De två konungsdöttrarna

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

59. De två konungsdöttrarna

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det voro de konungadöttrar två —

Två rosor och adeliga blommor —

De blefvo bortstulna, allt medan de va' små.

Från Engeland äro vi komna.

2. Så gånga de jungfrur till konungens gård,

Och ute för dem sjelf konungen står.

3. »Och nådige konung, hvad vi er spörja må:

Behöfves här några små tjenstemör i år?»

4. »Och tjenstemör små behöfvas här väl;

Men det må ni spörja drottningen sjelf.»

5. De jungfruer in för drottningen steg,

Och drottningen dem med ögonen neg.

6. »Och nådiga drottning, hvad vi er spörja må:

Behöfves här några små tjenstemör i år?»

7. »Och kunnen I brygga och kunnen I baka,

Och kunnen I sy och det röda gull maka?»

8. »Väl kunna vi brygga, väl kunna vi baka;

Men bättre kunna vi röda guldet maka.»

9. »Här har jag en förgyllande väf för er,

Ack, kunden I mig den väfven väfva ner!»

10. Den yngsta hon trädde i skaft och i sked,

Den äldsta hon satte sig i väfven ned.

11. Det första slag uti väfven hon slog,

Der vof hon in himmel, der vof hon in jord.

12. Det andra slag hon i väfven slog,

Der vof hon in träd och grönan skog.

13. Det tredje slag hon i väfven slog,

Der satte hon fader, der satte hon mor.

14. Der satte hon måne, der satte hon sol,

Der satte hon syster, der satte hon bror.

15. Den äldsta hon fälde den väfven ned,

Den yngsta hon bar den i drottningens knä.

16. Och drottningen uppå golfvet går:

»Och fagrare väf jag aldrig såg.»

17. »Och hören I, jungfrur, hvad jag säga må:

Väfvarelön den skolen I få.»

18. »Den yngsta skall bära mina nycklar på band;

Den äldsta jag gifver min son uti hand.»

19. »Det är icke sed uti vårt land,

Att syster skall taga sin broder till man.»

20. Och det vardt glädje och det vardt gny,

Att konungens döttrar va' komna till by.

21. Och det var glädje i konungens gård —

Två rosor och adeliga blommor —

När moder och döttrar de kändes åt.

Från Engeland äro vi komna.