Baldersbålet (Viktor Rydberg)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Naturlyrik och romantik

Baldersbålet
Viktor Rydberg
(1828-1895)

Världens oskuld vilar

på det vigda bålet.

Genom allt, som andas,

går en iskall rysning.

Blodröd sjunker solen,

fjällens skuggor växa,

och i askens krona

susar tidens höst.

Gudar stumme bida

kring den bleke Balder.

Fimbulnatten nalkas,

nu må bålet brinna!

Himlens fäste mörknar.

Oden fattar facklan;

ännet, skumt av sorger,

sänkes mot hans bröst.

Nu är ändad varje

hugfull hjältehärnad,

mänskobarm skall avla

endast onda uppsåt,

stark skall niding stånda,

god i länkar ligga,

tills att Surters låga

över världen far.

Som i dvale domnad

dröjer vise fadern,

gudens tanke grubblar

över mörka gåtor,

dyker ned i djupen

efter dolda runor,

lyssnar ned i andens

urgrund till ett svar.

Fann den vise fadern,

vad han fjärran letat?

Lugnat änne lutar

Lopt¹ till Balders änne,

viskar till den döde,

vad ej Valhall vetat,

viskar det som ingen,

ingen anat har.

Vill du gissa gåtan,

gå en natt i skogen,

lyss till stormens stämmor

i de skumma moar!

Lyss till kvalfull kvidan,

lyss till rop och klagan,

hör den djupa bikten

ur naturens bröst!

Helig tystnad följer

fridlös fasas verop,

och som orgeltoner

svävar genom skogen

Odens högsta aning,

världsförsoningslöftet:

livets strid har mening,

djupsta fall har tröst.

1) Oden.