olmaj, Hoderaca, Bier Salmai, Pare (Solen), Maderakka, Saderakka (jordgummor från helfwetit), Vgsacha, Ingshacha, Sexgaldmi, Stillbalmai, Giasealmai, &c.<br><br>''Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Paulus Samilin'''</big><br><br>'''Beifwe''', Solen, den dyrcka ock lapparne för en gud, och det till den ändan, at hon skal skina klar och giöra at gräset wäxer till renens föda.<br><br>''Kilde: Paulus Samilin, 1723: Paulus Samilins uttydning af de lapska orden i von Westens bref. Gengivet i Reuterskiöld, 1910, s. 13.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 20: | Linje 53: | ||
|} | |} | ||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Sigvard Kildal'''</big><br><br>'''Guder som bor i Stiernehimmelen'''</big><ref> Jessen S. 8. Wæroldske Guddomme.</ref><br>4. ''Beive''<ref> Saaledes ogsaa hos Leem S. 411, og hos Jessen S. 12.</ref> ell. ''Beive Neid'', det er, Solen eller Soel – Jomfruen, som med sit Skin og sin Varme forfrisker Jorden, og giver Rensdyr Föden. Hende ofres et hvidt Kreatur og St. Hans Aften ophænges til hendes Ære en Löv- eller Græsring, som kaldes Soelring, samt koges en Meelgröd med Smör udi, som ædes hende til Ære, at hun skal være en mild Herskerinde i Himlen. Derfor kalde Finner og Lapper hende: Himmelens Dronning. | ||
| + | <br><br>''Kilde: Sigvard Kildal, 1730: Efterretning om Finners og Lappers hedenske Religion. Gengivet i Abrahamson, 1807, ss. 452-453.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Carl Solander'''</big><br><br>'''Beiwe-Neida''', Solpiga, h:ken skal bo up wid Solen, och har fått offer på samma sätt som verallden ollmaj, dock af hwita Creatur, och i ställe för trä och klyfwan wid offer altaret, giöres Solen til ähra en ring af trä, stor som en fierdingzbotn, den de kalla Solring, hwilken med Figurer utskiäres, och smörjes med blod: hänne offras, at Solen skal liufl: skina, och undertiden som soml:e wilja säja, för dem som sitt förstånd förlorat. Wid S:t Hans tid ätes Solgröt, Solen til ähra.<br><br>''Kilde: Carl Solander, 1727: Mag. Carl Solanders relation om den norska lappmissionen och lapparnas hedendom. Gengivet i Reuterskiöld, 1910, ss. 17-27.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 27: | Linje 74: | ||
<blockquote><big>'''Pehr Högström'''</big><br><br>Om några Lappar holla, efter ''Schefferi'' berättelse<ref>Lappon. pag. 98.</ref>, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit.<br><br>''Kilde: Pehr Högström, 1747: Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser i Beskrifning Öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker, s. 186.''</blockquote> | <blockquote><big>'''Pehr Högström'''</big><br><br>Om några Lappar holla, efter ''Schefferi'' berättelse<ref>Lappon. pag. 98.</ref>, Solen i någon Gudomelig wördning, har jag wäl denna tiden ej kunnat förmärka, dock har jag träffat Lappar, som berättat sådant fordna tider hafwa warit brukeligit.<br><br>''Kilde: Pehr Högström, 1747: Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser i Beskrifning Öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker, s. 186.''</blockquote> | ||
|} | |} | ||
| − | |||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 37: | Linje 83: | ||
|} | |} | ||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Knud Leem'''</big><br><br>I. ''Beive'', det er, Solen, som Lapperne have kaldet en Gud, der med sit Skin opvarmer Jorden, og giør, at Græsset voxer til Rensdyrenes Føde, og paa det Solen skal skinne vel, da have Lapperne ofret til hende baade hvide Creature, saa og St. Hans Aften ædt hende til Ære en Grød, kaldet Soel-Grød. De have og ofret til Solen for adskillige Sygdomme, besynderlig for Mangel paa Forstanden.<br><br>''Kilde: Knud Leem, 1767: Beskrivelse over Finmarkens Lapper, s. 411''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 47: | Linje 99: | ||
|} | |} | ||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Jonas Ulrik Grönlund'''</big><br><br>'''Peiwe''' (solen) var den tredje stora gudomligheten. De dyrkade henne såsom gifvarinna af ljus och värme, och alla lefvande varelsers milda fostrarinna. De späda rehnkalfvarne, som mot högsommarn måste följa med till de höga fjellen, skulle förfrusit på de kalla drifvorna, om icke solen gjutit derutöfver sina strålar (''Peiwe labtjeh<ref>Solens tömmar.</ref>'') upplysande, värmande, lifvande och vederquickande.<br><br>''Kilde: Jonas Ulrik Grönlund, 1727: Om Lapparne och deras gudar, s. 8.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 64: | Linje 122: | ||
Som en Levning af Soldyrkelsen finder man endnu en og anden overtroisk Skik blandt Befolkningen, f. Ex. at kline Smør paa Væggen, saaledes at Solen kan smelte det, naar den igjen om Vinteren kommer tilsyne.<br><br>''Kilde: Jens Andreas Friis, 1871: Lappisk Mythologi''</blockquote> | Som en Levning af Soldyrkelsen finder man endnu en og anden overtroisk Skik blandt Befolkningen, f. Ex. at kline Smør paa Væggen, saaledes at Solen kan smelte det, naar den igjen om Vinteren kommer tilsyne.<br><br>''Kilde: Jens Andreas Friis, 1871: Lappisk Mythologi''</blockquote> | ||
|} | |} | ||
| − | |||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 72: | Linje 129: | ||
<blockquote><big>'''Gustaf von Düben'''</big><br><br>N:o 3 af gudamagterna är ''Beive'' eller ''Peive'' (finskt: päivä) = solen, sannolikt uråldrigt föremål för tillbedjan. Hon dyrkades såsom den gudamagt, hvilken upplyser och uppvärmer jorden och gör att gräset växer till renarnes föda. ”Solen”, säger Rehn (kap. 25), ”hålla de för en moder för alla lefvande djur, hon konserverar deras ren-foster och meddelar dem den naturliga värman, att de väl må trifvas”. Egentligen var det dock icke solen sjelf som framkallade gräsväxten, utan ''Sola-neita'' = solens dotter, genom hvilken äfven frost och snö upphörde (Jessen, sid. 68). Denna är sannolikt samma gudomlighet, som hos Leem (sid. 411) heter Ruona-nieid eller R.-neita, hvilken styr för de fjäll som först om våren grönska och till hvilken der före offras. Förmodligen af språk-misstag kallas hon Radien-neita: men då hon ock kallas Ruona-n., så bringar det tanken på ordet ''ruonas'' = grön, hvilket är ett rätt poetiskt namn på vårens gudinna. Friis bekräftar denna tydning (Mythol. sid. 58). — Om solens dyrkan säger redan Olaus Magnus (Lib. III, kap. 2) att denna skedde emedan solen under hela sommaren lyste dem och tillförde dem ljus i stället för vintrens tjocka mörker, och värmen i stället för den omätliga kölden.<br><br>''Kilde: Gustaf von Düben, 1873: Om Om Lappland och Lapparne, Företrädesvis de svenska.''</blockquote> | <blockquote><big>'''Gustaf von Düben'''</big><br><br>N:o 3 af gudamagterna är ''Beive'' eller ''Peive'' (finskt: päivä) = solen, sannolikt uråldrigt föremål för tillbedjan. Hon dyrkades såsom den gudamagt, hvilken upplyser och uppvärmer jorden och gör att gräset växer till renarnes föda. ”Solen”, säger Rehn (kap. 25), ”hålla de för en moder för alla lefvande djur, hon konserverar deras ren-foster och meddelar dem den naturliga värman, att de väl må trifvas”. Egentligen var det dock icke solen sjelf som framkallade gräsväxten, utan ''Sola-neita'' = solens dotter, genom hvilken äfven frost och snö upphörde (Jessen, sid. 68). Denna är sannolikt samma gudomlighet, som hos Leem (sid. 411) heter Ruona-nieid eller R.-neita, hvilken styr för de fjäll som först om våren grönska och till hvilken der före offras. Förmodligen af språk-misstag kallas hon Radien-neita: men då hon ock kallas Ruona-n., så bringar det tanken på ordet ''ruonas'' = grön, hvilket är ett rätt poetiskt namn på vårens gudinna. Friis bekräftar denna tydning (Mythol. sid. 58). — Om solens dyrkan säger redan Olaus Magnus (Lib. III, kap. 2) att denna skedde emedan solen under hela sommaren lyste dem och tillförde dem ljus i stället för vintrens tjocka mörker, och värmen i stället för den omätliga kölden.<br><br>''Kilde: Gustaf von Düben, 1873: Om Om Lappland och Lapparne, Företrädesvis de svenska.''</blockquote> | ||
|} | |} | ||
| − | |||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 95: | Linje 151: | ||
|} | |} | ||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Erik Daunius'''</big><br><br>'''Solbilden.''' Även solen, Beive, har hos lapparna åtnjutit gudomlig dyrkan. Därom säger Samuel Rheen<ref>(Sv. Landsm. 1897.)</ref>: "Den tredje afguden lapparna offra till är Solen, den de hålla för en moder för alla levande djur." Någon särskild bild av den har dock endast undantagsvis förekommit. Detta berodde sannolikt därpå att de kunde se solen på himlavalvet varje dag, när det var klart, och därför icke behövde någon synlig bild av den. | ||
| + | |||
| + | Solens dyrkan har varit densamma som åskgudens, Tors, Aijegs. (Schefferus). Där Aijeg tillbads, där tillbads även Beive. Man hade deras bilder uppställda på samma altare, och de företräddes t. o. m. av samma bild. Åskgudens bild blev därför ofta identisk med solens bild. | ||
| + | |||
| + | Beive framställdes på spåtrummorna såsom boende i mitten av himmelen. Bilden utgjordes av en fyrkant och ifrån alla dess hörn utgick en väg, varmed man ville beteckna att solens verkan och kraft sträckte sig utöver hela världen. Jessen<ref>Afhandling om de Norske Finners og Lappers Hedenske Religion.</ref> omnämner att, när lapparna i Norge offrade till solen, satte de ett trä på offerplatsen och dana det upptill som en ring besatt med taggar. Solander<ref>Källskrifter till Lapparnas Mytologi utg. av E. Reuterskiöld.</ref> uppger att som solmärke använts en stor med teckningar prydd träring. Om de ryska Tuloma lapparnas uppfattning om solen anför J. Fellman (I, s. 600): "Då solen gick ned sade de: 'Gud synes ej mera' och då den steg upp, hälsades den af dem med flera bugningar, alltid utan korstecken, då de trodde sig ej vara observerade af mig, alltid med sådant, då de funno sig bemärkta."<br><br>''Kilde: Erik Daunius, 1926: "Om de hedniska lapparnas gudabilder" i Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok 1926, s. 64.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
{| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| Linje 120: | Linje 186: | ||
|} | |} | ||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Odd Mathis Hætta'''</big><br><br>'''Beaivi''' (sola) er avbildet på runebommen, ofte som en firkantet sol, en dobbeltrombe med fire solstråler. På offersteder er solbildet omgitt av en innhegning av reinhorn. Horn og bein av kvite rein (albinos) ble ofret. Sola var en upersonlig kraft som ble personifisert gjennom Beaivi-Nieida (soljomfruen i runebommen). Sola fordrev onde ånder og sykdom. «Sol er som en moder for alt levende, (...) som gir «lys, varme og fruktbarhet.» | ||
| + | |||
| + | På første soldag etter mørketida ble en trering smurt med blod. Deretter så man på sola gjennom ringen for å hjelpe dem som hadde «forlorat forståndet».<br><br>''Kilde: Odd Mathis Hætta, 1994: Samenes gamle religion og Folketro, s. 14f.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Hans Mebius'''</big><br><br>'''Solen''' | ||
| + | En av de gudar som lokaliseras till lufthavet under stjärnfirmamentet är solguden, som är belagd i hela det samiska området. Det samiska namnet är saS. ''Biejjie'', saL ''Biejvve'', saN. ''Beaivi'', således en helt enhetlig terminologi i motsats till vad som är fallet beträffande den högste guden och åskguden. Hur solguden uppfattats och dyrkats framgår väl i källorna. Samuel Rheens beskrivning är ett exempel. "Den tredie Afgudh lapparna offra är Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman att the wäll må trijwas, hvarföre the och offra henne Unge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet […]."<ref>Rheen [1671] 1897: 42.</ref> | ||
| + | |||
| + | Det som särskilt tydligt framgår av Rheens korta karaktäristik är solens positiva egenskaper. Den ger värme och bevarar renfostren. Formuleringen "moder för alla levande djur" har en ton, som av naturliga skäl inte är fallet beträffande åskguden. N. Lundius som i likhet med Rheen förmedlar uppgifter från centralsamiskt område använder om solen samma innerliga ord: "Solen hålla de för en moder för alla lefwande diur "<ref>Lundius [1670-t.] 1905: 15.</ref> Det framgår således att solguden enligt både Rheen och Lundius föreställs som en livgivande modergestalt och därför rätteligen bör betecknas som solgudinnan. | ||
| + | |||
| + | Sigvard Kildal skriver även han på ett sätt som erinrar om Samuel Rheens beskrivning: "Beive ell. Beive Neid, det er Solen eller Soel Jomfruen, som med sit Skin og sin Varme forfrisker Jorden, og giver Rensdyr Föden. Henne ofres et hvidt Kreatur og St. Hans Aften ophænges til hendes Ære en Löv- eller Græsring, som kaldes Soelring, samt koges en Meelgröd med Smör udi, som ædes hende til Ære, at hun skal være en mild Herskerinde i Himlen. Derfor kalde Finner og Lapper hende: Himmelens Dronning.<ref>Sigvard Kildal 1807: 452 f.</ref> | ||
| + | |||
| + | Här är solgudinnans epitet antingen "Beive" eller "Beive Neid" ; betydelsen av det senare är "Solflickan". I övrigt framgår det att hon har ett samband med renskötseln och "förfriskar jorden med sin värme". Sambandet med god väderlek och gott bete som förutsättning för renskötsel framgår även i andra källor. Rituellt uppmärksammas solgudinnan dels genom offer av vita renar, dels genom en måltid på midsommaraftonen, då både män och kvinnor deltar. Vid djuroffret deltar endast män enligt Hans Skankes uppgift.<ref>Skanke [1728–1731] 1945: 207.</ref> | ||
| + | |||
| + | Innan vi lämnar källmaterialets utsagor om solen skall särskilt uppmärksammas slutorden i den återgivna texten av Sigvard Kildal, där "Beive " kallas "Himmelens Dronning". Himlarnas drottning, Regina Cœlestium är ett av Jungfru Marias epitet. Finns det ett samband mellan solgudinnan och Maria? Så tycks vara fallet, särskilt med stöd av Skankes ordlista över samiska ord. I denna skriver han "''Marianedni'', Mariæ Moder, i. e. [id est, det är] ''Peiwe'', Soolen".<ref>Skanke [1728–1731] 1945: 252.</ref> Det är inte med Jungfru Maria som solgudinnan identifieras utan med Marias mor, d. v . s. Sta Anna. Vi möter här konstellationen mellan den samiska solgudinnan och det kristna Mariakomplexet. Det finns därför all anledning att uppfatta solgudinnan som ett av uttrycken för kontakten med den medeltida kyrkans förkunnnelse om Maria. Båda kallas himlens drottning och uttrycker moderlig värme. Detta gäller givetvis den känslomässiga upplevelsen. I rituellt hänseende är skillnaden avsevärd i och med att solgudinnan bl. a. mottar offer av vita vajor. | ||
| + | |||
| + | Även beträffande solgudinnan har tolkningarna gått i olika riktningar. I två hänseenden skall detta kommenteras. Först återges de argument som anförts som stöd för att även den samiska solgudinnan har ett nordiskt ursprung. Därefter frågan om solgudinnan kan uppfattas som en antropomorf gestalt eller som en mer eller mindre neutral kraft. Uppfattningen om ''Beaivis'' nordiska ursprung utvecklas särskilt tydligt av Axel Olrik i det omfattande arbetet ''Nordens Gudeverden'' (1926–1951). Hans beläsenhet i källmaterial och aktuell forskning är påtaglig och gedigen. Utgångspunkten är som i tidigare arbeten, att samerna som enligt Axel Olrik i jämförelse med skandinaverna befinner sig på ett lägre utvecklingssstadium tycks "sakna alla förutsättningar för en högre kultur och en mer utvecklad gudsdyrkan."<ref>Olrik-Ellekilde 1926–1951: 105. Se även Olrik 1905: 46.</ref> Låt vara att denna uppfattning numera tillhör forskningshistorien, men med den som utgångspunkt blir konsekvensen inte en förutsättningslös analys. Vilka är då argumenten för det nordiska inflytandet på den samiska solkulten? Ett är förekomsten i solriterna av den flätade solring av gräs eller löv , som enligt Olrik är ett lån från nordisk bronsålderskultur, där den ringformade solsymboliken kommer till uttryck i hällristningar. Steget från bronsålder till utsagorna i 1700-talskällorna är avsevärt och ring- eller cirkelformade föremål och figurer kan antas vara ett normalt och naturligt sätt att symboliskt framställa solen även i samisk kultur utan något beroende av nordisk hällristningsssymbolik. Emellertid konstaterar Olrik att den samiska solgudomlighetens kvinnliga kön inte stämmer med bronsålderns solgud av manligt kön. För att lösa denna olikhet anför Olrik östsamisk folklore, där solen färdas över himlen med sin rensläde, underförstått att körsvennen är en man. Ursprungligen har den samiske solguden enligt Olrik haft manligt kön, osagt när förändringen till kvinnligt inträffade. Ett annat främmande inslag i solkulten är solgröten som män och kvinnor äter tillsammans på midsommaraftonen, eftersom samerna själva inte producerat mjöl utan varit nödgade att inhandla detsamma av de skandinaviska grannarna. Det är tveksamt om argument av det slag som anförts är hållbara som belägg för Olriks utgångspunkt, att samerna i jämförelse med skandinaverna befinner sig på en lägre kulturnivå. Som en viss förståelse av Olriks uppfattning skulle kunna anföras att den kan ses som ett uttryck för germanistens glädje över att få en behövlig hjälpkälla till fornnordisk religion, som är så ytterst sparsamt dokumenterad av källor från den tid då den fortfarande var levande. | ||
| + | |||
| + | Den andra frågeställningen är om ''Beaivi'' uppfattats som ett människoliknande väsen eller mer som en gudomlig kraft. I sitt arbete om samisk religion menar Rafael Karsten att nåjdtrummornas ring- eller rombformade solsymboler skulle kunna vara ett indicium på att solen "dyrkats som en opersonlig kraft eller makt". Mot detta antagande – menar Karsten – talar den sydsamiska föreställningen om soldottern, vilket tyder på en personifierad syn.<ref>Karsten 1952: 43.</ref> Samma tveksamhet om ''Beaivis'' genus kommer också till uttryck hos Juha Pentikäinen. Ursprungligen har ''Beaivi'' förmodligen varit en icke personifierad gudomlighet, medan däremot epitetet ''Beaivi nieida'' tyder på att samerna uppfattat solen som kvinna. Soldottern var den mänskliga aspekten på solen som himlakropp, menar Pentikäinen.<ref>Pentikäinen 1997: 104 ff.</ref> En helt annan tolkning har framförts av Anna Westman i en uppsats om solen i samisk mytologi. Här argumenterar författaren för uppfattningen att ''Beaivi'' uppfattats som "a divine force rather than a personified god"<ref>W estman 1997: 49 f.</ref>. Westmans tolkning av källorna kontrasterar mot Bo Lundmarks övertygelse att samerna uppfattade solen som kvinna.<ref>Lundmark 1985: 180 f. och 1982: 39.</ref> Lundmark kommer till den slutsatsen på grundval av de feminina epitet som karaktäriserar solen, särskilt sammanställandet av ''Beaivi'' med ''Marianedni'', Mariamodern. För att återvända till Olriks uppfatttning om en ursprungligen manlig solgud får den ett stöd i en undersökning av Jelena Sergejeva om skoltsamiska traditioner om solen.<ref>Sergejeva 2000: 240 ff.</ref> Här ger författaren exempel på att solen i östsamisk tradition föreställs som en manlig gestalt som gifter sig med en vanlig kvinna. Deras dotter är ''Beaivi niejda'' ("Soldottern"). Faderns samiska epitet är i tersamiska berättelser ''piejjve ollmyi'' ("Solmannen "), som har en motsvarighet i det västsamiska ''Bæivash-galles'' ("Solgubben "). Det senare förekommer i en uppteckning av J. Qvigstad med den i Enare födde Johan Johansen Aikio som meddelare, vilket enligt Sergejeva gör att man kan anta ett östsamiskt ursprung i Qvigstads uppteckning. Emellertid anser hon att solen föreställts och fortfarande uppfattas av samerna som man och far. Sergejevas uppsats visar att det sentida traditionsmaterial hon bygger på gör att Rheens och Lundius beskrivning av solen som "en moder för alla levande djur" kan ifrågasätttas. Antingen representerar den karaktäristiken en västsamisk variant i förhålllande till den östsamiska eller också återger Rheen och Lundius den kvinnliga aspekten på solmytologin, soldottern. Jag anser att Lundius uppgifter i slutet av 1600-talet bör tillmätas stor betydelse; i egenskap av same borde han vara införstådd med den dåtida traditionen. I vart fall visar Sergejevas övertygande framställlning, att solen föreställts som man i östsamisk folklore. Om vi kompletterar de östsamiska traditionerna med den norska missionens uppgifter i källorna från 1700-talets början, kan först konstateras att epitetet ''Beaivi niejda'' överhuvudtaget inte förekommer i Hans Skankes missionshistoria, endast "Peiwe" utan angivande om solguden är man eller kvinna. I hans förteckning över samiska begrepp sammanställes, som anförts ovan, "Peiwe " med "Marianedni" , något som tyder på solen som kvinna. Om vi vänder oss till en text av prosten Henric Forbus (1674–1737) framgår det att han gör en distinktion mellan "Beifwe" och "BeifweNeide". Till den förre offras "Norr uti Lapmarken" och till den senare i söder, således en regional variation. I förklaringar till en av figurerna på en nåjdtrumma säger Forbus: "Beifwe, Solen, som skal hafwa solringen […] til ära etc. Des dotter heter BeifweNeide, Sol-Jungfrun".<ref>Forbus [1727] 1910: 37 och 39.</ref> Det framgår här att solen och soldottern är två skilda gestalter, däremot inte om solen är man eller kvinna. Någon helt klar bild av solgudens genus ges inte i de äldre källorna, även om den feminina karaktären är övervägande. Bedömningen blir således en fråga om vilken typ av material man prioriterar, de äldre källorna, författade av de norska missionärerna, eller den sentida samiska folkloren. Det kan således konstateras att ett antal olika forskare med utgångspunkt från delvis olika typer av källor kommer till varierande slutsatser, något som kan uppfattas som en konsekvens av ett trots allt förhållandevis begränsat källmaterial och olika sätt att läsa detta material. Vi får därmed ett av flera exempel på att kunskapsproduktionen avseende samisk indigen religion på grund av forskarens utgångspunkter och förutsättningar kan leda till olika mer eller mindre rimliga resultat.<br><br>''Kilde: Hans Mebius, 2007: Bissie – Studier i samisk religionshistoria, s. 75-79.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | {| width="100%" cellspacing="5" cellpadding="1" | ||
| + | | colspan="2" width="90%" valign="top" | | ||
| + | |- | ||
| + | | style="margin: 10px 10px 0 0; border: 2px solid #dfdfdf; padding: 0em 1em 1em 1em; background-color: #FBF8EF" rowspan="3" width="40%" valign="top" | | ||
| + | <blockquote><big>'''Carsten Lyngdrup Madsen'''</big><br><br>'''Solen''' | ||
| + | En af samernes fornemste guder er ifølge Samuel Rheen Solen. Den er afbildet som den centrale figur midt på trommeskindet på et stort antal trommer. Fra figuren går stråler ud i retning af alle fire verdenshjørner og omkring den er aftegnet en række andre figurer af guder, mennesker, dyr og andre symboler. Solen giver grøde og vækst og hverken mennesker eller dyr kan leve uden den. Den er som en moder for alt levende, skriver både Rheen og Lundius (Rheen 1671: 42; Lundius 1675: 15)<ref>Bl.a. Axel Olrik har argumenteret for, at samernes solgud oprindeligt har været en mandlig guddom, som på et senere tidspunkt har skiftet køn. Diskussionen bygger bl.a. på tolkning af helleristninger og østsamisk folkloristisk traditionsstof.</ref>. Ifølge det store sagnepos ''Solsønnernes saga''<ref>Nedskrevet af den svensk-samiske præst Anders Fjellner (1795-1876) på baggrund af indsamlede nordsamiske folkesagn.</ref> nedstammede samerne fra solen. Størstedelen af det samiske område ligger omkring polarcirklen eller nord for den, hvilket er ensbetydende med lange mørke vintre. Når solens lys og varme om foråret brød igennem og fik magt, har det været en voldsom, livgivende kontrast, der kaldte på ærefrygt og dyb taknemmelighed, hvorfra der ikke var langt til religiøs rørelse. | ||
| + | Solen kaldes ''Beive'' eller ''Peive'' og tilbedes som en gud, siger Randulf. De opsender bønner om lys, varme og frugtbarhed til hende. Især hvis de er på havet eller i fjeldet og det bliver mørkt, så falder de på knæ og påkalder solen og lover at bringe gode offergaver. (Randulf 1723: 51). Solens varme og virkning siges at være solens datter og kaldes ''Sala-neide''. Det er hende, som tager magten over kulden og sneen. Solen og hendes datter "dyrkes og tilbedes af lapperne som gudinder, og når lapperne trænger til dem, får de også deres ofre, for at være milde og skaffe græsning til lappernes rensdyr, at lapperne ikke skal lide nød, men i tide nyde mælk og ost fra dyrene." (Skanke 1730a: 211). Solander kender også til solens datter, som hos ham kaldes "Solpigen Beive-neida". Hun bor sammen med solen og modtager ofre på samme vis som solen. Sigvard Kildal taler om "Soljomfruen", som med varme og lys forfrisker jordens planter. Ud over tilbedelse og ofring æres solen med en stor ring, som er skåret i træ (Solander 1727: 23) eller tillavet af flettet løv og ophængt i et træ til hendes ære. Solen kaldes også "Himlens dronning." (Sigvard Kildal 1730: 453). | ||
| + | Med dette syn på solen måtte solformørkelse nødvendigvis tolkes som et ildevarslende tegn og Jens Kildal fortæller da også, at ved formørkelser uanset om det var solen eller månen, så måtte der bringes ofre for, at solen igen ville lade sit lys skinne på mennesker og dyr.<br><br>''Kilde: Carsten Lyngdrup Madsen, 2024: Samernes gamle religion, ss. 61-63.''</blockquote> | ||
| + | |} | ||
Nåværende revisjon fra 27. jan. 2026 kl. 10:09
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |
– en tematisk kildesamling
Carsten Lyngdrup Madsen
© 2026
Solen
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
| |
Fodnoter
- ↑ Jessen S. 8. Wæroldske Guddomme.
- ↑ Saaledes ogsaa hos Leem S. 411, og hos Jessen S. 12.
- ↑ Lappon. pag. 98.
- ↑ Jfr Del. I s. 599 f.
- ↑ Solens tömmar.
- ↑ Kanteletar. III. I.
- ↑ Castrén. Pag. 58.
- ↑ Nærø-Manuskript.
- ↑ Jessen. Pag. 12.
- ↑ Har månne även Graans förut omtalade offer vid jultiden (se bild 23) ursprungligen varit ägnad åt solen?
- ↑ (Sv. Landsm. 1897.)
- ↑ Afhandling om de Norske Finners og Lappers Hedenske Religion.
- ↑ Källskrifter till Lapparnas Mytologi utg. av E. Reuterskiöld.
- ↑ Krohn (1906, 163. Se även Reuterskiöld, (1912), 114. Harva, (1915), 66.
- ↑ Harva (1915), 61.
- ↑ Fellman, I. 600.
- ↑ Fellman, I. 599.
- ↑ Charuzin, 144.
- ↑ Manker (1950), 156.
- ↑ Reuterskiöld (1910), 32 f. (Forbus).
- ↑ Rheen, 42.
- ↑ Reuterskiöld (1910), 13. (Samilin).
- ↑ »Närömanuskriptet», 51.
- ↑ Reuterskiöld (1910), 39 (Forbus).
- ↑ Reuterskiöld (1910), 39 (Forbus).
- ↑ Reuterskiöld (1910), 23 (Solander).
- ↑ Reuterskiöld (1912), 114.
- ↑ Fellman, II. 87.
- ↑ Rheen [1671] 1897: 42.
- ↑ Lundius [1670-t.] 1905: 15.
- ↑ Sigvard Kildal 1807: 452 f.
- ↑ Skanke [1728–1731] 1945: 207.
- ↑ Skanke [1728–1731] 1945: 252.
- ↑ Olrik-Ellekilde 1926–1951: 105. Se även Olrik 1905: 46.
- ↑ Karsten 1952: 43.
- ↑ Pentikäinen 1997: 104 ff.
- ↑ W estman 1997: 49 f.
- ↑ Lundmark 1985: 180 f. och 1982: 39.
- ↑ Sergejeva 2000: 240 ff.
- ↑ Forbus [1727] 1910: 37 och 39.
- ↑ Bl.a. Axel Olrik har argumenteret for, at samernes solgud oprindeligt har været en mandlig guddom, som på et senere tidspunkt har skiftet køn. Diskussionen bygger bl.a. på tolkning af helleristninger og østsamisk folkloristisk traditionsstof.
- ↑ Nedskrevet af den svensk-samiske præst Anders Fjellner (1795-1876) på baggrund af indsamlede nordsamiske folkesagn.