Forskjell mellom versjoner av «Kung Rings död (Frithiofs saga)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(Kung Rings död (Frithiofs saga))
 
 
Linje 14: Linje 14:
  
  
−
<blockquote>Gullmanig fåle,
+
::Gullmanig fåle,
−
<br>Skinfaxe, drager
+
::Skinfaxe, drager
−
<br>vårsol ur vågen mer härlig än förr.
+
::vårsol ur vågen mer härlig än förr.
−
<br>Morgonens stråle,
+
::Morgonens stråle,
−
<br>dubbelt så fager,
+
::dubbelt så fager,
−
<br>leker i kungssal: det klappar på dörr.
+
::leker i kungssal: det klappar på dörr.
  
−
<br><br>Sorgsen i hågen
 
−
<br>Frithiof inträder;
 
−
<br>blek sitter kungen; skön Ingeborgs bröst
 
−
<br>bäfves som vågen.
 
−
<br>Främlingen qväder
 
−
<br>afskedets qväde med darrande röst:
 
  
−
<br><br>"Böljorna bada
+
::Sorgsen i hågen
−
<br>vingade hästen,
+
::Frithiof inträder;
−
<br>sjöhästen längtar från stranden igen.
+
::blek sitter kungen; skön Ingeborgs bröst
−
<br>Ut vill han vada,
+
::bäfves som vågen.
−
<br>bort måste gästen,
+
::Främlingen qväder
−
<br>bort från sitt land och sin älskade vän.
+
::afskedets qväde med darrande röst:
  
−
<br><br>Dig ger jag ringen,
 
−
<br>Ingeborg, åter;
 
−
<br>heliga minnen bo troget i den.
 
−
<br>Gif den åt ingen!
 
−
<br>Frithiof förlåter;
 
−
<br>mig ser du aldrig på jorden igen.
 
  
−
<br><br>Ej skall jag skåda
+
::"Böljorna bada
−
<br>stigande röken
+
::vingade hästen,
−
<br>mer ifrån Nordlanden. Menskan är slaf;
+
::sjöhästen längtar från stranden igen.
−
<br>nornorna råda.
+
::Ut vill han vada,
−
<br>Böljornas öken,
+
::bort måste gästen,
−
<br>der är mitt fädernesland och min graf.
+
::bort från sitt land och sin älskade vän.
  
−
<br><br>Gå ej till stranden,
 
−
<br>Ring, med din maka,
 
−
<br>helst sedan stjernorna sprida sitt sken.
 
−
<br>Kanske i sanden
 
−
<br>vräkas tillbaka
 
−
<br>Frithiofs, den biltoge vikingens, ben." -
 
  
−
<br><br>Då qväder kungen:
+
::Dig ger jag ringen,
−
<br>"Tungt är att höra
+
::Ingeborg, åter;
−
<br>mannen, som klagar likt qvidande mö.
+
::heliga minnen bo troget i den.
−
<br>Dödssång är sjungen
+
::Gif den åt ingen!
−
<br>re'n i mitt öra.
+
::Frithiof förlåter;
−
<br>Hvad är det mer den som föds, han skall dö.
+
::mig ser du aldrig på jorden igen.
  
−
<br><br>Nornornas lottning,
 
−
<br>huru vi fike,
 
−
<br>trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån.
 
−
<br>Dig ger jag drottning,
 
−
<br>dig ger jag rike,
 
−
<br>skydda det du åt min växande son!
 
  
−
<br><br>Väl har jag sutit
+
::Ej skall jag skåda
−
<br>vänsäll i salen,
+
::stigande röken
−
<br>väl har jag älskat den gyllene frid
+
::mer ifrån Nordlanden. Menskan är slaf;
−
<br>Dock har jag brutit
+
::nornorna råda.
−
<br>sköldar i dalen,
+
::Böljornas öken,
−
<br>sköldar på sjön, och ej bleknat dervid.
+
::der är mitt fädernesland och min graf.
  
−
<br><br>Nu vill jag rista
 
−
<br>geirs-odd och blöda,
 
−
<br>strådöd ej höfves för nordmannakung.
 
−
<br>Ringa är sista
 
−
<br>idrottens möda,
 
−
<br>mera än lifvet är döden ej tung."
 
  
−
<br><br>Då skar han ärligt
+
::Gå ej till stranden,
−
<br>runor åt Oden,
+
::Ring, med din maka,
−
<br>dödsrunor djupa på bröst och på arm.
+
::helst sedan stjernorna sprida sitt sken.
−
<br>Lyste så härligt
+
::Kanske i sanden
−
<br>droppande bloden
+
::vräkas tillbaka
−
<br>fram mellan silfret på hårvuxen barm.
+
::Frithiofs, den biltoge vikingens, ben." -
  
−
<br><br>"Bringen mig hornet!
 
−
<br>Skål för ditt minne,
 
−
<br>skål för din ära, du härliga Nord!
 
−
<br>Mognande kornet,
 
−
<br>tänkande sinne,
 
−
<br>fredelig bragd har jag älskat på jord.
 
  
−
<br><br>Fåfängt bland vilda,
+
::Då qväder kungen:
−
<br>blodiga drotter
+
::"Tungt är att höra
−
<br>sökte jag friden, hon flyktade hän.
+
::mannen, som klagar likt qvidande mö.
−
<br>Nu står den milda
+
::Dödssång är sjungen
−
<br>ätthögens dotter
+
::re'n i mitt öra.
−
<br>väntande på mig vid gudarnas knän.
+
::Hvad är det mer den som föds, han skall dö.
  
−
<br><br>Hell er, I gudar,
 
−
<br>Valhallasöner!
 
−
<br>Jorden försvinner; till Asarnas fest
 
−
<br>gjallarhorn budar.
 
−
<br>Salighet kröner
 
−
<br>skönt, som en guldhjelm, den kommande gäst." -
 
  
−
<br><br>Sade och tryckte
+
::Nornornas lottning,
−
<br>Ingeborg handen,
+
::huru vi fike,
−
<br>handen på son och på gråtande vän.
+
::trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån.
−
<br>Ögat han lyckte,
+
::Dig ger jag drottning,
−
<br>kunglige anden
+
::dig ger jag rike,
−
<br>flög med en suck till Allfader igen.</blockquote>
+
::skydda det du åt min växande son!
 +
 
 +
 
 +
::Väl har jag sutit
 +
::vänsäll i salen,
 +
::väl har jag älskat den gyllene frid
 +
::Dock har jag brutit
 +
::sköldar i dalen,
 +
::sköldar på sjön, och ej bleknat dervid.
 +
 
 +
 
 +
::Nu vill jag rista
 +
::geirs-odd och blöda,
 +
::strådöd ej höfves för nordmannakung.
 +
::Ringa är sista
 +
::idrottens möda,
 +
::mera än lifvet är döden ej tung."
 +
 
 +
 
 +
::Då skar han ärligt
 +
::runor åt Oden,
 +
::dödsrunor djupa på bröst och på arm.
 +
::Lyste så härligt
 +
::droppande bloden
 +
::fram mellan silfret på hårvuxen barm.
 +
 
 +
 
 +
::"Bringen mig hornet!
 +
::Skål för ditt minne,
 +
::skål för din ära, du härliga Nord!
 +
::Mognande kornet,
 +
::tänkande sinne,
 +
::fredelig bragd har jag älskat på jord.
 +
 
 +
 
 +
::Fåfängt bland vilda,
 +
::blodiga drotter
 +
::sökte jag friden, hon flyktade hän.
 +
::Nu står den milda
 +
::ätthögens dotter
 +
::väntande på mig vid gudarnas knän.
 +
 
 +
 
 +
::Hell er, I gudar,
 +
::Valhallasöner!
 +
::Jorden försvinner; till Asarnas fest
 +
::gjallarhorn budar.
 +
::Salighet kröner
 +
::skönt, som en guldhjelm, den kommande gäst." -
 +
 
 +
 
 +
::Sade och tryckte
 +
::Ingeborg handen,
 +
::handen på son och på gråtande vän.
 +
::Ögat han lyckte,
 +
::kunglige anden
 +
::flög med en suck till Allfader igen.
  
 
{{DEFAULTSORT:Kung Rings død (Frithiofs saga)}}
 
{{DEFAULTSORT:Kung Rings død (Frithiofs saga)}}

Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 20:00

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)


Kung Rings död


Gullmanig fåle,
Skinfaxe, drager
vårsol ur vågen mer härlig än förr.
Morgonens stråle,
dubbelt så fager,
leker i kungssal: det klappar på dörr.


Sorgsen i hågen
Frithiof inträder;
blek sitter kungen; skön Ingeborgs bröst
bäfves som vågen.
Främlingen qväder
afskedets qväde med darrande röst:


"Böljorna bada
vingade hästen,
sjöhästen längtar från stranden igen.
Ut vill han vada,
bort måste gästen,
bort från sitt land och sin älskade vän.


Dig ger jag ringen,
Ingeborg, åter;
heliga minnen bo troget i den.
Gif den åt ingen!
Frithiof förlåter;
mig ser du aldrig på jorden igen.


Ej skall jag skåda
stigande röken
mer ifrån Nordlanden. Menskan är slaf;
nornorna råda.
Böljornas öken,
der är mitt fädernesland och min graf.


Gå ej till stranden,
Ring, med din maka,
helst sedan stjernorna sprida sitt sken.
Kanske i sanden
vräkas tillbaka
Frithiofs, den biltoge vikingens, ben." -


Då qväder kungen:
"Tungt är att höra
mannen, som klagar likt qvidande mö.
Dödssång är sjungen
re'n i mitt öra.
Hvad är det mer den som föds, han skall dö.


Nornornas lottning,
huru vi fike,
trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån.
Dig ger jag drottning,
dig ger jag rike,
skydda det du åt min växande son!


Väl har jag sutit
vänsäll i salen,
väl har jag älskat den gyllene frid
Dock har jag brutit
sköldar i dalen,
sköldar på sjön, och ej bleknat dervid.


Nu vill jag rista
geirs-odd och blöda,
strådöd ej höfves för nordmannakung.
Ringa är sista
idrottens möda,
mera än lifvet är döden ej tung."


Då skar han ärligt
runor åt Oden,
dödsrunor djupa på bröst och på arm.
Lyste så härligt
droppande bloden
fram mellan silfret på hårvuxen barm.


"Bringen mig hornet!
Skål för ditt minne,
skål för din ära, du härliga Nord!
Mognande kornet,
tänkande sinne,
fredelig bragd har jag älskat på jord.


Fåfängt bland vilda,
blodiga drotter
sökte jag friden, hon flyktade hän.
Nu står den milda
ätthögens dotter
väntande på mig vid gudarnas knän.


Hell er, I gudar,
Valhallasöner!
Jorden försvinner; till Asarnas fest
gjallarhorn budar.
Salighet kröner
skönt, som en guldhjelm, den kommande gäst." -


Sade och tryckte
Ingeborg handen,
handen på son och på gråtande vän.
Ögat han lyckte,
kunglige anden
flög med en suck till Allfader igen.
Hentet fra «http://heimskringla.no/index.php?title=Kung_Rings_död_(Frithiofs_saga)&oldid=22887»