Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
IX.
Lennart Sidenius’ bref till Joh. Tornberg
och relation om lapparnas afguderi.
Välärwördige og Högwällärde Hr Pastor
Förnäma Gynnare!
[Jag] tachar Hr Pastoren ödmiukast för sit högtärade af [d.] 24 Martii, hwaruthinan Jag seer hvad stor zele og alvar Eder Öwerhet bär för Lappe-ungdommens op[li]usning, hwarföre dän gode Gud wari lowat. Jag kan [icke] nog berömma Hr Pastorens ädla gemyte, oförfalskat Gudfrucktighet, og opartiska rätsindighet, som icke blef utålmodig öfwer min dristiga påminnelse, og at han bewärdigade mig mäd sit swar därpå, af hwilket altsamman Jag försäkras därom, at Jag ännu en gång tör inkomma med min föreställelse om en og annan nödvändig ting. Hr Pastor håller dät för otroligt, at hans Lappar läwer i nogot förbudit og superstitiens wäsen, hwilket war önskwärdigt: Men Jag befruktar at wägarna i Eder Zion liggia öde, og än dok de äro i Jsraels land äro de flesta slagna med så stor blinhet, at de med trons öga iche see til den sanna Gud, men ansee de främmande Gudar för sanna Gudar: men när det talas om Gud, hålles sådant i deras hiertan som en dröm, af ordsak at de äro icke öfwerbewista om hwad rät og wrangt er. Dät är befundit hos os, at de som hafwa både kunnat läsa i bok og anstalt sig utwartes helligt hawa warit de allerstörsta Noider og Afgudspræster: thi de hava meent at sådant som de omginge med war dät enista lycksaligheds meddel. Norjes Lappar hafwa sit ursprung og härkomst af edra Lappar; Hvar ifrån skulle wäl deras afguderij wara fluthen, uthan ex institutione et traditione parentum? Hr Pastor kand ok iche neka mig, at man hos Eder håller Lapparna mistänkta för hwarjehanda [gal]enskap, man räds at giöra en Lap imot, på dät [ma]nd icke skal blifwa förtrullat. Jag kan iche wäl giöra [uppe]nbart, änskiönt Jag wijste något mäd Edra Lappar (hwilket dok borde skie os emellan sub sanctissima fide silentii) både derföre at Jag iche kan sättia mit ärliga namn i wåda, som ok förthenskull, at Jag icke Will spörja, at någon för det han i wankundighet har bedrifwit skulle lijda något wärdsligt straff. Dät är wäl så [at] dät kand gå många swåra laster i svang uthi Christen[heten] alla tijder, dok är dät af en annan beskaffenhet [enär] de, som skola wara sanna Christna äro Samaritiska [Christ]na, som dyrkia både Gud og diäfwulen. En af [Edra] Åhörare kom hit dätta åhr, som bekiänte altsam[mans] effter medföljande förtäknelses innehold: En [nam]nkundig Mands barn, som for rum tid kommo [hijt ne]der äro okså skyldige där uthi, og een af dem [har] bedrifwit stygga enormiteter, og witnat med sit exem[pel huru] de Folk äro, iblant hvilka hand har wijstat. [Det beh]öfves derföre, at man ophöijer rösten og för[kunnar] dem sina synder, så framt deras blod icke [skall krä]fwas af lärarnas händer. När Lapparna åthspör[jas här]om, förehålla de sig, som the alrig hafwa wijst af sådant, mychet mindre, at de siälfwa skol[a practicerat] dät: men när de blifwa alfwarligen angrepne [af Guds] ords öfwerbewijsning, skola de fuller godwilligt [uthösa sit] hiärtas anliggiande i sina lærares skiöd. När edra [Lappar äro] druchna og begynna at siunga og jöiga, då lärer de wäl [icke giöra] det Gud til ära ändok de ståå på knä og blottar huf[wudet.] Jag weet iche om den Man, som Lapperna gifwa dät til[namn] gudne Noide[1] är något god. Wed dätta wijsar Jag E[der] fuller en dörr til Labyrinthum og en öpning til hel[fwitis] Troja, men dät will dock wara stor omak til at [finna] ind i staden: Men allikawäl om Gud befinner at i g[ranneligen] står med alfwar äffter de förbudna skiylta wägar, som [de] willfarande Mennisker tråda, skal J wed hans magt [sprin]ga öfwer muren, og hans Anda skal föra Eder ind i staden, til selva afgudstempelet og til des winklar derinne, hwarest de skiula sina wederstyggelser. Dersom J stöter i basunen, skal wäl murarna i det afguda Jericho nedfalla og Sathan kråssas under Edra fötter. Lapparne hafwa p[l]aisir deruthaf at de kunde hålda samtahl med sine geniis og Laribus, som komma til dem antingen i dröm hällar wakande, hvarigienom de får kundskap og oplysning om åthskilligt: De meena, om de forlåtha afgudatiänstan, at de aldrig skola få widare lycha til Reen, skytterij, fiskerij: de hålla og före at deras afgudar äro mäktigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade orätt[2]. Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan, at de hafwa tämme[ligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kommit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s] dygdädle kiäresta[3] og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds protection anbefal[lat og] önskar at leva
Tienstberedvilli[gste og]
ödmiukaste Clie[nt og]
Tienare
Lenart Sid[enius]
Öfversælsetter
i Astafiorden
som er mit logement
d. 17 Octobris 1726.
Fodnoter
- ↑ Ordagrannt: heders-trollkarl.
- ↑ En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missionsförrätningar i Lapmarken» s. 34 f: » - - Efter något ytterligare samtal i detta ämne [om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla, om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och sälsamma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere, än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma (Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat föreslå, än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kommer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne: hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort, o. s. w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka, at de woro af samma tanka, som han.»
- ↑ = hustru.
