Forskjell mellom versjoner av «VI. Harald får tilnavnet «den hårfagre»»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(Harald får tilnavnet «den hårfagre»)
 
m
 
Linje 14: Linje 14:
  
  
Haraldr konungr var á veizlu á M&#339;ri at<ref>her med gen. «hos».</ref> R&#491;gnvalds jarls, hafði hann þá eignazt land alt. Þá tók Haraldr konungr laugar.<ref>bad (laug).</ref> Hann lét þá ok greiða hár sitt, en áðr<ref>før.</ref> hafði verit úskorit ok úkembt tíu vetr; var hann áðr kallaðr lúfa,<ref>måskje: «luva» (hue)= «seierhue».</ref> en síðan gaf R&#491;gnvaldr jarl honum kenningarnafn<ref>kjenningsnavn; tilnavn.</ref> ok kallaði hann Harald hinn hárfagra; ok s&#491;gðu allir er sá,<ref>imperf. av sjá, se.</ref> at þat var hit mesta sann-nefni,<ref>sant el. passende navn; («det største sann-navn» d. e et meget passende navn).</ref> því at hann hafði hár bæði mikit ok fagrt.
+
Haraldr konungr var á veizlu á M&#339;ri at<ref>her med gen. «hos».</ref> R&#491;gnvalds jarls, hafði hann þá eignazt land alt. Þá tók Haraldr konungr laugar.<ref>bad (laug).</ref> Hann lét þá ok greiða hár sitt, en áðr<ref>før.</ref> hafði verit úskorit ok úkembt tíu vetr; var hann áðr kallaðr lúfa,<ref>måskje: «luva» (hue) = «seierhue».</ref> en síðan gaf R&#491;gnvaldr jarl honum kenningarnafn<ref>kjenningsnavn; tilnavn.</ref> ok kallaði hann Harald hinn hárfagra; ok s&#491;gðu allir er sá,<ref>imperf. av sjá, se.</ref> at þat var hit mesta sann-nefni,<ref>sant el. passende navn; («det største sann-navn» d. e et meget passende navn).</ref> því at hann hafði hár bæði mikit ok fagrt.
  
  

Nåværende revisjon fra 14. jun. 2018 kl. 13:54

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Norsk.gif


Oldnorsk lesebok for begynnere


VI. Harald får tilnavnet «den hårfagre»


Haraldr konungr var á veizlu á Mœri at[1] Rǫgnvalds jarls, hafði hann þá eignazt land alt. Þá tók Haraldr konungr laugar.[2] Hann lét þá ok greiða hár sitt, en áðr[3] hafði verit úskorit ok úkembt tíu vetr; var hann áðr kallaðr lúfa,[4] en síðan gaf Rǫgnvaldr jarl honum kenningarnafn[5] ok kallaði hann Harald hinn hárfagra; ok sǫgðu allir er sá,[6] at þat var hit mesta sann-nefni,[7] því at hann hafði hár bæði mikit ok fagrt.


Neste tekst


Fotnoter

  1. her med gen. «hos».
  2. bad (laug).
  3. før.
  4. måskje: «luva» (hue) = «seierhue».
  5. kjenningsnavn; tilnavn.
  6. imperf. av sjá, se.
  7. sant el. passende navn; («det største sann-navn» d. e et meget passende navn).