De sju gullbergen

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

64. De sju gullbergen

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Hertig Hillebrand han rider på rika grefvens gård —

Uti lunden —

Och rika grefvens dotter för honom ute står.

Den jag hafver tingat i min ungdom.

2. »Och hör du, sköna jungfru, hvad jag säger dig:

Har du lust att följa utaf landet med mig?»

3. »Hur skall jag kunna följa af landet med dig?

Här äro så många, som akta uppå mig.»

4. »På mig aktar fader, på mig aktar mor,

På mig aktar syster, på mig aktar bror.»

5. »På mig aktar ock en fager ungersven;

Det mesta jag rädes, så rädes jag för den.»

6. »Och inte rädes jag för din fader eller mor,

Och inte för din syster, och inte för din bror.»

7. »Och inte rädes jag för någon ungersven;

Det minsta jag rädes, så är det för den.»

8. »Och hör du, min jungfru, hvad jag lofvar dig

De gullbergen sju dem vill jag gifva dig.»

9. »Min fader var en konung öfver sju kungaland,

Han svor de orden sann', han aldrig gullberg fann.»

10. Och Hillebrand han gjorde sin gångare spak,

Så lyfter han jungfrun på gångarens bak.

11. Så rider han sig till sjöastrand,

Der båtar och skepp de lägga i land.

12. Och gångaren lade sig i sundet och sam,

Väl hundrade mil, till närmaste land.

13. Och gångaren sam upp allt på en klippesten,

Allt medan han hvilar sina trötta ben.

14. Så lade han sig i sundet och sam,

Och stanna' inte förr än i hertigens land.

15. Och gångaren stiger på stranden opp,

Och skakade vattnet allt utaf sin kropp.

16. »Och gångare god, du stilla litet stå,

Medan jungfrun vrider vattnet ur sina kläder smål»

17. Ungersven gjorde sin gångare spak,

Så lyfter han jungfrun på gängarens bak.

18. Och när som de kommo högt upp uti skog,

De sågo sju gullberg glimma mot sol.

19. »Och hvad jag har lofvat, jag dig hålla må:

Här äro de gullberg, jag lofvade i går.»

20. »Men hör du, sköna jungfru, hvad mer jag säger dig:

Här är en annan jungfru, jag fast hafver mig.»

21. »Med henne må du lefva, med henne må du dö,

Om jag blott får blifva din ringsta tjenstemö.»

22. »Och kära min jungfru, du sörj inte så!

Och dig skola tjena tolf tärnor de små.»

23. »Två skola duka och tjena vid ditt bord,

Och två skola bära dig fram förgylland' stol.»

24. »Två skola bädda dig upp din silkessäng,

Och två sku' dig tjena som liten smådräng.»

25. »Två skola bära dina nycklar på band,

Och två sku' dig följa både af och an.»

26. Och ungersven rider hem på sin gård,

Der lyfter han jungfrun af gångaren grå.

27. Så satte han henne allt uppå sitt knä,

Gaf henne gullringar och fäste henne med.

28. Och ungersven tog jungfrun allt uti sin famn -

Uti lunden —

Gaf henne gullkrona och drottninganamn.

Den jag hafver tingat i min ungdom.