Carl Vågeman

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

49. Carl Vågeman

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Jungfrun hon gångar i stenstugan in —

Intet är det dager än —

Der föder hon en liten blomkind.

Då sade den jungfrun: »Gud trösta mig,

Gud nåda mig!»

2. Hon svepte det barnet i hvita linn,

Så lade hon det i sitt gyldene skrin.

3. Hon satte det skrinet allt under sin arm,

Så gångar hon sig åt sjöastrand.

4. Hon satte det skrinet på snöhvitan sand:

»Krist gifve, du flöt' nu aldrig till land!

5. Och konungen gångar vid sjöastrand,

Så fick han se, hvar skrinet det sam.

6. Han talte till sina småsvenner så:

»I tagen det skrinet ur vågorna blå!»

7 Allt medan han red, han löste det opp,

Så satte han det på sadelknapp.

8. Tack vare honom, den konung så from,

Gaf barnet dop och kristendom.

9. Han gaf det barnet namn för sann:

»Och du skall heta Carl Vågeman.»

10. Carl Vågeman växte och blef stor,

På konungens gård en riddare god.

11. Men när som han fylt sina femton år,

Så gaf honom konungen hans egen mor.

12. De drucko det bröllop i dagarne två,

Men intet ville bruden åt sängen gå.

13. De drucko det bröllop i dagarne tre,

Men intet ville bruden åt sängen se.

14. De ledde den bruden i brudehus,

Och konungen sjelf gick före med ljus.

15. »Hvi vänder du dig från brudgummen din,

Vill du icke vara allrakärasten min?»

16. »Och huru skall jag vara allrakärasten din?

Emedan du är kära sonen min.»

17. »Och medan I är kära moder min,

Hvem skall jag då helsa för faderen min?»

18. »Du gack dig uti högan loft in,

Och helsa sjelfva konungen för fader din.»

19. Carl Vågeman gångar i kammaren sin,

Så kläder han sig i stål och skinn.

20. Så gångar kan sig i högan loft in,

Der helsade han konungen för faderen sin.

21. Carl Vågeman drager sin blanka knif:

»Trolofva min mor och försvara ditt lif!»

22. »Carl Vågeman, du stilla din blanka knif!» —

Intet är det dager än —

Jag skall trolofva din mor och försvara mitt lif.»

Då sade den jungfrun: »Gud trösta mig,

Gud nåda mig!»