Om Lappmarkens vid Tanaelf sista landstrykare (vandringsmän) (Fellman)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 4. jun. 2025 kl. 06:58 av Carsten (diskusjon | bidrag) (Om Lappmarkens vid Tanaelf sista landstrykare (vandringsmän) (Fellman))
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Samisk kvinde
Maleri af Astri Aasen (1917)
Temaside: Samisk religion og mytologi


Lappska sånger och sagor
Jakob Fellman
1906


Om Lappmarkens vid Tanaelf
sista landstrykare (vandringsmän)



På hvilket boningsställe äro funna
de i öde skogstrakt församlade,
in i ett dystert land,
hvilken elfs namn har varit Porsse,
som har runnit till den stora Tanen,
boningsställen sig de tagit,
hvilken samma elfs namn varit Porsse.
Ett fjerdedels år de bodde vid denna elf,
funna de äro der fördolda
10.      genom några välförståndige,
då de sig begåfvo att uppsöka dessa
gemena löphundar,
vid den kalla höstetiden valda,
särdeles modiga män sig gåfvo i väg,
funna äro redan i Lappland
så många att de segrat,
taga emot de undangömda
vid den kalla mörka tiden,
segrat öfver dem som gömt sig.
20.      Ej är det kändt på hvad sätt
de segrat öfver dem;
men visst är likväl,
att de öfvervunnit
dem som bo på Lintuvaara,
efter hvilka än finns namn i Lappland.
Emellan samma båda Porsse elfvar
skönja äfven vi det höga berget.[1]



Fodnoter


  1. Denna sång synes ansluta sig till sången om Lapplands första inbyggare, intagen här ofvan. Utgifv.


Kilde


Jakob Fellman: Anteckningar under min vistelse i Lappmarken II, 1906, s. 261.